Besöksångest

Så kom och gick helgen och plötsligt är det mitt i veckan igen. En känsla som upprepar sig; det går så ruggigt fort hela tiden!

Snart är det midsommar och jag är inte alls redo för det. Trädgården är i en enda röra och huset likaså. Jag hade ju tänkt lägga tid på trädgården helgen som gick men så hörde M av sig i fredags kväll och ville komma hem ändå och då blev det inte så mycket tid till det. Det kändes lite trist att greja själv i trädgården när han var hemma. Vi skulle förstås kunna göra det tillsammans men han blir fortfarande ganska allergisk så det blir inte så bra. Jag klippte lite gräs då han tog sovmorgon i söndags och rensade lite kring rosorna, men mer än så blev det inte. Men vi hade en trevlig och mysig helg tillsammans. Spenderade den ganska oplanerad och själva till största del. Väldigt skönt och behövligt.

Vi ska ha midsommarfirande här hemma i helgen (med Lil'sis och Joel) så jag skulle vilja ha lite fint tills dess. Men jag slutar tidigt på torsdag och M kommer hem på kvällen då så då hinner vi sätta lite fart. Eventuellt får vi även besök av en kollega till mig som har sommarstuga i området just utanför byn; hon ville komma förbi med sin familj för att se kattungarna. Jag som är lite obekväm med att ta hem folk (framför allt kollegor av någon konstig anledning) blir lite stressad av det. Jag kan ändå inte ändra på att det är ganska renoveringsbetonat både ute och inne tills dess så egentligen gör jag väl bäst i att släppa det. Men det finns lite barndomsaspekter i det där, som jag inte ids gå in på just nu.

Så tagga ner, är kanske rådet till mig själv, även om jag vet att det är ganska tröstlöst.