En heldag med lillasyster idag. Hon och hennes kompis Lina kom hit vid 13-tiden. Sen åkte vi till stan och fikade och strosade en kort stund i centrum Mattias och jag åt "frukost" (så var det med den goda mathållningen) på det nya haket "Rost". Mycket goda mackor! Sällan som man nästan tycker salladen på tallriken är lika gott som smörgåsen, men så var det verkligen här. Inte billigt, men gott.
Vi köpte nya telefoner. Jag vill ha en vanlig väggfast sak som funkar och låter som den ska, men Mattias ville absolut ha nya trådlösa. Den vi har nu funkar sådär efter att jag placerade den i ett vattenglas... Och eftersom det paret (vi måste såklart ha två i vårt stora hus) som kostade lite mindre och mer lagomt inte var "lika snyggt" som det som kostade 300 spänn mer har vi nu trådlösa telefoner med barnvaktsläge. För det behöver vi. Jaja, han får gärna välja vad han vill, bara de fungerar. Jag köpte en manick på teknikmagasinet som gör att jag kan koppla in ipoden på bilsteroen och höra på mina podradiosändningar när jag kör bil. Olaglig pryl, förstod jag, men ändå. Jag hoppas den funkar, ska prova imorgon.
Vi bowlade som planerat sen. Ca 1,5 timmar för två vuxna och två halvvuxna: 400:-. My God vad dyrt! Men roligt var det. Eller ja, Mattias verkade inte särskilt road, det är nog inte hans grej att umgås sådär. Lite sorgligt att han inte uppskattar mina likes vad gäller sporadiskt umgänge: minigolf på sommaren och bowling alltid. Vi andra tre hade roligt i alla fall. Jag bröt av två fina naglar och lyckades göra något med armen så att jag under 10 minuter hade en kraftig strålande smärta i höger axel som totalt förlamade armen. Jätteläskigt, känns lite fortfarande. Måste varit någon nerv eller så. Men det var det kanske värt.
Sen gick vi på pizzeria (apropå god mathållning 2). Sara beställde vegetarisk pizza och fick en med salami. Han som gjorde den erbjöd sig snabbt att göra en ny och frågade efter en stund om jag inte ville ha den andra med mig hem...hehe. Inte lätt att veta att jag är vegetarian både hemma och borta kanske. Snällt iaf.
Nu är tjejerna på bio. De ser Click. En, tydligen, ovanligt sexistisk film av och med Adam Sandler. Jag gillar faktiskt hans filmer annars, (The wedding singer är en favorit) men den här verkar vara ovanligt och onödigt idiotisk. Men men. Ska in till stan igen och hämta dem om ett tag.
Annars är jag lite trött idag. Somnade först efter 3 inatt. Fastnade framför en halvusel/halvbra film på fyran. Den handlade om en tjej och hennes fyra killkompisar som hon alla hade något slags hemligt miniförhållande med. Hon blev gravid och alla tog gladeligen på sig något gemensamt helylleansvar för den blivande bebisen och dess mamma. Killarna framstod som lite dumma då det visade sig i slutet att hon faktiskt bara haft sex med en av dem (som jag förstod det) och därmed hade en självklar pappakandidat klar redan från början. Endast en av de återstående tre verkade förstå att det liksom är en förutsättning för att göra en kvinna gravid. Eller ja, jag kanske inte hängde med hela vägen.
Skojig blogg det här idag. Hm. Nu ska jag ladda hem lite podradio.
lördag, oktober 28, 2006
Fettångest (låter som en kvällsblaska) och kräftbilder
Åh, har haft en trögkväll de luxe. Suttit framför datorn, skickat ett gäng mejl, läst ett gäng mejl, spelat lite spel och slötittat på tv med en skål chips.
Det sista borde jag kanske inte gjort, insåg jag nyss när jag spanade igenom bilderna från kräftskivan. My God! I'm fat! Ytligt, visst, men det var inte ångesten jag fick. Jag la på mig lite under valrörelsen och det föll liksom inte av igen. Och det var inte som att jag var en vandrande pinne innan dess heller... Hm...vad ska jag hitta på? Så jäkla svårt att äta rätt när man jobbar natt också. Jag äter nappt nåt under perioderna då jag jobbar, men det tar jag nog igen genom ganska oregelbundet småätande när jag är hemma. Ingetdera är väl särskilt bra. I stan bodde jag granne med simhallen vilket förenklade tränandet en hel del, men här ute? Skulle behöva en träningskompis kanske. Inte lika galen som Fi-Emma kanske men ändå... Nån som kan få mig att stanna i stan ibland och träna något som inte är dödstrist.
Jaja, jag tänkte egentligen publicera några av de bilder som kom till under kräftfestkvällen. En del blixtblänk som jag inte skulle fått godkänt av min fotolärare för, men jaja. (Resultatet av kvällens blogg: I suck!)
Samuel, blev lite bekymrad av retorik-diskussionen under kvällens gång...
Jenny, kvällens värdinna
Fanny, vår konstnärinna som snart ställer ut i Göteborg...
Min lillasyster var med, lite uttråkad kanske.
Ett uppdrag under kvällen var att lyckas ta ett styrelsefoto som vi kan lägga upp på hemsidan. Det var inte så enkelt som man kan tro. Vi hade en tapper fotograf, Uffe som hade förvånansvärt långt tålamod med oss. Somliga blev bra andra blev...lite blandat. Den här är faktiskt min favorit, men den platsar kanske inte på vår hemsida. (Klicka på bilderna för att se dem större)
Ulrika, Jenny, Samuel, Anna, Sara Fanny och Mattias
Jepp det var det. Vi får se om det blir schysst väder imorgon så att jag kanske kan ta lite bilder. Just nu verkar det som att stormen har bedarrat lite. Känns lite lugnare nu i vart fall.
Tror jag lovat lillasyster och hennes kompis att åka till bowlinghallen och gå på stan en sväng. Får se hur det blir. Ska vara tonårsmamma nu igen i några dagar.
Det sista borde jag kanske inte gjort, insåg jag nyss när jag spanade igenom bilderna från kräftskivan. My God! I'm fat! Ytligt, visst, men det var inte ångesten jag fick. Jag la på mig lite under valrörelsen och det föll liksom inte av igen. Och det var inte som att jag var en vandrande pinne innan dess heller... Hm...vad ska jag hitta på? Så jäkla svårt att äta rätt när man jobbar natt också. Jag äter nappt nåt under perioderna då jag jobbar, men det tar jag nog igen genom ganska oregelbundet småätande när jag är hemma. Ingetdera är väl särskilt bra. I stan bodde jag granne med simhallen vilket förenklade tränandet en hel del, men här ute? Skulle behöva en träningskompis kanske. Inte lika galen som Fi-Emma kanske men ändå... Nån som kan få mig att stanna i stan ibland och träna något som inte är dödstrist.
Jaja, jag tänkte egentligen publicera några av de bilder som kom till under kräftfestkvällen. En del blixtblänk som jag inte skulle fått godkänt av min fotolärare för, men jaja. (Resultatet av kvällens blogg: I suck!)
Ett uppdrag under kvällen var att lyckas ta ett styrelsefoto som vi kan lägga upp på hemsidan. Det var inte så enkelt som man kan tro. Vi hade en tapper fotograf, Uffe som hade förvånansvärt långt tålamod med oss. Somliga blev bra andra blev...lite blandat. Den här är faktiskt min favorit, men den platsar kanske inte på vår hemsida. (Klicka på bilderna för att se dem större)
Jepp det var det. Vi får se om det blir schysst väder imorgon så att jag kanske kan ta lite bilder. Just nu verkar det som att stormen har bedarrat lite. Känns lite lugnare nu i vart fall.
Tror jag lovat lillasyster och hennes kompis att åka till bowlinghallen och gå på stan en sväng. Får se hur det blir. Ska vara tonårsmamma nu igen i några dagar.
fredag, oktober 27, 2006
Storm
Man är lite sliten. 100 timmar natt på en dryg vecka känns i hela kroppen faktiskt. Ont i ryggen och allmänt mör i skallen. Gott. Ute blåser det verkligen full storm, saker har yrt omkring, ett fönster som stod ute vid carporten har fallit ner och gått sönder... Var ute och försökte lyfta upp det igen och det var då inte enkelt. Nackdelen med att bo alldeles vid havet gör sig verkligen påmint nu. Kände mig som ett av barnen på Frostmofjället. Biter i kinderna och blåser snö i ögonen så man inte ser vad man gör. Är som en blandning av mysstämning och lite halvläskigt. Strömmen går av och till och då blir det alldeles mörkt och knäpptyst. Ska vara ensam ikväll och inatt också, Mattias stannade i stan hos en kompis med öl och tv-spel. Känner mig lite ensam och halvsur över det, men ska inte klaga egentligen. Han har ju varit ensam alla kvällar och nätter jag jobbat den senaste veckan.
Well well. Känns som länge sedan jag bloggade. Har nog blivit lite beroende av det. Som min första funktionella dagbok. Har skrivit halvvägs i en hel drös tidigare men alltid som glömt bort det efter ett tag eller ledsnat på mig själv. Fördelen här är väl att man inte kan vara hur självutlämnande som helst. Då får man nog skriva anonymt.
Upptäckte häromkvällen att jag tom tänker lite i bloggar. Som hur jag skulle formulera mig om jag skulle beskrivit vissa situationer. Lite halvsjukt, tror jag?
Har en hel drös med mejl på datorn som jag inte tagit tag i. Tror att Fi Umeå kanske slog rekord i mejl igår. När jag jobbar så skumläser jag bara igenom allt som kommer (ca 20-50/dag) och svarar på det viktigaste. Vilket innebär att jag har en massa att ta tag i idag. Allt är såklart inte Fi men mycket av det.
Helgen som var hade Jenny Fi-kräftskiva. Det var hur trevligt som helst. (Har jag skrivit om det tidigare?) Jag ska lägga upp lite bilder därifrån snart. Blev kanske lite väl mycket politiksnack, men det tenderar att bli så. Svårt att släppa tydligen. Samtidigt tycker jag nog inte att det gör något. Diskussionerna kan bli lite mer lössläppta då, vilket är intressant och kanske tom lite utvecklande.
Pratade med Joakim igår. Han verkade road av att jag var så irriterad på att a-kasseavgiften chockhöjs samtidigt som man får ut mindre om man väl blir arbetslös och allt bara för att finansiera en skattesänkning som höginkomsttagarna vinner mest på... "Det är klassisk borgarpolitik, inget att förvånas över" tyckte han. Nej kanske inte, men jag retar mig ändå. Kanske är jag förblindad av alla försämringar jag ser just nu, men jag har inte lyckats hitta en enda fördel vare sig för min egen ekonomi eller för det rättvisa samhället. Känns bara illa.
Har fått tillbaka mitt stora sug efter att fotografera igen. Visst jag är ingen stjärna på det, men det vore kul om det var det jag fick göra med mitt liv, tror jag. Allra helst skulle jag vilja sammanfoga mitt samhällsengagemang (och till viss del kunnande) med fotograferande. Det vore verkligen drömmen. Har ett par projekt i bakhuvudet som jag skulle vilja förverkliga, men vi får väl se.
Saknar yogan också. Mediterar alldeles för sällan sedan jag bestämde att jag inte hade tid med den längre. Känns tråkigt. Meditation håller mig på banan annars. Mycket bra. Även om katterna fortfarande tycker jag är galen som sitter på golvet alldeles stilla så väldigt länge och inte kan låta bli att ibland komma fram och lukta på mig i ansiktet, som för att kolla att jag andas. Sötkissar.
Usch, känner mig orkeslös. Vill äta chips, dricka te om umgås med någon lugn och snäll. Får väl försöka kidnappa en katt till soffan senare om inte annat.
Well well. Känns som länge sedan jag bloggade. Har nog blivit lite beroende av det. Som min första funktionella dagbok. Har skrivit halvvägs i en hel drös tidigare men alltid som glömt bort det efter ett tag eller ledsnat på mig själv. Fördelen här är väl att man inte kan vara hur självutlämnande som helst. Då får man nog skriva anonymt.
Upptäckte häromkvällen att jag tom tänker lite i bloggar. Som hur jag skulle formulera mig om jag skulle beskrivit vissa situationer. Lite halvsjukt, tror jag?
Har en hel drös med mejl på datorn som jag inte tagit tag i. Tror att Fi Umeå kanske slog rekord i mejl igår. När jag jobbar så skumläser jag bara igenom allt som kommer (ca 20-50/dag) och svarar på det viktigaste. Vilket innebär att jag har en massa att ta tag i idag. Allt är såklart inte Fi men mycket av det.
Helgen som var hade Jenny Fi-kräftskiva. Det var hur trevligt som helst. (Har jag skrivit om det tidigare?) Jag ska lägga upp lite bilder därifrån snart. Blev kanske lite väl mycket politiksnack, men det tenderar att bli så. Svårt att släppa tydligen. Samtidigt tycker jag nog inte att det gör något. Diskussionerna kan bli lite mer lössläppta då, vilket är intressant och kanske tom lite utvecklande.
Pratade med Joakim igår. Han verkade road av att jag var så irriterad på att a-kasseavgiften chockhöjs samtidigt som man får ut mindre om man väl blir arbetslös och allt bara för att finansiera en skattesänkning som höginkomsttagarna vinner mest på... "Det är klassisk borgarpolitik, inget att förvånas över" tyckte han. Nej kanske inte, men jag retar mig ändå. Kanske är jag förblindad av alla försämringar jag ser just nu, men jag har inte lyckats hitta en enda fördel vare sig för min egen ekonomi eller för det rättvisa samhället. Känns bara illa.
Har fått tillbaka mitt stora sug efter att fotografera igen. Visst jag är ingen stjärna på det, men det vore kul om det var det jag fick göra med mitt liv, tror jag. Allra helst skulle jag vilja sammanfoga mitt samhällsengagemang (och till viss del kunnande) med fotograferande. Det vore verkligen drömmen. Har ett par projekt i bakhuvudet som jag skulle vilja förverkliga, men vi får väl se.
Saknar yogan också. Mediterar alldeles för sällan sedan jag bestämde att jag inte hade tid med den längre. Känns tråkigt. Meditation håller mig på banan annars. Mycket bra. Även om katterna fortfarande tycker jag är galen som sitter på golvet alldeles stilla så väldigt länge och inte kan låta bli att ibland komma fram och lukta på mig i ansiktet, som för att kolla att jag andas. Sötkissar.
Usch, känner mig orkeslös. Vill äta chips, dricka te om umgås med någon lugn och snäll. Får väl försöka kidnappa en katt till soffan senare om inte annat.
fredag, oktober 20, 2006
Klagomur
Jag borde sova just nu, I know. Men eftersom jag jobbat 60+ timmar natt denna veckan hade jag inte hunnit skriva ansökan till det utlysta jobbet som jag vill ha en massa massa och som ansökningstiden går ut på idag. Som vanligt ute i god tid... Nu har jag gjort det, ska bara vänta in lite reflektioner innan jag skickar den.
Jag bet av en tand på mitten i helgen. Lovely. Det har jag råd med. Just nu ignorerar jag det allt jag kan eftersom jag inte ens haft tid att åka till tandläkaren under veckan. Sova eller tandläkarbesök..vad väljer man, liksom? Jag gick ju nyligen ner lite (ca 4%) i tjänst för att slippa jobba varannan helg, eftersom jag tror att det slitit lite väl mycket, men istället för att fullfölja det sätter jag nu upp mig på extrapass... Smart. Men jag behöver verkligen pengarna. Kan inte ha det såhär i slutet av månaden jämt. Känns som att jag inte drar in något, och csn flåsar mig hysteriskt i nacken just nu. Lagom till födelsedagar, systerns konfirmation och julen i december tänkte jag emigrera... Om inte trycket över bröstet jag skaffat mig utvecklats till en skön pacemaker innan dess.
Gudrun var här igår. Inspirerande. Mer om det senare när tankarna är klarare. Just nu tänkte jag att jag skulle få chans att klaga lite på saker som stör mig eller som jag funderar över just nu.
1. Varför är så många svenska artister så väldigt övertydliga och löjliga i sina nödrimmande texter? Exempel a: "Jag vill sparka bakut och göra nånting sjukt" - Martin Stenmark. b. "Jag har matat katterna. Jag har rastat alla hundarna." - Orup. Jag kan fortsätta, men det känns kanske överflödigt. Varför jag lyssnar på det alls? Tja, jag har gjort det till en vana att lyssna på reklamradio och sjunga hysteriskt högt i bilen på väg hem från jobbet för att inte riskera att somna till. P1 är liksom inte så uppiggande kl 7.05 på morgonen efter ett tio-timmars arbetspass.
2. Mer reklamradio. Rix FM har en aktion av saker donerade av företag och/eller kända människor till förmån för bröstcancerfonden. Väldigt bra, såklart. Idag hörde jag dock att en av sakerna de aktionerar ut är Orups backstagepass till melodifestivalen det året som Lena Ph vann med hans låt "Det gör ont". Vem vill ha det???
3. På E4:an på väg hem går hastigheten vid ett ställe ner från 90 till 70 en kort sträcka. Sara håller oftast ca 80 där och blir ALLTID omkörd av andra bilar. Helt ok. Men, efter 70-sträckan blir det 110, varpå jag nästan ALLTID får köra om en eller flera av dessa tidigare omkörare. Om du inte bryr dig om hastighetsbegränsningarna när det är 70, varför köra 100 på 110-sträckor??? Eller har dessa bilar kanske bara ett läge? Mycket irriterande.
Bra, nu har jag fått klaga av mig lite. Nu kanske jag kan sova en sväng innan jag ska hämta lillasyster från skolan. Är tonårsmamma denna vecka.
Och ja, nu har den första snön kommit. Jag gillar det faktiskt.
Jag bet av en tand på mitten i helgen. Lovely. Det har jag råd med. Just nu ignorerar jag det allt jag kan eftersom jag inte ens haft tid att åka till tandläkaren under veckan. Sova eller tandläkarbesök..vad väljer man, liksom? Jag gick ju nyligen ner lite (ca 4%) i tjänst för att slippa jobba varannan helg, eftersom jag tror att det slitit lite väl mycket, men istället för att fullfölja det sätter jag nu upp mig på extrapass... Smart. Men jag behöver verkligen pengarna. Kan inte ha det såhär i slutet av månaden jämt. Känns som att jag inte drar in något, och csn flåsar mig hysteriskt i nacken just nu. Lagom till födelsedagar, systerns konfirmation och julen i december tänkte jag emigrera... Om inte trycket över bröstet jag skaffat mig utvecklats till en skön pacemaker innan dess.
Gudrun var här igår. Inspirerande. Mer om det senare när tankarna är klarare. Just nu tänkte jag att jag skulle få chans att klaga lite på saker som stör mig eller som jag funderar över just nu.
1. Varför är så många svenska artister så väldigt övertydliga och löjliga i sina nödrimmande texter? Exempel a: "Jag vill sparka bakut och göra nånting sjukt" - Martin Stenmark. b. "Jag har matat katterna. Jag har rastat alla hundarna." - Orup. Jag kan fortsätta, men det känns kanske överflödigt. Varför jag lyssnar på det alls? Tja, jag har gjort det till en vana att lyssna på reklamradio och sjunga hysteriskt högt i bilen på väg hem från jobbet för att inte riskera att somna till. P1 är liksom inte så uppiggande kl 7.05 på morgonen efter ett tio-timmars arbetspass.
2. Mer reklamradio. Rix FM har en aktion av saker donerade av företag och/eller kända människor till förmån för bröstcancerfonden. Väldigt bra, såklart. Idag hörde jag dock att en av sakerna de aktionerar ut är Orups backstagepass till melodifestivalen det året som Lena Ph vann med hans låt "Det gör ont". Vem vill ha det???
3. På E4:an på väg hem går hastigheten vid ett ställe ner från 90 till 70 en kort sträcka. Sara håller oftast ca 80 där och blir ALLTID omkörd av andra bilar. Helt ok. Men, efter 70-sträckan blir det 110, varpå jag nästan ALLTID får köra om en eller flera av dessa tidigare omkörare. Om du inte bryr dig om hastighetsbegränsningarna när det är 70, varför köra 100 på 110-sträckor??? Eller har dessa bilar kanske bara ett läge? Mycket irriterande.
Bra, nu har jag fått klaga av mig lite. Nu kanske jag kan sova en sväng innan jag ska hämta lillasyster från skolan. Är tonårsmamma denna vecka.
Och ja, nu har den första snön kommit. Jag gillar det faktiskt.
tisdag, oktober 17, 2006
Levande, döda och omlevande
Det blev en natt till. Sista natten på helgen så blev en av mina/våra patienter dålig och jag tryckte ganska hårt på att man nog borde sätt in en extra person som vakade över henne. Något som förut var kutym, något som man nu inte tycks ha/ta sig råd till längre. Människor får hellre dö i ensamhet. Ja, då jag hade beklagat mig över detta fick jag också ställa upp att vaka natten efter. Såklart. Jag behöver pengarna, och det är en väldigt viktig sak, anser jag. Så jag åkte in en extra natt.
Sjukt nog (vilket Anna påpekade redan innan jag for till jobbet) hade jag med mig min zombie-bok. Den var så spännande att jag ville läsa klart. Och det gick bra. Fast det blev lite skräckfilmsmässig i slutet. Läskigt värre... Men visst, det kändes lite absurt att sitta och hålla en döende i handen samtidigt som jag läste om människor som vaknade upp från de döda...
Vid två var boken utläst och klockan fyra blev det helt tyst i rummet. En stund innan märkte jag att det var nära. Kan ni tänka er Sara sittande på sängkanten, hålla handen och tyst småsjunga på blandade psalmer (som hon halvt glömt bort texterna till)? De som känner mig sedan långt tidigare tycker nog att det är märkligt att jag ens sitter bredvid en som dör. Sara med hysterisk dödångest. Men på något sätt så är dödsögonblicket i ett sådant läge väldigt omärkvärdigt. Högtidligt, men omärkvärdigt på samma gång. Och lite svårbedömt.
I alla fall, när hon var konstaterad, tvättad och klädd etc så skulle jag åka hem. Klockan var 5.15 när jag steg in i hissen och for ner i kulverten. Då kom zombie-skräcken smygande, kan jag säga. Absurt. Jag gillar verkligen inte kulvertar i allmänhet, men in detta läget var de nästan den sista platsen jag ville vara på. När jag väl skyndat mig att klä om, sprungit upp och ut över parkeringen och satt mig bilen fick jag tom känslan av att en död, halvt rutten människa skulle dyka upp i baksätet. Hihi.. Fy Anna, att du fick mig att läsa den där boken... Men den var superbra, jag gillade den verkligen. Fast det kommer nog dröja länge innan jag skakat av mig alla omlevande igen...
Sjukt nog (vilket Anna påpekade redan innan jag for till jobbet) hade jag med mig min zombie-bok. Den var så spännande att jag ville läsa klart. Och det gick bra. Fast det blev lite skräckfilmsmässig i slutet. Läskigt värre... Men visst, det kändes lite absurt att sitta och hålla en döende i handen samtidigt som jag läste om människor som vaknade upp från de döda...
Vid två var boken utläst och klockan fyra blev det helt tyst i rummet. En stund innan märkte jag att det var nära. Kan ni tänka er Sara sittande på sängkanten, hålla handen och tyst småsjunga på blandade psalmer (som hon halvt glömt bort texterna till)? De som känner mig sedan långt tidigare tycker nog att det är märkligt att jag ens sitter bredvid en som dör. Sara med hysterisk dödångest. Men på något sätt så är dödsögonblicket i ett sådant läge väldigt omärkvärdigt. Högtidligt, men omärkvärdigt på samma gång. Och lite svårbedömt.
I alla fall, när hon var konstaterad, tvättad och klädd etc så skulle jag åka hem. Klockan var 5.15 när jag steg in i hissen och for ner i kulverten. Då kom zombie-skräcken smygande, kan jag säga. Absurt. Jag gillar verkligen inte kulvertar i allmänhet, men in detta läget var de nästan den sista platsen jag ville vara på. När jag väl skyndat mig att klä om, sprungit upp och ut över parkeringen och satt mig bilen fick jag tom känslan av att en död, halvt rutten människa skulle dyka upp i baksätet. Hihi.. Fy Anna, att du fick mig att läsa den där boken... Men den var superbra, jag gillade den verkligen. Fast det kommer nog dröja länge innan jag skakat av mig alla omlevande igen...
söndag, oktober 15, 2006
Fläskläpp
Vaknade lite tidigt idag. Måste kanske lägga mig igen en stund sen. Om jag hinner. Sista natten nu sen två lediga. Ska bli skönt. Fick en liten, men ömmande fläskläpp inatt. Lovely. Av en fot, tro det eller ej. Jag hann backa undan ansiktet så det inte blev en så hård smäll, men det kändes iaf. Måste ha ett nytt jobb. Typ nu.
Halvsåg på en intressant dokumentär igår. "Den främmande jägaren" hette programmet (som går i repris på svt den 21/10) som handlade om en reporter som med en kameraman besökte och levde med en stam i Venezuelas djungel en tid. Han var väl lite sådär kul att titta på egentligen, han försökte anamma deras sätt att finna andarna genom att han rökte på och använde deras hallucigena "snus". Men det som var intressant i min mening var att se hur de mer eller mindre tvingats att frångå sitt tidigare sätt att leva och på vilket sätt det gjorde att de kände sig olyckliga och att de hamnade i obalans med naturen. Tidigare hade de levt ett mer nomadliknande liv, de bodde på ett ställe i några år och åt av naturen och jagade av det vilda tills dess att de insåg att deras påverkan på naturen började få negativa konsekvenser. De trodde att andarna blev onda om de skulle rubba balansen i naturen för mycket, som tex att jaga slut på det vilda beståndet. Så då flyttade de byn till en annan plats.
Idag var de dock mer i behov av att leva nära någon form av civilisation, mest för den västerländska medicinens skull. De hade nu problem då och då med sjukdomar som de aldrig tidigare stött på och därför inte hade ett immunförsvar mot. Genom att de fått kontakt med andra människor (det börjar bli delvis ont om plats att leva på, djungeln skövlas tex) och genom att människor som reporten (paradoxalt nog) hade ett intresse av att beöka och följa dem tvingas de alltså att leva på andra villkor än tidigare. Så nu stod de inför problemet att maten inte räcker, att det vilda har flytt etc.
Det kanske låter väldigt trist, men i mitt huvud blev det intressant om man ser till den här lilla gruppen kontra utvecklingen av miljö och natur globalt sett. Hur man går från synsättet att man lever av sitt närområde och därmed måste ta ett ansvar för den påverkan man har på det, till att man istället handlar saker/mat som kommer långväga ifrån och därmed inte längre känner att man behöver känna ett ansvar för vilken påverkan ens leverne har på naturen. Tänk om vi alla igen skulle tvingas leva på närproducerat? Intressant, tycker jag.
Apropå naturen så såg jag en älg när jag åkte hem i morse. Den stod precis vid E4:an där jag svänger av, vid stängslet och funderade över hur den skulle kunna ta sig över. Skogen var full av jägare så om den lever nu är väl tveksamt. Troligen var den inte medveten om att skogen på andra sidan vägen var lika full av älgmördare. De är väldigt vackra, älgarna. Förstår inte hur man ens kan tänka tanken att släcka dess liv när ens eget liv inte hänger på det.
Halvsåg på en intressant dokumentär igår. "Den främmande jägaren" hette programmet (som går i repris på svt den 21/10) som handlade om en reporter som med en kameraman besökte och levde med en stam i Venezuelas djungel en tid. Han var väl lite sådär kul att titta på egentligen, han försökte anamma deras sätt att finna andarna genom att han rökte på och använde deras hallucigena "snus". Men det som var intressant i min mening var att se hur de mer eller mindre tvingats att frångå sitt tidigare sätt att leva och på vilket sätt det gjorde att de kände sig olyckliga och att de hamnade i obalans med naturen. Tidigare hade de levt ett mer nomadliknande liv, de bodde på ett ställe i några år och åt av naturen och jagade av det vilda tills dess att de insåg att deras påverkan på naturen började få negativa konsekvenser. De trodde att andarna blev onda om de skulle rubba balansen i naturen för mycket, som tex att jaga slut på det vilda beståndet. Så då flyttade de byn till en annan plats.
Idag var de dock mer i behov av att leva nära någon form av civilisation, mest för den västerländska medicinens skull. De hade nu problem då och då med sjukdomar som de aldrig tidigare stött på och därför inte hade ett immunförsvar mot. Genom att de fått kontakt med andra människor (det börjar bli delvis ont om plats att leva på, djungeln skövlas tex) och genom att människor som reporten (paradoxalt nog) hade ett intresse av att beöka och följa dem tvingas de alltså att leva på andra villkor än tidigare. Så nu stod de inför problemet att maten inte räcker, att det vilda har flytt etc.
Det kanske låter väldigt trist, men i mitt huvud blev det intressant om man ser till den här lilla gruppen kontra utvecklingen av miljö och natur globalt sett. Hur man går från synsättet att man lever av sitt närområde och därmed måste ta ett ansvar för den påverkan man har på det, till att man istället handlar saker/mat som kommer långväga ifrån och därmed inte längre känner att man behöver känna ett ansvar för vilken påverkan ens leverne har på naturen. Tänk om vi alla igen skulle tvingas leva på närproducerat? Intressant, tycker jag.
Apropå naturen så såg jag en älg när jag åkte hem i morse. Den stod precis vid E4:an där jag svänger av, vid stängslet och funderade över hur den skulle kunna ta sig över. Skogen var full av jägare så om den lever nu är väl tveksamt. Troligen var den inte medveten om att skogen på andra sidan vägen var lika full av älgmördare. De är väldigt vackra, älgarna. Förstår inte hur man ens kan tänka tanken att släcka dess liv när ens eget liv inte hänger på det.
lördag, oktober 14, 2006
Rätt anledning till avgång?
Så Borelius avgick. Jag trodde inte det faktiskt. Inte nu iaf. Och skulle hon avgå så skulle det väl har varit för de oegentligheter som fanns i hennes privatekonomi, som rimmade så illa med partiets politik, inte för att hon och hennes familj (inkl hennes barn, helt vansinnigt) utsattes för en så enorm press och brist på respekt från media att hon inte orkade vara minister längre.
Jag kommer ihåg hur det var när Mona Sahlin var utsatt. Hur hennes barn bevakades och fick frågor efter skolan om "mamma varit otrogen". Helt galet. Eller Tina Rosenberg. Samma sak där med ansatta barn etc. Det finns ingen gräns i Sverige längre.
Undrar hur det hade gått för Borelius om hon inte svarat "Jag hade inte råd att betala vitt" och istället bara sagt; "Ja, jag gjorde fel och det ångrar jag idag". Tror vi hade sett en annan utveckling då. Kulturministern hade ju också haft svart barnflicka, men kom undan då hon svarade så. Och lek med tanken om hur det hade blivit om Borelius hade varit man...
Varför valde de att spinna vidare på just henne? Tacksamt offer? Kanske... Hon hade gjort galet och svarade bara på ett ännu galnare sett. Fanns det ingen mediacoach i närheten? Ingen rådgivare?
Som jag sagt tidigare så bryr jag mig egentligen inte så hårt att det var just hon. Men det visar på en, vad jag tror, inte så ovanlig företeelse och tankesätt inom gruppen som tilltalas av moderater. Man gillar inte att betala skatt och tycker därför att man kan strunta i att göra vissa saker vitt som kompensation. Man gillar inte tv-utbudet och kan därför strunta i att betala tv-licens. Som att man står över lagarna för att man inte gillar dem. Och sedan pratar samma grupp om att man måste komma till bukt med fusket inom föräldrapenning, bostadsbidrag, sjukpenning och vad det nu må vara. Det, är vad jag ställer mig emot. Man kastar sten i glashus.
Jag undrar hur hon hade varit rent politiskt som handelsminister. Det fick vi aldrig se.
Jag kommer ihåg hur det var när Mona Sahlin var utsatt. Hur hennes barn bevakades och fick frågor efter skolan om "mamma varit otrogen". Helt galet. Eller Tina Rosenberg. Samma sak där med ansatta barn etc. Det finns ingen gräns i Sverige längre.
Undrar hur det hade gått för Borelius om hon inte svarat "Jag hade inte råd att betala vitt" och istället bara sagt; "Ja, jag gjorde fel och det ångrar jag idag". Tror vi hade sett en annan utveckling då. Kulturministern hade ju också haft svart barnflicka, men kom undan då hon svarade så. Och lek med tanken om hur det hade blivit om Borelius hade varit man...
Varför valde de att spinna vidare på just henne? Tacksamt offer? Kanske... Hon hade gjort galet och svarade bara på ett ännu galnare sett. Fanns det ingen mediacoach i närheten? Ingen rådgivare?
Som jag sagt tidigare så bryr jag mig egentligen inte så hårt att det var just hon. Men det visar på en, vad jag tror, inte så ovanlig företeelse och tankesätt inom gruppen som tilltalas av moderater. Man gillar inte att betala skatt och tycker därför att man kan strunta i att göra vissa saker vitt som kompensation. Man gillar inte tv-utbudet och kan därför strunta i att betala tv-licens. Som att man står över lagarna för att man inte gillar dem. Och sedan pratar samma grupp om att man måste komma till bukt med fusket inom föräldrapenning, bostadsbidrag, sjukpenning och vad det nu må vara. Det, är vad jag ställer mig emot. Man kastar sten i glashus.
Jag undrar hur hon hade varit rent politiskt som handelsminister. Det fick vi aldrig se.
torsdag, oktober 12, 2006
Comedienne
Igår kväll var jag, Mattias och Anna på en föreställning med Anna-Lena Brundin på Aula Nordica i Umeå. Det var en gratisföreställning som universitetets jämställdhetsråd bjöd på. Otroligt skojigt och väldigt befriande att få skratta ohämmat en dryg timme. Jag gillar henne mycket, gillar hennes vasshet. Och nu kommer jag för alltid tänka på ett "rättvänt" kvinnligt sköte när jag ser skylten som betyder "Lämna företräde"... Vardagen har blivit lite skojigare.
Litenkissen Rosa haltar inte riktigt lika mycket längre vilket också är en god nyhet. Och jag har också lyckats producera några sidor text idag, vilket känns bra. Jag ligger efter mycket med artiklar etc som jag tagit på mig att skriva. Så kanske är jag på gång nu. Men bara kanske.
Fler goda nyheter; har fått ett låångt (handskrivet) brev från Mia. Hon fick ett av mig i förra veckan och igår kom svaret. Långt och analyserande och så mycket Mia att det kändes alldeles bra. Hon är som en klokgumma. Min egen privata psykolog. Saknar henne en massa och önskar att jag kunde få möjlighet att träffa henne in person istället, även om brev är väldigt trevligt. Men som det ser ut nu med trasiga bilar etc lär det inte bli utrymme för en resa nedåt söderland det här året.
Blir det en resa blir det till kungliga hufvudstaden i mitten av november. Då är det nämligen utlyst möte med Feministiskt initiativ, ett sorts innan-kongressen-möte då valrörelsen m.m ska utvärderas och diskuteras. Jag vill verkligen åka och hoppas att flera från Umeå kan åka ner, men som Fi-Anna skrev i vår nya fina Umeå-Fi-blogg för några dagar sedan är det ett stort ekonomiskt hinder att överbrygga först. Jag kollade flyg häromdagen och förutom att det är dödens miljöovänligt så är det dessutom omöjligt dyrt så blir det av så blir det crowded buss eller långsamt tåg som gäller. Sen måste logi-frågan lösas också. Så ja, ni märker, det är inte direkt självklart att jag kommer att kunna gästa mötet. Vi får se.
Nu ska jag ila iväg mot Umeå, hämta upp ett gäng Fi-folk och ha Fi-möte på abf. Mycket Fi nu.
Litenkissen Rosa haltar inte riktigt lika mycket längre vilket också är en god nyhet. Och jag har också lyckats producera några sidor text idag, vilket känns bra. Jag ligger efter mycket med artiklar etc som jag tagit på mig att skriva. Så kanske är jag på gång nu. Men bara kanske.
Fler goda nyheter; har fått ett låångt (handskrivet) brev från Mia. Hon fick ett av mig i förra veckan och igår kom svaret. Långt och analyserande och så mycket Mia att det kändes alldeles bra. Hon är som en klokgumma. Min egen privata psykolog. Saknar henne en massa och önskar att jag kunde få möjlighet att träffa henne in person istället, även om brev är väldigt trevligt. Men som det ser ut nu med trasiga bilar etc lär det inte bli utrymme för en resa nedåt söderland det här året.
Blir det en resa blir det till kungliga hufvudstaden i mitten av november. Då är det nämligen utlyst möte med Feministiskt initiativ, ett sorts innan-kongressen-möte då valrörelsen m.m ska utvärderas och diskuteras. Jag vill verkligen åka och hoppas att flera från Umeå kan åka ner, men som Fi-Anna skrev i vår nya fina Umeå-Fi-blogg för några dagar sedan är det ett stort ekonomiskt hinder att överbrygga först. Jag kollade flyg häromdagen och förutom att det är dödens miljöovänligt så är det dessutom omöjligt dyrt så blir det av så blir det crowded buss eller långsamt tåg som gäller. Sen måste logi-frågan lösas också. Så ja, ni märker, det är inte direkt självklart att jag kommer att kunna gästa mötet. Vi får se.
Nu ska jag ila iväg mot Umeå, hämta upp ett gäng Fi-folk och ha Fi-möte på abf. Mycket Fi nu.
onsdag, oktober 11, 2006
Att leva om och vara omlevande
Åh, jag läser en läskig bok! Började så smått natten till måndagen då jag jobbade och det var ovanligt lugnt på avdelningen. Läste vidare igår kväll. Boken är den som Anna tipsade om: John Ajvide Lindqvist "Hanteringen av odöda". Den utspelar sig i Stockholm 2002 en augustinatt. Något händer och plötsligt börjar människor som dött inom en 2-månadersperiod i Sthlm leva. Fast de lever inte riktigt. De är odöda eller som man kallar det: "omlevande". Jag har läst drygt 100 sidor bara så jag vet inte riktigt vartåt det bär.
Den är inte otäck som en skräckis kanske, men den är väldigt obehaglig. Den framkallar starka känslor av olust och död hos mig. Att läsa den i sängen med en snarkande Mattias bredvid var ingen höjdare. Jag kunde inte släppa den men fick till slut byta ut den mot en Larson-tidning för att kunna somna.
Efter några timmar vaknade jag halvt om halvt av att Mattias vände sig och la armen kring mig. Sin DÖDA, omlevande arm. I min sömndruckna värld naturligtvis. Trodde jag skulle avlida av skräck.
När jag var mindre var jag ganska okänslig för skräckfilmer och annat, men det där tycks ha börjat vända i vuxen ålder. Jag tycker numera inte alls om japanska småbarn, inte unga kvinnor som talar hebreiska eller låtsaskompisar.
Den är inte otäck som en skräckis kanske, men den är väldigt obehaglig. Den framkallar starka känslor av olust och död hos mig. Att läsa den i sängen med en snarkande Mattias bredvid var ingen höjdare. Jag kunde inte släppa den men fick till slut byta ut den mot en Larson-tidning för att kunna somna.
Efter några timmar vaknade jag halvt om halvt av att Mattias vände sig och la armen kring mig. Sin DÖDA, omlevande arm. I min sömndruckna värld naturligtvis. Trodde jag skulle avlida av skräck.
När jag var mindre var jag ganska okänslig för skräckfilmer och annat, men det där tycks ha börjat vända i vuxen ålder. Jag tycker numera inte alls om japanska småbarn, inte unga kvinnor som talar hebreiska eller låtsaskompisar.
Hysterin fortsätter
Borelius jagas som aldrig förr. Och skribenter tycker antingen att det är skamligt det hon gjort alt att det inte spelar någon roll, att det inte har ngn betydelse. Som min favorit-not-krönikör Marie Söderqvist skriver idag; det är dags att utrota myten om superkvinnan. Jag håller för en gångs skull med henne. Självklart är det så!
För att förtydliga min blogg igår så vill jag poängtera att jag faktiskt inte bryr mig så hårt om att just Borelius som minister har haft svart barnflicka. Vad jag menar att detta visar är att det kanske inte sitter i pengarna ändå om man lejer vit eller svart barnflicka.
Ovan nämnda Söderqvist skriver idag att det kostar 30.000 kronor i månaden att ha en barnflicka hemma, och det därmed visst kan ha varit så att Borelius inte hade råd. För det första; kostar det verkligen så mycket? Då är det väldigt lite av det som går till själva barnflickan. Men om vi utgår från att det stämmer, Marie vet säkert som vanligt vad hon pratar om. Då vill återigen ifrågasätta; kommer Sveriges genomsnittliga barnfamilj verkligen ha råd med att betala ens den halverade barnflicka om 15.000 kronor? Jag/vi skulle det inte. Jag har en månadslön på 71% av 15.320:-, alltså skulle inte ens min lön före skatt räcka till att betala den subventionerade barnflickan (eller -pojken?).
DET är min poäng. I couldn't care less about Borelius.
För att förtydliga min blogg igår så vill jag poängtera att jag faktiskt inte bryr mig så hårt om att just Borelius som minister har haft svart barnflicka. Vad jag menar att detta visar är att det kanske inte sitter i pengarna ändå om man lejer vit eller svart barnflicka.
Ovan nämnda Söderqvist skriver idag att det kostar 30.000 kronor i månaden att ha en barnflicka hemma, och det därmed visst kan ha varit så att Borelius inte hade råd. För det första; kostar det verkligen så mycket? Då är det väldigt lite av det som går till själva barnflickan. Men om vi utgår från att det stämmer, Marie vet säkert som vanligt vad hon pratar om. Då vill återigen ifrågasätta; kommer Sveriges genomsnittliga barnfamilj verkligen ha råd med att betala ens den halverade barnflicka om 15.000 kronor? Jag/vi skulle det inte. Jag har en månadslön på 71% av 15.320:-, alltså skulle inte ens min lön före skatt räcka till att betala den subventionerade barnflickan (eller -pojken?).
DET är min poäng. I couldn't care less about Borelius.
tisdag, oktober 10, 2006
Svart blir vitt?
Till en början tyckte inte jag heller att de svarta barnflickorna som kom fram i den nya regeringen var så väldigt farligt. Klart det är dyrt med barnflicka, tänkte jag. Snarare tänkte jag att det nog skulle spela dem rätt, borgarna, med sitt förslag om hushållsnära tjänster till halverat pris. Men nu har det visat sig att åtminstone den ena av de två aktuella familjerna inte var någon "vanlig" arbetar- eller medelklassfamilj som inte hade råd att betala sin barnpassning. Föräldrarna tjänade under 90-talet tillsammans 16,7 miljoner kronor, alltså nära 1,7 miljoner om året. Om en familj med en månadsinkomst på nästan 140.000 kronor (plus förmögenhet om ca 3 miljoner) inte kan betala en barnflicka vitt, hur ska då en vanlig familj med låt säga en månadsinkomst på ca 30-40.000 kr kunna betala ens halva den utgiften? Faller då inte hela argumentet man har från borgarhållet att syftet är att göra marknaden vit?
Två argument har nu lyfts fram i den här diskussionen; för det första hävdar Maria Borelius (som är den ovan nämnda kvinna i regeringen) att hon och hennes make (då; sambo) har separata ekonomier och att avgiften för barnflickan låg på hennes. Ja men det är väl ändå typiskt? Jag skulle inte ens våga säga det offentligt om det så vore så. Han tjänade av dessa 16 miljoner ca 12. Han hade alltså merparten av inkomsten men kan inte ens betala barnpassning för sina barn? Inte ens hälften? Återigen; barnen är kvinnans ansvar. Kan det bli tydligare?
Det andra argumentet jag har hört är att hon då inte visste att hon skulle komma att bli aktiv politiker. Nej men då så. Är syftet med reformen kanske att blivande politiker ska ha råd med vit barnpassning?
Egentligen är det rätt ointressant att det är just Borelius som det hela handlar om. Vad det mera visar är väl snarare att det kanske inte sitter i folks plånbok på så vis att det handlar om överlevnad huruvida man anlitar svart eller vit arbetskraft? Kanske ligger problemet på ett annat plan?
Vad jag förstår är det så att det är ett avdrag det kommer att handla om. Man får alltså dra av halva kostnaden på deklarationen. Alltså måste du ju likaväl ha råd att faktiskt lägga ut stålarna när du handlar tjänsten.
Hörde Sabuni på Lantz i P3 idag. Hon menade också på att detta skulle vara ett led i att få kvinnor att bli företagare (för alla kvinnor vill väl starta städföretag, det är ju det enda vi kan...), för invandrare att få jobb (återigen placeras invandrare i städarklassen oavsett tidigare utbildning etc) och för människor som idag går sjukskrivna (för städa kan ju de flesta som är beviljade sjukbidrag...). Det känns som att detta är deras gyllene lösning på problemen. Och jag köper det inte. Inte alls.
Samma kvinna hävdade att kvinnor måste tvinga sina män att vara hemma med barnen istället för att man inför en individualiserad förädraförsäkring där varje part får hälften. Ah, så det är det vi måste göra? Att vi inte har tänkt på det? Och hur gör vi med de kvinnor som faktiskt inte vill släppa ifrån sig sin föräldraledighet? För de finns också. Kvinnor som på ett eller annat sätt känner att det är deras uppgift, att de är dåliga mödrar om de går till jobbet tidigt etc. Hon överskattar verkligen de sk köksbordsdiskussionerna. Tror hon att det är så det går till i hemmen? Jag tror inte det. I mitt föräldrahem diskuterades sådant inte överhuvudtaget. Där kom farmor och tog hand om oss (inkl pappa) de dagar som mamma låg på BB, inte var det ens tal om att pappa skulle vara hemma mer än de första dagarna.
Jag inbillar mig att inte så väldigt mycket behöver ha hänt i alla leden sedan detta utspelade sig, för 15-25 år sedan. Jag har sett flera unga föräldrar där detta i stort sett är lika naturligt för dem som det var för mina föräldrar. Möjligen behöver man inte farmor riktigt lika mycket, men i övrigt är det inte långt ifrån.
Nej de kvinnor som inte vill vara hemma de får se till att ha barnflicka. Och klarar man inte det på sin egen lön kan man inte komma och be pappan om pengar utan då får man anlita någon svart.
Två argument har nu lyfts fram i den här diskussionen; för det första hävdar Maria Borelius (som är den ovan nämnda kvinna i regeringen) att hon och hennes make (då; sambo) har separata ekonomier och att avgiften för barnflickan låg på hennes. Ja men det är väl ändå typiskt? Jag skulle inte ens våga säga det offentligt om det så vore så. Han tjänade av dessa 16 miljoner ca 12. Han hade alltså merparten av inkomsten men kan inte ens betala barnpassning för sina barn? Inte ens hälften? Återigen; barnen är kvinnans ansvar. Kan det bli tydligare?
Det andra argumentet jag har hört är att hon då inte visste att hon skulle komma att bli aktiv politiker. Nej men då så. Är syftet med reformen kanske att blivande politiker ska ha råd med vit barnpassning?
Egentligen är det rätt ointressant att det är just Borelius som det hela handlar om. Vad det mera visar är väl snarare att det kanske inte sitter i folks plånbok på så vis att det handlar om överlevnad huruvida man anlitar svart eller vit arbetskraft? Kanske ligger problemet på ett annat plan?
Vad jag förstår är det så att det är ett avdrag det kommer att handla om. Man får alltså dra av halva kostnaden på deklarationen. Alltså måste du ju likaväl ha råd att faktiskt lägga ut stålarna när du handlar tjänsten.
Hörde Sabuni på Lantz i P3 idag. Hon menade också på att detta skulle vara ett led i att få kvinnor att bli företagare (för alla kvinnor vill väl starta städföretag, det är ju det enda vi kan...), för invandrare att få jobb (återigen placeras invandrare i städarklassen oavsett tidigare utbildning etc) och för människor som idag går sjukskrivna (för städa kan ju de flesta som är beviljade sjukbidrag...). Det känns som att detta är deras gyllene lösning på problemen. Och jag köper det inte. Inte alls.
Samma kvinna hävdade att kvinnor måste tvinga sina män att vara hemma med barnen istället för att man inför en individualiserad förädraförsäkring där varje part får hälften. Ah, så det är det vi måste göra? Att vi inte har tänkt på det? Och hur gör vi med de kvinnor som faktiskt inte vill släppa ifrån sig sin föräldraledighet? För de finns också. Kvinnor som på ett eller annat sätt känner att det är deras uppgift, att de är dåliga mödrar om de går till jobbet tidigt etc. Hon överskattar verkligen de sk köksbordsdiskussionerna. Tror hon att det är så det går till i hemmen? Jag tror inte det. I mitt föräldrahem diskuterades sådant inte överhuvudtaget. Där kom farmor och tog hand om oss (inkl pappa) de dagar som mamma låg på BB, inte var det ens tal om att pappa skulle vara hemma mer än de första dagarna.
Jag inbillar mig att inte så väldigt mycket behöver ha hänt i alla leden sedan detta utspelade sig, för 15-25 år sedan. Jag har sett flera unga föräldrar där detta i stort sett är lika naturligt för dem som det var för mina föräldrar. Möjligen behöver man inte farmor riktigt lika mycket, men i övrigt är det inte långt ifrån.
Nej de kvinnor som inte vill vara hemma de får se till att ha barnflicka. Och klarar man inte det på sin egen lön kan man inte komma och be pappan om pengar utan då får man anlita någon svart.
fredag, oktober 06, 2006
Förkväll
Hihi, tittar på Hey Baberiba.. Brukar inte göra det faktiskt. Men deras tolkning av "Förkväll" var lysande! Precis sådär rörigt och konstigt upplevde jag det med när jag såg det... Lite elakt, men kul.
Listdebut
Ny regering idag. Ja, vad ska man säga? Många kvinnor, visst men på vilka poster? Och Sabuni som jämställdhetsminister...hon som vill införa tvångsgynundersökningar av unga kvinnor med invandrarbakgrund för att upptäcka (och avskräcka, antar jag) könsstympning av unga flickor. Jösses.. Ja vi får väl se hur det blir.
Idag har jag återigen gjort alldeles för lite. Visserligen bakat valnötsbröd och lagat mat till mig och Bea. Och tvättat en massa, burit in ved och grävt ner rabarber som jag fått av en arbetskamrat. (Och det var f-n inte enkelt, Ratan består av sten uppenbarligen och det kändes ett tag som att det fanns risk för att jag skulle stöta på kvarlevorna av nån gammal rysk soldat..) Okej, jag har gjort lite, men kunde ha gjort mycket mer. Känner ett ständigt dåligt samvete för att huset ser ut som..jag vet inte vad. Inte ordentligt städat sedan före valrörelsen. Huga. Snart kommer väl inspektörer i vita plastdräkter och hämtar kattorna.
Tänkte göra en lista dagen till ära. Gillar att göra listor. Inte lika mycket som min Mia-vän som gör listor till precis allt, men det är ett bra sätt att få överblick över saker. Det är dock inte syftet med dagens lista.
Böcker jag vill läsa (och skulle ha tid med om jag bara fick fart och blev av med det ständiga dåliga samvetet jag har för allt som inte är gjort)
1. "Drömfakulteten" av Sara Stridsberg (Den fiktiva boken om Valerie Solanas liv), vill även läsa hennes andra bok "Happy Sally".
2. "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist. Skulle aldrig få för mig att läsa en zombie(?)-bok om det inte vore för Annas starka rekommendation och författarens roliga sommarprat i somras. Har faktiskt köpt den som pocket...bara att läsa alltså.
3. "Vi måste prata om Kevin" av Lionel Shriver. Läste om henne i VF:s fredagsbilaga idag. En brevroman om en pojke som sedan skjuter ihjäl ett gäng av sina skolkamrater. Handlar en del om moderskap eller kanske snarare om föräldraskap och hur känslor etc i detta tas för givet. Lät intressant iaf.
4. "Catrine och rättvisan" av Hanna Olsson (professor i Umeå, tror jag). Handlar om Catrine da Costa-fallet. Ni vet, den prostituerade som hittades styckad. Hörde på P3 dokumentär idag (finns en massa bra sådana på P3:s hemsida, stort tips till andra dokumentär-älskare som jag) om Da Costa-fallet där den boken kom upp. Säkert borde man läsa fler om fallet, verkar finnas en del med olika infallsvinklar. Någon som hävdar att det blev för mycket politik av fallet genom att kvinnorörelsen förstörde för rättvisan tex.
5. "Sju sköna snubbar" av Titti Persson. Skulle kunna tänka mig att läsa hennes andra bok "Skaver" också, som har fått bättre kritik. Har den förstnämnda i pocket, köpte den för länge sedan. Men sen har jag aldrig varit sugen på att läsa den. Men nu, efter att ha följt hennes bloggande ett tag så är jag sugen igen. Ska leta upp den i mina boklådor (alla böcker ligger just som lite varstans fortfarande eftersom vi ännu inte har fått upp några bokhyllor...).
Idag har jag återigen gjort alldeles för lite. Visserligen bakat valnötsbröd och lagat mat till mig och Bea. Och tvättat en massa, burit in ved och grävt ner rabarber som jag fått av en arbetskamrat. (Och det var f-n inte enkelt, Ratan består av sten uppenbarligen och det kändes ett tag som att det fanns risk för att jag skulle stöta på kvarlevorna av nån gammal rysk soldat..) Okej, jag har gjort lite, men kunde ha gjort mycket mer. Känner ett ständigt dåligt samvete för att huset ser ut som..jag vet inte vad. Inte ordentligt städat sedan före valrörelsen. Huga. Snart kommer väl inspektörer i vita plastdräkter och hämtar kattorna.
Tänkte göra en lista dagen till ära. Gillar att göra listor. Inte lika mycket som min Mia-vän som gör listor till precis allt, men det är ett bra sätt att få överblick över saker. Det är dock inte syftet med dagens lista.
Böcker jag vill läsa (och skulle ha tid med om jag bara fick fart och blev av med det ständiga dåliga samvetet jag har för allt som inte är gjort)
1. "Drömfakulteten" av Sara Stridsberg (Den fiktiva boken om Valerie Solanas liv), vill även läsa hennes andra bok "Happy Sally".
2. "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist. Skulle aldrig få för mig att läsa en zombie(?)-bok om det inte vore för Annas starka rekommendation och författarens roliga sommarprat i somras. Har faktiskt köpt den som pocket...bara att läsa alltså.
3. "Vi måste prata om Kevin" av Lionel Shriver. Läste om henne i VF:s fredagsbilaga idag. En brevroman om en pojke som sedan skjuter ihjäl ett gäng av sina skolkamrater. Handlar en del om moderskap eller kanske snarare om föräldraskap och hur känslor etc i detta tas för givet. Lät intressant iaf.
4. "Catrine och rättvisan" av Hanna Olsson (professor i Umeå, tror jag). Handlar om Catrine da Costa-fallet. Ni vet, den prostituerade som hittades styckad. Hörde på P3 dokumentär idag (finns en massa bra sådana på P3:s hemsida, stort tips till andra dokumentär-älskare som jag) om Da Costa-fallet där den boken kom upp. Säkert borde man läsa fler om fallet, verkar finnas en del med olika infallsvinklar. Någon som hävdar att det blev för mycket politik av fallet genom att kvinnorörelsen förstörde för rättvisan tex.
5. "Sju sköna snubbar" av Titti Persson. Skulle kunna tänka mig att läsa hennes andra bok "Skaver" också, som har fått bättre kritik. Har den förstnämnda i pocket, köpte den för länge sedan. Men sen har jag aldrig varit sugen på att läsa den. Men nu, efter att ha följt hennes bloggande ett tag så är jag sugen igen. Ska leta upp den i mina boklådor (alla böcker ligger just som lite varstans fortfarande eftersom vi ännu inte har fått upp några bokhyllor...).
torsdag, oktober 05, 2006
Radiodrömmar
Sitter och lyssnar på "Lantz i P3". Me like en massa. Önskar nog lite att jag var som Annika Lantz. Eller ja, att jag med hade ett radioprogram och fick 2 fria timmar om dagen att sitta och bitcha och tycka högt vad jag vill (nästan). Jag skulle nog gilla det. Det kanske är det man skulle blivit? Radiopratare? Slängde alltid lite suktande blickar in mot redaktionsfönstret på Radio Campus, Örebro universitets studentradio. Men jag vågade aldrig.
Ledig idag. Ska skriva jobbansökningar igen. Har en bunt som ligger här som jag måste ta tag i. Lite blandade administratörs- och projekttjänster. De flesta inte ens i närheten av Umeå och Västerbotten. Det får väl bli så. Känns helt okej faktiskt. Huvudsaken är att jag får göra något som utvecklar mig åtminstone lite. Jag vill arbeta med människor som inte kissar i blomkrukor.
Det är kallt och regnigt fortfarande. Smilla blänger på mig då hon kommer in för att äta och torka lite. Som om det vore mitt fel. Och Rosa-kissen haltar fortfarande...
Ledig idag. Ska skriva jobbansökningar igen. Har en bunt som ligger här som jag måste ta tag i. Lite blandade administratörs- och projekttjänster. De flesta inte ens i närheten av Umeå och Västerbotten. Det får väl bli så. Känns helt okej faktiskt. Huvudsaken är att jag får göra något som utvecklar mig åtminstone lite. Jag vill arbeta med människor som inte kissar i blomkrukor.
Det är kallt och regnigt fortfarande. Smilla blänger på mig då hon kommer in för att äta och torka lite. Som om det vore mitt fel. Och Rosa-kissen haltar fortfarande...
måndag, oktober 02, 2006
Hundra höjdare
Smygbloggar från jobbet. Har sprungit lite fram och tillbaka till tv:n under kvällen. Har haft en farbror som suttit där och fikat. Hade "Hundra höjdare" från kanal 5 på. Har inte sett det tidigare, inte den här omgången. Såg något av deras första säsong för evigheter sedan. Vad ska man säga? Psykedeliskt, kanske. Känns som att se en föreställning av "Joey Tribbiani" kanske. Man känner sig både förolämpad och road på samma gång. Skojigt.
Gjorde en iakttagelse av mig själv. Jag blir generad och besvärad när någon äntrar ett sovrum och säger "Jaha, här har vi verksta´n". Vet inte varför? Jag är inte direkt känd för att vara pryd, men just det där funkar inte alls för mig. Märkligt.
Gjorde en iakttagelse av mig själv. Jag blir generad och besvärad när någon äntrar ett sovrum och säger "Jaha, här har vi verksta´n". Vet inte varför? Jag är inte direkt känd för att vara pryd, men just det där funkar inte alls för mig. Märkligt.
söndag, oktober 01, 2006
Helgrapport
Helgen är redan över. Imorgon dags att jobba igen. Har väl sådär mycket lust med det. Borde gå på utvecklingssamtal hos min chef också. Men vad ska hon säga? Egentligen? Och det känns konstigt att prata utifrån den mall vi fått oss tilldelade. "Tycker du att du utvecklas som önskat?", svaret på den frågan är väl snarare att det känns som att jag går bakåt... Satt och tittade efter intressanta jobbannonser ikväll. Fanns några få, dock inget i Umeå-trakten. Har en tjänst sedan tidigare som jag ska söka som är i Umeå. I övrigt är det ganska blandat över landet. Får väl vara så då. Tänker dock inte söka tjänsten som krokimodell som Joakim var så snäll och skickade till mig...
Har haft lillasyster här i helgen. Det har varit väldigt trevligt. Igår var vi och shoppade loss på stan. Fast det blev mest saker till henne. En del smink från Body Shop, en varm tröja från HM och en snygg hatt (faktiskt) från Indiska. Hade nog varit rätt kul med en 28-årig storasyster när man var 13-14. Fast jag är nog ganska okool. Ganska kul hade vi i vart fall. På kvällen åt vi snacks, drack cider (utan alkohol, vad tror ni om mig?) och såg på tv. Ikväll har vi ätit fruktsallad och sett på "Fantastic 4". En ganska rutten film, faktiskt. Måste upp halv sju imorgon så hon kommer till skolan. Inte riktigt min tid på dygnet, men jag får ju gå och lägga mig igen sen.
Skrivarglädjen har inte riktigt kommit tillbaka än. Jag har argumenten ganska klara för mig i det jag ska skriva, men det vill sig inte. Kan inte starta. Huvudet är fullt av tankar och grubblerier. Borde ringa eller skriva av mig till Mian. Har undvikit det ett tag nu, av någon dum anledning. Min återkommande miljöombyteslängtan börjar så smått infinna mig också. Borde kanske åka till Luleå och hälsa på Cicci eller till Jönköping och träffa Mia. Fast ekonomin denna månaden är allt annat än resevänlig så det får nog vänta. Och snart är det jul.
Saknar mina vänner. Känner mig i behov av tryggt umgänge just nu. Eller bara umgänge. Prata skräp och dricka te. Anyone?
Har haft lillasyster här i helgen. Det har varit väldigt trevligt. Igår var vi och shoppade loss på stan. Fast det blev mest saker till henne. En del smink från Body Shop, en varm tröja från HM och en snygg hatt (faktiskt) från Indiska. Hade nog varit rätt kul med en 28-årig storasyster när man var 13-14. Fast jag är nog ganska okool. Ganska kul hade vi i vart fall. På kvällen åt vi snacks, drack cider (utan alkohol, vad tror ni om mig?) och såg på tv. Ikväll har vi ätit fruktsallad och sett på "Fantastic 4". En ganska rutten film, faktiskt. Måste upp halv sju imorgon så hon kommer till skolan. Inte riktigt min tid på dygnet, men jag får ju gå och lägga mig igen sen.
Skrivarglädjen har inte riktigt kommit tillbaka än. Jag har argumenten ganska klara för mig i det jag ska skriva, men det vill sig inte. Kan inte starta. Huvudet är fullt av tankar och grubblerier. Borde ringa eller skriva av mig till Mian. Har undvikit det ett tag nu, av någon dum anledning. Min återkommande miljöombyteslängtan börjar så smått infinna mig också. Borde kanske åka till Luleå och hälsa på Cicci eller till Jönköping och träffa Mia. Fast ekonomin denna månaden är allt annat än resevänlig så det får nog vänta. Och snart är det jul.
Saknar mina vänner. Känner mig i behov av tryggt umgänge just nu. Eller bara umgänge. Prata skräp och dricka te. Anyone?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)