torsdag, november 30, 2017

Torsdag

Imorgon är det fredag redan. Fort gick veckan. Vi ska iväg på lunchen och äta julbord med jobbet imorgon, det ska bli riktigt trevligt. Kan vara första gången jag äter julbord med ett jobb? Och första gången över lag på restaurang på ganska många år faktiskt.

Julbord är ju inte riktigt vegetarianens högtid om man ser till den traditionella julmaten. Men jag har vissa förhoppningar om att det ska bli bra ändå. Vi ska till Le Garage, ett tjusigt ställe i utkanten av stan. Jag minns att M var där på "bjud-julbord" (dvs bjuden av försäljare) i sitt förra jobb och då behövde man förbeställa vegetariskt men det han fick var något så bra att han fortfarande pratar om det ibland. Numera behöver man inte förbeställa, vegetariskt ska ingå i det vanliga tydligen. Det gör mig både förväntansfull och kanske lite oroad. 

Men kul som sagt! Jag får väl recensera sen.

Jag ska hämta M vid tåget på kvällen och har inte bestämt om jag ska stanna sent på jobbet eller snarare åka hem tidigt och pyssla lite och sen åka in och hämta honom. Ja, vi får väl se hur det känns helt enkelt. Jag har jobbat sent många fredagar och det brukar vara rätt produktivt och lite skönt. Men vore trevligt att hinna röja lite hemma också. Ja, vi får se, som sagt. Är det dåligt väder ids jag inte köra fram och tillbaka mer än nödvändigt.

I helgen har jag stora planer på att möblera om vardagsrummet. Det är i vart fall målbilden.

onsdag, november 29, 2017

Vinterväg

Hemma från ännu en trevlig kväll med middag med bästa brudarna. Och Lil'sis, som ville haka på tanterna ikväll. Mysigt och trevligt. Vi gick en sväng på stan, åt rätt gott på Pinchos och tog en kaffe på Espresso House. Jag gillar våra träffar mycket, jag hoppas de fortsätter länge framöver. Hur många tjejkompisar i vår ålder lyckas träffas 1-2 gånger i månaden sådär? Något att hålla i.

På vägen hem var det tråkigt väder. Ganska okej första milen men sen blev det mer oplogat och snöfallet tilltog. Trafiken gick ganska långsamt som tur var. Nån enstaka vågade sig ut och köra om, men annars hölls det långa avstånd. Jag lyssnade på musik och sjöng högt i vanlig ordning som nån slags egen-terapi. En bit framför skedde så en olycka, just vid sista 2-filiga partiet innan jag svänger av E4:an. En bil skulle köra om en lastbil men slutade studsande in i mitträcket.

Jag stannade men allt verkade ha gått bra. Bilföraren sa i och för sig inget men åkaren pratade med larmcentralen i mobilen men sa att det var ok och att jag kunde köra vidare. Över vägen var det spridda bildelar och olycksbilens front var mos. Det ser ju alltid så läskigt ut när någon varit inne i mitträcket, men det är ju lite meningen. Både med själva räcket som far loss och bilens deformationszon. Det ska ju gå sönder så att energin tas upp där. Men det ser läskigt ut.

Jag tog mig då hem i ett stycke, skönt nog. Jag hoppas att det blir bättre väglag till imorgon bitti. Jag har ju växlat mellan att åka lite tidigare eller senare för att missa värsta rusningen och det har varit en bra taktik. Som en fördel med flextid. Imorgon tror jag att jag kör lite tidigt så kan jag fara hem efter sista mötet som borde sluta före 16.

tisdag, november 28, 2017

På tasslängds avstånd

Vi bestämde förresten att Smilla skulle stanna kvar här hemma ett tag igen. M är inte säker på att hon riktigt trivdes som ensamkatt (alternativt var det Rosa hon sökte när hon gick runt i lägenheten och nästan ylade till och från), men samtidigt är hon inte direkt superkompis med kattfamiljen här heller och det är svårt att se till att hon får i sig ordentligt med mat då ungarna gärna äter upp hennes mat.

Smilla är nämligen en tänkare i det mesta och så även i matsituationer. Min kloka dam, inte riktigt klok nog att räkna ut att om man lämnar sin skål för att fundera (stirra förstrött rakt fram en stund) en liten bit bort, en liten liten stund, för att sen komma åter och äta "second breakfast/dinner" så är risken rätt stor att den är borta. Ibland väntar de inte ens på det utan hovrar som runt henne tills hon lämnar och låter dem äta. Inte så bra.

Hon är en gammal katt som precis som många äldre katter är ganska petig i maten och inte ids äta vad som helst. Och  i vår iver att ha koll på Rosa tidigare så missade vi nästan att Smilla plötsligt tappade en massa i vikt. Därav, bland annat, tanken att hon skulle stanna hos M även nu när Rosa inte längre finns.

Smilla & Nemi ser på tv
Men ja, vi får se. Hon har ju gått upp i vikt hos M, men jag försöker passa och ge henne mat på egna ställen och vara med henne och kolla att hon faktiskt äter. Jag är ju förstås supernöjd att hon är hemma, även om jag tycker lite synd om kattlösa M, och känner mig definitivt mer hel nu när jag har min gamla 17-åriga lomhörda/döva polare hos mig. Och ibland går det riktigt bra. Speciellt Nemi verkar intresserad av att vara med Smilla, att hänga efter henne lite. Som att hon ser upp till stortjejen. Försöker lägga sig nära, tex. Och det verkar som att Smilla låter henne vara, som oftast i vart fall. Som Ronja sa; "håll dig på tasslängds avstånd bara".

Skräpsömn

Att sova dåligt tycks vara veckans tema. Jag somnade framför en dokumentärserie om brittiska kungahuset, "The Royal House of Windsor" (2017, Netflix, absolut värd att se för knasiga anglofiler), säkert redan kring 21-tiden. Vaknade till ett par avsnitt senare, klev upp för att borsta tänderna och la mig sen igen. Sen var jag vaken ungefär varannan timme åtminstone. Varje gång helt säkert på att klockan skulle visa att jag vaknat fem minuter före alarmet i vanlig ordning. Jag inser att jag står platt inför alla småbarnsföräldrar som springer upp stup i kvarten, men jag måste ändå säga att jag avskyr såna nätter. Det blir så hattigt och nästan stressigt, på nåt vis. Skäpdålig sömnkvalitet.

Så ikväll är jag nästan lika sliten som jag var igår kväll och tänker alldeles strax lägga mig och, antagligen, somna inför ett av de avsnitt jag sov mig igenom igår...

måndag, november 27, 2017

Arla

Som nån slags ny vana så stannade M ända tills måndagsmorgonen, dvs i morse, och jag körde han till tåget vid 5-tiden. Jag sov ovanligt dåligt inatt, drömde lite ångestdrömmar blandat med att jag fick för mig att vi försovit oss gång efter annan. Ingen jättebra sömn, med andra ord, och desto svårare att stiga upp när klockan ringde 03:50. Men vi vaknade och kom iväg i tid, med marginal för det slaskiga vädret ute.

En numera återkommande syn.
Det var tyst och stilla på jobbet kvart över fem i morse och det kändes helt ok att starta så tidigt ända tills jag insåg att jag glömt att jag tagit hem arbetsdatorn över helgen. Tur i oturen så har en kollega just gått på en längre sjukskrivning så jag kunde nalla hennes dator. Nu passade inte hennes dator i min docka så det blev lite omständigt att koppla om allt men det löste sig. När jag sen vandra mot stadshuset för dagens första möte vid halv nio-tiden så kändes det som att jag gjort halva arbetsdagen redan. 

Den inte så vackra utsikten från mitt kontorsfönster.
(Dock från förra veckan då snön faktiskt låg kvar.)
Eftermiddagens medarbetarsamtal uteblev så jag packade ihop ganska tidigt. Jag hade ju några timmar till godo från morgonen så det var skönt att kunna göra så. Sen har jag mejlat och sms:at en del hemma ikväll, men det kändes ändå gott att komma hem tidigt. Det är ju grymt stor skillnad på att komma hem strax efter 16 istället för strax efter 18. Den tanken slog mig då jag stod och öste in tvätt nummer två i maskinen inte alldeles för sent ikväll. Så himla skönt att hinna få saker gjorda innan man (jag) bänkar sig i soffan och sen inte riktigt orkar mer. Den där arbetstidsförkortningen kanske vi skulle göra verklighet av snart ändå?

Inredningsplaner

Och i vanlig ordning när M kommer hem så blir det tyst på bloggen. Jag får kanske jobba på det. Men det blir alltid så intensivt och vi umgås i princip all tid så det blir helt enkelt inte riktigt av att jag hinner sätta mig vid datorn en stund. Men jag tänker ofta "det här borde jag blogga", men sen blir det inte mer.

Hursom så har jag haft en alldeles bra helg. Vi har som sagt umgåtts och faktiskt fått en del saker gjorda. Kanske inte allt som jag, optimistiskt, tänkt kanske, men mycket ändå. Bland annat så hann vi påbörja en rensning och planering av källaren som varit ett fullständigt förrådskaos sedan M flyttade. Nu i och med att jag tänkt flytta ner skrivbordet som jag idag har i vardagsrummet så blev det anledning att rensa och flytta om lite så att det faktiskt ska finnas plats. Vi har tänkt riva träinnerväggarna för att sen istället måla direkt på betongen istället och det skulle kunna bli ett vinterprojekt om vi tar en bit i taget. 

Anledningen till att skrivbordet ska ner är att jag vill möblera om lite. Jag vet dock inte riktigt hur och försöker ta lite hjälp av mina kära familjemedlemmar. Hittills har det inte lett till en klar lösning men flera goda idéer. M la fram ett förslag om att kanske bygga en "inbyggd" bokhylla på den enda fullhöga väggen där också balkongdörren finns. Att bygga en bokhylla omkring den vore kanske inte så dumt? Jag har alltid gillat böcker och tycker att det är en vacker inredningsdetalj, även om jag tappat lite av själva läsningen det senaste. Men det kanske skulle hjälpa till lite? Sen måste det ju inte bara vara böcker i en bokhylla, det går ju att få till en snygg förvaring också.

Mer på inredningsfronten så hittade jag i helgen antagligen också ett par klädskåp som jag letat efter ett tag nu. Jag skulle vilja byta ut de trådbackar och klädställning som jag har som (öppen) garderob idag i sovrummet och istället ha ett par fina skåp. Det finns ett fantastiskt fint grönt skåp på ikea som har lite gammal känsla men det är 3 centimeter för brett. Skåpen måste nämligen få plats på var sida om skorstensmuren och dessutom inte vara högre än att de kommer in under snedtaken. Klurigt alltså. Men på ikeas barnavdelning dök jag plötsligt på dem. Vita, förvisso, men de var fina och jag tänker att det skulle gå att måla om dem när jag blir less på det vita, jag som gillar färg.

En del av kaoset idag
Så många nya planer efter helgen. Men det känns bra och lite framåt. Kanske vad jag behöver när den där lite rastlösa känslan dyker upp. Sen gäller det att hålla i tyglarna och ta en sak i taget förstås. Ta projektledarrollen hemma...

Hoppas ni inte halkat bort under helgen!

torsdag, november 23, 2017

Kyla och nervöst bakande

Och kallt är det i huset, jag får inte riktigt upp värmen. I lillstugan har jag satt igång ett elelement och i huset på övervåningen har jag nu min nya låtsaskamin igång (som också är ett elelement) i hopp om att det ska bli bättre. 

Jag är ju inte jätteförtjust i eld, min rädsla för att huset ska börja brinna har kanske tagit lite höga höjder, men om det inte blir bättre så får jag trots det börja elda i järnspisen i köket för att bosta den stackars pannan lite. Det känns okej att dra igång nu när jag vet att M är på väg hem. Lite oklart varför men jag litar som på att han har bättre koll än jag, eller nåt. När jag är själv så snurrar ord som "askbrand" i huvudet och crazy, weird, krispuls-människan i mig är på helspänn. 

Av nån anledning så blir jag lite stressad av allt; missat jobbmöte, missad middag, missad hämtning och så kallt hus. Och när jag blir stressad eller nervös så vill jag gärna göra nåt produktivt så jag har bakat ikväll. Nu finns det två formar med kladdkaka med kokostosca och två formar med glutenfri äppelkaka med kokostosca (det blev ett tema helt oplanerat, baserat på vad jag hade hemma). Alltid något. Och så bidrog det till lite värmeboost när ugnen var på ett tag förstås. Bra där.