Ikväll har jag varit ute på middag med bästa brudarna igen, vår trevliga vana som vi lyckats få till riktigt bra, måste jag säga. Vi har dock varvat stans restauranger (som har vegetariskt och ett vettigt pris) men ikväll blev det en gemensam favorit; Sagami. Sjögrässallad och sushi och jag var väldigt nöjd. Sen gick vi till ett fik och surrade tills det stängde kl 21.
Vi hade parkerat på olika ställen så jag gick själv till parkeringshuset där jag ställt Suzy. Det stod på dörren att trapphuset stängde kl 21 men dörren var öppen så jag gick ändå in. Jag ogillar parkeringshus och dess trapphus egentligen närhelst på dygnet, men kanske allra mest på kvällar och nätter. Så jag skyndade på lite. Väl uppe vid min våning var dörren låst så jag fick gå ner igen. Då såg jag att någon hållit den dörren öppen när tidslåset gått igång, för låskolven var nere vilket hindrade dörren från att gå igen.
Så jag fick gå runt och in via bilvägen och jag småsprang två våningar upp med en riktigt olustig känsla. Vet inte varför det ger mig såna känslor, men parkeringshus är ruggiga. Inte minst det där jag stod. Jag mötte en tjej halvvägs och det såg lite ut på hennes min som att vi hade samma känsla innan vi log i nåt slags samförstånd.
Vet inte varför jag jagar upp mig av ett parkeringshus men jag gör ofta det, jag kan inte riktigt styra det. Det känns otryggt och instängt på nåt vis. Jag har kanske sett för mycket film.... Jag borde kanske sluta parkera där, men det är smidigt att kunna sätta i motorvärmaren.
Nu är jag då hemma hos de två understimulerade svansarna (det börjar bli rätt mycket vårhormoner och -känslor i svanslägret, typiskt vårtecken) som skulle busas runt med och kammas innan jag fick lägga mig i sängen. Ser fram emot veckans enda mötesfria arbetsdag imorgon och hoppas hinna stöka undan så mycket som jag kan vad gäller administrativa saker som hamnat lite i skymundan. Jag bara älskar såna dagar då jag får pricka av punkt efter punkt på att-göra-listan, styra upp saker på kontoret, städa skrivbordet och gå hem med en känsla av att ha hunnit med mycket. Jag hoppas det blir så i vart fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar