Veckan rusar på. Jag som tänkt att det är långt till semester inser att det nog kommer gå rätt fort innan det blir dags ändå. Kollegorna som har semester har väl snart hunnit halvvägs, tror jag. Men ja, jag är tacksam att jag fortfarande jobbar. Och då syftar jag inte på vädret (även om det kunde få vara några fler än 12-15 grader ute), nej jag tänker mer på att det varit lite sista-minuten-strul på jobbet som jag nu får chans att lösa själv och slipper lämna över till kollegorna. Men snart är allt löst och i ordning.
Och trött är jag, utan riktig anledning, känns det som. Jag känner en seghet på mornarna när klockan ringer som jag inte känner igen och kvällarna känns som halvtöcken. Kanske är som en kollega sa; att det börjar lugna sig på jobbet och då går luften lite ur. Det är dags för semester, det är dags att tillåta sig vara trött helt enkelt. Så ja, jag är trött, och lite lite hängig kanske.
Sen är det ju alla avloppsmöten på kvällarna, husvisningar med en husletande god vän, förberedelser och planering inför minisemester och husarbetet som kommer. Lite fullt upp faktiskt. Och däremellan har jag fått in lite lunchdejter med både låtsasmaken och kompisar. Det går ingen nöd på mig alltså, jag bara gnäller lite för tillfället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar