Recap

Så swoshade tiden iväg igen. Vad har hänt sedan sist? Vi firade bästa Anna som fyllde jämt med en väldigt trevlig kväll i Hörnefors hos Ulrika och Urban och deras übersöta barn. Hon blev kanske inte så överraskad, men det blev ändå väldigt bra, om jag får säga det själv. God mat, god (men inte så vacker - jag blir aldrig nöjd med mina bakverk) schnauzer-tårta, såklart, och så lite sällskapsspel och ännu mer godsaker. Så himla kul, som så mycket annat gör vi det där för sällan. Men nu när Ulrika är hemma med nytillskottet i familjen så blir det svårare att ses på våra annars rätt vanliga "efter-jobbet-middagar" på stan, så de får väl bytas ut mot knytisluncher på helger hemma hos henne istället. Låter inte så dumt det heller.

Och så har jag varit i Stockholm en sväng på en jobbresa. Jag var lite nervös för den faktiskt, speciellt då jag inte riktigt kände någon av de som åkte från kommunen. Eller ja, jag kände ju ett par personer men inte sådär värst nära så att det kändes tryggt och enkelt. Från mitt område var det jag och min chef, som jag inte heller riktigt känner särskilt bra än. Men det gick väldigt bra, var superintressant och lärorikt på flera sätt faktiskt. Det kändes lyxigt att få resa sådär och jag kom hem med nya jobbrelationer och flera halvplanerade samarbeten framöver.  Sen att den där mässvärlden är lite eljest är väl en annan sak, men det var kul att vara med! 

Men aldrig tyst... Som introvert är det en utmaning att nästan oavbrutet vara i sorlande miljöer där din uppmärksamhet krävs återkommande. Det funkade förvisso bara bra men jösses vad trött jag var i huvudet sen. Jag passade på att plocka ut lite av min flex dagen efter (delvis också för att jag pga tågstrul var hemma först vid 1.30 på natten) och spenderade den i mitt alldeles egna sällskap hela dagen. Behövligt. Och så fick jag tid till att fundera över dagarna som varit, gå igenom anteckningar osv.

Annars är det mesta som vanligt. Vi fryser rumporna av oss här i norr med temperaturer som i stort sett konstant legat mellan 15-24 minusgrader, dygnet runt. Vårt stackars hus kämpar i motvind för att hålla värmen och ljumma duschar är standard nu. De går fort vill jag lova.

Bio-otur

Jag verkar ha otur med biobesöken nuförtiden. Eller så är det Filmstaden som har otur. Tredje gången idag på kort tid som det varit tekniska problem då jag varit där. 

Första gången var när jag, M, Lil'sis och Joel skulle se Venom. Vi fick istället se starten på en helt annan film men efter kanske tre kvart av strul så konstaterade de att det inte gick att lösa och vi fick två fribiljetter var tillbaka. Andra gången var i söndags då vi skulle se Mortal Engines. Den började med enbart ljud, lamporna fortfarande fullt tända och de där cirklarna kvar på bioduken. Det höll på i flera minuter innan de fick stopp. Det blev avbrott ett tag och när de sen fick igång den blev det förvisso bild men ljuset var fortfarande på och så var också cirklarna på duken... Men den gången gick den igång som den skulle till sist, med kanske 20-25 minuters fördröjning.

Idag hade vi avslutning som handledare åt socionomstudenterna och som vanligt bjuds det på en dag med föreläsning med forskare från socialt arbete, lunch på Folkets Hus följt av en biovisning. Bion som var utlovad idag var A Star is Born och den skulle börja "prick kl 13", hade vi fått veta. Strul förstås, först kl 13.30 fick vi veta att den troligen skulle gå att starta 13.55 men kunde vi inte stanna tills dess så erbjöds vi en varsin fribiljett istället, vilket jag och min kollega valde att ta. Hela eftermiddagen hade ju gått annars. Såhär kan vi gå på bio en ledig dag istället och så kunde vi lägga eftermiddagen på jobb. Men synd förstås att aktiviteten som sådan inte blev av.

Jag kan inte minnas under alla mina biotittarår att det varit så mycket bekymmer. Eller så är det jag som har en väldig otur. Vi tänkte göra ett nytt försök till helgen jag och kollegan så vi får väl se hur det går då.

Friends from College, säsong 2 (Netflix)

Friends from College (2017) fick som sagt lite förvånande en andra säsong. Den landade på Netflix i fredags, jag började kolla i söndags och för en stund sedan såg jag sista avsnittet. Snabbt var det gjort! Bara 8 avsnitt, precis som första säsongen som också var snabbt konsumerad. Den kunde absolut varit lite längre med fler historier och kanske lite mindre stressigt här och var. Speciellt sista avsnittet var väldigt stressigt och försökte hinna komma till nån form av (fortsättningsbar) slutkläm på lite för många storylines samtidigt.

Men annars skulle jag säga att andra säsongen var en hel del bättre än den första. Jag minns första som att jag hade svårt att hitta nån karaktär jag egentligen tyckte om och brydde mig om, nu var det ganska annorlunda. De kändes på nåt vis mer mänskliga, med mer trovärdiga tillkortakommanden kanske. Jag brydde mig plötsligt om allihop.

Så om jag tvekade på att det skulle bli en säsong 2 så hoppas jag faktiskt på en snar säsong 3 nu.

Små segrar är också segrar

Idag blev en riktigt bra dag, åtminstone på vissa områden för min del. Så pass att vi öppnade en flaska bubbel ikväll och kling-klingade en sväng. Jag får skriva mer om det när jag vet mer för säkert. Det är på inget sätt något livsomvandlande, mer något av ett personligt hinder som jag vågat ta mig över. Så yeay me!

Kattliga bekvämligheter

Alltså knaskatten Nemi. Ivrig att komma in efter en kort visit ute rusar hon in i badrummet för att gå på lådan... De har kanske varit inne för mycket nu i vinter. Sedan det blev kallt har de varit inne om dagarna då vi varit på jobbet och sen varit ute en stund på kvällen samt till och från under helgdagarna. Så kanske lådan har blivit för bekväm. Eller så är utetoan för kall....

Self-gifting

Hög trötthetsfaktor ikväll, men så har det varit den första arbetsdagen sedan i torsdags också. Jag tror ledighet är farligt, det tar en stund att hitta farten igen. Men det kommer sig nog.

Imorgon blir det en plötslig halvdag. Jag hade avsatt eftermiddagen för att sätta ihop det sista på en planeringsdag jag ska ha med en arbetsgrupp på torsdag men så dök det plötsligt upp en möjlighet till nya naglar efter lunch imorgon. Hon jag går till har varit bortrest i ett par veckor drygt och jag bokade mitt återbesök så sent att det inte fanns tid förrän nästa torsdag, och då bokade jag före jul. Jag hörde av mig idag och bad henne ha mig i åtanke om det dök upp nån tidigare möjlighet och då hade hon just fått ett återbud till imorgon. Yeay!

Så jag flyttar min planeringstid till kvällen och jobbar då istället. Det funkar lika bra. Det stör mig att jag tappat två naglar och att de övriga har en utväxt som kanske inte syns så mycket om man inte vet om det, men jag ser det och pillar på det hela tiden och så saknar jag den där lilla lilla fina känslan som nya naglar ger mig, trots att jag är missnöjd med det mesta andra ytliga just nu. Händerna är ju i blickfånget rätt mycket. Beroende? Ja, kanske lite. Men det må så vara då.

Men hon lär inte bli så nöjd då hon ser mina trasiga nagelband som jag bitit på i brist på annat... Inte har jag varit så bra på att olja in händerna heller. Och trots det så fortsätter mina naglar att växa som tokar. Det kändes idag som att jag måste ha haft de här naglarna i 7-8 veckor men jag ser ju i kalendern att det är ganska precis fem veckor. Förra gången gick jag en vecka längre utan att det kändes besvärligt, men det tycks vara 5-6 veckor som är nån slags standard för mig. Ev kommer de att dra ner på tillväxttakten, har hon sagt, när jag nu inte längre biter på naglarna. Det hade ju varit smidigt.

Dessutom; just före min bokade tid har jag ett möte som jag gruvar mig för en del. Låt oss hoppas att det blir mer av en firande present till mig själv än ett tröstpris.

Nygamla serier i vår

Jag har fortfarande kvar min gamla Episodes-guide där jag lägger in alla serier jag sett (de jag minns) men framför allt de jag följer så att jag kan se när det kommer nya avsnitt. Speciellt kul är det när det plötsligt dyker upp serier som jag trodde inte skulle höras av något mer. Hade jag inte haft Episodes så hade jag missat dem.

Nu syns det dåligt (klicka för större bild?) men nu i januari dyker det upp en del nytt spännande. Bland annat får den isländska serien Ófærð (eller Trapped som den heter på engelska) från 2015/-16 en ny säsong. Jag trodde det var en typisk serie som avslutades efter sin enda säsong, och det kunde den mycket väl ha kunnat göra med tanke på att den knöts ihop rätt bra. Men den var väldigt bra så jag är superglad över att det kommer mer! Har ni inte sett den så kika definitivt på första säsongen.

Även Friends from College (2017) får en ny säsong. Nu var det ingen toppserie på något vis (ser att jag gett den 5/10 på imdb) men den var helt okej att spendera tid framför med skådespelare jag gillar, bl.a Cobie Smolders och Fred Savage. 

The Orville (2017), Seth MacFarlanes "Star Trek-serie" har redan börjat sända sin andra säsong. Inte heller en favorit per se kanske, men den har sina poänger som nån slags satir på gamla sci-fi-serier. Återstår att se om det finns nog med underlag för en andra säsong.

Min gamla 90-talsfavorit Cold Feet (1997) som gjorde en "13 år senare"-återkomst 2016 får också en ny säsong, något jag inte heller var säker på men ser fram emot, även om jag är lite rädd att de kommer att köra för länge. Återkomsten växte med sin andra nya säsong måste jag säga så potentialen finns dock.

Andra kära återseenden; brittiska Grantchester (2014), Catastrophe (2015) och Cuckoo (2012) kommer alla igen, likaså Agatha Raisin (2014) som är ganska fånig men lite småsöt och lättsam. Och en av mina största deckarfavoriter Vera (2011) börjar sändas i UK på söndag, jag hoppas att det går att se de avsnitten snart.

Jag som tycker att jag inte riktigt följde några serier, mer än att jag "binge-såg" ett gäng på typ Cmore eller Netflix. Kul att ha serier som jag behöver vänta in lite också, vi har ju nästan helt slutat titta på tv på det viset.

Golden Globe 2019

Det var ju en intressant film- och tv-gala inatt. Kanske inte superspännande och i stort sett dramafri så lite åt det tråkiga hållet kanske, men helt okej. Andy Samberg och Sandra Oh körde en väldigt snäll linje och syntes inte till så mycket, förutom i början.

Det intressanta var snarare hur spritt det blev med pokalerna. A Star is Born och Vice var förhandsfavoriter men gick bara hem med varsin trofé, om jag räknade rätt, Medan Bohemian Rapsody (med sin omstridda regissör som sparkades med bara ett par veckor kvar av produktionen) och Green Book tog hem 2 respektive 3 priser. Vi får väl se om det får några konsekvenser på röstningen till Oscarsnomineringarna, vilken startar nu i dagarna. Det blir spännande att se hur nomineringarna hamnar.

Några höjdpunkter då?

• Det var ganska korta och konkreta tal men vissa stack ut. T.ex uppskattade jag Christian Bales kanske inte helt nyktra men rätt roliga och ärliga tacktal för sitt pris för rollen som Dick Cheney i Vice, där han bl.a tackade Satan för inspiration. Ni kan se det här.
• Glenn Close gav kanske det mest förvånade men ändå mest innerliga och genomtänkta tacktalet under kvällen, när hon ropades ut som vinnare för sin prestation i den svenskregisserade (Björn Runge) Wife. Det var personligt och politiskt, på ett bra sätt. Bl.a uppmanade hon alla kvinnor att hitta sina egna drömmar, inte bara möjliggöra andras. Tyvärr har jag inte hittat någon bra inspelning av det än.
• Olivia Colman, som verkligen är på väg upp i de här sammanhangen, blev kanske lika förvånad som Close över sitt pris för Favourite. Hon började med att snubbla på orden en stund, svära en del på brittiskt vis och sen tacka för smörgåsarna på galan. Ja, hon hann med att tacka "sina bitches" också (Emma Stone och Rachel Weisz). Jag har inte sett filmen än men har aldrig sett henne i en dålig roll så jag hoppas att hon blir uppmärksammad även på Oscars.

• Den fantastiskt roliga Carol Burnett (som ibland påminner mig om Eva Rydberg av nån anledning?) fick ett helt nyinstiftat pris som dessutom nu bär hennes namn framöver, en "lifetime achievement award" för prestation inom tv. Sedan tidigare har galan en motsvarande för livslång prestation inom film, Cecil B. DeMille award, som i år gick till Jeff Bridges.
• Maya Rudolph och Amy Poehler kom till galan tillsammans i en golfbil istället för sedvanliga limousinen och var kanske bland de roligaste presentatörerna då de senare skulle dela ut pris för bästa screenplay.  Jag säger det igen; varför inte låta SNL (med gamla och nya medlemmar) fixa värdskapet för Oscarsgalan? De kommer inte göra någon besviken.

  Till den mer ytliga delen då, det är ju trots allt också en del av hela galagrejen. Jag är själv långt ifrån någon klädmogul men har alltid varit lite svag för att titta på de snygga (och ibland rätt märkliga) utstyrslarna på röda mattan så jag missar sällan den delen före galorna. Själva programmet var precis så tråkigt som det brukar, det är verkligen ingen hög journalistisk klass på den delen. Vad som blivit skojigare är att det inte längre bara är kul att kolla på kvinnornas påkostade outfits utan att allt fler män faktiskt också tänker bortom den sedvanliga svarta smokingen. I år tror jag Timothy Chalamet och Idris Elba gjorde störst intryck på mig av männen (googla!). Bland kvinnorna så tycker jag Halle Berry var totalt överlägsen, jag verkligen älskar hennes klänning!

Hur snygg är hon inte? Nämnas i övrigt bör också Emily Blunts fantastiska klänning och jag gillade också Melissa McCartneys, som ska ha en stor eloge för att hon inte "gömmer sig" i tältliknande kreationer vilket annars brukar vara vanligt bland skådisar som inte är modellsmala. Amy Adams brukar vara min favorit på röda mattan men var faktiskt rätt tråkig den här gången.

Såg någon mer galan? Besvikelser? Höjdpunkter? Jag hade som sagt inte hunnit se så mycket av det som var nominerat så det är lite svårt att uttala sig om vilka priset som hamnade rätt osv. Jag har en lång lista med filmer jag vill se som jag gissar kommer ha betydelse för den fortsatta delen av årets "award season".

Award season - woho!

Så var det dags, första filmgalan är på gång. Jag brukar inte sitta uppe för Golden Globes men jag la in lite lediga dagar på måfå då vi skulle meddela våra önskemål inför jul/nyår och råkade (faktiskt) få med morgondagen bland dessa. Då jag insåg att det sammanföll så behöll jag ledigheten trots att jag tänkt backa på den först. Så skojigt att kunna se den live.

Det är egentligen en bitvis ganska plastig värld, väldigt långt från min egen verklighet men det kanske är det jag gillar. Trots det bitvisa plastiga så är galorna också väldigt mycket glädje och stolthet och har dessutom ofta en del inklämd sarkasm som jag gillar. Självdistans är skojigt.

Nattens värdar; stora förväntningar!

 Just nu är det timmen med röda mattan som är igång, själva galan börjar först kl 2. Det är den här timmen som skådisarna försöker få till vettiga, hyfsat innehållsrika intervjuer med programledare som mest halvskriker "Oh my God!!" till svar på nästan allt de säger. Inte lätt att försöka få fram något givande då. Ett märkligt dyrkande ibland, men det hör väl till spelet. Sedan det blev en "big no no" att fråga kvinnliga skådisar om kläderna (helt rätt) så är det som att programledarna inte riktigt funnit sin plats i det hela, det är rätt spännande faktiskt, snudd på löjeväckande ibland. Och väldigt amerikanskt i min bok.

 Globes är ju lite lättsammare än Oscars så det är fler möjligheter till oväntade saker, vi får väl se om det händer nåt kul inatt.

Övervinna rädslor

Vår minsting Nemi (jag vet inte om hon är yngst men hon är sannerligen minst i storlek, vår lilla minikatt) fick som för sig att trappen var läskig nu under julledigheten. Vi var antagligen inte hemma när/om något hände men plötsligt så ville hon inte gå upp längre utan satt nedanför och jamade då hon ville bli hämtad. Vi insåg att hon var själv på nedervåningen ganska länge om kvällarna tills hon till sist antagligen kände sig ensam och ville komma upp. Hennes kloka mamma Alice insåg samma sak och började sen vara där nere med henne och göra nya sovplatser, klok och uppoffrande som hon är.

Vi trodde först det var nån idé hon fått men vi märkte att hon kloade sig fast ganska bra då vi bar upp henne. Och försökte vi sätta ner henne i trappen så skakade hela hennes lilla kropp av rädsla. Antagligen så har hon busat i trappen och farit emellan trappstegen, det var mellan dem hon kikade med skräck i blicken. Nedåt gick däremot bra, vilket annars borde vara läskigare. Så hon var här uppe på kvällarna men gick ner när hon nån gång under natten behövde lådan gissningsvis för varje morgon har hon legat på en filt på torktumlaren då vi kommit ner.

De sista dagarna har vi försökt att öva med henne, lite ambivalenta över vad som faktiskt skulle funka som "bot". Men hon har bara fortsatt vara rädd. Vi har successivt provat släppa ner henne längre och längre ner i trappen och försökt hålla henne på ett trappsteg medan vi klappat henne. Men det har känts tveksamt om vi lyckats nåt.

Ikväll plötsligt när hon varit ute och busat med ena brorsan och grannkatten Marx så kom hon in glad i hågen och efter ett tag hoppade hon plötsligt upp i soffan där vi satt. Jag frågade M om han burit upp henne men det hade han inte. Så hon måste ju ha gjort det själv. Hon såg så stolt och nöjd ut, som att hon på riktigt övervunnit något stort. Sen gick hon plötsligt upp och ner i trappen helt (till synes) obehindrat och hängde oss i hasorna precis som förut. Nu ligger hon i fåtöljen bredvid Alice och ser helt avslappnad ut. Sötfröken vår.

Vi som hann börja prata om att bygga om trappen till och med.

Det där med vänner

En eftermiddag med ens bästa tjejer kan verkligen vara precis så bra som det är på film. Kanske inte lika spännande eller "pitch-voiceat" som på duken men ändå lika bra för själen på nåt vis. Igår hade vi en lång lunch-hangout hemma hos U som fick sitt andra barn för en dryg månad sedan och det var liksom bekvämt, trevligt och väldigt bra. Inte minst skönt att få prata om lättsamma saker eller lyssna på någon annan vars liv ställts om lite. Skönt att släppa mig själv för ett tag. 

Hade vi bott bara lite närmare varann så hade det varit ännu enklare att ta nån lördag- eller söndagsbrunch tillsammans ibland, men då hade det kanske heller inte varit samma sak. Men jag kan sakna det där, att ha "sitt team", några man träffar ofta och otvunget med och som man kan dela sina konstiga tankar med och vars familjer man är snudd på lika bekväm med. Film-idealiskt, jag vet, men man kan ju få önska. Vi ses nog för sällan för att det ska vara riktigt så fullt ut men potentialen finns helt klart och jag tror att vi hängt för länge för att det plötsligt skulle försvinna. 

Såvida ingen får för sig att flytta långt bort. Om jag är dålig på att hinna/orka/lyckas träffa mina vänner i samma län så är jag skrämmande dålig på relationer som har längre avstånd än så. Jag visste det redan innan Simon flyttade och även om jag saknar honom så himla ofta så hörs vi enbart på nån chatt med ganska långa mellanrum. Vi tappade väl lite fart redan innan han flyttade iväg, ungefär då han blev sambo (vilket väl är vanligt) men det känns ändå som en riktig förlust, en klokskap jag saknar.

(Typisk bild jag inte skulle lagt upp för fem år sedan :)

Ledig fredag

Jag gjorde så rätt som höll fast i de tänkta lediga dagarna. Jag hade kanske tänkt lite sovmorgon men sen var det städa och fixa lite hemma som stod på schemat. Istället så fann jag mig i sängen ända fram till 12-tiden då hungern drev upp mig. Jag sov inte hela tiden, var tex uppe då M steg upp vid 6 och tittade i perioder på tv, gosade katt och kollade nyheter på mobilen. Men mer sömn än vanligt blev det allt totalt sett, och det var nog just vad jag behövde.

Efter min risgrötslunch fick jag energi och tog tag i städningen. Tänkte först att jag inte skulle orka så pass mycket som jag först tänkt men som vanligt; då jag väl var igång så gick det av bara farten. Jag gillar egentligen att städa, det finns en tillfredsställande känsla i att pricka av och se skillnad på nåt vis.

Jag ska inte säga att det var spotless när M väl kom hem, vi har fortfarande en massa grejer på fel plats (om det nu inte är normalt att ha 7 datorer av olika slag, vissa med extern skärm, i vardagsrummet?), men det kändes rent och, well, finare i vart fall. Och jag kände mig hyfsat nöjd.

Back

Igår kväll och natt stormade det ute så att det ryckte i huset, det riktigt skakade i soffan när jag satt framför tv:n på kvällen. Vi var helt övertygade över att det skulle bli strömlöst förr eller senare, men det skedde faktiskt aldrig. Och vi for om båten på vägen hem för att kolla att den stod kvar och där såg det också lugnt ut.

Första arbetsdagen för i år är gjord och flöt på ungefär som tänkt. Den där spännande huvudvärken, eller vad den ska kallas, kröp på strax före lunch och den där brusande känslan i kroppen kom och gick. Men det var lugnt på jobbet så jag hann få en hel del gjort, det trots att jag glömde min jobbdator hemma och fick göra så gott det gick med en frånvarande kollegas dator istället. Ett planerat möte blev av, ett blev inställt men istället dök det upp ett spontanbesök som jag kunde lägga tid på istället.

På fredag och måndag har jag tagit ledigt och jag tror att jag kommer att låta det vara så även om jag var tveksam ett tag. Det skulle vara skönt med en städdag hemma på fredag och på söndag är det Golden Globe-galan som kommer att sändas på TV4 så då vore det väl lämpligt med den tänkta ledigheten. Och så får jag lite mer andrum och tänkeutrymme, och jag tror att jag skulle må gott av båda ett par extra dagar till innan allvaret drar igång på riktigt igen. Jag ska försöka hålla ledigheten så oplanerad som möjligt dock, med undantag för en redan inbokad lunch på lördag med bästvännerna inklusive nybebisgos. Det ser jag fram emot.

Nytt år!

Gott Nytt År! Hade ni en bra nyårsafton? Här var det lite mer pensionärsvarning än vanligt, om jag ska vara ärlig, men samtidigt så kändes det som att det ändå var gott nog. Lite åldersnojigt att se alla partybilder på sociala medier men samtidigt så satt jag ganska nöjd. Jag gjorde efterrätt (två sorters pannacotta i lager; havtorn/vanilj samt daim/lakrits) medan M gjorde sina oändligt goda bastards burgers med sötpotatispommes till. Efter det var vi så mätta att vi nog inte hade tagit oss upp på några festligheter ens om vi velat. M somnade sedermera i soffan medan jag bläddrade på tv:n. En kort stund infann sig den ovan nämnda pensionärskänslan och jag drabbades av lite noja över det, men strax därpå återkom den nöjda känslan och och nojan försvann lika fort. M vaknade då Persbrandt började läsa Tennysson så vi skålade och nyårspussades i tid och sen gick vi och la oss.

Nu väntar den vanliga perioden då jag fortsätter att skriva 2018 på allehanda viktiga ställen där det inte ska stå... Imorgon väntar jobbet igen. Jag ska inte påstå att jag är utvilad kanske, men jag känner mig taggad att gå tillbaka och ta tag i saker igen. Som jag väl kunde ha sagt från start så ångrar jag lite att jag bokade in möten de här två dagarna jag ska jobba, det hade varit skönt att bara kunna beta av lite administration, men nu är det som det är. Det lär nog vara folktomt och lugnt på kontoret de här dagarna ändå. Det blir trevligt att återse kontoret igen och så smått gå tillbaka till rutinerna.

Och nyårslöften? Nja, jag har några önskemål på mig själv, några förhoppningar och en tanke på hur 2019 ska bli ett bra år, men det kan vi ta mer om senare.