Snurrdag

Det har varit en lite rörig dag på jobbet idag. Möten som drog ut på tiden, fladdriga kollegor, en kollega med vredesutbrott och så en omtänksam kollega som ville bjuda på lunch men i sin stress kom tillbaka med kycklingsallad till oss båda trots att han precis som jag är vegetarian sedan länge. Det blev en fin tanke i vart fall.

Jag har känt mig väldigt stressad, visserligen ett läge jag befunnit mig i ett tag nu, men idag hade jag mer 'hjärtfladder' och 'huvudtjut' än vad jag brukar. Det i kombination med den fantastiska tröttheten gjorde att jag en stund efter lunch hade lust att dra igen kontorsdörren och bara fulgrina en stund. Tur att jag inte hade tid med det då...

En bubblare på charmlistan var i allafall när min nya chef tittade in för att önska mig en bra ledighet och sa sig kunna se att jag blivit smalare i ansiktet. Inbillning eller lögn, vilket som gjorde det mig glad för att hon ansträngde sig och ville ge lite skjuts under vingarna. Så otroligt mycket värt. Och så totalt ovant. I like it!

Tråkmånsen eller entusiasten?

Den där mötesdagen gick förstås bättre än jag fasat, som vanligt. Jag vet ju det egentligen. Men jag kan nog ändå konstatera att det var ett sånt där möte där min typ av person kanske inte riktigt lämpar sig bäst. Det skulle jobbas fram önskelistor på funktioner i ett program som ska upphandlas nån gång nästa år, och medan jag tänkte kanske ett litet steg från nuläget insåg jag att många andra satt och drömde ihop resor till månen. Ungefär. Och sånt gör mig en del frustrerad och en del lite irriterad över att jag alltid ska vara så 'realistisk' och inte se tjusningen i att filosofera om guldkantade önskelägen. Det ligger som inte riktigt för mig.

Gissningsvis kapas minst hälften av alla förslag bort ganska snart antingen pga att det inte är tekniskt möjligt (alt alldeles för dyr teknik) eller för att den nuvarande lagstiftningen inte tillåter (och kanske inte bör tillåta) att göra det möjligt. Så ja, vi får väl se om det blir realisten eller nån av de mer entusiastiska som går på den avslutande workshopsdagen.

Det där är för övrigt inte helt ovanligt upphov till egen rannsakan. Att jag tycker mig vara lite tråkig för att jag alltid ska tänka realistiskt, logiskt och hitta lösningar i det som är nära. Vara eftertänksam och övervägande i allt. Det ger mig ofta visserligen många fördelar och jag tror att jag vinner mycket på det, men ibland skulle jag vilja ha en liten liten del av den där energin för drömmar och stora planer utanför den lilla boxen. Men det har nog aldrig varit jag riktigt. Jag får nog fortsätta vara tråkig.

Det sociala djuret

Imorgon ska jag iväg på ett heldagsmöte i Skellefteå som representant för vår verksamhet i ett förarbete inför en upphandling av ett nytt verksamhetsprogram. Jag känner ett par personer på deltagarlistan som kommer från andra verksamheter men i övrigt är det nya bekantskaper. Normalt sätt är jag ingen übersocial och utåtriktad person kanske men just för tillfället är jag i en period då jag helst av allt håller mig för mig själv på kontoret och jobbar på i ensamhet med undantag för fikapauser. I jobbrollen brukar jag kunna fixa det där bara bra men just nu finns inte riktigt energin faktiskt. Men, som alltid så blir det säkerligen många gånger trevligare än vad jag tror.

Måste dock sätta klockan på toktidigt då den hyrda bussen avgår 6.45 från stadshuset. Och jag vet att bara tanken på att jag inte får försova mig kommer göra att jag inte somnar i tid ikväll.

Nedåt nedåt

Viktprojektet går oväntat bra, måste jag erkänna. Tycker till och med att jag är lite duktig. Av någon anledning känns det som att jag har lite go den här gången och att det inte känns tokjobbigt. Lite nervigt var det innan första vägningen men när vågen visade på -1,8 kg efter första veckan så kändes det som en liten liten seger. Det är förstås ingenting egentligen, men det är åtminstone ett minustecken efter!

Jag har ännu inte lyckats hitta bra och mättande frukost som jag både fixar att äta (är lite kräsen just på morgonen, lite lätt för illamående etc) och som håller sig på låga 'points', men resten av dagen går ganska bra. Även blodsockerfallen har jag tagit mig förbi, dock tror jag att jag snart har jobbat upp en oskön släng av magkatarr av mitt stora intag av clementiner.... Men det och te funkar bra.

Nu ska min partner in crime vara borta från jobbet ett par veckor så då har jag inte längre samma stöd kontorstid men vi får väl ha sms-baserade peppmöten istället. Jag ska då inte ge upp, nu är det bara framåt (nedåt) som gäller!

Målet långt långt långt där borta...

Nånting positivt men lite jobbigt har jag i vart fall tagit tag i. Starkt pådriven av min nya kontorskollega Jossan har jag signat upp mig på online-varianten av viktväktarna. Jag har testat det för ett antal år sen med gott resultat och lite mer halvhjärtat för ett par år sen men nu ska det göras på rikt! Lite skönt att ha någon att triggas av och dela mot- och framgångar med och samtidigt bra att inte göra det undercover utan ha lite ögon på mig så att jag inte ger upp i förtid.

Hittills, en halv vecka in bara, har det varit ömsom ganska enkelt ömsom lite svårare. Hemma går det bra men så snart det vankas mat ute så blir det genast svårare. Men inte omöjligt, det är ändå rätt mycket som jag får lov att äta. Målet (ev första målet) känns väldigt långt bort om jag räknar enligt vv:s rekommendationer att gå ner 0,5-1 kg/v. En hel evighet bort. Men jag vill vill vill verkligen dit. Jag är inte glad som det är.

Bitchin'

Tröttheten är plötsligt total. Jag kom hem igår från jobbet och hade tänkt ta itu med den röra som uppstått här hemma (en annan historia jag ska ta en annan dag) men kroppen löd mig nästan inte. Jag hamnade istället i nya sköna sängen framför SVT Play och Emmygalan som gick natten till måndagen. Sen tog jag mig knappt därifrån. Jag blev servad te från låtsasmaken och hade sällskap av storkatten. Mysigt och lyckligtvis var jag så trött att jag inte ens orkade ha dåligt samvete.

Idag är det inte superlångt därifrån faktiskt. Jag är trött som en gnu. På jobbet var det rörigt, jag kände mig lite på G och den lite småbitchiga Sara kom fram under ett möte med kollegorna jag kom att hålla i (bitchig på ett nu-gör-vi-det-här-hur-svårt-ska-det-vara-att-göra-som-överenskommet?-sätt, inte bitchigt som i uppkäftigt). Sen tog jag tidig dag och for hem för att ordna det jag inte orkade igår. Och orkade inte så värst mycket idag heller.

Jag briljerar på samtliga plan just nu, verkligen.

Och så ett tv-tips!

Jag har fastnat i en ny crime-serie och den här gången en svensk. Inte det bästa jag sett men ändå har den lyckats tippa mig över i det där läsa-mera-missbruket jag faller in i titt som tätt. Och eftersom verkligheten faktiskt oftast är mer spännande (men oftast inte särskilt komplicerad) så handlar det förstås om en dokumentärserie.

På Viaplay finns två säsonger av Brottskod, serien av personerna bakom fantastiska P3 Dokumentär. Inte riktigt lika djupgående men ändock bra. Mer tydligt småvinklat ibland dock. För alla true-crime-knarkare där ute; kvällens tips!

Man kan ju inte vara allergisk mot familjen

Nu har två inledande delar av utredningen, som förhoppningsvis ska ge lite svar kring sommarens astmaattack, genomgåtts och det har varit lite berg och dalar. Första kändes som en märklig besvikelse på nåt vis så jag var beredd på att få kämpa mig fram lite till del två. Men riktigt så blev det inte. 

Nu har jag en snygg blånad i armvecket, svårstucken som jag är, en utökad hög med mediciner (och snart tomt på kontot av samma anledning) och är nästan oresonligt rädd att något av allergiproven ska visa på kattallergi. Nu tror jag inte det, jag har min aning om ett annat svar, men jag är ändå lite orolig över det. Förstås. Halva min familj består av kattpäls.

Flytthjälp

Idag har vi flyttat ett par kompisar ut ifrån stan. De byter en tvåa i stan mot ett enormt hus några mil utanför. Jättefint och med potential att bli ännu finare. Men så mycket saker man har! Jag trodde på riktigt inte att det skulle vara så mycket grejer i en tvåa men trots att de redan kört en vända och fyllt ett vardagsrum med grejer så blev det hela två vändor med en hyrd skåpbil, modell större. Men effektiva var vi och för oss flyttares del var det välorganiserat med andra lejda vänner/familj som stod med lagad mat klar när vi anlände till huset med första lasset. Mycket bra! Hur organiserat det sen blir med att packa upp allt kan jag däremot inte uttala mig om...

Mycket flytt just nu. Syrran flyttade och jag har kört egna grejer då hon lämnade lägenheten som jag stått på. På tisdag flyttar hela mitt kontor till ett nytt ställe och snart väntar en, eller egentligen två, andra flyttar. Vem behöver träningskort?

Saltgurka!

Fullpott idag då jag av en händelse råkade springa på en disk med vad jag kallar för riktig saltgurka på en icabutik i stan! Lycka! Ja jag vet att jag kan göra dem själv, men då det inte verkar vara nåt som norrlänningarna äter egentligen så är det inte helt enkelt att både trilla på färsk västeråsgurka och krondill på samma gång, jag lovar!

Till mig!!

Så sambon får äta vad han vill till middag idag, jag ska äta ostmackor med saltgurka!

Retromarknad

Det var dags för den numera årliga retromarknaden i Umeå idag. Jag tog med mig Lil'sis och for dit. Vi ställde oss i kö ca 15 minuter före utsatt starttid (vis av förra året) men hamnade ändå så långt bak att vi knappt såg entrén ens. När det kanske var ett 30-40-tal framför oss fick vi veta att de redan släppt in drygt 700 personer och att de skulle börja stoppa folk i dörren vid 1000 och invänta att de första gick ut igen. Så lite flyt alltså.

Från vk.se 

Väl där inne var det förstås smockat med folk, inte riktigt min miljö, med andra ord. Jag fick också lite yrselkänningar en bit in och såg till att ha syrran nära till hands då vi nästan fick knuffa oss fram (barnvagnar som tar upp nästan hela utrymmet framför ett bord och människor som går åt 'fel' håll; don't get me started...) för att ens komma nära borden där det såldes loppissaker av alla möjliga slag. Eller, mycket var nog ganska lika egentligen. Retrotrenden har som blivit ganska enahanda, har den inte?

Hursom, just som vi skulle ge upp en stund för att fika så såg jag mellan alla människor ett par tallrikar av det slag jag just kommit på är de som jag vill ha. Lite teckenspråk till syrran och snabbt var hon där (min lilla vessla när hon så vill...) och snart hade jag dem i min hand. Jättefina exemplar och precis vad jag hade tänkt kunna betala för dem, 200:- för två.

Det blev också det enda vi fick med oss ut från marknaden. Lil'sis hittade just inget och de lampor jag tittade på var mestadels alldeles för högt prissatta för min smak. Men nånting blev det!

Jag trillade på bilder på tallriken "Stina" (Gefle) på Tradera i veckan och blev lite nykär. Jag vet att jag velat ha dem tidigare, för flera år sen, men sen föll det i glömska igen. Jag har fått för mig att min mormor och morfar hade såna när jag var liten, men jag är inte säker. Jag ska kolla med mamma om det stämmer. Fina är de och nu hoppas jag att jag ska få ihop ett gäng. Fyra assietter har jag budat hem på Tradera och tillsammans med de här två mattallrikarna är jag en bit på väg i vart fall.

Blä

Besked som är efterlängtade och positiva för någon du bryr dig om, men inte nödvändigtvis lika positivt för dig själv - crap business. Det blir säkerligen bra i slutändan men just nu känns det lite skräp.

Allmän motvind (med enstaka solstrålar här och var, ska tilläggas) just nu gör mig trött och inte riktigt lika effektiv som jag skulle behöva vara både på jobbet och hemma. Känns som att det kommer att bli en lite röjig höst med mycket att göra, inte minst jobbmässigt. Vissa dagar kan jag önska mig ett arbete där jag mest skulle 'vända papper' och inte behövde finnas till hands för andra och vara engagerad i en massa olika människor och relationer. Samtidigt så vet jag att jag får en massa energi av det också, så egentligen vill jag ju inte byta. Men ibland så.

Livet är enkelt, inte sant?