Apropå flygresor...

(Hela showen finns från början på youtube och rekommenderas varmt! Även showen "Dressed to kill" är hilarious.)

Vegetarianism, barnuppfostran och val av livsstil

Det här, förresten, retar mig enormt. Det handlar inte på något sätt om veganism, det handlar om helt andra saker, men det förvånar mig inte att media omedelbart försöker omvandla något så hemskt till att vara en konsekvens av människors ställningstagande för veganism. Det är precis samma sak som att sätta rubriken "Köttätare stängde in och svalt sitt barn" på följande artikel.

Det hela har dessutom tydligen mynnat ut i någon slags diskussion om att veganer och vegetarianer som inte föder sina barn med kött har valt livsstil åt sina barn på ett så oerhört förbjudet, nästan barnmisshandlande sätt. Jag skulle i så fall vilja vända på det och säga att köttätare också i så fall väljer en livsstil åt sina barn. En livsstil som går ut på att döda andra varelser för sitt eget höga (mat-)nöjes skull (som dessutom kostar emormt mycket på miljön, som redan befinner sig i kris). Och föräldrar gör val åt sina barn, det ingår liksom i hela uppfostringsdelen av det ansvar som man har som förälder. Vissa gör mer lyckade val, andra kanske mindre lyckade. Men det hör till. Och en massa barn har vuxit upp på vegetarisk kost utan för den sakens skull dö av undernäring eller drabbas av skörbjugg (finns det ens längre?).

Men det är inte första gången som jag stöter på det här. Flera har faktiskt frågat om jag (underförstått: liksom mitt barn) kommer att börja äta kött igen när jag får barn. Självklart inte. Och självklart kommer jag inte ge mina barn kött heller. Det vore för mig lika dumt som att döpa mina barn i Svenska kyrkan (eller vilken annan kyrka som helst såklart, men SK är väl den som ligger närmast till). Eller att uppfostra dem till att bli fulländade moderater. Eller att lära dem att solidaritet med annat levande är blaha. Etc. Det är också val som de kan göra själva när de är mogna för det. Precis som att äta kött. Det får de välja när de blir äldre, och då kan jag inget säga. Men att jag skulle uppfostra mina barn i något som jag själv inte tror på, det om något vore väl idiotiskt?

Om sedan mina ev. barn som vuxna är köttätande troende kristdemokrater med stora bensinslukande stadsjeepar och aktieportfölj i vapenindustrin, ja då får jag väl ta det och inse att jag kanske inte lyckades så bra. Men då är det i vart fall deras eget val.

Jobbångest, igen

I onsdagens ena lokaltidning (jo, jag ligger nästan alltid lite efter) berättas det att statsvetenskapliga institiutionen på Umeå universitet ska kicka 7 av sina totalt 22 lärare. Sju lektorer får gå. En knapp tredjedel av staben, alltså. Jag börjar än mer tvivla på Högskoleverkets rapport om att det snart ljusnar för statsvetare på jobbfronten. Efter det att studenterna börjar svika brukar det ta ytterligare några år innan det syns på arbetsmarknaden i form av ökade jobbtillfällen.

Så, vad ska man läsa då? Vad ska jag utbilda mig till? Helst något som går fort och som jag kan göra bredvid mitt jobb och alla tusen uppdrag. Jag är så less på att känna mig så icke-framgångsrik, samtidigt som det känns som att alla andra människor runt omkring bara lyckas hela tiden (vilket såklart är sant...).

Höll på att dåna, by the way, när jag fick veta att ingångslönen (för vuxna) på McDonalds är högre än vad jag har i lön nu, efter flera års arbete. Känns ju bra.

Post-mötes-uppe-i-varv

Ganska precis hemma från ett strålande årsmöte med Fi Umeå. Verkligen en peppande, positiv känsla! Fler medlemmar som inte varit aktiva på väldigt länge var där, villiga att kliva in igen, vilket är väldigt kul. Bra stämning, bra diskussioner och väldigt bra formmässigt också. Mycket nöjd.
Dessutom hade lokal-TV hittat dit, trots att pressansvarige (aka Me) hade missat att skriva pressmeddelande. Bra med media som håller koll på hemsidan... =) Får erkänna att jag var lite ringrostig, har inte varit med i TV sedan valrörelsen i höstas. Stakade mig en del och snodde kanske runt på något, men vi får väl se. Tror resultatet kommer imorgon bitti.

Nu låter det som att vår TV gått igång på övervåningen. Måste vara första gången på flera veckor. Ska nog förflytta mig upp och vara lite social.

Åh! Det absolut bästa med att vara den som bakar tårtan är, förutom att man får den som man vill i fråga om ägg- och laktosfritt, att man får ta med resterna hem...

Att starta dagen med Eddie Izzard

I'm in love! Har spenderat alldeles för mycket tid framför Youtube idag. (Samtidigt som jag bakat tårta till årsmötet med Fi Umeå ikväll, of course.) Har tittat på en massa stand up- och intervjuklipp med Eddie Izzard. He's lovely. I would marry him in a second. Han verkar intelligent och klurig vilket jag gillar. Bygger delvis sin humor på verkliga förhållanden samtidigt som han blandar in påhittade historier som är så absurda att det faktiskt blir hysteriskt roligt. Och trots att han klär sig i "kvinnokläder" som bara blinda pensionärer skulle ta på sig så är han ofantligt attraktiv. Hur går det ihop? Hans charm är påfallande, helt enkelt.

Ja, precis vad jag behövde i vart fall. Har känt mig hängig, stressad och nojjig ett par dagar, så lite humor var inte fel. Rekommenderas varmt alltså. Ett speciellt roligt klipp rekommenderas till Ulrika samt andra som kan lite/har läst franska (och delar min humor, bör tilläggas).

Jag rekommenderar nog uteslutande roliga killar, jag är medveten om det. Men det finns tyvärr väldigt få riktigt roliga (kända) kvinnliga stand up-artister as I know of. Jo, Ellen DeGeneres är kul. Hon håller nog samma klass som Izzard, även om jag tycker att hon återanvänder för mycket av sitt material.

Syskonkärlek II

Jag blev lite bönhörd eller något igår förresten. Jag fick chansen att träffa min äldre lillebror en stund. Han ringde häromdagen och frågade om jag visste var Vindeln låg... Det visade sig att han fått ett uppdrag via banverket att tillsammans med en annan kille åka från Värnamo i Småland och upp genom landet till några knytpunkter och leverera några slags elskåp. Slutstation skulle vara just Vindeln, som ligger några mil inåt landet från Umeå sett.

Så igår mötte jag och Mattias upp honom och den där andra killen (en mycket trevlig kille vid namn Håkan), gick en sväng runt stan (och insåg att Umeå city faktiskt inte är så mycket att se egentligen kanske..), kvällsfikade och hamnade till slut på Bishop arms. Det var väldigt trevligt och oerhört kul att få träffa honom, om så bara för ca fyra timmar.

Vi lever ju ganska olika liv och är nog också i grunden ganska olika lillebror d.ä och jag. Och jag har verkligen svårt för att inte vara för mycket storasyster och säga till honom hur han borde leva... Jag vet, det är verkligen inte bra, men det är ibland hemskt svårt att stå bredvid och se på. Samtidigt ger han mig verkligen en chans att få se in i vardagen i liv där man väljer annorlunda eller inte ser samma på saker som jag gör. Det är frustrerande att han tycker det är okej att inte ta ut pappaledighet annat än till semester och jul, att han faktiskt inte vet vilken storlek i kläder hans dotter har etc. Det är inte det att han är trångsynt, jag vet inte hur jag ska förklara... Han har bara inte sett eller upptäckt det som jag tycker är fördelarna med ett jämställt samhälle kanske. Till viss del tycker jag ändå att jag når honom. Och att det går framåt. Men det är frustrerande. Han är kanske min allra största politiska utmaning någonsin egentligen.

Men, han är min lillebror och jag älskar honom för evigt oavsett vad han gör och vilka beslut han väljer att ta i sitt liv. Så är det. Det var skönt att få se honom, krama om honom och upptäcka att han faktiskt blivit alltmer vuxen sedan sist. Och vi hade väldigt roligt alla fyra.

By the way upptäckte jag via bartendern på Bishop att det fanns en helt alkoholfri öl som faktiskt smakar öl! Inte helt fel.

Min bloggläsartid fortsätter att föröka sig...

Tänk vad man missar ibland när man för enkelhetens skull väljer att läsa bloggar via en rss-grejs! Idag spanade jag in Helle Kleins blogg på sin ursprungssida och dök ner i hennes blogglänkar. Jag fann bloggande människor jag faktiskt en gång känt mer eller mindre personligen, och jag fann en rad olika intressanta bloggar som jag rullat runt i en stund.

En av de varmaste bloggarna jag fann var såklart Jonas Gardells dagbok. Jag läste en del av hans böcker och såg hans uppträdanden (på tv/dvd, det var alltid slutsålt i Örebro), men på något sätt försvann han i hela den här dödsångest-reboundperioden som var, eftersom jag helt enkelt inte klarade av hans klarsynthet och filosoferande. Iaf så skriver han dagbok på sin sida. Ömsom känslomässigt, ömsom vasst och politiskt. Bara måste citera ett inlägg från den 2 maj i år:

"Är det inte skönt nu efter så många år av socialdemokratiskt vanstyre att Fredrik och Filippa äntligen har tagit över.
Jag tycker Fredrik och Filippa redan på kort tid lyckats utföra en mängd viktiga saker.
De har tagit bort förmögenhetskatten, fastighetskatten och sänkt inkomstskatten, inte sant, och det vill jag bara tala om har sparat en massa pengar för min make och mig – som tråkiga, trista fattiga människor får betala, och det gör ju inte oss nånting, för vi känner ju inte dem."

Läs hela inlägget, det fortsätter att vara lika elakt, om inte mer...