Jag har väl mest egentligen antagit att de två fläckiga kattungarna var honor och att den tredje var en hane. Men det enda jag egentligen var klar över då de var riktigt små var att de inte var av samma kön i vart fall. Nu tänkte vi i helgen som gick att vi kanske skulle ta reda på det lite mer säkert. Skum bildgoogling, kan jag lova. Men det gav oss info om att läget nog allra mest troligt är det motsatta; det vill säga den lilla grå saken är honan och de andra två, möjligen tvillingar, är hanar.
 |
| Fisk! |
Det just som M kommit på att den gråa nog är en Nemo med tanke på att det enda han äter, förutom att dia, är kokt fisk. Vi har trugat och försökt med allt annat men bara fisk duger. "Självklart sjökapten!", tyckte M stolt. Hona eller hane, det kan nog bli Nemo hursom. Även om M klurar över om inte Nemi också är bra, med hänvisning till den rätt kuliga seriefiguren då. M har fått i uppgift sedan länge att vara den som namnger iallafall, så det han bestämmer blir det. Även om jag redan nu kallar gråtassen för Nemo mest.
 |
| Nemo/Nemi |
Det oroar lite att hon bara äter fisk. Hur länge ska det hålla? Hon är mindre än de andra två men med minst lika mycket energi. Då måste man ju äta också. Ikväll har jag kokat ett helt lass med fisk och min plan är att försöka blanda ut den med nåt annat för att lirka in henne på det. Klurigt tips jag fick av min kära kollega (och levande master på att lirka till sina barn, skulle jag säga).
 |
| Standard 15 sekunder efter att jag kommit in och tagit av mig sockarna. En katt på varje fot. Med vassa tänder och klor. |
Annars klättrar de just nu mer än tidigare. Allt går att klättra på. Den lindade ikeapallen jag skrev om sist har fått hamparep även på sitsen så nu tar de sig ända upp dit utan problem. Igår kväll låg de tom och sov i en lite myshög på den. Nemo klättrar även gärna längs med mitt ben och hon skulle jag nog säga är den mest sociala av dem tre. Så bra då att hon ska stanna hos oss själv medan de andra två mest troligt får följas till en av mina kollegor.
 |
| Möttes av detta i lördags morse... |
 |
| Ingen klättermatch! |
Klättrandet är dock lite bekymmersamt när det kommer till att hålla dem innanför gallret så att de inte tar sig till trappen. Kompostgaller var ju ingen match att klättra på och presentpapper var lätt att ta sönder, visade det sig. Nu sitter det kartong fastspänt med buntband på gallret. De har klurat ut att buntbanden har en nyckelroll och de har försökt bita av dem, men ännu inte lyckats. Vi får väl se hur länge det tar innan deras små sylvassa klor är starka nog att klättra även på kartong...
 |
| Mysöronen! |
Söta är de, busiga som få och Alice har fullt upp att hålla koll. Sen tjoar hon fortfarande mest på mig/oss om det är nåt, hon bär fortfarande inte iväg dem om de går för långt eller hamnar fel. Märkligt, men det kanske inte är något som alla kattmammor har med sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar