onsdag, februari 07, 2007

Sömnmaraton

Åh, satan i gatan vad skönt det är att sova! Kan inte finnas något bättre. Kom hem imorse alldeles speedad av övertrötthet. Hade varit ganska slagen på jobbet. De stunder som det inte fanns så mycket att göra hade jag väldigt svårt att hålla ögonen öppna. Vid ett tillfälle när jag satt och bläddrade i nån blaska (varför prenumererar man på Se och Hör åt sin kraftigt dementa 83-åriga mamma som inte ser skillnad på en sked och en blomkruka??) så slumrade jag nog rent av och vaknade till med ett ryck sekunderna efteråt då tidningen föll i golvet.
Men när jag kom hem hade jag hunnit pigga på mig i bilen så jag hade en oväntad fart. Började tom skriva en jobbansökan... Strax före tio la jag mig i vart fall och hamnade ganska omedelbart i nåt slags mellanläge. Ni vet, när dröm och verklighet går ihop och man börjar säga saker högt som man själv inte fattar något av? Eller är det bara jag som gör det? Nästa sak jag minns är när jag vaknar upp i mörkret klockan 17.10. Gott. Hade tänkt gå upp då, men det var kallt som attans på golvet. Pannan hade stannat och jag hade ingen lust att gå ner i källaren och börja lasta in pellets, så sängen fick fortsätta hägra en stund. Vaknade två timmar senare av tre hungriga kissar som tyckte att nu räcker det faktiskt. Det svåra nu blir kanske att vända tillbaka dygnet och lyckas somna i skaplig tid inatt.

Jo, jag är gravid, by the way. Fast bara på jobbet. Tydligen hade ryktet att jag mått dåligt av lågt blodtryck igår nåt resten av nattstaben i huset och tydligen är alla människor med en släng av lågt blodtryck gravida. Jag visste inte att det förhöll sig så... Det tog en stund innan jag fattade varför jag fick konstiga kommentarer som "vad tror du att det blir?". Huh? Det spelade föga roll att jag försökte förklara att jag senast i söndags poppade ipren mot mensvärk. Men jaja, de får väl hållas bäst de vill. Hoppas bara inte att min kvasigraviditet ska haussa upp min åldersångest ännu mer.. No need for that.

Kikade på "Stockholm Live" på tv nyss. Jag älskar stand up. Vi har kanske ingen Eddie Izzard eller Denis Leary i Sverige, men vi har min husgud Magnus Betnér. Jag gillar hans sunda otrevlighet och vågade "jag skämtar om vad jag vill"-attityd. Idag steg han ytterligare ett snäpp när han blottade sig som feminist. Kanske han inte kallar sig det, men det är han i alla fall. Ska länka det så snart det kommer upp på youtube. Tills vidare kan ni hålla till godo med det här.

Nu ska jag vara ledig några dagar. Gott. Hoppas att den värsta kylan ska försvinna så att man kan ta ipod-promenader. Både igår och idag har termometern visat 28-30 grader kallt här. Brr. Var precis att jag fick igång bilen imorse, trots att den stått med motorvärmaren i hela natten. Det är mysigt med riktigt kall vinter, om man ska vara inne och mysa i värme med bra fil/bok och gott te. Men man vill ju ut och höra knarret under skorna ibland också.

Börjar känna en allt större längtan efter att åka iväg ett tag. Behöver distans och perspektiv. Vill fly från de grubblerier som aldrig blir färdigtänkta. Jag vill ha roligt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Wow!! Läste bara en viss rad i inlägget..den som började "Jo, jag är...."
Skrek till: Nej men vad f...!!!
Men sen såg jag ju...tänkte att jag missat nåt essentiellt annars. Får inte skrämmas så där, hörrödu!

Sara sa...

Hehe, jo...kanske inte platsen att outa något sånt på iofs... =)

Det skojiga är att man kommit fram efteråt till mig på jobbet och sagt att "jag förstår att du inte vill berätta för alla men du kan väl berätta för mig sen?"...

Men nej, det är inte så. Bara lugn.