En hög med filmtips

Apropå film måste jag tipsa om en lista om 50 filmer "you have to see in your lifetime" på Hello Giggles (som fö har några riktigt intressanta, uppblandat med en del dravel, artiklar då och då). På deras fb-sida länkades den som filmer som alla kvinnor måste se, men så skulle jag inte kategorisera den.

Anyhow, jag ska inte påstå att jag sett alla filmer på listan, jag tror inte riktigt jag når upp till hälften. Men av de jag har sett kan jag nog skriva under på samtliga att de bör finnas med. Och jag skulle lätt kunna lägga till ett gäng till. Kul att se den svenska filmen Tillsammans (2000), som jag faktiskt nästan glömt och nu måste se om någon dag. Roligt också att en hyfsat nutida film, som i vart fall inte jag tycker mig hört så mycket om men som nästan knockade mig när jag såg den, som Beginners (2010) är med. Se den! Många fler favoriter finns med men jag saknar några av mina absoluta favvofilmer; The Graduate (1967) och Psycho (1960) för att nämna ett par. Men det blir en lång lista om alla ska med, så är det.

En del för mig nya titlar lär hamna på min "att se"-lista för kommande slöa kvällar.

Superhero!

En lat helg snart till ända. En helg som lite gått i nån slags seriehjälte-tema. 

Igår var vi på bio och såg Avengers: Age of Ultron (2015). Den var absolut helt okej, bra underhållsvärde men kanske inte så mycket mer av något än väntat. Men 3/5 skulle jag nog ge den i betyg. Det är mycket good vs evil i de här filmerna och ibland hade det varit kul med nån liten variant på det. Men då hade det förstås inte varit troget originalet. En stor del av behållningen annars är Iron Man/Tony Stark/Robert Downey Jr:s* humor, skulle jag vilja säga, även om inte heller den överraskar särskilt. Nu låter det inte så bra, men jag blev underhållen och den var klart sevärd!

Sen har vi sett klart serien Daredevil (2015) på Netflix, också seriehjältestory förstås. Jag läste lite som barn i tidningarna men inte särskilt mycket med tanke på de enorma mängder och invecklade historier och relationer som finns om och mellan alla dessa hjältar. Det plus att jag nu har sett en hel del filmer i ämnet tycks ändå inte ha gett mig full koll på hur alla relaterar till varann. Jag spenderade en god stund med att läsa wikisar om Daredevils relation till Black Widow som i sin tur då ingår i Avengers med Captain America som haft relationer till inte mindre än två Cooper-damer varav den ena också finns som tv-serie på Netflix...

Men Daredevil var ju det jag skulle berätta om. I rollen som Matt Murdock/Daredevil hittar vi Charlie Cox som gör en helt okej prestation. Jag har förstått att han fått förstärkta sinnen efter olyckan som gjorde honom bild men han tycks också kunna ta emot nästan hur mycket stryk och skärsår som helst utan att han för den sakens skull är nere för räkning i sin ganska koola lägenhet mer än låt säga nån dag. På sin sida har han sin gamla studiepolare tillika advokat (som han själv) Foggy (Elden Henson) samt firmans sekreterare (?) Karen (Deborah Ann Woll, den enda favoriten från True Blood btw). Efter att ha läst wiki är jag inte säker på att man i denna serieversion riktigt hållit sig till de ursprungliga förhållandena dem emellan men jag tycker bortsett det att det funkar.

Min största invändan är mestadels baserad på att jag aldrig riktigt varit ett fan av Vincent D'Onofrio. Han spelade med i någon variant av Law and Order och det sägs att hans karaktär skulle bygga på Sherlock Holmes, men det måste i så fall vara den mest fåniga och enerverande variant av Holmes jag sett. Så nej inget fan och i den här serien spelar han Daredevils fiende den rika korrupte Wilson Fisk/Kingpin (han kallas dock inte Kingpin i den här serien) med ungefär samma resultat och enerverande repliklevererande som i ovan nämnda serie. 

Som helhet funkar den dock och jag lär antagligen sätta mig framför den utlovande andra säsongen när den väl kommer också. Betyget blir nog även här 3/5.

*Det är på riktigt svårt att hålla isär de tre nuförtiden...**

**Han är dock fortfarande mest troligt min favorite bad boy...

Hälsoveckan

Veckan har för övrigt haft något av ett hälsotema. Inledningsvis inte på ett bra sätt, men det kan vi lämna därhän. I vilket fall så lyckades jag trots märkliga svårigheter få till en date med en läkare på hälsocentralen. Hon verkade utesluta en del cancerformer och jag tycktes inte ha någon av de andra mer eller mindre livshotande sjukdomarna jag googlat mig till heller. Och då hann hon ändå med att stoppa ner en kamera genom näsan ner i halsen innan hon bokstavligen rusade vidare till nästa patient. En cortisonspray fick jag med mig hem som ska användas i några veckor, men migräntabletter fanns det inte tid att kolla upp, vilket kanske var ett nederlag med tanke på frekvensen av 'episoder' jag haft den senaste tiden. (Ett litet nederlag även för den utsålda primärvården, om jag nu får lov att vara sådan också.)

Idag spenderade jag en del av eftermiddagen på tandläkarhögskolan. En något nervös student tog sig an mig med ganska gott resultat. Jag lyckades tex bara nästan kräkas på honom när han skulle envisas med att stoppa in röntgenmojänger långt bak i munnen för att kunna se visdomständerna. Men inga hål (yeay!!), bara lite tandsten som ska tas i höst (när han lärt sig hur man gör det...) och en remiss för att få göra en ny bettskena så att inte fler tänder far åt skogen.

Så pluspoäng på hälsosidan väl? Lägg därtill promenader längs med älven under några lunchraster och jag är nästan imponerad.

Äntligen fredag?

Efter att ha haft torsdag hela veckan vaknade jag imorse och tänkte att det nu ändå måste vara lördag. Men två minuter senare började klockan ringa. Inte lördag med andra ord. Men imorgon så!

Nu sitter jag i sängen med kalla fötter i sällskap av två fiskstinna kattor. Låtsasmaken huserar i källaren framför dataspel och jag sitter här och funderar på vad jag har lust och ork att roa min trötta hjärna med ikväll. En del av mig är sötsaksugen, en annan del suktar efter te men ids inte gå en trappa ner, en ganska stor del tycker att det borde vara okej att somna kl 20 en fredagskväll och en annan mindre del tycker att jag är kanske den tråkigaste 36-åringen som finns.

Jag har inga stora planer för helgen vilket känns rätt okej faktiskt. Lite sugen på att göra stan är jag. Jag har ju tydligen missat den utökade Utopia-delen till exempel. Lite synd då (eller tur, beroende på om du frågar mig eller börsen) att jag som kommunalanställd inte får lön förrän måndag och det inte finns sådär väldigt överdrivet mycket kvar av den gamla. Jag får väl se hur det blir, det känns som sagt skönt att ha saker öppet och oplanerat. Orkar inte riktigt passa tider, let me be wild and crazy... (Som sagt, tråkigaste 36-åringen.)

Stockholmshelg

Vi var ju iväg på semester i helgen. Mycket efterlängtat, mycket uppskattat och väldigt påfyllande (för att använda ett sliskigt ord jag annars ogillar). I november köpte jag biljetter till Jimmy Carrs första Sverigebesök till M i julklapp. Lil'sis och hennes beau handlade biljetter samtidigt och vi bestämde att det skulle bli en trevlig gemensam resa nu i april.

Och så blev det! Vi tog ledigt fredag och söndag och gjorde en långhelg av det hela. Syrran tog flyget medan jag och M gjorde en bilburen roadtrip av det hela. Mest kanske för att undertecknad inte var så upplagd för stressen med flygångest. När det kom upp så bestämde helt enkelt M att en roadtrip kunde vara mysigt och tog därmed bort det jobbiga. Mycket tacksamt, vill jag meddela. Just nu kändes det inte som läge att halvt förstöra en getaway med onödig flygångest.

Vi bodde på ett väldigt charmigt litet hotell på Östermalm, i ett mysigt vindsrum som kanske var lite varmt men i övrigt till full belåtenhet. Oerhört prisvärt i vilket fall och vi var väldigt nöjda.

Helgen gick väldigt fort förbi. Vi åt gott (väldigt gott), firade R:s 25-årsdag (lite för stillsamt kanske), gick på stan och shoppade lite för dåligt och besökte ett par museum. M fick dessvärre lov att vända tillbaka till hotellet och jobba några timmar på söndagen pga akut läge så han missade det museum som jag tror han skulle uppskattat mest av alla; Tekniska. Vi besökte utställningen Digital Revolution som tog oss från tidiga apple-datorer till nutida och snudd på framtida digitala tekniker. Riktigt häftigt faktiskt. Vi skulle ha besökt Moderna som Lil'sis och R inte varit på men då vi varit på Fotografiska (min favorit) så fanns inte tiden tyvärr. Men det betyder bara att det får bli fler gånger! Vi hann inte med Djurgården heller och inte så mycket av söders trevliga ställen så vi har upplägg för en vända till i sommar, förhoppningsvis.

Obligatorisk besök i Gamla stan

Tekniska museet lockade en massa barn,
en ny generation som får ta del av och testa PacMan

En av utställningarna på Fotografiska

Och slutligen resans huvudnummer; Jimmy Carr Live!

Roliga britter

Känner mig lättroad ikväll. Och på ganska gott humör. Tror 8 Out of 10 Cats (yes, maratonet fortsätter) har en del att göra med det, men inte allt.

-I can peel a banana with my feet.

-How did you found that out?

-I wanted a banana but my hands were busy...

Den konversationen dog jag till för en stund sedan. Lättroad, som sagt, men det var faktiskt väldigt roligt. Har ni fortfarande inte spanat in det där brittiska lekprogrammet så uppmanar jag er att göra det nu. Under en period då ingen intressant film känns lättsmält/lockande nog och intresset för mina vanliga serier känns märkligt lågt så har de fantastiska, märkligt ocensurerade och corky britterna räddat många kvällar. Och på köpet har jag hittat många nya briljanta komiker. Jon Richardson och Sarah Millican är de nya favoriterna.

Egentligen gillar jag Countdown-varianten ännu mer men den finns det färre avsnitt av. Men klart sevärda. Åtminstone för oss lättroade alltså.

Fargo (tv-serien)

Listan över tv-serier jag tänkt se är ju som bekant alltid lång, och blir allt längre. Så ibland behöver jag lägga ifrån mig den oändliga lista med avsnitt av 8 Out of 10 Cats (2005) som finns på youtube och kolla in nåt nytt. Ikväll har jag med andra ord varit duktig då jag äntligen tog mig för och såg de två första avsnitten av Fargo (2014).

Jag vet inte vad jag ska säga såhär långt. Jag måste ju erkänna att jag varit väldigt skeptisk till serien till att börja med, framför allt då jag absolut älskar filmen Fargo (1996) som den  inspirerats av. Jag ser om den nästan varje år och gillar den lika mycket fortfarande, ett riktigt mästerverk.

Miljön, händelserna och karaktärerna känns absolut Fargo. Men till skillnad från filmen så kändes det ibland som att karaktärerna var nån slags karikatyrer, inte lika genuina som på filmen. Men visst är det namnkunniga och duktiga skådespelare med som gör ett helt okej jobb så långt. Martin Freeman, Billy Bob Thornton, Colin Hanks och inte minst Allison Tolman som polisen Molly. Molly är ett ganska bra substitut till filmens Marge (Frances McDormand) även om jag saknar den där charmiga dialekten som Molly bara har en bråkdel av. Ytterligare en likhet btw; kvinnoporträtten som överskuggar de manliga i serien såväl som i filmen. 

Två avsnitt av totalt 10 är kanske för tidigt för ett utlåtande, men som synes är jag inte lyrisk även om jag inte tycker det är dåligt heller. Lite lite småtråkigt kanske. Återkommer då jag sett fler avsnitt.

Helg!

En tung vecka har det varit på jobbet. Många intryck som liksom dröjer sig kvar. Planen var att jag skulle ta ledigt halvdagen som var igår och ha en hel 5-dagarsledighet, men det hopade sig för mycket så det kändes bättre att beta av det mest akuta så att chansen för en jobbfri helg skulle öka. Meningslöst att vara ledig om huvudet är på jobbet. Så en ledig dag blev istället en dag med lite plusflex. Så kan det gå, men det känns som rätt beslut.

Nu är jag ledig ända till tisdag morgon och det känns helt okej. Idag har jag mest slöat. Huvudet tyckte det var dags att vakna strax efter klockan sex imorse så jag kontrade med att tycka att en eftermiddagslur var i sin ordning. Egentligen var väl planen att röja upp i vardagsrummet och göra det lite mysvänligt igen, men det får väl vänta. Ingen stress den här helgen, det är väl inställningen.

Imorgon väntar middag med bonusfamiljen (dvs låtsasmakens) och på söndag blir det goda vänners sällskap. Känns som ett perfekt upplägg. Ska försöka hinna med en del promenerande också, det känns som att både huvud och ben behöver det.

Trevlig långhelg på er!