Igår var jag som sagt ledig, för att ta med Rosa till veterinären och fixa till tandrötter. Allt gick bra, eller ja, det skedde i vart fall inga dåliga saker. De lyckades inte sätta kanyl och kunde därför inte söva henne med gas som tänkt och de kunde/vågade därför inte ha henne sövd så länge att de hann fixa till alla tänder som behövdes greja med. Så vi måste tillbaka. Bra var att tandroten efter den utslagna tanden, den som var prio ett att ta bort igår, den bedömdes ha blivit bra och slutits in som den skulle. Men FORL-angrepp på en kindtand (bara kronan dock) och så en annan tandrot från en hörntand behöver tas bort.
Hon var rädd, men duktig. Jag fick vara med tills den lugnande sprutan gett effekt och det kändes inget kul att lämna henne även om jag vet att hon är i goda händer där. När jag hämtade henne var hon fortfarande omtöcknad men verkade glad att se mig och la huvudet i min hand så snart jag kom nära. Väl hemma envisades hon med att gå runt, trots att hon knappt kunde hålla sig på tassarna utan ramlade in i både saker och en något förskräckt Smilla. Hon skulle gå i trappen och försöka hoppa upp i möbler så jag hade fullt sjå att hålla koll på henne så hon inte gjorde sig illa. Det blev bättre framåt kvällen men för säkerhets skull så kom Lil'sis hit då och stannade med henne även i förmiddags då jag behövde på kurs med jobbet.
Idag har hon varit ute en liten sväng med mig och verkar som vanligt ganska mycket. Lite extra tillgiven kanske. Hon känns alltid lite 'skör' när hon varit iväg på såna äventyr. Och det smärtar lite att vi snart måste iväg på en till alltså. Men enligt veterinären har hon mest troligt ont av de dåliga tänderna så det är klart att det måste fixas.
Satt och kikade i ett par album jag har från studenttiden som var då jag skaffade kattorna. Idag är Rosa en långbent och stor katt, en ganska bra bit större än Smilla, men annat var det för sisådär 15 år sedan:
Inte så stor då inte... Taget i min studentlägenhet i Örebro, ungefär ett halvår innan Mina kom och bestämde sig för att bo hos oss också. Mina finaste vänner i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar