Alla tycks vi bli äldre (och visare?)...

...och idag blir min storasyster Kicki (Christina) 35 år! Stort grattis! (Här på en två år gammal bild med sin man Niklas.)

Gamla Stan i bilder

Har gått igenom bilderna från helgens Stockholmsbesök. De från kongressen blev inte särskilt roliga så jag hänvisar er hellre till Anna-Karins bilder som finns här och här samt på Facebook, för er som har det.

Istället tänkte jag lägga upp några bilder från mitt eget turistande i Gamla Stan. Det blir mycket miljöbilder på gränder osv, men det är lite det som jag gillar med Gamla Stan. Det och nån känsla av lugn som faktiskt kommer över mig när jag är där.

Det är naturligtvis inte att tänka på rent ekonomiskt, men tänk att bo där. Det vore lite koolt. Men det troliga är väl snarare att man hamnar i Skärholmen eller i Fiskis om man skulle få för sig att få jobb i storstaden.


Nedan en bild från "Comics Heaven", en serietidningsbutik. Antagligen ett litet himmelrike för de som samlar, även om jag är för oinsatt för att bedömma hur himelsk butiken faktiskt är. Jag gillade nog Science Fiction-butiken mer, även om det var lite trist att man bland allt Sci-Fi stoppat in Mumin-, Simpsons-figurer etc (inte så Sci-Fi väl?).



Det finns en del kyrkor i Gamla Stan också. Jag såg åtminstone tyska och finska kyrkan. Den här porten låg alldeles bredvid tyska kyrkan, vill jag minnas.


Gick förbi slottet också, men det känns lite trist på nåt vis så det blev inga bilder. Nu höll de på att renovera fasaden på vissa ställen såg det ut som, och det fanns "varning för fallande sten"-skyltar lite här och var. Jag kan inte heller komma över hur trist det verkar vara att stå i högvakten (eller vad det nu kallas, ni vet de som åtminstone utåt sett ska vakta vår monark). Ungefär lika trist som de vars jobb går ut på att gå runt på gågatorna i city med stora träskyltar på sig med reklam om små butiker på tvärgatorna. Inte kul. Och kallt.

Här en bild på en liten gång ner till en av de smala gränderna. Precis innanför gången ligger Jerusalem, ett litet matställe där jag åt lunch-falafeln på. Helt okej.

Så det var väl det. Känner ett ökat sug efter att fotografera igen. Kanske borde ta med mig kameran och gå ut på en promenad i vårt snölandskap. Det är verkligen jättemycket snö här just nu. Vi får se. Och som vanligt kan ni klicka på bilderna för större format.

Efterlängtat besked

Tårar! Inte av sorg dock. I evigheter har det väntats på, dagen då min underbara Mia-vän och hennes man ska få hämta hem sitt barn från Bolivia. Och nu har det kommit ett mejl om att de far iväg på sin långa men så spännande resa. Och jag kan inte hjälpa det. Att bara titta på deras sida på resedagboken (och på fina bilder på min Mia som jag saknar så mycket) startade vattenkanalerna big time. Jag har aldrig känt mig så långt borta från Mia som nu.

Men jag är så glad att det äntligen händer, att de äntligen ska få hämta hem en Alexander, att de äntligen ska få bli den familj de längtat så efter. Det känns verkligen speciellt och superhäftigt.

Måste leta näsdukar...

Uppe med den halvsena tuppen

Man börjar bli morgonpigg. Eller ja, det kanske är att ta i. Men nu är klockan nio och jag har redan hunnit vara på Volvo och bokat tid hos plåtverkstan och kört Mattias till jobbet. Inte helt illa för en nattuggla!

Konstigt nog så dokumenterade de inte skadorna på en gång längre utan vi fick en tid först den 24:e. Antar att jag inte kan plocka bort de krossade extraljusen heller förrän dess så de får bli en påminnelse om att någon borde lugna ner sig i trafiken ett tag till. Men det känns lite trist att köra så. I övrigt hoppas jag att Mattias har fel i att de bör byta hela huven. Vi får väl se.

Gnällvarning!

Känner mig av nån anledning lite gnällig idag så nu tänker jag gnälla av mig en stund.

1) Köpte nytt schampo och balsam (det gamla var väldigt bra, men det kändes trist att alltid ha samma, plus att reklamen faktiskt inte är ok att se på utan spypåse) varpå jag numera har både flygigt och fett hår samtidigt. Gott.

2) Jag fick en blåsa under foten efter allt vandrande i varma, klackade stövlar på kongressen. Den blåsan har nu spruckit och istället skapat en liten spricka som gör ont som rackarns!

3) Jag får inte ihop varför alla kvalitetstidningar (enl min bedömning) ska kosta så väldigt mycket? Fingrade på Arena på pressbyrån innan hemfärd igår men 79 spänn kändes bara för mycket. Har fått ett inbetalningskort till tidningen Allt Om Film på över 700 kronor för ett helår (tyvärr, det kommer inte att funka). Där kan vi snacka om årsavgift! Däremot kan man få tre tusen blaha-magasin riktade till kvinnor för typ en hundring i ett halvår (inklusive blandat skrot som nån plastig väska eller nån sminkprodukt man inte visste att man saknade). What's up with that?

Så, det får räcka för nu. Att det är kallt vill jag egentligen inte gnälla på och det faktum att det är lika (om inte värre) dammigt i lägenheten nu som när Anna var på besök förra veckan är väl mest mitt eget fel...

Att spendera en tisdag i väntrummet

Min dag blev kanske inte riktigt som planerat. Väcktes vid åtta av Mattias som berättade att han bitit av en tand och behövde fara till tandläkaren. På NUS har de ett akutsystem så istället för att boka tid får man fara dit mellan 9-14 och sitta och vänta på sin tur, helt enkelt. Han trodde inte att det skulle ta sin tid men ville att jag skulle bli med som sällskap.

Som vanligt fick vi leta parkering i en kvart (är det nånstans vi skulle behöva utöka med ett parkeringshus är det på sjukhus/universitets-området) och hamnade sen en bit bort så att vi med hackande tänder (det var överraskande ca 20 minus ute och jag hade inte klätt mig helt efter det) småsprang till sjukhusentrén. Väl uppe på folktandvården berättar de att det "är några före så det kan ta tid". En skylt meddelar också att de har personalbrist varför ordinarie akuttid är minskad till 9-12.

Tre och en halv timme senare (!) ropar de upp hans namn. Behöver jag säga att jag då är less och så trött att jag nästan ville lägga mig på golvet bland alla barn? Att vänta är i allmänhet inte min grej... Vid det laget hade jag läst dagens morgontidningar samt ett fem år gammalt nummer av Mama (så vedervärdigt), en prålig tekniktidning från ett par år tillbaka och annat skrot. Jag hade med mig min nyinköpta, påbörjade pocket, men den är inte tokbra och jag var lite för trött för att orka hålla koncentrationen uppe i så pass lång tid.

Jaja, jag förstår ju att det tar tid, men trodde kanske att vi skulle vara därifrån på ett par timmar, inte fyra. Men huvudsaken är att hans tand är hel igen.

Efter det for vi hem och åt lunch och sen somnade jag i soffan. Skulle egentligen ha behövt fara till Volvo för en bedömning av bilen eftersom det nu visar sig att även huven fick sig en törn av gårdagens incident. Frågan är om det blir dyrt nog för att blanda in försäkringen eller ej. Men det får bli morgondagens uppgift kanske.

Ett par extraljus senare

Hemma. Allt är som det var när jag for. Typ nästan exakt. Har hunnit packa upp, gosa stirriga katter och laga mat. Och vad mer? Hm, jo, krocka bilen. Fast det var ju inte jag den här gången. Någon var lite stressad och sen när han hämtade mig och det var ganska mycket trafik ute. När vi skulle svänga av för att åka och handla hade vi lite för hög fart, varpå jag insåg ett par sekunder innan det faktiskt hände, att vi skulle fara in i bilen framför som just fick bromsa för ytterligare en bil framför den. Och det gjorde vi. Inte så fort visserligen men tillräckligt. Det var ganska halt. Det gick bra med bilen framför och de som var i medan min bil inte längre har några extraljus. Det som är kvar av dem sitter fasttryckt i kofångaren, eller nåt.

Aldrig har jag väl fått anstränga mig så hårt för att kväva ett "I told you so". För sanningen är att han gärna kör lite hetsigt och gör snabba inbromsningar, speciellt i stadstrafik. Men varje gång jag sagt nåt om det tidigare har jag halvironiskt fått tillbaka frågan "Vem av oss har krockat egentligen?" (fyi: jag, men jag var inte vållande). Nu kan han inte säga det längre.

Men alla mår bra, något sårad stolthet kanske, men i övrigt inget skadat som inte går att ersätta. Och det är ju huvudsaken.