Igår kväll låg vi i sängen och grät och pratade om Mina, mest om bra stunder och roliga saker vi minns. Jag letade bilder på datorn och fick lite ångest över att hon är med på så få. Hon var ju så svårfotad vår becksvarta katt som inte gärna låg stilla och poserade. Många suddiga bilder, få där hon är i farten. Nästan inga från de tillfällen hon varit ute. Det finns en video från när hon spelade spel på M:s padda och jag har ett ljudspår med hennes spinnande på.
Vi kunde inte somna någon av oss och när vi väl somnat vaknade jag tidigt på blodsockermätartiden i vanlig ordning. Jag gick ner men jag hade ingen Mina kring benen. Ingen som ivrigt väntade på frukost, de andra två låg i vanlig ordning kvar och sov på övervåningen. Ingen Mina bredvid mig på kökssoffan, tappert väntande på att jag skulle ta blodprovet så att hon kunde få sin mat.
Somnade om igen senare men har inte sovit länge. Idag har ångestkänslorna tagit lite överhanden. Alla tillfällen då jag varit less på hennes ihärdighet kring maten kommer tillbaka, suckarna över alla kisspölarna jag torkat, ångesten över att jag inte tänkte på ev förstoppning redan vid besöket i förrgår. Ångest över att jag inte varit mer påstridig från början, att jag inte gick på min egen tveksamhet över diabetesdiagnosen. Ångest över att hon kanske hade det dåligt sina sista timmar.
Hon är så närvarande i huset men ändå känns det så tomt.
De andra verkar förstå att något dåligt har hänt. De uppträder lite oroligt. Säkerligen för att vi inte beter oss som vanligt heller. De sista dagarna då hon blev så dålig var de uppe i sängen ibland och luktade på henne och tvättade lite på henne så jag vet att de förstod att hon var sjuk. Så kanske de förstår. Smilla som brukade trängas på kvällarna med Mina om platsen bredvid min kudde ville inte ligga där igår utan la sig nere vid fotändan eller i soffan.
Det gör så ont att hon är borta. Vi är hjärtbrutna, det är då klart. Jag hoppas att ångesten och alla tankar om om, utifall att, om jag bara, vi kanske ändå skulle ha osv försvinner snart. Jag vill åka och hämta hem henne. Säga att jag ångrar mig. Att hon ska vara här lite lite till bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar