Oscarsgissningar 2017

Jag brukar ju gissa lite inför Oscarsgalan och jag ska väl inte vara sämre i år. Fast jag tycker nog att det känns ganska svårtippat, inte minst för att jag inte sett så mycket av övriga galor, vilka brukar vara bra som vägledning. Sen tycker jag inte heller personligen att det finns någon film som lyser sådär extra speciellt i mängden, därmed inte sagt att det inte finns värdiga vinnare, bara flera sådana. Det kommer till stor del att stå mellan La La Land och Moonlight i flera av kategorierna, skulle jag säga. Frågan är åt vilket håll juryn väljer att gå det här året.

I skrivande stund har jag sett 22 filmer, vilket är drygt en tredjedel av de totalt 62 nominerade filmerna och just över hälften av de 42 filmer som kvarstår om man bortser kort- och dokumentärfilmerna (vilka alltid är svåra att hitta). 18 filmer har fler än en nominering och av de har jag än så länge hunnit se 13. Men det är ju tid kvar och en av de kvarvarande, Hidden Figures, är redan inbokad på bio ikväll.

Men till gissningarna då:

Bästa film

Vinner: Moonlight

Möjlig utmanare: Jag tror att det är precis lika troligt att La La Land tar hem det

Borde vinna: Svårt att säga, det lär bli någon av de två. Själv gillar jag båda och tycker över lag att hela kategorin innehåller bra filmer, jag har bara ingen riktigt utstickande favorit.

Bästa regi

Vinner: Damien Chazelle, La La Land

Möjlig utmanare: Flera, men kanske främst Barry Jenkins för Moonlight.

Borde vinna: Svårt, men Chazelle (och flera andra) är en värdig vinnare.

Bästa manliga huvudroll

Vinner: Denzel Washington, Fences

Möjlig utmanare: Casey Affleck, minst lika trolig som Washington

Borde vinna: Jag var ju inte så imponerad av Fences över lag, men tycker Affleck gjorde det riktigt bra och skulle väl inte gråta blod om Ryan Gosling vann heller, men det känns som ett långskott.

Bästa kvinnliga huvudroll

Vinner: Isabelle Huppert, Elle

Möjlig utmanare: Emma Stone, La La Land

Borde vinna: Nästan svåraste kategorin. Isabelle Huppert har vunnit flera priset tidigare för Elle och kan mycket väl ta hem det. Jag gillade inte Jackie (Natalie Portman, också möjlig vinnare) särskilt mycket och tycker tolkningen var ganska stel. Meryl Streep var bra (som alltid) i Florence Foster Jenkins men hon lär inte vinna. Emma Stone är en ständigt stabil skådespelerska så hon får nog min röst.

Bästa manliga biroll

Vinner: Mahershala Ali, Moonlight

Möjlig utmanare: Om någon så möjligen Dev Patel för Lion

Borde vinna: Mahershala Ali, Moonlight (ett otroligt bra och mångfasetterat porträtt, välskriven dessutom)

Bästa kvinnliga biroll

Vinner: Viola Davis, Fences

Möjlig utmanare: Michelle Williams, Manchester by the Sea (men ett långskott)

Borde vinna: Har faktiskt ingen klar favorit här, tycker inte det är Davis bästa roll, men de övriga nominerade var så små biroller så jag tror att det blir hon ändå.

Bästa originalmanus

Vinner: Manchester by the Sea

Möjlig utmanare: La La Land

Borde vinna: Manchester by the Sea

Bästa manus efter förlaga

Vinner: Moonlight

Möjlig utmanare: Lion, om någon

Borde vinna: Moonlight

Bästa foto

Vinner: Linus Sandgren, La La Land

Möjlig utmanare: Det skulle vara Lion

Borde vinna: Jag är såklart lite partisk med ett svenskt namn ibland de nominerade, men jag tycker han förtjänar vinsten, fotot är väldigt snyggt i La La Land.

Bästa animerade

Vinner: Zootopia

Möjlig utmanare: Kubo and the Two Strings

Borde vinna: Jag har bara sett Zootopia men gillade den

Bästa animerade kortfilm

Vinner: Piper

Möjlig utmanare: Ingen aning faktiskt

Bästa icke-engelskspråkiga film

Vinner: Salesman (Iran)

Möjlig utmanare: Tony Erdmann (Tyskland)

Borde vinna: Jag har ju inte sett någon mer än En man som heter Ove så jag vet faktiskt inte. 

Bästa dokumentär

Vinner: O.J: Made in America

Möjlig utmanare: I Am Not Your Negro

Bästa kort-dokumentär

Vinner: The White Helmets

Möjlig utmanare: Ingen aning, jag gissar utifrån andras gissningar enbart.

Bästa kortfilm

Vinner: La Femme et le TGV

Bästa originalmusik

Vinner: La La Land

Möjlig utmanare: Manchester by the Sea

Borde vinna: La La Land

Bästa originalsång

Vinner: "City of Stars", La La Land

Möjlig utmanare: Skulle vara "Can't Stop This Feeling", Trolls (Max Martin)

Borde vinna: La La Land

Bästa makeup & hår

Vinner: Star Trek Beyond

Möjlig utmanare: Suicide Squad

Borde vinna: Klart jag vill hoppas på en svensk vinst med En man som heter Ove...

Bästa scenografi

Vinner: Fantastic Beasts and Where They Come From

Möjlig utmanare: La La Land

Bästa kostym

Vinner: Jackie

Möjlig utmanare: La La Land

Bästa filmredigering

Vinner: La La Land

Bästa ljudredigering

Vinner: Hacksaw Ridge (krigsfilmer brukar vara framgångsrika i den kategorin)

Bästa ljudmix

Vinner: Rogue One: A Star Wars Story

Bästa visuella effekter

Vinner: The Jungle Book

Möjlig utmanare: Rogue One: A Star Wars Story

Borde vinna: The Jungle Book

Ja, nu återstår bara att se hur många rätt jag får den här gången. Jag tror att jag hade prickat 15 rätt sist, vilket inte var sådär väldigt högt, så jag hoppas väl slå det inatt. Även om det känns som att mycket kan gå hursomhelst. Men det är ju å andra sidan roligast då, när det inte är så himla självklart vartåt priserna hamnar.

Det går framåt-nedåt del 2

Det är lite lite uppförsbacke med "projektet" just nu. Lite oklart varför egentligen. Vågen skvallrade igår om att jag tappat lite mindre än veckan före, men att jag totalt sett ligger före planen en liten liten bit. Så jag är på banan. Trots det så lyckades jag känna mig tjockare och fulare än någonsin just den morgonen, i jakten efter något att ta på mig. Inget kändes riktigt bra. Idag är det mensvärk som plockar ner mig en aning, skapar ett skåpsätarsug och som antagligen får förklara gårdagens morgonhumör också. Bara att acceptera läget i ett par dagar kanske.

Jag är ju på banan, som sagt. Jag borde vara nöjd och glad över det. M hejar på allt han kan och det behövs extra den här veckan. Jag håller mig envist till min matapp och har prickat av tre "träningspass" än så länge den här veckan. Imorgon blir det ett fjärde, enligt planen, och det sägs bli fint väder i helgen så då hoppas jag på flera utepromenader. Jag ska väl komma över den här puckeln också, inte sant?

Snökaos

Överallt verkar det vara "snökaos" just nu, med olika mått. Så också här. Igår var jag lite orolig redan under dagen över hur vägen skulle se ut och såg därför till att ha med mig saker hem så att jag istället skulle kunna arbeta hemma idag. Det gick bra att köra hem igår, jag for en tid då det var mindre trafik och bara norr om Sävar blev det betydligt lugnare. Idag har det däremot blåst och snöat hela dagen i princip och redan strax efter sju i morse då jag slog upp arbetsdatorn så fick jag en nyhetsblänkare på mobilen om en olycka längs min pendlarväg. Den olyckan följdes av åtminstone en till plus ett par i närområdet. Så ja, magkänslan igår var nog bra.

Men som pendlare av åtskilliga mil varje vecka kan jag inte säga mig förvånad över olyckorna. Inte så att jag vet hur de gick till eller önskar lägga mer börda på nån som drabbats men folk kör till viss del helt vansinnigt oaktsamt. Inte sällan är det nyare modeller av bilar, troligen med fyrhjulsdrift, som verkar tro att de är odödliga i trafiken. Det kanske känns så i de bilarna, i min gör det inte det. Tokiga omkörningar, dåliga avstånd och i allmänhet stressiga beteenden är vardag. Och oftast tjänar man inte in någon tid på det. Och stressigast verkar de som inte pendlar särskilt långt utanför stan ha det.

En vanlig företeelse jag uppmärksammat är bilar som så snart det blir tvåfiligt kastar sig ut utan att till synes bry sig om att det är snudd på kö fram tills det blir enfiligt igen. De ska köra om iallafall, trycka sig in längst fram så att alla får bromsa och riskera påkörningar eftersom avstånden inte är så stora som de är. Kontentan är att hastigheten går ner och fler blir otåliga. Inte sällan sen så svänger de omkörande bilarna av på nästa avfart till Sävar, bara ett par hundra meter bort. Vad tjänar man på det? 1,5 sekund? Om ens det.

Ja, jag trafiksurar lite ibland faktiskt. Oftare nu än tidigare. De självgående bilarna kan inte komma för tidigt. 

På tal om det så är här ett klipp på hur en bil i just autopilot varnar just före en olycka händer framför den och hinner bromsa, imponerande teknik men olyckan som sker framför är verkligen läskig:

Galghumor

Det är ju lite fint att ha någon att oroa sig över, men allra finast förstås när någon oroar sig för en själv. Inte så att jag vill att nån ska våndas, men det kan vara ett fint uttryck ändå. 

M skulle hjälpa mig att smörja till gåbandet i helgen men så snart han fått igång det och jag tryckt upp bandet i den hastighet jag brukar gå så sa han först "Går du såhär fort?", varpå han tappade balansen något och klev av, vände sig om mot trappen och sa sen med en inte så vanlig övertydlig röst "Du får inte gå såhär nära trappen!" Jag skrattade åt honom och sa att jag vanligtvis inte trillar av bandet och att det är långt bak till trappen, men han upprepade det igen.

Lite senare i bilen sa jag till honom att det var ovanligt att se honom så orolig (han är som alltid den lugnaste jag vet) och att det var lite sött att han bekymrade sig för mig. Han skrattade till och sa att han bara oroade sig för att jag skulle fläcka ner trappen om jag föll ner där och gjorde mig illa. "Den är ju inte ordentligt inoljad, vet du, den suger åt sig allt", sa han och skrattade.

Som sagt; fint! :)

Vintervägar igen

Idag har det varit en riktig "måndag". Jag brukar inte ha "måndagar" på så vis men de här mornarna som M åker hem tidigt så har det börjat bli lite så. Jag är inte outhärdligt trött, bara lite seg av dålig sömn efter kl 4 på morgonen.

I morse efter att han farit så satte jag mig dumt nog vid datorn och läste nyheter för att bli trött igen. Bland det första jag läste var en artikel om en dödsolycka vid Husum, norr om Ö-vik, som skett mellan lastbil och bil igår kväll. Vägen hade varit avstängd fram till efter midnatt. Först blev jag lite lättad att M trots planen inte for igår kväll (även om han bara hade behövt drabbas av timmar i kö om han farit vid tänkt tid) men sen blev jag orolig över att det jättehalkiga väglag som beskrevs i artikeln fortfarande var verklighet. Jag ringde honom och bad han ta det lugnt (igen) men blev väl inte lugnare av det.

Så fram tills att klockan ringde så pendlade jag mellan att slumra till och drömma obskyrt eller läskigt, och att vara vaken och önska att tiden gick fortare (och att jag faktiskt kunde somna).

Men fram kom han förstås och allt gick bra. Och jag tog mig till jobbet dessutom. Men nu är jag rätt less på vintervädret. Förra veckan vill jag med bestämdhet hävda att det utlovades vårsol den här veckan men så föll det en hel massa snö istället under helgen och nu utlovas det en massa minusgrader istället. Jag vet att det bara är februari, men när jag väl fått lite smak på vårvädret förra veckan så hann jag gå vidare från vintern...

Det går framåt-nedåt

Och mitt lilla projekt med att äta nyttigt och röra mig har funkat riktigt bra i veckan. Jag ska inte säga att det blivit enkelt; vissa dagar har varit riktigt tunga. Inte minst de där sena dagarna efter jobbet när jag är trött och inte riktigt känner för att laga mat men måste kryssa mig förbi alla "enkla" alternativ och dessutom spatsera förbi godisavdelningen just vid kassorna medan den där mörklädda och hornprydda inre personen ivrigt viskar "en liten påse godis gör väl inget?". Lite så.

Men i måndags kom jag i ett par byxor jag köpte före jul som jag då inte kunde knäppa (men inte orkade lämna igen, i hopp om att de skulle passa senare) och det kändes som en fin belöning. På vägdagen i onsdags fick jag dessutom ett resultat bättre än veckan före, så visst har jag haft en del medvind. Jag hoppas att det håller i sig ett tag till innan den antagligen obligatoriska motvinden kommer. M är en fin påhejare som tagit rollen som hejarklack och som är den jag skickat chattmeddelanden till när jag motigt avstått allahjärtansdag-bakelsen på jobbet eller lyckats laga till en god middag med lagomt många kalorier i. Det hjälper faktiskt att få små uppmuntrande ord tillbaka.

Jag har en plan att jag ska aktivera mig minst fyra (gärna fem) dagar i veckan och just nu är det antingen gåbandet eller simning som gäller. Det går också rätt bra än så länge, även om jag är väldigt trött vissa kvällar då jag tvingar mig upp på bandet. Men simningen efter jobbet idag gick istället väldigt lätt. Det var först väl uppe ur vattnet som jag kände hur tung och trött jag kände mig. Och på vägen hem när jag nog egentligen helst hade velat plocka med mig nåt onyttigt till middag åt mig och M, som är på väg hem, så stannade jag på bästa sushistället och köpte varsin låda där. Lite klapp på min egen axel där.

Nu satsar jag på en bra helg med god mat utan att dra iväg alltför mycket över gränsen, och så har jag siktet inställt på att passera ett första delmål på onsdag.

Minnet är kort men bra...?

Som typiskt mig att inte komma ihåg det som var nästan viktigast igår; hämta ut bilen från verkstan. Jag var lite grinig till att börja med över att behöva lämna in den för att byta halvljuslampor, något jag alltid fixat själv tidigare. Men på Suzy satt de så konstigt till att varken jag, M eller Lil'sis pojkvän lyckades komma åt kåporna. Så jag tänkte att det kanske var lika bra att kapitulera och lämna in den, "inte kan det bli så dyrt".

Men så var det då det där med att komma ihåg att jag lämnat in den. Arbetsdagen gick och ett möte drog ut på tiden, helt utan att jag hade en tanke på att jag egentligen hade bråttom och behövde avbryta. Först när jag sen skulle avsluta ett telefonsamtal med en medarbetare och han sa "Kör försiktigt hem nu, jag läste om olyckan i dina krokar igår" och svarat tack och skulle lägga på så slog det mig att bilen inte var på parkeringen. Jag slängde på mig kläderna och småsprang hela vägen till verkstan men såklart hade de hunnit hem, ingen eftersläntare kvar en kvart efter stängning.

Det hela löste sig ändå. Lil'sis och Joel kom till undsättning och skjutsade hem mig. De blev bjudna på middag som tack och sov sedan över (och blev väckta i "ottan" för att jag behövde tillbaka till jobbet). Oerhört tacksamt att jag hade den backupen.

Sen blev det ju inte så billigt att byta lamporna, trots att jag hade med mig lamporna jag köpte för att byta själv. Så inför nästa gång ska jag leta video på nätet för att se hur man ska göra. Det borde väl inte vara så svårt ändå?

Potatisvana

Det som är svårast då man räknar kalorier och ska planera måltider, är att man behöver tänka bort potatis, pasta och bröd. Bröd kan jag leva utan (och då försvinner också en hel del ost, min stora last, vilket är bonus) och egentligen det andra med, men det är betydligt svårare att komma runt och samtidigt få en vettig måltid. När jag planerar nu så tänker jag 1) nåt med bra protein (grönsaksbiffar, quornprodukter, sojaprodukter osv) och 2) grönsaker. Det innebär hittills kokta/ångkokta grönsaker eller ugnsstekta grönsaker. Det är gott, men jag måste hitta nåt mer att variera annars kommer det att bli tråkigt på sikt. 

Jag sonderar terrängen vad gäller receptbanker i appar osv just nu på jakt efter variationer, men helt lätt är det inte. Nåt positivt däremot är att jag återupptäckt något jag åt väldigt mycket av under studierna; Ajvar Relish. Jag föråt mig helt klart på det men det var riktigt gott och funkar bra för att göra det mesta lite roligare på tallriken, även om jag aldrig varit nån större såsmänniska.

Helgerna är dessutom lite mindre strikta än vardagarna. Dels är det lite svårare de helger som jag inte är själv, det äts ute ibland osv. Men så vill jag ju känna att jag kan unna mig nåt ibland också. Om jag håller det så strikt jag kan 5 dagar i veckan (vilket lätt innebär en halvering av antalet kalorier än förut) så kan jag släppa lite lite på det under helgen. Det lär gå långsammare, men motivationen kanske räcker längre. Det betyder inte chips- och pizzafrossa på helgen, bara lite mindre nogräknat. Och kanske nån liten påse godis ibland.

På't igen!

Jag försöker åter sedan en tid att äta bra och medvetet igen, i kombination med mitt simmande nyttjandet av gåbandet. Hittills går det förvånansvärt bra och nästan utan att det känts jobbigt särskilt mycket. Jag inser att slarv och stress i kombination med vad jag såg någon kallade för "känsloätande" har skapat rotade vanor som inte är bra men inte heller helt enkla att bryta. 

Jag har aldrig haft en särskilt bra relation till ätandet. Perioden då jag skulle benämnts som "normalviktig" i vuxen ålder har varit väldigt kort. Jag var underviktig, i perioder väldigt underviktig, fram tills ungefär 20-års ålder, men med nån slags gen som gett nästan alla helsyskon i familjen en putande mage, vilket gjorde att jag aldrig kände mig smal eller särskilt fin. I takt med att jag började bena ut saker i mitt liv efter att jag flyttat hemifrån så vände relationen till ätandet och jag gick upp i vikt istället. Och fortsatte förstås precis som tidigare att känna mig oändligt obekväm i mig själv. Jag blir på riktigt ledsen då jag ser bilder på mig själv för 20-30 kilo sedan med vetskapen om att jag kände mig lika tjock då som idag. Satans onödigt. Hade det inte varit så, hade jag antagligen sett någorlunda likadan ut idag.

Men, som en gammal kollega till mig brukar säga; "liten backspegel, Sara, och stor framruta". Jag har ett mål som kanske inte är så enkelt att nå, men oavsett om jag kommer 60 eller 80 procent av det så är det en seger. Jag måste bestämma mig för att se det så. Och göra målet hållbart. Jag är inte ute efter att bli pinnsmal, jag behåller gärna lite kurvor, men jag vill må bättre och känna mig bättre. Mer som mig själv (vad nu det är).

Jag skrev en liknande text i veckan, men som jag sen tog bort igen. Jag tänkte att det bara skulle vara löjligt att visa att jag försöker igen. För det är "igen", inte alls första gången. Men så blev jag lite förbannad av en grej i veckan, som påminde mig om att det är så enkelt att skratta åt överviktiga och anta att vi inte förstår att vi är det eller vad vi ska göra åt det. Det är ju inte riktigt så enkelt. Säger och tänker folk liknande saker om en alkoholist eller för den delen om en anorektiker? 

Personligen tycker jag att sjukvården idag är totalt bristfällig vad gäller övervikt i samhället. Bantningspiller och operationer är säkert bra, som sista utväg, men det är beteendeförändringar och mental styrka man borde fokusera på först istället, det är ju där problemet sitter, skulle jag vilja påstå. Men mig veterligen finns ingen sådan hjälp att få, åtminstone inte innan du uppnått sjuklig fetma. Jag reflekterade i veckan på att det finns stöd att sluta röka/snusa för medarbetare men inget stöd för den som vill gå ner i vikt, trots att det antagligen innebär lika stora hälsorisker på sikt.

Ja, nu har jag kanske mässat färdigt för idag. Jag ville bara inte censurera mig själv i min egen blogg. Det här upptar en hel del tid och planering i mitt huvud just nu, så varför inte vara öppen med det? Den här gången har jag ingen som gör det med mig heller, jag har just inget bollplank eller support, mer än min kära M som hejar på och stöttar allt han kan. Det är ju inte fy skam det.

Sara och parkeringshus

Ikväll har jag varit ute på middag med bästa brudarna igen, vår trevliga vana som vi lyckats få till riktigt bra, måste jag säga. Vi har dock varvat stans restauranger (som har vegetariskt och ett vettigt pris) men ikväll blev det en gemensam favorit; Sagami. Sjögrässallad och sushi och jag var väldigt nöjd. Sen gick vi till ett fik och surrade tills det stängde kl 21.

Vi hade parkerat på olika ställen så jag gick själv till parkeringshuset där jag ställt Suzy. Det stod på dörren att trapphuset stängde kl 21 men dörren var öppen så jag gick ändå in. Jag ogillar parkeringshus och dess trapphus egentligen närhelst på dygnet, men kanske allra mest på kvällar och nätter. Så jag skyndade på lite. Väl uppe vid min våning var dörren låst så jag fick gå ner igen. Då såg jag att någon hållit den dörren öppen när tidslåset gått igång, för låskolven var nere vilket hindrade dörren från att gå igen.

Så jag fick gå runt och in via bilvägen och jag småsprang två våningar upp med en riktigt olustig känsla. Vet inte varför det ger mig såna känslor, men parkeringshus är ruggiga. Inte minst det där jag stod. Jag mötte en tjej halvvägs och det såg lite ut på hennes min som att vi hade samma känsla innan vi log i nåt slags samförstånd.

Vet inte varför jag jagar upp mig av ett parkeringshus men jag gör ofta det, jag kan inte riktigt styra det. Det känns otryggt och instängt på nåt vis. Jag har kanske sett för mycket film.... Jag borde kanske sluta parkera där, men det är smidigt att kunna sätta i motorvärmaren.

Nu är jag då hemma hos de två understimulerade svansarna (det börjar bli rätt mycket vårhormoner och -känslor i svanslägret, typiskt vårtecken) som skulle busas runt med och kammas innan jag fick lägga mig i sängen. Ser fram emot veckans enda mötesfria arbetsdag imorgon och hoppas hinna stöka undan så mycket som jag kan vad gäller administrativa saker som hamnat lite i skymundan. Jag bara älskar såna dagar då jag får pricka av punkt efter punkt på att-göra-listan, styra upp saker på kontoret, städa skrivbordet och gå hem med en känsla av att ha hunnit med mycket. Jag hoppas det blir så i vart fall...

Söndag, söndag

Det blev en lindrig förkylning ändå. Jag gick till apoteket och fick tips om en nässpray som skulle vara bra för bihålorna och den gjorde susen ganska fort. Trycket i huvudet försvann nästan direkt. Jag är fortfarande snuvig men inte så farligt. Känns ändå som en seger.

M åkte för helgen för en dryg timme sen ungefär och jag försöker hålla mig sysselsatt och jaga bort den där jobbiga känslan jag har varje söndag vi skiljs åt. Märkligt att det är så fortfarande ett drygt år senare. Och jag tror det är ganska ömsesidigt. Han blir lite seg och drar ut på saker och kommer aldrig iväg då han tänkt medan jag går runt och vill "pyssla om" på nåt vis.

Men nu har han farit och då har vi vår vanliga lunk här hemma. Rosa blir lite ledsen och går undan (även om det är mycket mer kortvarigt numera då hon verkar lärt sig att han alltid kommer hem igen), Smilla är ganska obrydd och jag försöker plocka undan handdukarna som M har en tendens att sprida omkring sig, plockar disk, startar lite för sen tvätt inför morgonens arbetsdag och försöker sen hitta nåt jag vill se på tv under tiden som jag väntar på att han ska ringa och säga att han är framme.

Just ikväll tittar, eller snabbspolar mestadels faktiskt, jag mig igenom gårdagens delfinal i melodifestivalen. Nu har jag hunnit läsa rubriker med kritik så förväntningarna var väl inte höga men... Nja, det är åtminstone hittills inget vidare. Det känns faktiskt mest som att jag tittar på ett barnprogram med tråkig pausmusik. Jag vet inte om man ska skylla på programledarna för hur bra kan det bli med det manuset? Inte särskilt väl? Det brukar bli bättre till finalen och det är ju på nåt vis Eurovision som är roligast i slutändan ändå.

Det blev en variant av engelska scones till frukost både lördag
och söndag i helgen. Finns inget bättre än just gräddade scones!

Nä nu ska jag strax byta över till säsongstarten av Hela England Bakar på TV4 play istället, som jag saknat det!

Planeraren

Jag blev såklart tokförkyld. Typiskt. Men ingen feber utan mest rinnsnuva så jag överlever det också. Men typiskt.

Jag försöker rodda ihop en semesterresa och såklart är det krångligare än något, säkerligen delvis för att jag alltid gör saker lite mer krångligt då jag vill ta väl övervägda beslut etc. Men så blir det oftast bra också. Vi får hoppas att det gäller även den här gången.

Den här gången är det mest troligt en tågresa utomlands som ska pusslas ihop. Inte helt enkelt men jag har hittat en speciell resebyrå i Kalmar som gett mig mycket hjälp. Nu är det väl mest att se vilket alternativ av alla de jag fått som passar majoriteten bäst. Personligen har jag redan en favorit, som dock innebär ganska lång restid och med flera byten och hade det bara varit jag och M som skulle åka så vet jag att vi tagit det alternativet och sett det som ett litet äventyr. Bara att hinna se tre länder på väg till ett annat är ju häftigt, inte sant? Har man tid så gör det ju som inget. Men vi får se vad resten tycker. Det märkligaste i kråksången är att den resan skulle kosta som två tur-och-retur-resor till Sundsvall, ungefär. 

Jag ska berätta mer när jag vet mer, men jag ser hursom fram emot att få resa väldigt väldigt mycket. Jag blir fortfarande alldeles lycklig av tanken på vår Barcelona-resa för 2,5 år sen. Det var så mysigt!

Enda molnet på himlen är förstås de två svansarna som inte vill att vi åker nånstans. Vi måste lösa situationen för dem så bra som möjligt. Lämna bort dem? Få nån att bo här? De får inte kunna springa bort och de måste vara med nån som bryr sig om dem... Inte lätt att vara hönsig kattmamma...