Så Borelius avgick. Jag trodde inte det faktiskt. Inte nu iaf. Och skulle hon avgå så skulle det väl har varit för de oegentligheter som fanns i hennes privatekonomi, som rimmade så illa med partiets politik, inte för att hon och hennes familj (inkl hennes barn, helt vansinnigt) utsattes för en så enorm press och brist på respekt från media att hon inte orkade vara minister längre.
Jag kommer ihåg hur det var när Mona Sahlin var utsatt. Hur hennes barn bevakades och fick frågor efter skolan om "mamma varit otrogen". Helt galet. Eller Tina Rosenberg. Samma sak där med ansatta barn etc. Det finns ingen gräns i Sverige längre.
Undrar hur det hade gått för Borelius om hon inte svarat "Jag hade inte råd att betala vitt" och istället bara sagt; "Ja, jag gjorde fel och det ångrar jag idag". Tror vi hade sett en annan utveckling då. Kulturministern hade ju också haft svart barnflicka, men kom undan då hon svarade så. Och lek med tanken om hur det hade blivit om Borelius hade varit man...
Varför valde de att spinna vidare på just henne? Tacksamt offer? Kanske... Hon hade gjort galet och svarade bara på ett ännu galnare sett. Fanns det ingen mediacoach i närheten? Ingen rådgivare?
Som jag sagt tidigare så bryr jag mig egentligen inte så hårt att det var just hon. Men det visar på en, vad jag tror, inte så ovanlig företeelse och tankesätt inom gruppen som tilltalas av moderater. Man gillar inte att betala skatt och tycker därför att man kan strunta i att göra vissa saker vitt som kompensation. Man gillar inte tv-utbudet och kan därför strunta i att betala tv-licens. Som att man står över lagarna för att man inte gillar dem. Och sedan pratar samma grupp om att man måste komma till bukt med fusket inom föräldrapenning, bostadsbidrag, sjukpenning och vad det nu må vara. Det, är vad jag ställer mig emot. Man kastar sten i glashus.
Jag undrar hur hon hade varit rent politiskt som handelsminister. Det fick vi aldrig se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar