Åh, varför får jag inte ordning på min sömn? Det funkade ju så bra förut... Klockan ska ringa om en kvart, men jag har varit vaken i över en timme, så jag ger upp nu. Brukar vilja sova till 16-17 helst, men just idag måste jag upp tidigare. Fick veta igår att min syster befinner sig hos sin gamla klasskompis men ska åka hem i eftermiddag, så ska jag få en första chans sedan före jul att träffa henne måste jag vara där vid fyra. Hon åker kl fem igen. Sen hem och göra sig iordning för jobb och för årsmöte i byföreningen. Jag har lovat att vara med den första halvtimmen innan jag måste bege mig till jobbet igen. Gosh, stressa. Kommer alltså inte hinna sova mer idag.
Igår samma sak. Steg upp med Mattias vid sju. Tänkte att jag då skulle vara trött på eftermiddagen och kunna sova innan jag skulle ut på jobbet. Men inte. Nånting störde mig mentalt så det blev en knapp timmes sömn före dryga tio timmars nattskift. Och så nu fem till. Not good.
På väg till jobbet igår åkte jag svävare. Det var inte så koolt som det låter eftersom svävaren de fakto var vår vanliga bil, men kändes som en svävare eftersom mitt blodtryck av okänd anledning bestämde sig för att sluta existera typ. Ganska obehaglig upplevelse. Stannade på en parkeringsficka en stund, men det blev inte bättre så det var bara att försöka fokusera och köra på. Jag måste ju till jobbet. Det hade lugnat sig en hel del vid midnatt då sköterskan på jobbet hade tid att kolla blodtrycket (och jag hade tid att sitta ner en stund). Hade då 100 resp 90/60 vid koll, vilket inte är superlågt, men ändå. Undrar hur det stod till tidigare under kvällen.
Jag borde verkligen byta till dagjobb, men jag har ingen lust att jobba dag inom vården egentligen. Känner verkligen att jag har slut på mitt giving-förråd. Det fylls ju aldrig på! Inte där jag är nu iaf. Ska iofs troligen söka ett liknande, fast dagtid, på sjukhuset, men tror att det kanske skulle kunna vara lite bättre iaf. Vi får se. Inatt var jag "slynjävel", "apfejs" och "din förbannade böghora" från klockan halv fyra på morgonen. Jag älskar verkligen mina patienter.
Igår samma sak. Steg upp med Mattias vid sju. Tänkte att jag då skulle vara trött på eftermiddagen och kunna sova innan jag skulle ut på jobbet. Men inte. Nånting störde mig mentalt så det blev en knapp timmes sömn före dryga tio timmars nattskift. Och så nu fem till. Not good.
På väg till jobbet igår åkte jag svävare. Det var inte så koolt som det låter eftersom svävaren de fakto var vår vanliga bil, men kändes som en svävare eftersom mitt blodtryck av okänd anledning bestämde sig för att sluta existera typ. Ganska obehaglig upplevelse. Stannade på en parkeringsficka en stund, men det blev inte bättre så det var bara att försöka fokusera och köra på. Jag måste ju till jobbet. Det hade lugnat sig en hel del vid midnatt då sköterskan på jobbet hade tid att kolla blodtrycket (och jag hade tid att sitta ner en stund). Hade då 100 resp 90/60 vid koll, vilket inte är superlågt, men ändå. Undrar hur det stod till tidigare under kvällen.
Jag borde verkligen byta till dagjobb, men jag har ingen lust att jobba dag inom vården egentligen. Känner verkligen att jag har slut på mitt giving-förråd. Det fylls ju aldrig på! Inte där jag är nu iaf. Ska iofs troligen söka ett liknande, fast dagtid, på sjukhuset, men tror att det kanske skulle kunna vara lite bättre iaf. Vi får se. Inatt var jag "slynjävel", "apfejs" och "din förbannade böghora" från klockan halv fyra på morgonen. Jag älskar verkligen mina patienter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar