Kattvurmarblogg

Efter totalt 15 timmar av sömn under ett dygn så mår jag nu ganska bra. Trots att jag varit uppe sedan fyra imorse. Ser fram emot en mysdag med kattorna. Tänkte passa på att lägga upp lite bilder på bloggen. Det känns som att det var ett tag sedan.

Det fortsätter att vara snuskigt kallt ute. Det ÄR mysigt, men det är kallt också. Hämtade tidningarna förut och var säker på att jag inte skulle kunna blinka ever again. Jag tog några bilder från fönstret som experiment häromdagen då det inte var riktigt lika kallt, men blåste och toksnöade.


Det som syns i kanterna är dels fönsterkarmen, men också iskristaller som bor på fönstret. Hade jag valt längre slutartid hade ni tydligare sett de enorma snöflingor som föll. Men orkade inte hämta stativet.



Den här ser kanske något mer dramatisk ut, man nästan se hur det blåser kallt. Det är utsikten mot skäret/havet från övervåningen. Innan vi flyttade hit stod det en massa träd där, men nästan alla kapades ned för att skapa bättre utsikt. Speciellt motorsågsgrannen är galen i att kapa träd, han vill kapa de som bor på vår tomt, men jag tycker träd är vackra också. Varför bara ha ett kalt landskap jämt? Och så måste ju fåglarna bo någonstans.

Nu blir det en kavalkad av kissebilder. Passade på när de fått fisk i helgen och var lite lagom dästa och inte orkade rymma ifrån mig. Inga bilder på Mina dock, men det kommer. Hon är svår att ta på av två skäl; dels är hon kolsvart med gula ögon, dels så bor hon nästan jämt i mitt knä...

Först lite modellbilder på Smilla. Faktum är att jag tror att hon gillar att vara med på bild. Hon är ganska bra på att åma sig när kameran kommer fram. Och jag menar, varför skulle hon inte? Hon är ju världens finaste Smilla. Passar väldigt bra i vår röda 80-tals snurrfåtölj, inte sant?










Hon blir sju år till sommaren. Tänk att vi varit ett team så länge... Jag ska snart koppla in scannern så kan jag lägga upp bilder från dess att hon var ett litet ulldjur och låg i bokhyllan och sov...




Rosa (Litenfis) däremot är inget fan av kameran. Hon blir alltid väldigt besvärad, så jag försöker att inte fota henne för ofta. Hon börjar gäspa kopiöst och slicka sig kring nosen, som ni ser ovan. Sen försöker hon med olika tekniker får mig att gå. Hon ignorerar i hopp om att jag ska tappa intresset...






Eller bara försöker stirra lite halvargt/surt för att jag ska inse allvaret, eller nåt. Hon blir sex år i sommar. Min lilla tofskatt. Hon sover oftast på sängen, som på bilderna, alternativt vill hon att man ska lyfta upp henne i nåt överskåp eller ovanpå garderoberna så hon får vara i fred. Hon är social, men på sitt eget vis. Hon kommer alltid och hälsar om det kommer gäster.

Läste i någon av kvällstidningarna att man gjort undersökningar som visar att kvinnor föredrar sina katter före sina män. No surprices there! Katter är kanske inte trogna på samma självutplånande sätt som hundar ibland kan vara, men de är trogna och tillgivna på ett eget, personligt sätt, som är en massa värt. De har en egen vilja. På veterinärstationen dit vi brukar åka står det på en vägg att "hundar har matte och husse, katter har personal", och det är nog alldeles sant. Men I aim to please! Jag får ju tusen gånger tillbaka, till skillnad från det i pengar avlönade arbetet jag har. Man kanske skulle jobba på ett kissehem istället. Vad lycklig man skulle kunna bli!
Men sanningen är nog den att ingen man i världen skulle få mig att välja bort katterna till förmån för honom. Sara comes with cats!
Eller som Anna-Lena Brundin sa i ovan nämnda artikel: "Katter är oerhört praktiska då de sköter sig själva. Det gör ju inte alla män". Så sant.