Från morgonens garv till eftermiddagens tårar. Parenthood (sry, jag bara måste) trycker på alla mina knappar just nu. Bölade till gränsen för hulkningar efter att ha sett nattens nya avsnitt. Hela den här pappa-rehab-gå-vidare-leva-i-dåtid-grejen är bara för mycket. Det är inte händelserna i sig utan känslorna som uppstår som triggar igång och raserar alla skyddsmekanismer på samma gång. Not good. Eller så är det det.
Jag försökte stänga av lite i helgen med allt allhelgona-prat, men sanningen är att jag saknar pappa jättemycket. Fortfarande. Varje dag. Den han kunde varit, den han borde varit och den han var när det var som bäst.
 |
| Favorit i repris; pappa och jag -79 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar