Tisdag

Jag hoppas att jag bara är trött efter simningen tidigare idag, men jag känner mig lite vissen nu ikväll. Trött-ont i huvudet och plötsligt snuvig med ett tryck i bihålorna. Förhoppningsvis inget alltså, men jag kan ju ha blivit smittad av det som M hade förra veckan då han var hemma med feber och snuva. Vi får väl se. Oavsett har jag planerat att jobba hemma imorgon så då blir det en lugn dag iallafall.

Det känns annars väldigt skönt att ha kommit igång med simningen regelbundet. Idag kändes det lättare igen, inte sådär tungt som jag tyckte i början. Och det känns dessutom som att det går fortare att ta sig igenom de 1000 metrarna än för tre veckor sen. Jag är snart redo att utöka lite, med andra ord.

Jag har försökt se en del Oscarsnominerad film senaste veckan, jag har gått från 7 sedda till 12 åtminstone, men det är en lång lista totalt. Ikväll orkar jag inget engagemang utan det blir lite gamla "Big Fat Quiz of Everything" på youtube istället (tips f.ö till er som precis som jag gillar brittiska humorprogram).

Men till helgen blir det förhoppningsvis La La Land på bio!

Tåg är min grej!

Jag börjar bli en smart tågresenär. Åtminstone på sträckan Umeå-Sundsvall. Jag åkte ner igår med morgontåget vid 7 och det var som vanligt lugnt och stilla. På söndagståget vid 18-tiden är det dock en annan sak. Ofta erbjuds 1:a klass-biljetter för några extra tior och just söndagar är det verkligen värt det. Då är det mycket folk, varmt och inte sällan lite högljutt med reströtta barn osv. Dessutom får du igen de extra tiorna genom att det bjuds på gratis kaffe/te, flaskvatten, fikabröd, frukt och dagstidningar i 1:a klass. 

Måste också säga att internet funkar väldigt bra på SJ:s tåg. Jag brukar ha med paddan och se film via Netflix eller Viaplay och det funkar alltid bra, även i tunnlarna (tack vare bra buffrande, gissar jag).

The Jungle Book och en kopp te, bra tågsällskap

Över lag har jag bara gott att säga om tågresandet, inte minst SJ, som jag oftast väljer. Tror att det varit en enda försening och då med mindre än 10 minuter, de gånger jag åkt senaste året. Jag har inte åkt med Norrtåg sedan tågkompaniet tog över, men det lär jag väl göra snart. 

Tryggt och behagligt resande, på marknivå, det är min melodi. Tåg är definitivt min grej. 

Oscarsnomineringar

I tisdags släpptes Oscarsnomineringarna äntligen. Nu har den lite fåniga (såklart) men roliga och årliga personliga utmaningen att hinna se så många av filmerna som möjligt. I tisdags kunde jag pricka in endast 7 filmer som sedda, men flera andra var filmer jag velat se och ytterligare en hel del är filmer jag gärna ser nu när jag uppmärksammats på dem. Utan att vara nån expert tycker jag att det var ett bra gäng filmer med på listan:

Det här är de som har mer än en nominering (antalet står bredvid). De kursiva med streck före har jag alltså sett så jag hade lyckats pricka in rätt många av de i toppen. Sen kvarstår en lååång lista på filmer med bara en nominering. Inklusive en massa dokumentärer och kortfilmer, som man i stort sett aldrig kan se då de inte publiceras öppet, vad jag vet. Bra i år är att det är många som faktiskt hunnit ha premiär i Sverige före galan. Inte alla förstås, men många. Vi verkar fortfarande inte vara redo för globala premiärer i större utsträckning...

Framför allt ser jag fram emot La La Land (2016). Kanske så mycket att jag har för höga förväntningar för att få en bra filmupplevelse när jag väl ser den. Men jag vet egentligen inte vad den handlar om, bara att de trailers jag sett är märkligt mysiga och snygga.

Goda nyheter!

Så fick vi då äntligen lite goda nyheter på kattfronten. Jag hade ledigt i eftermiddag för att ta Rosa på återbesök till veterinären idag. Nervös som få. Å ena sidan verkar hon okej, hon gör lite trixande med munnen ibland bara, men jag var ändå inställd på att bästa läget skulle vara en ny antibiotikakur, och värsta läget en ny operation. Men inget av det behövdes, som det såg ut. Veterinären fick kika i munnen utan att ge lugnande (varför lyckas aldrig vi med det?) och kunde se att nästan hela delen av käkbenet som förut var blottat nu täckts med växande tandkött. Bara lite syntes än. Så ingen antibiotika, det var inte infekterat och hon verkade inte ha ont.

Bästa presenten på länge!

Det var en segerkänsla i hela kroppen då jag lämnade veterinären med henne. Jag satte mig i bilen och ringde (en lika nervös) M och berättade de goda nyheterna sen for vi hem och firade med torrfoder, som det nu var fritt fram för igen. Hon har gått fram och åter till skålen och ätit, den lilla sötsvansen. I vanliga fall då vi varit hos veterinären så brukar hon gå undan och vara i fred men idag har hon sökt uppmärksamhet och velat kela. Kanske hon också förstår att det är goda nyheter. Klart det; inga sprutor, ingen påtvingad sömn och ingen smärta. Typiskt bra tecken...

Jag är jättenöjd, dagen kunde inte ha blivit bättre.

Måndag med filmutmaning

En mysig helg med bästmannen är över och första arbetsdagen på veckan avklarad. Med tanke på att jag somnade först efter halv fyra i morse (jag hade svårt att somna då M var på väg hem, som en konstig vana jag tycks ha) så trodde jag att jag skulle vara mör på jobbet idag men det gick bara bra. Enda mötet jag hade var mitt medarbetarsamtal med min chef, i övrigt kunde jag beta av en liten lista med administrativt fix på.

Nu börjar jag dock bli lite gäspig så det lär bli en tidig kväll. Sitter framför en film som inte riktigt lyckas fånga min fulla uppmärksamhet, och jag tror inte att det beror på trötthet. Vill minnas att jag hörde att Bridget Jones's Baby (2016) skulle vara helt okej, men efter att ha gett den drygt 30 minuter så tog jag alltså fram datorn. Inte bästa betyget. Kanske inte riktigt lika illa som jag minns film nummer två men alltså inte särskilt bra heller. So far. T.om Colin Firth ser uttråkad ut. Och Hugh Grant ville inte ens vara med. Men jag hade svårt att hitta nåt som jag hade lust för, så då blev det till sist den.

Jag såg klart Gilmore Girls, alltså den nya serien/säsongen A Year in the Life (2016), inatt när jag ändå inte kunde sova. Jag vet inte vad jag tycker riktigt. Jag tror att det var en nackdel att se den direkt efter originalserien, jämförelsen blev så direkt på nåt vis. Men i mycket var den absolut bra. Jag gillar att allt inte gått så himla bra för precis alla, att det fanns lite realistisk förankring i det hela. Och jag vet att det inte riktigt har med serien att göra, men det var kul att Lauren Graham hade med sig lite gäspelande "familjemedlemmar" från min så saknade favoritserie Parenthood som slutade för ett par år sedan nu. Det var definitivt gjort för fansens skull.

Ska jag säga nåt negativt så hade jag nog föredragit 8 "normalkorta" avsnitt istället för 4 långfilmslånga som alla bitvis kändes lite utsträckta. Som musikaldelen i sista avsnittet; tog för evigt och även om det hade sina poänger så kändes det som utfyllnad efter en stund. Men jag måste nog fundera lite på det. Nånstans hoppas jag ändå att det kommer en fortsättning.

Nu ska jag ge den här filmen som såklart (det är en Bridget-film trots allt) håller på att bli allt mer obekväm, en sista chans innan jag stänger av och bäddar ner mig hos de två redan snarkande svansdjuren.

Nog blev det bättre allt...

Igår när jag borstade tänderna kikade jag runt i mitt lite förnyade badrum och kände mig plötsligt inte så säker på att det var ett så stort uppsving som jag hoppats. Förvisso saknas som sagt fortfarande färg på den halv omålade väggen och dessutom en bit vägg, så det är ju inte färdigt.

Men så i morse när jag steg och upp, gick in i badrummet och tände lyset så kändes det plötsligt "åh vad fint det blev!", så det var ju bra. Jag hoppas att M ska tycka likadant då han kommer hem imorgon kväll. Nu har jag kommit på att jag behöver nån form av tidskriftsamlare också. Det hamnar gärna nån krysstidning där och, av någon anledning, fackliga tidningar lite nu och då, och det vore snyggare att ha dem nån annanstans än i en hög på papperskorgslocket.

Tantsimmaren är tillbaka!

Jag har äntligen kommit igång med simningen igen. Det känns väldigt bra. Det känns som att jag tappat formen en massa under de här veckorna (som innehållit jul och nyår och en massa godsaksätande). Jag fick ett uppehåll då jag blev sjuk i början av december och sen var jag ju som inte riktigt frisk förrän vid julledigheten. Både formmässigt och viktmässigt har det nog gått åt fanders. Och vips så var jag tillbaka i den obekväma känslan väl inne i simhallen igen.

Men nu är vi inne på andra veckan av simmande och jag tror och hoppas att det ska rulla på nu. I tisdags då vi sist var där var det hemskt trångt och inte så trivsamt som det kan vara, men jag hoppas att det är en bättre tid imorgon då vi ska dit. När det är trångt så spänner jag mig som lite märkligt så jag har haft känningar i ryggen sedan dess.

Tanken är att kombinera sim-dagarna med promenader på bandet igen. Och sluta slarva med maten igen. Få lite rutiner, äta frukost och framför allt äta vettigt på kvällarna och inte fuska för att jag är trött och det ska gå fort.

Jag är medveten om "vi-har-hört-den-förut"-nivån men strunt samma. Nu kör vi igen.