Man är lite sliten. 100 timmar natt på en dryg vecka känns i hela kroppen faktiskt. Ont i ryggen och allmänt mör i skallen. Gott. Ute blåser det verkligen full storm, saker har yrt omkring, ett fönster som stod ute vid carporten har fallit ner och gått sönder... Var ute och försökte lyfta upp det igen och det var då inte enkelt. Nackdelen med att bo alldeles vid havet gör sig verkligen påmint nu. Kände mig som ett av barnen på Frostmofjället. Biter i kinderna och blåser snö i ögonen så man inte ser vad man gör. Är som en blandning av mysstämning och lite halvläskigt. Strömmen går av och till och då blir det alldeles mörkt och knäpptyst. Ska vara ensam ikväll och inatt också, Mattias stannade i stan hos en kompis med öl och tv-spel. Känner mig lite ensam och halvsur över det, men ska inte klaga egentligen. Han har ju varit ensam alla kvällar och nätter jag jobbat den senaste veckan.
Well well. Känns som länge sedan jag bloggade. Har nog blivit lite beroende av det. Som min första funktionella dagbok. Har skrivit halvvägs i en hel drös tidigare men alltid som glömt bort det efter ett tag eller ledsnat på mig själv. Fördelen här är väl att man inte kan vara hur självutlämnande som helst. Då får man nog skriva anonymt.
Upptäckte häromkvällen att jag tom tänker lite i bloggar. Som hur jag skulle formulera mig om jag skulle beskrivit vissa situationer. Lite halvsjukt, tror jag?
Har en hel drös med mejl på datorn som jag inte tagit tag i. Tror att Fi Umeå kanske slog rekord i mejl igår. När jag jobbar så skumläser jag bara igenom allt som kommer (ca 20-50/dag) och svarar på det viktigaste. Vilket innebär att jag har en massa att ta tag i idag. Allt är såklart inte Fi men mycket av det.
Helgen som var hade Jenny Fi-kräftskiva. Det var hur trevligt som helst. (Har jag skrivit om det tidigare?) Jag ska lägga upp lite bilder därifrån snart. Blev kanske lite väl mycket politiksnack, men det tenderar att bli så. Svårt att släppa tydligen. Samtidigt tycker jag nog inte att det gör något. Diskussionerna kan bli lite mer lössläppta då, vilket är intressant och kanske tom lite utvecklande.
Pratade med Joakim igår. Han verkade road av att jag var så irriterad på att a-kasseavgiften chockhöjs samtidigt som man får ut mindre om man väl blir arbetslös och allt bara för att finansiera en skattesänkning som höginkomsttagarna vinner mest på... "Det är klassisk borgarpolitik, inget att förvånas över" tyckte han. Nej kanske inte, men jag retar mig ändå. Kanske är jag förblindad av alla försämringar jag ser just nu, men jag har inte lyckats hitta en enda fördel vare sig för min egen ekonomi eller för det rättvisa samhället. Känns bara illa.
Har fått tillbaka mitt stora sug efter att fotografera igen. Visst jag är ingen stjärna på det, men det vore kul om det var det jag fick göra med mitt liv, tror jag. Allra helst skulle jag vilja sammanfoga mitt samhällsengagemang (och till viss del kunnande) med fotograferande. Det vore verkligen drömmen. Har ett par projekt i bakhuvudet som jag skulle vilja förverkliga, men vi får väl se.
Saknar yogan också. Mediterar alldeles för sällan sedan jag bestämde att jag inte hade tid med den längre. Känns tråkigt. Meditation håller mig på banan annars. Mycket bra. Även om katterna fortfarande tycker jag är galen som sitter på golvet alldeles stilla så väldigt länge och inte kan låta bli att ibland komma fram och lukta på mig i ansiktet, som för att kolla att jag andas. Sötkissar.
Usch, känner mig orkeslös. Vill äta chips, dricka te om umgås med någon lugn och snäll. Får väl försöka kidnappa en katt till soffan senare om inte annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar