Slödag idag. Har inte fått så väldigt mycket gjort. Bara som the usual, tvättat, diskat...gosat katt. Skulle egentligen varit med Fi-gänget och delat flyers som tillverkades här i Ratan under natten (gott..). Men nu när vi bara har en hel bil så sitter jag lite fast här.
Upptäckte att den här helgen, när jag såklart jobbar, bjuder på en del bra film på tv. Så typiskt. på lördag visas den (för mig) överraskande filmen Mitt liv i rosa på svt. Överraskande kanske inte på grund av innehållet (handlar mycket om könsidentitet) utan snarare för att den är på fucking french! Jag är inget fan av franska. Kanske för att jag läst franska på högstadiet och gymnasiet, totalt sex år, utan att kunna säga något värdefullt alls. Jag kan fatta någorlunda om jag läser något kort, men pratar någon så är jag totalt lost. Rabbla oregelbundna verb, det kan jag däremot. Men till vilken nytta?
Sidospår. Den andra filmen Sara gillar är remaken av Italian job. Som en snygg film. Vet inte varför, men jag gillar såna filmer. Som Ocean's-filmerna och Gone in sixty seconds. Snabba, smarta filmer. Snygga filmer. Enligt Sara. Italian job visas på söndag tror jag. Surt. Även Mulholland Drive, som jag inte har sett men visst ska vara bra, visas under helgen. Man skulle varit ledig.
Crazy version av Fanny; Caroline av Ugglas är på tv igen. Hon kan vara den charmigaste. Hon har någon övertygelse om att alla kan sjunga om man bara försöker. Hon håller tom sångkörer för totala amatörer. Hon skulle gärna få lära mig att sjunga. Eller iaf att tro/tycka att jag kan sjunga. Sjunga är tokskoj. Det gör bilfärderna till och från jobbet så väldigt mycket roligare.
Läste att en skola i Stockholm har hållt stängt de sex senaste åren på just alla hjärtans dag för att skona barnens. Hur galet är inte det? De provade först med att bekosta en ros till varje barn, men insåg väl snart (duh!) att det inte var lika mycket värt att få den där kommunala rosen som den där av en hemlig pojke/flicka påkostade rosen, så då stängde de istället.
Jag minns att det var såhär på min gymnasieskola, att det skulle köpas rosor som sen elevrådet delade ut under lektionstid (extra plåga) till de speciellt utvalda, för att på ett tydligt sätt ytterligare bekräfta vilka som var snygga/populära/upptagna/whatever. Jag plågades inte ihjäl av det, men kul var det ju inte.
Alltså, det ÄR en skum dag. Jag har lite svårt för det. Detta till trots kommer jag försöka vara lite mindre besvärlig ikväll när sambo-saken kommit hem. Och jag måste erkänna att jag inte skulle gråta blod om han visade någon form av romantisk gest heller. (OBS gest) Men det beror nog egentligen mest på att jag inte direkt känner mig särskilt bortskämd med romantiska gester. Så hade det hänt förra veckan eller om ett halvår så hade det inte varit mindre värt. Lite sucker för romantik är jag nog allt.
Idag lyssnas det på Norah Jones. Som yoga för själen.
Upptäckte att den här helgen, när jag såklart jobbar, bjuder på en del bra film på tv. Så typiskt. på lördag visas den (för mig) överraskande filmen Mitt liv i rosa på svt. Överraskande kanske inte på grund av innehållet (handlar mycket om könsidentitet) utan snarare för att den är på fucking french! Jag är inget fan av franska. Kanske för att jag läst franska på högstadiet och gymnasiet, totalt sex år, utan att kunna säga något värdefullt alls. Jag kan fatta någorlunda om jag läser något kort, men pratar någon så är jag totalt lost. Rabbla oregelbundna verb, det kan jag däremot. Men till vilken nytta?
Sidospår. Den andra filmen Sara gillar är remaken av Italian job. Som en snygg film. Vet inte varför, men jag gillar såna filmer. Som Ocean's-filmerna och Gone in sixty seconds. Snabba, smarta filmer. Snygga filmer. Enligt Sara. Italian job visas på söndag tror jag. Surt. Även Mulholland Drive, som jag inte har sett men visst ska vara bra, visas under helgen. Man skulle varit ledig.
Crazy version av Fanny; Caroline av Ugglas är på tv igen. Hon kan vara den charmigaste. Hon har någon övertygelse om att alla kan sjunga om man bara försöker. Hon håller tom sångkörer för totala amatörer. Hon skulle gärna få lära mig att sjunga. Eller iaf att tro/tycka att jag kan sjunga. Sjunga är tokskoj. Det gör bilfärderna till och från jobbet så väldigt mycket roligare.
Läste att en skola i Stockholm har hållt stängt de sex senaste åren på just alla hjärtans dag för att skona barnens. Hur galet är inte det? De provade först med att bekosta en ros till varje barn, men insåg väl snart (duh!) att det inte var lika mycket värt att få den där kommunala rosen som den där av en hemlig pojke/flicka påkostade rosen, så då stängde de istället.
Jag minns att det var såhär på min gymnasieskola, att det skulle köpas rosor som sen elevrådet delade ut under lektionstid (extra plåga) till de speciellt utvalda, för att på ett tydligt sätt ytterligare bekräfta vilka som var snygga/populära/upptagna/whatever. Jag plågades inte ihjäl av det, men kul var det ju inte.
Alltså, det ÄR en skum dag. Jag har lite svårt för det. Detta till trots kommer jag försöka vara lite mindre besvärlig ikväll när sambo-saken kommit hem. Och jag måste erkänna att jag inte skulle gråta blod om han visade någon form av romantisk gest heller. (OBS gest) Men det beror nog egentligen mest på att jag inte direkt känner mig särskilt bortskämd med romantiska gester. Så hade det hänt förra veckan eller om ett halvår så hade det inte varit mindre värt. Lite sucker för romantik är jag nog allt.
Idag lyssnas det på Norah Jones. Som yoga för själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar