Hetsjakten kan börja om igen

Är det inte märkligt att sådant här alltid bara händer personer som visats med vapen i skogen? Och så snart det händer så skriks det om hur farliga björnar (eller vargar med för den delen, som aldrig angriper människor) är och att de borde skjutas så snart de syns, mer eller mindre. Har inte björnar också en naturlig rätt att försvara sig?

Om björnar hade varit farliga på det sättet som vissa vill göra gällande, hade vi sett betydligt fler döda bär- och svampplockare i våra skogar. Men tydligen spelar det ingen roll. Jägare tycks vara helt fridlysta och ska kunna gå in och skjuta ihjäl djur efter djur utan någon som helst risk.

Jag är verkligen less på detta troféjagande som pågår i de svenska skogarna och som understöds av stora artiklar i tidningen där jägaren stolt står emd ena benet på den döda björnhonan, eller håller upp ett stort blodigt älghuvud. Det skjuts inte av någon viltvårdsönskan, då hade man inte valt att skjuta de allra ståtligaste älgarna, med störst krona etc. Från flera håll börjar man nu varna för att detta kommer att utarma vår fauna av vilda djur. I naturen dödas annars de exemplar som är skjukliga eller svaga, vilket gör att stammen av djurarter fortsätter i stark styrka. Att skjuta av de största och ståtligaste tenderar att förstöra hela den naturliga balansen.

Nej, ska det bedrivas viltvård anser jag att det ska göras av proffisionella "styrkor" som inte är ute och nöjesdödar eller jagar troféer, utan som ska göra det för att säkerställa en god balans i naturen. Punkt.

Spridda för vinden

Alla verkar vara runt och fara just nu. Joakim håller på och pendlar mellan sitt nya jobb i Sthlm och lägenheten i Oskarhamn, och ångesten över att flytta till en stad där det faktiskt finns mer än ett fik (elakt...) verkar vara stor. Men det ska nog lugna ner sig när det är klart.
Lillebror far as we speak till Italien för en vecka igen, med sin långtradare. Lite lugnare känns det nu eftersom han gjort det en gång. Jag vet att han fixar det mesta.
Samuel är i Nya Zeeland på praktik och hade inte hörts ifrån förrän jag lyckades greppa honom på gmail inatt när jag kollade mejlen. Så jag fick en chat med honom en kort stund. Han verkade mer intresserad av vad som händer här dock än att berätta om det där borta. Jag fick iaf veta att de han bor med ber till maten. Det känns ju tryggt...
Och Mia min Mia som ska till Bolivia och bli förälder. Hur häftigt är inte det?

Hm..tror mitt liv är lite tråkigt för tillfället?

Hösten

Jobbhelg. Trött är jag. Kunde aldrig komma ner i varv igår så jag sov inget före jobbet. Imorse var jag nästan död redan vid halv fem. Det var en väldigt lugn natt också, iaf efter kl två. Jag hoppas att det blir en lagomt lugn helg.

Det är en vacker årstid nu, färgerna är helt makalösa. Måste ut och ta bilder snart. Jag gillar hösten, att jag får lov att sitta inne och dricka te, mysa i soffan och läsa bok. Jag måste inte göra så väldigt mycket. Eller, ja, det är inte sant kanske, men utöver alla vanliga måsten så måste jag inte dessutom aktivera mig med annat. Om ni hänger med.
Fast egentligen borde jag inte gilla hösten. Insåg det igår när jag funderade över vad som varit de senaste 5-7 höstarna i mitt liv. Det har en förmåga att trassla till sig för mig om hösten. Vet inte varför. Förändringar kommer gärna om hösten. Varför är det så? Och sen kommer julen då som jag inte är så väldigt förtjust i heller.

På jobbet tycks friskvårdspengarna ha kommit tillbaka. Det var tal ett tag om att vi inte skulle få något alls, men igår fick jag veta att det nu fanns 5000 per avdelning att göra något för. Tydligen är det bestämt att det ska levereras fruktkorgar till avdelningen varje vecka fram till årsskiftet. Det var väl ok. Bra att vi får något i vart fall.

Fortsättning följer..

Jaha, nu har även jämställdhetsutskottet reagerat. Det var väl på tiden? Inte ofta man hör så mycket från dem, så det var välkommet, får jag säga. Jag undrar dock hur många människor som ska behöva förklara för Holmlund vad sexism är innan han förstår. Det verkar vara en lång startsträcka där... Kanske det bara vore bortkastade pengar att sätta honom på kurs? Han kanske inte kan förstå? För det kan väl inte vara så illa att han bara inte vill erkänna att han gjort något fel och uttalat sig opassande?

Radiohistoria

Jag gjorde en radiointervju igår. Väldigt kul. Det var med anledning av "historien" förståss. Det var en tjej från radioutbildningen på Strömbäcks folkhögskola som gjorde intervjun. Hon hade träffat Lennart Holmlund dagen innan och verkade lite... ja jag vet, men nånting efter det. Tydligen hade hon fått en stunds samtal med honom efteråt och det verkade tydligt att det stora i det här är att han faktiskt inte förstår sexism och fortfarande inte ser vari det sexistiska är i historien. Sedan att han väljer att slåss med näbbar och klor (och dåliga argument, påhopp på sandlådenivå etc) är ju lite märkligt. För att inte säga dumt. Men men. Det är inte min grav han gräver.

Kul också att det var tre insändare i VK igår som samtliga var negativa till hans "skämtlynne". Två män och en kvinna. Som Anna så smart sa igår så är det väldigt tydligt just nu att det bästa i en sådan här historia är när män och icke-fior uttalar sig mot Holmlund. För kvinnor är bara bittra fruntimmer med klimakterieproblem och Fior är sura feminister med dito. Typ. Det visar igen på vilka som har rätt att sätta dagordningen, vilkas ord som väger tyngst i samhället etc. Intressant så det förslår.

Men tillbaka till radio. Hur gärna skulle inte jag vilja jobba på radio? Det är också en liten dröm sedan länge som jag aldrig gjort något av. Jag hade en liten önskan om journalisthögskolan för länge sedan, men intaget var så högt. Varför kollade jag inte in Strömbäcks journalistutbildning? Too late now, men fy vad koolt. Det är aldrig försent tänker ni postiva människor, men jo det är nog så. Jag har inte råd att plugga mera nu. Inte fulltid iaf.

Att vara både intelligent och kul

En blogg som jag sedan en tid följer med stort intresse är Henrik Schyfferts. Den innehåller verkligen allt möjligt och man blir både road och fundersam. Kan rekommendera den varmt. De senaste dagarna har jämställdhet och humor varit på tapeten, med anledning av ett uttalande som Gudrun Schyman gjort. Redan från början tycker jag att man kan urskilja en stark ödmjukhet hos Schyffert i frågan även om jag tycker att han gör ett feltänk. Idag kom dock ett nytt inlägg som kändes som ett resultat av diskussioner och funderingar. Jag gillar verkligen människor som kan ändra sig när de möts av argument och som gör det med stil. Det gör Schyffert.

En fin avslutning på något föraktfullt

Jag brukar aldrig bry mig om Alex Schulman. För mig har han nog i det närmaste varit en icke-människa, någon som jag aldrig har förstått varifrån hans kändisskap har kommit. Men när Aftonbladet idag förmedlade att Schulman skrivit sitt allra sista blogginlägg var jag tvungen att gå dit och läsa.

Och jag slås verkligen av vilken insiktsfull människa han plötsligt blottar sig som. Nästan som att det inte skulle vara han som skrivit det. Imponerande, Alex Schulman, måste jag säga! Jag applåderar hans mod, som jag ändå gissar att det krävs för att ställa sig upp och erkänna att ens framgång/popularitet beror på det hatiska och föraktfulla sätt som han skrivit om andra människor på sin blogg. Även om man kan tolka någonstans att han anser sig blivit hetsad av läsarna att fortsätta i den stilen. Men trots det, tycker jag att han gör en bra sak idag.

I hans slutkläm skulle man också kunna tolka det som att en mammas kraft varit stor, vilket gör det hela lite fint, som en storslagen säsongsavslutning av en folkkär såpa. Som när elake Viggo i Rederiet fick göra en god gärning innan han dog ut ur serien (jo jag såg de första åren).