Det är inte första gången de träffas, men det är första gången som Dexter (Jim Sturgess) lägger märke till Emma (Anne Hathaway) på riktigt, på avslutningsdagen från College den 15 juli 1988. Emma är en beläst pojkflicka som känns osäker trots sin ganska klara framtoning, medan Dexter är en självsäker soon-to-be playboy som inte verkar så brydd av saker. Men Emma fastnar.
Vi får sen följa Emma och Dexter under drygt 20 års tid, varje gång är det just den 15 juli som vi möter dem. Vissa år har de knappt hörts av, andra år är de mer frekventa i sin relation. De goda vännerna utvecklas åt olika håll men fortsätter att vara någon form av fast punkt i den andres liv och relationen utvecklas lite fram och åter under filmens gång.
One Day (En Dag) baseras på en roman av David Nicholls, en roman jag inte har läst. Nu är jag sugen på att göra det, för att få mer av karaktärerna; en film kan trots allt bara visa så mycket. Filmen har ett fint skådespel (även om Hathaways brittiska accent är allt annat än övertygande bitvis), Hathaway är bra som vanligt men det är nog Sturgess Dexter som utvecklas tydligast och som måste varit mest krävande att gestalta. Och han gör det riktigt bra. Sen är det en kul tripp genom 80- och 90-talet för oss lite mer nostalgiska, scenograferna har helt klart gjort ett bra jobb.
Det handlar om klass (om än i bakgrunden), utveckling, att växa upp och betydelsen av timing. Även om jag från starten anar åt vilket håll det ska gå är vägen dit inte ointressant och slutet är verkligen en höjdare. Men precis som jag kände när jag såg den danska regissören Lone Scherfigs förra film, An Education, så klickar det inte hela vägen. Det räcker inte att briljera mot slutet, det måste glimra lite oftare under resan också. Betyget blir en stark 3/5, det är absolut en sevärd film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar