När en tv-seriesäsong är över så brukar det ju på sin höjd vara en massiv cliffhanger man behöver komma ihåg. Och minns man den så minns man oftast det viktigaste. Alternativt så börjar efterföljande säsong en bit bort, tidsmässigt, eller med något helt nytt. Så är det tydligen inte alls med Broadchurch (2013). Igår tänkte vi börja se säsong 2 men insåg snabbt att vi i stort sett blev inkastade i samma läge som serien slutade. Och mitt minne är ju uppenbarligen inte med i spelet.
Heja mig, men det kommer väl åter. Jag såg ett avsnitt (M somnade efter 10 min) och kände mig som en förvirrad gnu efteråt. Att både komma ihåg gamla saker (och då menar jag hyfsat centrala saker som vem mördaren var och varför...) och engagera sig i nya var som lite mycket där mittinatten för den här tanten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar