Brittiskt tv-träsk

Jag borde väl egentligen plöja filmer med Oscarsnomineringar men jag har inte riktigt varit på humör. Några har jag sett men jag har lite för många kvar. Nu är det ett tag kvar till 28 februari så jag lär hinna se en hel del oavsett.

I alla fall så har jag plöjt en rätt oväntad serie den senaste veckan. Fresh Meat (2011), vad som bäst kan beskrivas som en brittisk collegeserie med en egentligen alldeles för liberal syn på narkotika för min smak. Jag skulle egentligen bara se vad det var då jag sett en hel del av en av skådisarna, Jack Whitehall, i allehanda brittiska lekprogram (samt en av hans egna standup-föreställningar) och tyckt att han visat prov på både humor och viss charm. Ja och hur det var så fastnade jag.

Fresh Meat

Jag kan inte påstå att det är en superbra serie, men medelbetyg kanske, och då förstår jag att jag pratar utan att tillhöra målgruppen egentligen. Men en viss charm har den, jag gillar tex att den inte är så tillrättalagd. Det känns som att den bär på nåt slags arv av serier som This Life (1996) (som det fö tog mig en evighet att hitta igen då jag inte för mitt liv kunde minnas vad den hette eller helt säkert vilka som var med) och Coupling (2000) med flera (säkert lite lite av The Young Ones (1982) också), och jag gillar väl det.  

Och ja, jag drar mig bara mer och mer åt brittiska tv- och filmproduktioner, men det är nåt i det jag gillar. Vass humor, realistiskt djup när det gäller men samtidigt ett lättsamt synsätt på livet. Inget av det är ju direkt särskilt vanligt i de amerikanska motsvarigheterna, det blir oftast för glättigt och tillrättalagt.

Så vill ni ha tips på skojiga brittiska lekprogram (tråkig benämning dock) från en som plöjer sånt på youtube närhelst huvudet inte orkar mer engagemang än nödvändigt så kan jag tipsa om att söka rätt på lite avsnitt av tex Never Mind the Buzzcocks, Would I Lie to You, 8 out of 10 Cats (samt 8 out of 10 Cats does Countdown), QI och Big Fat Quiz of the Year. Mycket nöje!

Lördag

Nästan nio timmar av sömn i sträck gjorde lite susen. Tom min onda hals som bråkat i tre veckor och hade nån slags kulmen av elände igår känns mycket bättre idag. Tror det varit för lite sömn i veckan. Jag har vaknat ofta på nätterna och även då jag lagt mig tidigt har jag somnat sent. Så nio timmar var som fantastisk lyx. Sen spenderade jag resten av förmiddagen i sängen också, det var inte heller helt fel. Gick upp för att göra te, ge katterna mat och ta en banan till frukost och sen la jag mig igen och såg På Spåret i sängen följt av lite kuliga brittiska lekprogram på youtube. Med två snarkande katter omkring mig.

Steg upp för att starta en tvättmaskin och göra lunch. Stekte bananpannkakor efter tips av Lil'sis som blev förvånansvärt goda, även om jag stekte ett par av dem lite hårt. Den här veckan har förstås inte varit nån bra viktväktarvecka, men skam den som ger sig. Och bananpannkaka verkar inte vara så dumt till lunchlåda.

Jag ser fram emot en bättre vecka på alla sätt nästa vecka med andra ord. Goda resultat, gott humör och pigg huvud. Kan jag få tillbaka finvintern med snö och kyla utan lurig halka och blask så är lyckan nästan komplett. Om M kommer hem på fredag i enlighet med planen alltså, då är allt gott.

Fredag

Det var väldigt lockande och tröttande på samma gång att få förslag om en middagsdejt med bästtjejerna efter jobbet idag. Men klart att jag måste, blev tanken igår morse innan jag sa ja. Jag vet ju att det alltid blir kul, även om jag är trött som ett spån. Och den här veckan har ju inte direkt varit min. Jag hade kunnat radera ut den från historien. Så då ännu bättre med en rolig avslutning på arbetsveckan.

Och trevligt blev det. Men inte så sent, vilket väl aldrig var tanken. Jag slirade (nästan bokstavligen) in med bilen på uppfarten strax före nio efter att ha plågat mig hem i snöstormigt väder med låg hastighet på E4:an där mitträcket blev min livlina att hitta hem. I övrigt såg jag på riktigt ingenting. Jag höll som andan länge flera gånger utan att jag riktigt tänkte på det, läskigt som det var. Slirigt, oplogat med kraftigt snöfall och kastvindar åt sidan. Inte mys.

I morse kändes det gruvsamt att ha bokat in en utbildningsdag med en personalgrupp eftersom det är fredag och jag egentligen föredrar att jobba undan administrativa saker och styra upp inför kommande veckan då. Men det blev en trevlig dag med trevliga medarbetare och jag tror trivdes ganska bra under dagen också. Så inte alls så dum avslutning på veckan alltså, vare sig på arbetstid eller efter!

Men nu känns det banne mig superskönt att det är helg. Jag ska bara slappa, se film och mysa katt hela långa helgen!

Gnäll

Usch jag har en riktigt usel vecka. Och det trots att jag bara är halvvägs. Jag är på konstigt humör och saker vill sig liksom bara inte. Jag känner mig less, ledsen, frustrerad och lättirriterad. Mitt vanliga tålamod tycks ha tagit semester. Inte jättebra med mitt jobb, kan jag säga. Redan efter en kort stund på jobbet idag kändes det som att jag borde ha tagit semester resten av veckan istället.

Mötena avlöser varann och så fortsätter det hela veckan. På fredag måste jag vara pigg och på skapligt humör då jag ska hålla i utbildning med en personalgrupp hela dagen. Jag fasar lite men det är bara att hoppas att jag mår bättre tills dess. Närjag ändå är igång och klagar så hade jag gärna blivit av med min onda hals som bråkar varje morgon och kväll sedan ett par veckor. Inga problem dagtid men på kvällen får jag svårt att svälja och på morgonen känns det ömt och strävt. Det gör så att säga inte saken bättre.

Just idag önskar jag att jag hade någon hemma som kunde stryka mig över håret när jag lagt mig i sängen. Det hade varit fint som snus det. Synd jag inte lyckats lära nån av kattorna det. På sin höjd kan de få för sig att tugga lite förstrött på håret om de råkat lägga sig nära. Inte riktigt samma sak...

Smitaren

Så var det lördag igen och jag fortsätter undvika städandet, av någon anledning. Jag jobbade mig fram till en ordning men sen har det blivit en sån där jobbig röra igen då tv-bänken har bytts ut för byrån som i sin tur lämnade saker utan plats osv osv. Så nu står det en stereo som inte har nån plats, en tv-bänk och blandade småsaker som inte heller vet vart de ska bo. Och det stör mig. Lite för mycket för att ta tag i det tydligen.

Då min nacke/axel inte riktigt är bra än sedan jag lyckades sova mig till smärta i den tidigare i veckan (well done there) så ska jag be om hjälp att bära ner lite saker i källaren. Jag vill som bara vara färdig med plockandet och bestämmandet var saker ska vara. Städning i sig är ju inte så fatalt tråkigt. Och med en katt som av någon anledning fäller päls som aldrig förr så kan jag lova att det verkligen behövs en rejäl omgång med dammsugaren i huset.

Men ja, för att skjuta på processen så bakar jag bröd istället. Men snart ska det tas ur ugnen så då har jag väl inget val längre. Även om bärhjälpen inte finns hemma riktigt än så kan jag ju faktiskt börja med det andra så länge.... Suck.

Kyla

Det är sannerligen tur att jag fått ordning på uppvärmningen av huset. Idag har det åter varit 25-27 minusgrader ute och det är ganska bitigt, även om jag vet att det är än värre högre upp. Jag for till affären (den berömda mjöljakten...) utan långkalsongerna på och höll på att frysa låren av mig innan bilen blivit lite varm. Väl på den närliggande byns ica steg värmen i kroppen något då jag såg att den annars tiggande mannen utanför hade fått komma in och värma sig en stund. Jag kan verkligen inte förstå hur det fortfarande finns de som tror att romerna kommit till Sverige av lathet, egoism eller nåt annat märkligt. Det finns rätt många saker jag skulle göra för att överleva innan jag satte mig i ett främmande land med märkligt språk på en tunn filt i undermåliga kläder i 27 minusgrader och snö. Jag menar, vem väljer det egentligen?

Inne på mina sista kronor efter det felaktiga mjölköpet fick han bara några enkronor i sin kopp innan jag for hem igen. Efter en stund ångrade jag att jag inte bekostade en kopp kaffe åt honom istället.

"If you're feeling a little down, a little bit of kneading really helps"

Som någon slags grundläggande tanke då jag själv alltid hamnar under sk 'specialkost' så tycker jag ju att det är en fördel om man kan ordna något som alla kan äta när det ska bjudas på fika eller mat. Imorgon är det mitt kontorsrums tur att stå för fredagsfikat och då min kära kollega är sjukskriven föll lotten på mig själv. Så jag tänkte att jag skulle försöka baka något gluten- och laktosfritt. Jo det gick ju bra...

Av någon anledning skrev jag inte av receptet, inte för att jag tror att det gjort någon skillnad, i mitt huvud stod det "majsmjöl" hela tiden. Men det skulle förstås vara mandelmjöl. Det 'roliga' är att jag minns att jag såg mandelmjöl på samma hylla och tänkte att det var ett dyrt mjöl. Mitt misstag upptäckte jag först när jag dubbelkollade i receptet efter att jag tyckte kakan i ugnen såg lite mastig ut.

Nu vet jag inte vilken skillnad det egentligen skulle gjort, kakan ser fin ut men hade lite matbrödskonsistens när jag provsmakade (jag var trots allt smart nog att hälla lite smet i en muffinsform för att kunna provsmaka...). Så jag vet inte. Jag blev superosäker och nu är en vanlig morotskaka i ugnen. Antingen tar jag med mig majsmjölskakan också och låter den får smakas eller så springer jag över vägen till konditoriet och köper något till min kollega istället.

Ja 'samma för alla'-tanken var kanske god men det gick ju inget vidare. Undrar just vad Mary Berry skulle sagt om det här...

Tisdag, snöig tisdag

Jag skulle väl inte sagt sådär... Ikväll när jag kom från jobbet, tröttare än tröttast av någon anledning, så var det förstås stopp i vasken. Upptäckte det just medan jag gjorde middag. Så efter middagen halvlåg jag under vasken med uppställda hinkar och skruvade loss vattenlås. Nu är det rent i vart fall.

Jag for verkligen hem med övertygelsen att jag skulle äta nåt enkelt och sen placera mig i sängen resten av kvällen och försöka somna tidigt. Jag har hela dagen känt mig alldeles sovfärdig så sömn behövs. Istället sitter jag här och inväntar att tvätt nummer två ska gå färdigt, jag har lagat middag och gjort matlåda, kokat fisk till bortskämda kattkärlekar, rensat vasken, pratat med lillebror i ett långt telefonsamtal och (samtidigt) vattnat blommorna. Inte riktigt latmaskläge för att vara en tisdagskväll för Sara. Jag inser förvisso att det antagligen inte låter som så mycket för en småbarnsförälder som är van att göra tusen saker efter jobbet, men man har ju olika preferenser...

Imorgon är det lite färre möten, förhoppningsvis en piggare Sara och om jag ska få önska; en pendlingsväg utan eländig snörök?

Kan själv!

Jag har nog alltid haft ett driv att lära mig göra saker som gör mig mer självständig, oavsett om det egentligen är en sak jag tycker är rolig att göra eller inte. Jag har aldrig varit bekväm med att behöva be om hjälp, och det är i sanning både en bra och en dålig sak, men jag försöker att som oftast se det som en positiv sida. Såvida det inte blir dumdristigt eller alltför envist, för det händer förstås.

Ikväll har jag i vart fall sotat pelletspannan alldeles själv. Eller ja typ själv, M var med via facetime så att jag kunde ställa frågor när de dök upp. Jag har ju både sett på och varit med och gjort det tidigare men inte gjort det helt själv. Det är ju inte särskilt svårt, men det gäller att ha lite koll på alla luckor och skruvar och sånt. Nyare pannor är visst enklare. Men nu är det gjort och jag blev svart i sot överallt och påminde väl mest om sotarn i Madicken efteråt...

Men sånt där, fixa smågrejer själv, spika eller laga, fixa stopp i avlopp i vasken eller ha lite koll på det mest väsentliga som ska bytas, fyllas på eller has koll på i bilen; sånt känns lite viktigt av någon anledning. Känslan att fixa själv är rätt skön, åtminstone tycker jag det. 

Jag tror att jag har lite min far att tacka för det. Han fixade inte så ofta saker åt mig utan att jag var med och såg på hur han gjorde eller allra helst gjorde själv efter hans beskrivning. När mina tjejkompisar hade automatmoppe hade jag en gammal växlad sak som återkommande hade problem med både fyrtaktande och loppa på stiftet; saker som han lärde mig fixa själv. Det gjorde mig mer orädd inför sånt, tror jag. Säkert gav det mig lite av det "duktiga-flicka-syndrom" som jag har en släng av ibland (ofta), men det har också tagit mig en bit. "Du kan själv!", jag minns honom säga det. Många gånger suckade jag förstås som tonåring och tyckte det var drygt att han inte bara kunde göra det, men idag är jag tacksam. Tacksam till min fina, komplicerade far med all sin livsångest. Som jag känner igen mig så mycket i, även om det ibland är svårt att se förbi och minnas bortom hans missbrukssjukdom. Alltid saknad, men alltid en del av mig.

Back on track

Första dagen efter en kort ledighet och det kändes verkligen som att jag varit borta en hel evighet. Man kommer snabbt tillbaka i gängorna när man möts av ett 60-tal mejl, dryga 20 sms och ett par mötesförfrågningar att gå igenom. Lite som att jag varit bort mycket längre än två vardagar (totalt 5 dagar). Det tog ett tag att komma ifatt samtidigt som telefonen ringde och kollegor kom förbi. Insåg också att jag bokat in lite väl många saker den här veckan kanske, optimistisk före-jul-mentalitet? Kanske det. Möten ända in till 16.30-tiden på fredag eftermiddag. Men det kommer säkerligen att funka fint det med, jag lär vara mör på fredag kväll, men när är man inte det?

Känner mig ganska mör redan ikväll faktiskt. Öm rygg och trött huvud. Jag har haft en hel del huvudvärk det sista och naturligtvis ger dig mig all möjlig typ av ångest och idéer, men allra mest troligt är det väl 'bara' ryggen som spökar. Jag blockerar bort en del smärta har jag fått lära mig och brukar inte känna den förrän jag kommer åt det ömmande stället, och när jag nu slappnar av så känner jag hur det ömmar i muskelfästena i övre nacken, i axlarna och i ländryggen. Så jag ska försöka släppa sjukdomstankarna (som antagligen ökar på spänningarna) och försöka lägga mig till rätta i sängen och sova istället tror jag.

Back on track.

En annars helg

Så var helgen som inte blev som den var tänkt, över. Det blev kallt i Västerbotten i veckan och detsamma gällde plötsligt för huset. Vad jag än gjorde för åtgärder så sjönk värmen. Till sist hade jag 8 grader på nedre plan i huset. Inte särskilt behagligt, jag kan lova att varje toabesök gick väldigt fort tex. Elpatronen verkade ha farit och M satte sig i bilen upp medan först jag och sen svärfar försökte leta efter annan förklaring.

Efter lite åtgärder är det nu 20 grader där uppe och ca 16 på nedre plan. Lite behagligare. Och jag fick en oplanerad helg med M, vilket förstås inte är fy skam. Igår hängde vi med Lil'sis i stan en del och så har jag fått hjälp att göra en mediaspelare till tv:n med hjälp av en raspberry pi och en hårddisk. Mycket imponerad över resultatet!

Nu börjar jag smånoja över jobbet eftersom jag tog lite extra semester och därmed inte varit där sedan i tisdags. Det känns som evigheter sedan jag var där av någon anledning. Men nu är det slut på långledigheter och annat slöande. Vardagen är här på riktigt, det känns helt okej det också.

Helgerna

Så var jul och nyår förbi och det känns som att det var igår jag satt och slog in julklappar dagen före. På ett sätt känns det som länge sen, samtidigt alltså inte. Hursomhelst så är det nån form av vardag igen och det känns lite både och. Skönt med rutiner och ordning igen, smått ledsamt med ensamheten och ekorrkänslan. Jag har startat året både med lite ny jobbig sjukdomsångest och åldersnoja. Fantastiskt.

Jag jobbade ett par dagar förra veckan så helt off har jag inte varit. Det har inte direkt staplats på med saker jag måste göra på jobbet under ledigheten. Som alltid i mitt jobb finns det saker jag borde hunnit och som kan anses sena, men över lag, måttat efter kraven, tiden och så vidare, så känner jag mig ändå hyfsat i fas. Iallafall bra stunder. "Acceptera 'good enough' nån gång ibland", som min chef sa till mig. Jag jobbar på det och det är inte alls enkelt. 

Det har varit mer än good enough under helgerna i vart fall. Lugnt och mysigt. Kanske inte så där förfärligt juligt men det passar ju mig ganska bra. M har varit hemma i nästan två veckor och vi har sett film och tv-serier, ätit gott, myst och skrattat en massa. Varit tillsammans, hängt med familj och vänner. Trevligt och avslappnat!

Hoppas dina helger också varit till belåtenhet.

Gott Nytt År!

Nytt år, nya möjligheter heter det väl? Jag kan inte påstå att 2015 direkt hamnar på min topplista över bra år, så det är väl ett passande uttryck ändå? Ett kallt år har det varit, inte minst i världen. Också jag har med vissa mått isat till mig lite, utan att för den delen ha tappat bort min empati med andra människor. Isen har varit till mig själv.

Snart ett år har gått sedan vår fina Mina gick bort och den sorgen finns ännu kvar. Jag har nyligt gjort ett litet hörn på skänken i köket till hennes minne; ett foto och hennes urna finns där. Inte för att jag behöver för att minnas utan för att hon ska ha en fysisk plats i vårt hem också. Vår älskade, fina Mina.

Turbulent, händelserikt, lärorikt och tja, vad mer ska jag säga? Det finns en liten önskelista för 2016 som bara jag kan uppfylla, gissar jag, och jag ska göra mitt bästa. Uppåt och framåt, visst?