Måndag snart igen

Helgen snart till ända, vad fort det gick? Imorgon en späckad måndag. Ska först lämna in min bil på plåtverkstan halv åtta, för att äntligen ordna till krockskadan från rondellpåkörningen för ett par år sedan. Ska bli skönt att slippa se det där. Det sitter fortfarande lite kvar, är väldigt väldigt uppmärksam i rondeller och svagt nervös i vissa lägen eftersom att ingen tycks veta riktigt hur man ska köra.
Efter det ska jag till tandläkarhögskolan och ev få skäll för att jag gått med en halv tand sedan december förra året. Min förra studenttandläkare (som var världens bäst, jag gick tom dit ensam) hann bara lägga till det värsta och sa att jag skulle söka akut efter jul- och nyårshelgen. Och det blev ju av... Hon slutade då och jag hade ingen lust att ha någon ny, och så gick tiden.. För ett par veckor sedan ringde så en ny student och sa att det var dags för undersökning, sådär i allmänhet. Jag nämnde då mitt "lilla" bekymmer varpå hon blev lite tyst. Men vi får väl se. Hon lät snäll iaf, men för säkerhets skull tar jag med Mattias..

Sen måste jag se till att alla verkligen fått utskicket om kongressen. Det har studsat en del mejladresser från specifika domäner som tycks ha bekymmer. Ska försöka sända om dem ikväll. Annars får jag utöka min lilla back av brev som ska lämnas in på posten imorgon. Är väldigt tacksam att det löste sig med adresserna på breven, för det tog sin stund att nita ihop och frimärka nästan 250 brev.

Efter det måste jag gå ner i varv så att jag kan sova ett tag och sen fara till jobbet. Fullt upp, som vanligt. Ska jobba med en vikarie imorgon, samma som i somras, Johan. Det ska bli trevligt. Som sagt så gillar jag mina 60 plus-arbetskamrater också, men det är trevligt som avbrott ibland med någon som har lite mer liknande samtalsämnen och intressen. Och Johan (typ 25år, tror jag) och jag går bra ihop.

Lördag!

Lördag redan? Det gick fort. Skaplig vecka det här. Känner mig lite mör. Har jobbat två nätter på slutet också, och det var riktiga springnätter. I vart fall den sista.

Annars? Jo, det tycks ha blivit riktigt kall höst utan att jag märkt det. Såg plötsligt människor i täckjackor överallt, och själv har jag inte lagt undan min jeansjacka än. Kanske dags att gå igenom vinterförrådet snart. Det känns som att det gick ganska fort. Men ingen snö än, inte här. Söderut har det kommit snö, men inte här, och inte i fjällen heller vad jag vet. Lite konstigt.
Jag skulle ju ut och fotografera de vackra löven, men det är redan förbi. Insåg det nu i veckan när jag hade tid över, att så gott som alla löv har ju fallit till marken redan.

Har knappt varit hemma på hela veckan, så idag har jag tagit tag i disk från gud-vet-när, tvättat lite och försökt röja upp i det här röriga huset. Om vi knappt är hemma, hur kommer det sig ändå att det blir så rörigt? Hm... Mattias har nog sovit bort halva dagen, det var nog vad han behövde ta igen efter den här veckan. Ikväll hoppas jag på lite lugn och en god film.

Är det inte dags för lön snart?

Nytänkande inom skivindustrin

Mina gamla hjältar Radiohead... Det kallar jag produktutveckling i tiden. Det är just sådant tänkande som jag tror kan få musikindustrin på fötterna igen.
Även Nine Inch Nails har skrotat sitt skivbolagskontrakt och börjat tänka i nya banor. Yep, nu händer det!

Äktenskapet är till för barnen, right?

Dessa ständiga konstiga ursäkter om varför inte homosexuella skulle få gifta sig. Den ena är dummare än den andra. I dagens Folkblad finns en artikel/insändare (okänt vilket) i ämnet som smidigt försöker få in sin propaganda och dåliga argument genom att inleda det skämtsamt (?) med att vilja döpa om alla homosexuella till "prajds". Det är dumt så det förslår.

Argumentet den här gången är på intet sätt nytt. Det handlar om att eftersom homosexuella på naturlig väg inte kan få barn så finns det inget skäl för giftemål. Typ. Resonemanget är idiotiskt. Ska man vara konsekvent så kanske man istället för hindersprövning ska göra fertilitetstest av personer som önskar gifta sig så att det inte gifter sig folk i onödan? Och så kan vi börja stena folk och vänta på mannaregnet också när vi ändå är igång. Och lejongropen kanske kan bli framtidens underhållnings-Tv?

Dagen efter stressdagen

Vilken dag det var igår. Kände mig totalt uppstressad, med axlarna uppe vid öronen mest hela tiden. Men allt gick som det skulle. Nästan, jag hann inte till posten på Umestan för att kolla upp föreningsutskick. Men det får jag göra idag.

Vet inte hur jag ska få ihop dagen bra idag. Vaknade före sju och körde Mattias till bussen iaf. Vi kom fram till att jag antagligen måste ha bilen in till stan innan han hinner hem ikväll, och det känns onödigt att fara med två bilar. Denna ständiga logistik. Och ekonomiskt är det näst intill en katastrofal månad så det gäller att tänka till. Jag tror Mattias betalade bussen med våra sparade mynt i morse... Ja, det är pengar det också.

Styrelsemöte igår via telefon. Lite svårt tycker jag när man inte ser varann. Hade varit bra att ha webbkonferans eller så, men det kanske det kan bli i framtiden. Gick bra iaf, även om de flesta verkar lite slitna just nu. Det är väl så ibland. Gudrun verkade dock på gott humör och speciellt då hon talade om sitt tv-program. Som jag skamligt nog inte har tagit mig tid att se än.

Ja, men det var trevligt att höra alla igen. Och nu väntar efterarbetet i form av styrelserapport till medlemmarna. Jag måste också få ut inbjudan till kongressen idag, inklusive ett brevutskick på drygt 200 brev som måste adresseras för hand. Lite svårt att få ihop umefiorna idag tydligen, men det får gå ändå.

Ska unna mig en halvsoft morgon i sängen nu en stund, med en kopp te och en gosig katt.

Stressa stressa!

Åh, stress! Idag kommer inte bli en bra dag, jag känner det. Igår kväll satt jag och gick igenom en massa mejl som bara har fått vara i inboxen eftersom jag inte hunnit ta tag i allt. Och det är ju bara så mycket! Jag insåg att jag missat göra något jag lovat och det får mig att få ont i magen. Jag vill verkligen ha koll på läget, men ibland är det en omöjlighet att hinna med allt och att dessutom ha allt i huvudet. Jag glömmer saker jag inte antecknar och nu har jag börjat föra anteckningar på fler ställen vilket skapar kaos.

Jag hade förut to-do-lists i Kate (ett eminent txt-program), men jag blev så uppstressad av att det låg saker på den under "nu" som skulle varit gjorda men som jag inte hunnit med att jag fick sluta titta på den för att inte må så dåligt över att det inte fanns tid. Jag ska nu försöka igen med såna listor, jag ska lägga in to-do-grejer i Kontact (mitt överlevnadsprogram som har mina mejl och rss-feeds, mycket bra program när det inte strular med teckenuppsättningarna...) med tidsfrister och se om det går att börja om från början eller om jag kommer att få en stresskollaps.

Det är satan så svårt att få ihop nattarbete (och sömn och mat, vilket brukar få stå tillbaka), med Fi-arbete lokalt och nationellt, halvtidsstudier, privatliv (med relation, hus, storasysterskap och vänner) och ändå få in lite tid där jag kan göra saker för mig själv. Some me-time, you know. Det är mycket förträngning och lägga på framtiden just nu. Skit.

As we speak så hoppar jag föreläsningar och ett obligatoriskt seminarie eftersom jag inte hinner med det och inte har hunnit läsa tillräckligt. Jag går bara inte på saker oförberedd, jag klarar inte av sådant. Då tar jag hellre extrauppgifter efteråt. Det utökar naturligtvis min to-do-list...

Ikväll är det telefonmöte med nationella styrelsen och jag känner mig ganska oförberedd även där. Har en bunt utskrifter på handlingarna som jag ska hinna gå igenom under dagen så att det känns lite bättre. Kontrollfreak-Sara är dessutom nervös för att det just är ett telefonmöte eftersom det känns som att jag har dålig koll på det också. Har inte varit med på det tidigare, men det ska kanske gå bra. Bara jag hinner hem i tid...

Alla skulle vi väl behöva en stand-in ibland?

Det här måste vara dagens knepigaste val av politiker att göra. Vi varnar ungdomar att de inte ska lita för mycket på personer de chattar med, eftersom att den på andra sidan inte behöver vara den som den utger sig för att vara. Nu har Maud Olofsson på ett skickligt sett visat alla att så är fallet.

Hon påstods (och citeras dessutom fortfarande på Aftonbladet från chatten) chatta med aftonbladets läsare igår kl 13 om svenska hjältar. Samtidigt satt vår lokala tidning hemma hos henne (några kilometer från vårt hus..) och intervjuade henne på ett helt annat tema. Hur var detta möjligt? Jo, Maud Olofsson skickade helt enkelt sin pressekreterare att chatta i hennes namn. Smart. Eller oärligt. Välj själv.