The Killing Säsong 3

Sent igår kväll såg vi klart tredje säsongen av The Killing (2011), kanske sist av alla följare. Jag låg vaken en stund efteråt (M somnade och missade snarare sista kvarten) och funderade över vad jag tycks om säsongen. De tidigare två, som båda handlade om samma fall, tyckte jag som bekant kanske var lite segt mot slutet. det var för många "oh what a twist"-stunder för att hålla mitt intresse kvar, men trots det var det en riktigt bra serie. Den här säsongen inleddes lite segt, med en massa historia och andra personliga sidor hos de två huvudpersonerna, Sarah Linden (Mireille Enos) och Stephen Holder (Joel Kinnaman), framför allt vad gäller den förstnämnda. Men efter några avsnitt så var oviljan att stänga av åter igen.

Även om föregående brott var makabert och otäckt och hade en väldigt oskön lösning så tycker jag nog att den här säsongen kändes mörkare och otäckare på nåt vis. Inte minst att parallellt med mördarjakten följa Ray Seward (Peter Sarsgaard), i väntan på att hans dödstraff för mordet på hans hustru skulle verkställas eller inte verkställas. Hela den ångesten tycker jag kom ut genom rutan på ett bättre sätt än jag sett tidigare. Sarsgaard är sedan länge en mycket duktig skådis och jag tycker att han gjorde Seward mänsklig, otäck och mångbottnad på ett ypperligt sätt. Hans ångest blev nästan min och jag undrar verkligen hur den mottogs i hemlandet bland dödsstraff-förespråkare.

Även Bullet (Bex Taylor-Klaus) fick min uppmärksamhet och medkänsla, välspelad och välskriven roll som lämnade avtryck. Över lag var gatuungdomarnas roller välspelade och i mitt tycke trovärdiga som just tonåringar.

Över lag tror jag att den stora vinsten, det som fångar mig, är att karaktärerna är skrivna så att de inte bara är svarta eller vita, något som är alldeles för vanligt förekommande annars i serier men kanske ännu mer på film. Att vi som tittare tillåts tänka själva, döma själva och själva få avgöra var våra moraliska gränser går, det är otroligt frigörande och lyfter serien enormt.

På fredag släpps fjärde säsongen och efter gårdagens final så är det förstås upplagt för att jag kommer försöka plöja dem så snart jag bara kan.

Det går framåt (på vissa håll)

Vilken dag i ordningen är jag ledig nu? Har jag varit hemma en eller två veckor? Sånt har upptagit lite för många minuter av mitt huvud idag insåg jag i samma stund som jag försökte få kontrollhjärnan att också ta semester. Att vara stressad över att semestern går för fort är ju inte sådär väldigt smart ändå.

Den där nästan jobbiga värmen tycks ha gett sig lite, både igår och idag fläktar det rätt rejält istället. Skönt det med. Jag har just tagit en paus i målandet; de sista brädorna ska få åtminstone första strykningen idag. Imorgon kommer svärfar förbi och börjar leda arbetet med att riva bort den gamla fasaden, kolla läget under (hoppas hoppas det inte behöver en massa extra arbete med isolering etc, nu vill jag att det här ska gå undan) och sätta upp den nya. Det känns bra det. Jag får se hur behjälplig jag kan vara. Jag kanske gör mer nytta att kvistlacka hallen inne istället så att vi kan börja måla där en regnig dag. För de lär väl komma de också, gissar jag.

"Jag har förstört er katt!"

Så sa hon och det tog en stund innan jag förstod vad hon menade. Jag stannade till häromkvällen och pratade med den äldre grannkvinnan som bor i ett fint litet hus snett bakom oss och av någon anledning kom vi in på kattorna som samtalsämne. Jag frågade om de brukade vara uppe hos henne och fick till svar att det var de allt, varje dag. "Den gråa är inne hos mig, men den andra brukar stanna ute." Jag svarade snabbt lite oroligt att hon ju fick mota ut henne om hon var så fräck och går in till henne rent av. Och det var då hon sa det. "Nej då, jag har ju förstört er katt, det är ju jag som gjort det!" Det visade sig alltså att vår mellankatt som är ute så mycket kanske inte alls är på så långa äventyr om dagarna som vi trott. Vi som alltid sagt att hon är ute så märkligt länge till och med om vintern när det är kallt.

"Ja men i vintras låg hon inne hos mig på min säng varje dag", fick jag veta. Såklart. Den lilla gynnaren. Inte undra på att specialkosten inte fungerade i höstas då hon var sjuk, hon gick ju till sitt andra hem och fick gottis förstås. (Nu hade det aldrig funkat ändå, det är jag ganska säker på.) 

Det enda tråkiga med den här lite charmiga nyheten är kanske att det egentligen är Mina, den enda katten som inte törs lämna tomten, som skulle haft störst nytta av en "dagmatte" då vi inte är hemma. Den lilla neurotikern skulle förstås haft ett lugnt knä att ligga på hela dagarna så hon inte behövde oroa sig eller känna sig ensam. Men henne visste inte ens grannen om. I övrigt är jag bara glad att vår lilla sötfjomp hjälper till att skapa lite glädje på annat håll. För det verkade finnas väldigt mycket glädje i att hon kommer och hälsar på varje dag. Inte annat än att det gjorde mig lite stolt (även om det är väldigt kattlikt att 'förse sig' på det där viset). Så länge här hemma är huvudsakliga hemmet alltså ;)

Semesterdag 4

Jag har en känsla av att de här fyra veckorna kommer rusa på som aldrig förr. Idag är det redan torsdag och det känns fortfarande som att jag är på söndag en alldeles vanlig mellan-jobb-helg. Mer av dagavillhet lär komma om jag känner mig rätt.

Lil'sis har varit här på landet ett dygn och det var mysigt. Gillar att rå om henne och önskar alltid att hon var här jämt. Idag har jag, den solskygga, försökt mig på att få henne med ut i solen en stund. Det var inte enkelt, först dök hon upp täckt av kläder från nästan topp till tå, men efter lite assistans och klädletande blev det faktiskt en stund i varsin solstol på gräsmattan. Jag har nästan lärt mig uppskatta det själv, åtminstone korta stunder. Och under förutsättning att jag antingen har sällskap att prata med eller något intressant att lyssna på. Igår lyssnade jag tex på ett avsnitt av P3 Dokumentär som handlade om de von Sydowska morden. Intressant även om det kanske inte var det bästa programmet de gjort. Lite rörigt och med lite för mycket spekulationer för att kalla det dokumentär, enligt min åsikt. Men hursom fick det mig att söka mer info om det inte så väldigt klarlagda som skedde i början av 30-talet. Och krim-mysterier fascinerar, åtminstone mig.

Wish I Was Here

Jag var ju med och stöttade Zach Braffs senaste filmprojekt Wish I Was Here (2014) på kickstarter, men nu tror jag att jag dumt nog missade screeningen jag hade signat upp på. Verkligen synd då det inte ser ut som att den kommer ha svensk biopremiär inom det närmaste. För visst verkar det väldigt bra? (Själv stängde jag av trailern halvvägs, det var lite för mycket info i den)

Semesterdag 1

Inte riktigt kanske. Eller åtminstone inte än. Men jag hoppas och tror väl att det ska bli så några dagar i vart fall, det är väl ändå lite av poängen?

Idag hade ni iallafall möjlighet att se undertecknad iklädd kortare jeansshorts (!), rosa tröja (!), målande under ett partytältstak och sjungande till blandad 90-talsmusik som Pixies, Oasis och alla möjliga tidsblandningar av Bruse Springsteen. Säkert en rolig syn. Jag bjöd grannarna på det, inklusive grävteamet som är här och jobbar på avloppet. 

Idag har det inte varit lika mycket av en som grävt med maskin, en rörmokare som grejat med rör och så fem-sju husägare som tittat på. Nä idag har de faktiskt slitit ganska hårt i värmen allihop. Och lite drama blev det med träd som måste fällas och gärdsgård som fick plockas ner (mycket jobb bakom en sådan, ganska nyligen dessutom) lite oönskat. Men det behövdes för att komma åt med en stor grävmaskin mellan tomterna här. Det är så olika det där; vissa har ett nästan pojkaktigt leende på läpparna när de ser ett träd fällas till marken. Personligen hör jag mer till dem som tycker det är lite sorgligt. Träd är historia på nåt vis, och gör ganska stor skillnad där de står. Men så är det ibland.

Imorgon blir det med av båda ovan nämnda delar. I antagligen samma hutlösa värme som idag. Nu är det i sanning sommar på riktigt!

S-24h

Veckan då allt vill strula sig är förstås sista veckan före semestern. "Det är väl tänkt att du ska börja gå hem tidigt nu och liksom ladda ner mot semestern?" sa kollegan idag då hon lämnade kontoret på utsatt tid. Jag hade i sanning ett par veckor i början där det var ganska lagomt lunk med möjlighet till längre luncher och tidiga eftermiddagar, så jag klagar inte. Nu kör jag full fart in i mål istället, det funkar det också. Förstår bara inte vart allt kommer ifrån plötsligt.

Som att det inte räckte togs det imorse ett snabbt beslut om att visst gräva upp vår gård för avloppsarbetet så nu har vi ett stort hål och en stor jord-/stenhög mitt framför ingången. Egentligen skulle det skjutas in plaströr i betongrören men av nån anledning som jag faktiskt inte orkade grotta ner mig i (jag håller med grannen "Vi måste kanske inte förstå allt, vi har ju anlitat folk för det") så grävs det istället. Jag vet inte vad vi ska göra av rören vi köpt men det löser sig nog.

Ja och så backade kollegan in i vår bil på jobbets parkering igår. Men det tror jag hon mår sämre över än vi. Ingen kom till skada och lackskador kan åtgärdas.

Men det ska vara fint väder nästa vecka!

Tröttapparaten

Men dra i alla drakar vad trött jag är. Jag förstår det inte. Jag har på riktigt suttit på kökssoffan i över en timme nu, läst bloggar och sett TED-talks i ett fånigt försök att bli pigg, eller åtminstone hålla mig vaken. Jag har suttit rakryggad i kökssoffan och känt hakan fara mot bröstet innan jag fångat upp styrkan i nacken igen. Somna sittande, just snyggt.

Det har ju varit ett par behagliga veckor på jobbet med lite stress och skön stämning. Det sista finns fortfarande kvar förvisso men av någon anledning så börjar mer eller mindre stressiga saker att köa på listan. Och vi är färre på plats den här veckan än tidigare i sommar så telefonen ringer ganska mycket om diverse saker. Svårt att hålla fokus. Men det ska gå det med. Jag skulle tro att det kommer krävas ett par sena jobbkvällar, på kontoret eller hemma, innan veckan är över. Sen får jag bara hoppas att jag inte missat något som måste hamna i en återvändande kollegas semesterutvilade knä.

Klockan nio måste väl vara ett icke alltför tidigt klockslag att lägga sig på, visst?

Sen då?

Glest, glesare.... Ska den här bloggen gå samma öde till mötes som så många andra jag själv följt förut? Jag vet inte, jag tror inte att jag vill det men jag har å andra sidan lite svårt att riktigt bestämma mig för vad jag vill göra av den. Jag har blivit så mycket mer medveten om vad jag skriver och hur jag skriver det så att det hämmar lite. Inget nytt problem förvisso men kanske allt större.

Ja vi får väl se. Vart ska jag annars göra av mitt skrivbehov (som förvisso bara uppfylls till kanske 25% av den här bloggen ändå) osv... Instagram känns inte som en avbytare då jag inte baserat bloggen på bilder utan text. Samtidigt önskar jag att bloggen var roligare, mer kommunikativ alt mer politisk igen (men det är svårt av andra anledningar). Jaja.

Säkert bara tillfälligt, så ni som ev ändå önskar en fortsättning (har jag hybris som tror att det kanske finns en eller ett par stycken som tillhör den skaran?) behöver säkert inte vara oroliga :)

Dags att räkna ner?

Imorgon väntar jobb igen. Det är väl två veckor kvar nu innan jag också får gå på semester. Det känns evighetslångt bort, men jag tycker ändå inte att jag känner mig övervänt (bra norrländskt ord). Vädret har varit sisådär, jag har haft saker att avsluta på jobbet och så hade vi ju den där veckan i Barcelona som jag tror gjorde hela skillnaden. Inte så dumt koncept, att ta lite ledighet tidigt och lite sent.

Igår var vi på Olofsfors bruk, dels på lite sightseeing (Lil'sis hade inte varit där förut), dels för fika i finvädret men mest kanske för att köpa slamfärg till huset. Nu har virket också kommit så till veckan är det bara att börja måla lite när tid finns. Ska bli väldigt kul och roligt att få huset i ny dräkt. En dräkt utan plastfärg dessutom. Det blir tjusigt det! Kan för övrigt rekommendera ett besök i Olofsfors; en av många vackra platser i ljuvliga Västerbotten.

Bakåt

Satt just och slötittade lite på daz internetz och trillade över en annons där man hyr ut rum veckovis i ett av mina barndomshem. Jo, jag har ju några stycken men just det där huset (kanske det fulaste av dem alla faktiskt) bodde jag nog längst i och har både jobbiga som roliga minnen ifrån. Det vore kanske höjden av märklighet, att hyra sitt gamla flickrum på semestern. Nä, jag ska inte göra det men tanken var både rolig och sorglig.

Trött!

Veckan rusar på. Jag som tänkt att det är långt till semester inser att det nog kommer gå rätt fort innan det blir dags ändå. Kollegorna som har semester har väl snart hunnit halvvägs, tror jag. Men ja, jag är tacksam att jag fortfarande jobbar. Och då syftar jag inte på vädret (även om det kunde få vara några fler än 12-15 grader ute), nej jag tänker mer på att det varit lite sista-minuten-strul på jobbet som jag nu får chans att lösa själv och slipper lämna över till kollegorna. Men snart är allt löst och i ordning.

Och trött är jag, utan riktig anledning, känns det som. Jag känner en seghet på mornarna när klockan ringer som jag inte känner igen och kvällarna känns som halvtöcken. Kanske är som en kollega sa; att det börjar lugna sig på jobbet och då går luften lite ur. Det är dags för semester, det är dags att tillåta sig vara trött helt enkelt. Så ja, jag är trött, och lite lite hängig kanske.

Sen är det ju alla avloppsmöten på kvällarna, husvisningar med en husletande god vän, förberedelser och planering inför minisemester och husarbetet som kommer. Lite fullt upp faktiskt. Och däremellan har jag fått in lite lunchdejter med både låtsasmaken och kompisar. Det går ingen nöd på mig alltså, jag bara gnäller lite för tillfället...