Sista semesterveckan lunkar på och det börjar på riktigt kännas som att jag haft fler månader ledigt. Då kanske semestern varit bra? Eller arbetsam, för jag vill inte påstå att jag direkt legat på latsidan. Och ändå känns det som att det fanns tusen saker till som jag hade tänkt att jag skulle hinna innan det blir måndag igen. Men, det som hinns det hinns.
Fasaden lär inte hinnas klart, det är då säkert. Och det trodde jag kanske inte heller. Sen att min tidsoptimist till låtsasmake kanske tänkte att vi skulle hunnit med det och två, tre andra stora husprojekt till, förvånade mig inte heller. Fast vi har ju i ärlighetens namn även nästan fått avloppsprojektet, fast vi har inte själva gjort det arbetet huvudsakligen iallafall. Det tycks som att reningsverket levereras redan imorgon om vi har tur och då kan allt stå klart nästa vecka nån gång.
Imorgon har jag en ensamdag då låtsasmaken måste till jobbet igen (han har i princip jobbat en av sina fyra semesterveckor...) och svärfar har andra saker för sig. Jag tänkte passa på att, förutom måla knutarna ett extra varv, försöka mig på mitt lilla stenparti-projekt. Gamla örtlandet som förvuxit totalt tänkte jag göra lite fint igen med nya växter. Jag vet inte riktigt hur jag ska få bort allt som växer där nu, men på något vis ska det väl gå.
Lite jobbångest har allt dykt upp. Inte så att jag inte vill tillbaka, men som lite oro inför allt jobb jag gissar att jag måste 'ta ifatt', alla frågor som säkert vill ha svar och alla oväntade saker som säkert måste lösas. Bara att komma ihåg vad jag gör på jobbet känns, som efter varje semester, som en utmaning just nu. Ändå brukar det där lösa sig av sig själv sisådär 20 sekunder efter att jag stigit in genom dörren. Så blir det säkert det här året också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar