Samarbete i byn

Jag tycks glömma bort att ta bilder allt oftare numera, och sedan blogger-appen till iPhone inte längre är uppdaterad så att den får lov att fungera så har det blivit krångligare att få över dem till datorn. Eller, egentligen inte, förstås. Jag har ju apple-produkter men jag har som haft ett annat system än iCloud och det känns jobbigt att ändra på. Men jag får väl göra det.

Hursomhelst så skulle jag kanske ha tagit bilder på hur duktiga vi varit idag då vi varit med och vårstädat byn tillsammans med ett 20-tal andra. Vi fick på vår lott att städa ur toaletten på campingen, räfsa löv och snygga till ute på den samma, samt fräscha till nere vid stranden och dess grillplatser, städa omklädningsrummen etc. Mycket jobb på mig, M och en av byns äldre kvinnor. Men det var trevligt och gick undan ganska bra. Efter fikat fick vi med oss ett gäng till och en traktor så att skräp och löv kunde samlas upp och köras iväg. Riktigt tjusigt blev det nu när alla skyltar är på plats osv.

Turisterna har dock varit här sedan länge redan. Vissa hela vintern; det har kommit någon eller några husbilar varje månad även under vintern till Quickstopen. Och när vi nu städade så var den i stort sett full, plus att där stod några husvagnar och en husbil på den vanliga campingen också. Trevligt att det är ett uppskattat ställe att åka till.

Märkligare var när vi kom till samlingsplatsen och blev hälsade på i hand av en "viktig" person i byn som tyckte det var trevligt att "nya sommargäster" ville vara med... Ehum, vi har bott här längre än han. Kanske vi inte gör så mycket väsen av oss här borta på vår kant. När han insåg sitt misstag "räddade" han dessutom läget genom att ge en pik om att vi inte ännu satt tillbaka vår balkong som vi tog ner för renovering för ett par år sedan nu.... Trevlig prick.

Jag såg till att prata lite extra med våra närmsta grannar i vart fall för att minska risken för att också de skulle glömma vilka vi är...

Produktiv söndag

Jag har haft en väldigt produktiv dag idag och det känns löjligt bra att kunna konstatera det innan jag knyter ihop mig för idag. Jag har känt mig orimligt lat hemmavid det senaste så det är snudd på ett löjligt lyckorus jag upplever nu ikväll.

Det har varit ruggigt mycket på jobbet en ganska lång tid nu vilket gjort mig dödstrött på kvällarna, M har haft ansträngningen med ett nytt jobb och den otroliga röra som uppstod när vi plötsligt hade ett extra hem i det redan befintliga gjorde oss båda snudd på lamslagna. Vart ska man börja när det i stort sett bara finns gångar mellan lådor och saker runt i hela huset?

Idag hade jag halva dagen för mig själv då M åkte till sina föräldrar för att greja med båtdelar som måste rustas upp inför upptagningen så då passade jag på. Uppenbarligen funkar jag bäst i städläge då jag är ensam hemma. Allra bäst städar jag då jag är arg, men det känns ju som ett trist läge att behöva uppnå. Lite ensamtid gjorde alltså också susen och plötsligt hade vi ett kök igen med ett synlig köksbord, användbara stolar och nästan fritt golvutrymme. Bara en sån sak. Jag var så enormt nöjd med mig själv när M kom hem. 

Skönt att få rent och städat, i åtminstone en del av huset, skönt att få lite egentid och skönt att få känna sig lite nöjd med sig själv. Och att få tillbaka "hemma"-känslan. Perfekt dag med andra ord.

1 år!

Tänk att det gått ett helt år sedan vi fick våra tre senaste familjemedlemmar! Våra busiga, påhittiga, bångstyriga små knastroll som inte längre kan omtalas som "kattungarna", de är väl snarare nån form av äldre tonåringar. Fortfarande full fart eller djup sömn, inte många mellanlägen.

Fatta att de varit sådär små? Helt otroligt. Jag såg det inte då förstås, men nu när jag ser de här gamla bilderna så tycker jag mig ana deras små personligheter som successivt växt fram. Våra små troll. Vår äventyrslystna och galet orädda Nemi-tjej, tuffa Noel som hänger på syrran och som vet hur man tar plats och så den fundersamma, lite oroligt lagda amma-pojken Charlie, som vi precis fått att börja följa med de andra, om än försiktigt. Den bästa trion. Även om de är oändligt många hemma nu så är jag glad att jag inte sålde bort pojkarna. Hur hade det gått?

Jag vet inte vad Mamma Alice egentligen tycker om att hennes ungar fortfarande bor hemma, kanske är det därför hon är så avståndstagande mot mig. Eller det tror jag väl inte egentligen, jag vet bara inte vad det är. Hon var så tillgiven och mysig då hon var dräktig men nu är hon alltid som på sin vakt och går ofta undan då jag kommer. Ibland får jag ta upp henne och mysa och ibland kommer hon till soffan och vill kela, men oftare det motsatta. Med M går det mycket bättre, av någon anledning. Han som knappt varit här. Orättvist. Men jag jobbar på det.

Hon verkar då inte vantrivas i alla fall. Hon kommer ju in om kvällarna, vet att hon bor här och har sina rutiner även om hon inte är den mest tillgivna eller tillitsfulla. Hon får den bästa maten, har alltid tak över huvudet och kärlek då hon vill. Det andra får vi väl jobba lite extra på bara.

Bästa vän

Idag har jag haft en nästan mötesfri dag på kontoret efter att ett par möten blev flyttade på. Skönt, och ganska tur med tanke på tröttheten min kropp besitter just idag. Jag sov skraltigt inatt eftersom gammtösen till katt, Smilla, inte riktigt mådde bra igår. 

Hon hade diarré och kräktes vid ett tillfälle och vill inte alls äta. Det började redan på morgonen med ointresse för maten, vad jag än ställde fram. Lite fick hon i sig, men inte tillräckligt. På kvällen kaskadkräktes hon en gång och sen ville hon mest sova. Mest hos mig, vilket var skönt, då det brukar vara ett dåligt tecken då katter går undan.

Men jag vaknade flera gånger i timmen och var uppe och kollade henne, försökte se till att hon drack (vilket hon inte ville) och googlade symptom när jag inte lyckades somna om. Först vid 4-tiden på morgonen vaknade av att hon åt ur en av skålarna jag ställt fram i hallen utanför sovrummet. Först då kunde jag slappna av lite.

Hon har tappat mycket i vikt det senaste året och det fortsätter, även om takten stannat av lite. Jag är lite rådvill kring vad jag ska ge henne och provade ett foder mot hypertyreos i veckan. Hon har ätit ett av ett annat märke tidigare och jag fick som för mig att det hjälpte lite. Men det här tror jag hennes mage inte fixade, så jag tror det var boven till det dåliga måendet. Vi tog ju tester hos veterinären i vintras och hon hade inga direkt förhöjda värden på njurarna då, något förhöjda T4-värden (därav testandet av den maten, efter råd från veterinären) men inte heller det något som egentligen sa att något var väldigt fel. Kanske har hon bara sämre lukt och smak. För hon äter ju, men hon tröttnar fort och låter de yngre äta upp det hon lämnar medan hon funderar... 

Vi köpte en (dyr) matmaskin som öppnar sig då hennes chip kommer i närheten men hon hör inte motorn i den och den hinner därmed inte öppna för matskålen innan hon tröttnat och gått iväg.

Så ja, jag vet inte. Just nu får hon önskekost, dvs vad hon än vill ha (vilket varierar mellan dagar tom). Jag ska boka en ny tid strax för att ta nya prover och se om något stuckit iväg den här gången eller om vi kan fortsätta med önskekosten.

Min älskade lilla stjärna som följt mig så länge i livet. Hon har varit så självklar men nu springer jag alltid upp på övervåningen och kollar att hon lever då jag kommer hem från jobbet. Eftersom hon inget hör så sover hon ofta och de där sekunderna innan jag är framme och petar försiktigt på henne för att höra hennes skarpa och frågande "Mmmmm?!" är det som att jag håller andan. Hon får som bara inte försvinna från mig, min bästa bästa vän.

Pilot

Igår hade jag och mina tre chefskollegor vår första riktiga dag med utbildningar i det nya systemet med våra medarbetare som alltså är våra testpiloter. Vi för-testade pilotutbildningen (!) på några kollegor i förra veckan, men de var rätt fogliga, hade koll på sina inloggningsuppgifter samt en positiv inställning till det hela så det var ändå inte riktigt samma sak. Men ändå bra att för-testa.

Utbildningarna gick dock över förväntan, måste jag säga. Det kändes mer positivt än jag vågat hoppas på (efter alla mediaomskrivna problem i det senaste systeminförandet i kommunen) och merparten hade tom lagt in lite saker i systemet innan de gick därifrån och tyckte att det kändes enkelt och lovande. Men det blev bitvis stressigt. Vår projektledare i Stockholm sa att utbildningen skulle ta 30-45 minuter, så vi hade bokat av en timme. Trots det hade vi vid vissa tillfällen svårt att hålla tiden. Vi hade inte riktigt räknat in det inledande strulandet med bortglömda användarnamn och lösenord, avsaknad av bank-id och så vidare. Men efter en stund fick vi lite rutin på inledningarna och fick till det riktigt bra. Sex grupper betade vi av under dagen och när den sista gått just efter halv fem så dunkade mitt stackars huvud och det kändes som att jag körts i en mangel.

Men det var ändå en kul upplevelse och ett riktigt bra teamwork! Och imorgon eftermiddag kör jag och kollegan Frida tre grupper till. Tre dagar till har vi, minst. Men det känns på nåt vis ruggigt kul att äntligen få dra igång ett projekt som förarbetats sedan förra våren. Helt otroligt. Jag har lärt mig en massa om upphandlingar iallafall, det har varit både frustrerande och fascinerande. Framför allt kul att få lära sig nya saker, det är det absolut bästa i mitt jobb. Ingen dag är den andra riktigt lik.

System

Annars tuffar det på som tidigare. Jag fortsätter att jobba lite för mycket och måste så även göra en stor del av morgondagen. På måndag är det utbildning för medarbetare i det system som vi jobbat med att införa en längre tid nu och då måste allt vara inlagt, helst, jag vill ge dem ett så gott intryck av systemet som möjligt efter allt strul vi haft sista året med lönesystemet. Så imorgon lär jag knappa scheman och lägga placeringar för fulla muggar.

Men snart blir det lugnare. Det låter som nåt man säger, men jag tror faktiskt det. Vi har också fått en vikarierande chefskollega i några månader som ska hjälpa oss i projektet med lite avlastning. Och snart är jag klar med min semesterplanering, då kommer det också kännas mycket lättare.

Vi har fått veta vem som ersätter vår chef som tar ett steg uppåt till sommaren också. Jag har hittills bara hört gott om efterträdaren så jag har sikte på det. Alltid spännande att se vad det blir och hur det påverkar gruppen. Jag har förståss mina önskemål och förhoppningar, vi får väl se vad av det som infrias.

En Valborg

Så blev det maj plötsligt och vår. Vi har några få snöhögar kvar i trädgården men mest är det trött, lerigt gräs som sakta börjar väckas till liv igen. Skönt. Det är också skönt då solen tittar fram, det värmer nästan själen. I veckan har det dock regnat en del, men det har å andra sidan hjälpt smältningen lite på traven.

Finsyrran med nästan hela sin lilla finfamilj (minus katter)

Vi firade in våren på Valborg som vanligt tvärs över vägen med resten av byn och en hel del tillresta. Det var lite kyligt när vi inte stod nära elden, men trevligt och småmysigt. Vi grillade korv före elden tillsammans med Lil'sis och Joel som kom på  besök.

Bästa låtsasmaken

 Att grilla korv må låta enkelt men ack så gemytligt, på nåt vis. Lättgrillat, lättätet och gott. Vi provade en vegetarisk chorizo-variant som vi alla gillade; Hot Chörizo från Astrid och Aporna.

Jag drömmer om ljumma kvällar så jag kan sitta på trappen med mitt kvällste och känna havsbrisen. Min favoritplats hemma helt klart. Snart så!