Förra helgen började jag se om Downton Abby (2010), något jag fortsatt med under veckan och idag. Det ger mig en märkligt bra känsla, av någon anledning. Kanske för att det är välbekant, jag vet inte. För en massa elände är det ju i den men också en massa fint. Och familj, som grundfundament i allt. Jag tror att det kan vara det.
Och trots att jag aldrig varit en påhejare av klassåtskillnader så älskar jag dynamiken mellan "downstairs" och "upstairs". En kanske väl artig men ändå fungerande dynamik, som jag förstås förstår inte alls behövde vara så respektfull i verkligheten. Men kläderna, de väna karaktärerna och det långsamma tempot är precis vad jag behöver mysa in mig i just nu. Det och en kopp te är lite som balsam för själen just nu.
Och jag har fortfarande en önskan om att besöka Highclare Castle, slottet som står som fasad för hela serien, och som också har en historia lik den i serien. Jag kan som inte förstå hur man levde i såna hus, trots serien, så jag skulle mer än gärna vilja besöka det själv. Jag när en liten dröm att få åka till Storbritannien när jag fyller jämnt om ett par år, spendera tid där till att åka runt och besöka platser jag bara sett på tv förut. Jag har en romantisk bild av hela landet, det är så sant, men hur verkligheten än är så bara måste jag dit någon gång. Till London också förstås, men det är inte det som lockar mest alls. Landsbygden desto mer, och de mindre städerna. Vi får väl se hur det blir, det är (som tur är) ett tag kvar dit. Jag har dock förvarnat M om att jag gärna ser att han hittar ett alternativt ressätt till en hemsk flygresa dit...
Och ja, det får gärna komma en ny brittisk serie snart som kan verka som substitut för Downton Abbey, om det ens är möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar