torsdag, juni 08, 2017

Uppdatering från kattkuvösen

Kollektivet har väl aldrig känts så stort som nu. Det är katter överallt! De häll sig i sin låda länge, men när första steget utanför lådan väl var taget så var det full fart. En liten dam var lite fegare än de övriga, men inte så väldigt långt efter.


Ikväll var jag redo att överge de små sötmaskinerna och lägga mig, gick ner och gjorde mig i ordning och kom upp igen just som två små lurvtussar rusade förbi och in i sovrummet. På sängen satt en storögd Rosa som undrade vad som var på gång och själv var jag bara glad att de svängt av och inte sprungit på rakt fram ut över trappen... Kollade att nr 3 var kvar innanför avspärrningen (han som egentligen har minst huvud försökte klura ut hur systrarna lyckats pressa sina igenom kompostgallret, men han tordes inte riktigt "go for it").


Lyfte tillbaka dem till den oroliga mamman Alice men de var snart ute igen. Stressen började komma när jag funderade över hur jag skulle göra. Flytta ner dem? Nja, där finns ju källartrappen. Så vad? Presentpapper!


Jag hoppas det ska hålla tills jag kommit på något bättre. De har inspekterat och försökt ta sig ut utan att lyckas, men det är säkert bara en tidsfråga innan de hittar några verktyg eller så... 


Ja, huset är verkligen tjusigt med kompostgaller inklätt i presentpapper som delar av halva vardagsrummet. De två gamlingarna tycker att det mesta är konstigt nu, Rosa surar lite mer än vanligt, medan Smilla försöker hoppa över ändå och komma och lägga sig i soffan hos mig på kvällen. Hon låg för övrigt och spanade in hela rymningsdramat med stort intresse ikväll. Hon är nog lite fascinerad av de små trots allt.

De växer så det knakar alltså och jag antar att det snart är dags att introducera lite vanlig kattmat. En var och halvdoppade huvudet i vattenskålen ikväll (medan en annan gick och ställde sig i Alices skål med fisk...) så jag kanske är det på gång med. Vad vet jag? Måste erkänna att jag inte har mycket koll på sånt här. Vilket känns ovanligt och läskigt. Jag har förstås en veterinärsida som jag följer vecka för vecka, men det är ändå en känsla av djupare vatten ju mer aktiva de blir.


Men visst är de bedårande söta?

Inga kommentarer: