Ikväll har det däremot varit lugn i huset. M har suttit med avloppsföreningens räkenskaper medan jag slappat framför tv:n och hjälpt till med goda (?) råd och eller räkneförslag då och då. Kattorna har sovit utspridda i huset, mätta efter fjäskfisken de matats med som tröst för att de delat tomt med tre hundar i ett knappt dygn.
Jag har bland annat sett något som en vän tipsat mig om ett längre tag nu; Fröken Frimans Krig (2013) med Sissela Kyle i rollen som kvinnosakskämpen Dagmar Friman. Imorgon är sista dag att se de tre timslånga avsnitten på SVT Play och jag såg det av en slump och tänkte 'varför inte?'. Och det var faktiskt riktigt underhållande. I vanlig ordning störde jag mig lite på dialogen som ibland styltade sådär teatraliskt som det så ofta gör i svenska produktioner samt på det lite billiga i att kulisserna så ofta såg ut som just kulisser, eller att Axel Frimans (Gustaf Hammarsten) skägg mest såg ut som påklistrad, färgad plastborst. Jag vet inte om britter känner samma sak inför tex Downton Abbey eller om det är just skillnaden i ekonomi som är grejen (även om jag inte ser hur dialogskrivandet ska påverkas av just det), men det stör det är ganska sällan jag inte upplever det, därav min så vanliga skepsis till svenska film- och tv-produktioner.
Anyway, serien var absolut värd att se, den var rolig och lite spännande och var välcastad till största del. Jag gillade att det dök upp så många, för mig iaf, okända ansikten och på samma vis var det kul att återse några andra jag inte sett på ett tag. Ulla Skoog var förvisso ganska oigenkännlig men gjorde en mycket bra, och komisk skriven, roll som Fru Johannesson, som hon balanserade väl. Likaså var jag imponerad av Lena T. Hansson som Fru Schlyter. Hursomhelst är det ett tips om ni har tid, och jag ser fram emot en andra säsong.
(Lite fundersam är jag dock att man valt just den delen av verklighetens Anna Whitlocks liv och att man till synes gjort om historien en del. Hon verkar ju klart spännande som hon var ändå.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar