Semester

Idag har jag semester, vilket varit oerhört skönt, en chans att få sova ikapp några timmar efter en tung vecka. Jag har kanske jobbat ett par timmar också, men det kändes bara skönt att få avsluta ett par saker som jag inte hann igår. Nu ska jag nog kunna fortsätta vara ledig fram till tisdag nästa vecka. Eller, jag ska förbi hos en brukare/arbetsgrupp som hastigast imorgon på väg ner till Sundsvall också. Jag körde ut påskägg med godis till mina grupper igår kväll men fick lov att spara en till senare. Så den fixar jag imorgon. Det känns som prioriterat att få visa lite uppskattning inför helgen.

Idag har jag varit hos veterinären med kattpojkarna Noel och Charlie och fått dem kastrerade, vaccinerade och chipmärkta. Det var på tiden och känns bra att det är gjort. De var jätteduktiga och det kändes bra att de var tillsammans. Speciellt Charlie är ju så försiktig och orolig av sig så jag tror han hade nytta av att den tuffare brorsan var med hela tiden. De sövdes tillsammans och allt var över på tre kvart ungefär. Sen har de varit lite spaka idag, trötta och som att de funderat lite över vad som skett. Men imorgon kommer nog det mesta vara som vanligt igen. Skönt att kunna vara hemma hos dem. Vi har vilat tillsammans.

Bara Nemi kvar nu att kastrera sen är flocken klar. Lite hemskt att bestämma det över dem å ena sidan, men å andra sidan så finns det alldeles för många katter redan, det behövs inte fler kattungar. Allra minst i det här huset, vi har mer än fullt här...

Ett långt inlägg om den långa veckan som gick

Den senaste veckan har varit tung som attan. Sjukdom, flytt from hell och mycket att göra.

Natten till torsdag vaknade jag svettig i feber och mådde inget vidare. Tog ett par alvedon vid 4-tiden och vaknade ganska okej sen så jag for till jobbet. Väl där hade jag inte mycket till röst och kände ganska snart att jag var allt annat än i form att jobba. Jag blev alldeles kallsvettig och det kändes som att jag skulle falla omkull. Jag packade ner datorn och for hem, gjorde det mest akuta från sängen och sov sedan hela eftermiddagen. M hörde av sig och berättade att han var hemma med feber och influensa han med. Han ville inte vara själv då han var sjuk (han blir så eländig med astman då han är sjuk) så han kom körandes hem framåt kvällen och kröp ner febervarm bredvid mig i sängen.

Planen att köra ner till Sundsvall på fredagen och sen upp på lördagen med flyttlasset flyttades på ett dygn. Vi var inte friska då heller, men mindre sjuka åtminstone. Min feber försvann på lördagen men M var fortsatt riktigt emlig. Det var som den helgen som vi hade möjlighet att få hjälp av Lil'sis och hennes Joel och då vi kunde låna hans familjs stora släp, så vi bestämde att det bara var att köra.

Vi for ner på lördagen, hade en soft kväll i en nedpackad lägenhet på kvällen med film på en datorskärm och hämtpizza. På söndagen skulle vi åka iväg och äta brunch innan vi skulle packa in i släpet men när vi kom ut på parkeringen så upptäckte vi att Joels bil blivit utsatt för stöld och skadegörelse under natten. Dekaler och detaljer var stulna, grillen saknades, lampor och bakstycken till backspeglarna. Så oerhört trist och frustrerande! Och svårt att inte känna sig skyldig då de var där för vår skull. Så det blev fokus på polisanmälan, skadeanmälan och sen försöka åtgärda bilen så gott det gick för att kunna köra den. Så vi blev väldigt sena och trillade in här hemma med flyttlasset först kring midnatt. Och då var M bokad på tåg tillbaka kl 5 morgonen efter...

Fantastiskt, med andra ord. Jag fick hjälp att packa ur släpet på måndagskvällen istället och lyckades få in det mesta utan att det blev allt för mycket kaos i huset. Men då är inte allt här än. Imorgon far jag ner och hämtar hem M och det sista från lägenheten med ett envägssläp. Sen väntar uppackning och kompromisser kring hur allt ska vara. Och förhoppningsvis kan vi påbörja arbetet med att inreda källaren så att vi får loss 1,5 rum till snart vilket kommer göra stor skillnad. Vårt lilla hus är lite litet annars...

Jag känner mig inte alls lika orolig över hur det ska bli när vi åter bor här på heltid båda två som jag gjorde en stund innan. Just nu känns det bara skönt och efterlängtat att kunna komma nån vart med huset och att få sällskap. Inte behöva planera så mycket med helgerna och kunna göra saker mer spontant. Det ska bli skönt. Nån att luta sig mot lite oftare och enklare.

Scannad

Röntgen gick bara bra. Jag var ganska nervös men hade en röntgensjuksköterska med mig under hela processen som var väldigt gullig och som nog fattade läget, alternativt var väldigt van vid att de flesta hon möter i sitt jobb är lite nervösa. Jag menar, man röntgar sig av en misstänkt anledning som bara den i sig är lite läskig. Hon var försiktig och noggrann redan då hon satte kanylen i armen på mig. Jag är inte så lätt att sticka så hon gjorde ett minutiöst förarbete så att hon skulle slippa "leta", vilket jag verkligen avskyr då de gör. Istället satte hon bullseye på en gång när hon väl provade.

Dagarna kring röntgen gjorde sig magen mer påmind igen och väntan på beskedet har hela tiden funnits i bakhuvudet. Idag ringde dock läkaren upp, vilket gjorde mig än mer orolig till en början, och meddelade ganska snart i samtalet att röntgen inte visat något. Men hon tyckte att vi skulle fundera över om det kanske ska kollas något mer så jag skulle få en kallelse tillbaka till henne igen snart. Bra att hon är så noggrann, hon vill verkligen utröna allt. Men lite lite skapar det oro också.

Men ja, still alive and kicking alltså. Inga dystra hälsobesked än så länge och snart är jag väl helt igenom besiktigad.

Stilla

Jag kan vara lite spänd över morgondagens äventyr. I förra veckan fick jag kallelse till röntgen och den är imorgon. Jag kan inte minnas att jag har röntgat något mer än tänderna och möjligen ett nyckelben som jag bröt när jag var 7 år gammal, men det minns jag bara smärtan av, inte röntgen.

Så jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig. Jag kollade av med kollegan som röntgats en väldig massa gånger och på henne lät det som att det var en dans på rosor. Vi får väl se. Jag är mest orolig över att behöva ligga stilla i 1,5 timme. Hur fixar man det? Jag som får "hoppiga ben" om jag inte får ligga som jag vill i sängen och som inte ens kan ta ett bad i 20 minuter utan en bok i handen eller tv-serie på laptopen bredvid. Och så lite torrhosta som dök upp igår på det då. Det kommer säkert gå bra...

Och sen resultatet då. Det försöker jag inte ens tänka på. Tänk om det visar nåt riktigt läskigt?

Alltid kopior!

Men typiskt. Dokumenten jag satte ihop igår med ekonomin för föreningen är bara borta idag. Jag var dum nog och sparade inte kopior hos mig själv utan la dem enbart på vår delade google drive. En annan person i föreningen skulle titta på dem och skickade meddelande att hen ändrat ett par siffror och ville jag skulle kolla igen innan jag skickade till revisorerna, men se nu finns där ingenting! Inte ens det jag påbörjat för det här året...

Förhoppingsvis är det bara en fråga om att de flyttats eller ändrats delningen på, men lite nervöst känns det. Jag har varken lust eller tid att börja om igen. Verkligen inte.

Balansräkning och sneakersdrömmar

Hur bättre spendera en måndagskväll än att numrera verifikat, slutföra bokföring och göra resultat- och balansräkning? Nåja, nu har jag (nästan) fullgjort mina åtaganden som kassör i vår fantastiskt roliga avloppsförening för året som gick, ett ganska lättsamt uppdrag trots allt. Nu när reningsverket varit på plats ett tag så är det ett 20-tal bokföringsposter per år bara.

Men nu "firar" jag genom att fönstershoppa sneakers på nätet. Det började men en fb-post med alternativa snörningssätt på sneakers och sen var inte steget långt från det. Sneakers är ju nästan det bästa med våren. Åtminstone bland det bästa.

Och jag behöver köpa nya i år, yeay!

Inget körförbud än så länge

 Åh, och jag fick två brev från sjukhuset idag. Ett som sa att jag inte har cellförändringar eller HPV och en kallelse till läskig skiktröntgen av bröstkorg och buk nästa vecka. Läskigt på riktigt, hur ska jag fixa det?

Tillsammans med beskedet om att jag inte har bröstcancer och att alla blod- och urinprov jag lämnat visat "perfekta" resultat så känns den där hälsoångesten jag drabbades otäckt hårt av nu i vinter lite mer avlägsen igen. Oerhört skönt, det går nästan inte att beskriva hur det var. Men som sagt; en stor sak kvar. Och sen kanske tillbaka till HC för sköldkörtelprov, vi får väl se.

Sen är det väl nån 40-årskontroll ett år som detta, om jag inte minns fel? Kommer att vara välbesiktigad innan dagen kommer på riktigt.