måndag, februari 25, 2019

Oscars 2019

Det blev som jag gissade en lite spridd Oscargala, men det var roligt. Nästan bättre än när en och samma film plockar hem pris efter pris. Det blir lite mer spännande.

  Röda mattan i år var kanske tråkigare än någonsin. De som intervjuar var kanske mindre plastiga än vanligt men precis lika inställsamma som alltid, vilket inte blir särskilt kul. När någon upprepar "Oh, you were fabulous!" minst tre gånger i en intervju som varar max 35 sekunder så blir det inte särskilt skojigt eller givande att lyssna på. Dessutom verkade det åter vara okej att fråga "Who are you wearing?", vilket blev mer eller mindre bannat för ett par år sedan efter att bl.a Reese Witherspoon drog igång #askhermore-rörelsen.


   Många av de "stora stjärnorna" verkade ta sig igenom mattan hyfsat osedda och över lag upplevdes den ganska gles, på något vis. Vill minnas den delen av kvällen som roligare förut, med lite mer rappa och spontana träffar med förväntansfulla filmmänniskor på väg in till årets firmafest. 
Väldigt mycket rosa fluff á la 80-tal på klänningsfronten i år, lite fler byxdresser vilket är mindre flärdfullt men samtidigt roligt att inte alla måste in i samma form. Ofta i kombination med nån slags cape, vilket verkar inne också, och det både gillar jag och inte, på nåt vis. Ingen särskild klänning, eller smoking, som jag fastnade för i år dock.

  Galan inleddes av Queen med Adam Lambert som inlånad sångare och det var rätt pampigt. Jag har dålig koll på Lambert och vet inte om han impade på mig som "substitut" för Mercury men det var en helt okej inledning. Finast blev det då en stor bild av just Freddie Mercury slängdes upp i slutet. Annars blev det mer av en traditionell inledning då första prisutdelarna Amy Poehler, Maya Rudolph och Tina Fey kom in och lite axlade den rollen. Som sagt; låt några gamla/nuvarande SNL-komiker ordna värdskapet så blir det bra. Hade trion fått fortsätta är jag säker på att det hade blivit betydligt fler skratt från min sida under natten, nu var det rätt glest.



  I och med att det saknades en värd så kändes det som att prisutdelarna kanske fått lite friare instruktioner än vanligt. Det kändes som att fler vågade/ville vara lite roligare än vad som är vanligt annars. Vissa lyckades ganska bra, men för det mesta drog jag mest på munnen och tyckte det var småtrevligt. Undantaget var kanske främst Melissa McCarthy och Brian Tyree som drog det hela lite längre då de skulle dela ut priset för bästa kostym...


  Bland tacktalen var det inte heller så många som stack ut. Ganska tidigt levererades dock det kanske sämsta jag någonsin varit med om då filmen Vice vann för bästa makeup. Jag vet på riktigt inte vad de tänkte att det skulle bli. Tre personer försökte turas om att läsa namn från en skrynklig lapp och det misslyckades ganska fatalt.


  Det känns taskigt kanske och jag förstår att det här är personer som inte står framför kameran särskilt ofta (utan snarare är riktigt superskickliga på det de gör bakom kameran), men det får de bjuda på. De vann en Oscar...

  Alfonso Cuarón, fotograf och regissör av Roma, visade en helt annan vana då han återkommande fick kliva upp och tacka personer. Det kändes nästan väntat, som om han bara fortsatte tacka fler och fler varje gång han fick en ny chans. Han kändes i vart fall avslappnad och glad över sin framgång och han tackade Netflix så många gånger att jag tror att det blev lite jobbigt för den delen av industrin som inte tycker att Netflixfilmer hör hemma på de stora galorna.

  Rami Malek vann som jag trodde för rollen som nämnda Freddie Mercury och höll kanske ett av de finaste talen. Han kändes innerlig och proffsig. Det mest oväntade stod kanske Olivia Colman för då hon vann bästa kvinnliga huvudroll då "alla" var säkra på att Glenn Close skulle ta hem det (säkert hon själv också), något Colman nästan bad om ursäkt för i sitt tal, när hon väl började få ihop orden lite mer sammanhängande. Det här måste ni se om ni inte redan gjort det, hon är bedårande fin i sin glädje:


  Ett tacktal att se om fler än en gång, det gör mig lika glad varje gång. Det finns klart likheter till det euforiska tal som Frances McDormand själv höll förra året, så jag tror att hon stod på sidan om och skrattade igenkännande. Skojigt! Jag tycker lite synd om Glenn Close, men ska jag vara ärlig så hade det känts lite konstigt om hon fick pris för en film där hon visserligen är väldigt bra, men på intet sätt gör sitt livs roll, bara för "lång och trogen väntan". Det är ju inte så det ska fungera.

  Jag hade 8 fel, 16 rätt den här gången. Som väntat inget höjdarår direkt. Men flera fel jag hade var jag så glad över ändå. Nämnda Olivia Colman tex och att bästa kostym gick till Black Panther, vilket var ett udda men kul val. Sen hade jag även fel på bästa film, det priset gick till Green Book. Det är på intet sätt en dålig film, den är snarare riktigt bra. Men jag tycker att Roma är bättre. Jag tycker att BlacKkKlansman och Black Panther kanske är bättre också, men framför allt Roma.

Green Book tar emot priset för bästa film
  Det är synd att juryn inte vågade rösta fram en icke engelskspråkig film för första gången och som sagt tror jag att det var mer av hela Netflix-grejen än just språket som var orsaken. De är inte redo riktigt än. Det är bara ett par år sedan det sist buades i salongerna på andra galor då Netflix började kamma hem priser. Det har upphört nu men jag tror känslan finns kvar hos många. Förnyelse är läskigt ibland. Och att Black Panther, en superhjältefilm, ens var nominerad i den kategorin är ju lite vågat nytänk bara det, så att de inte skulle ta hem det förstod jag visst. Men som sagt, hellre BlacKkKlansman i mitt tycke, men Green Book är en bra film den med.

  Lite småtråkig gala även i år med andra ord, med några undantag. Jag läste rubriker idag om att ingen saknade värdskapet men det håller jag inte med om fullt ut. Det blev ganska mekaniskt och det låg för mycket ansvar på utdelare och tacktal för att få det roligt, det får man nog jobba lite mer på om det ska kunna ta ut en rolig värd som lättar upp mellan priserna.

  Och mellansnacket på Aftonbladet TV var inte särskilt upplyftande eller smart i år heller. Mest märkligt och samma samma mellan varje paus. Jag hade en massa problem med osynk och lagg och fick till slut ge upp att se galan på tv:n utan fick sitta med datorn i knäet i soffan istället. Supertrist att de inte kan sända den i vettig kvalité på ett vettigt sätt. Är det det bästa vi kan erbjudas? Jag lär ju inte vara ensam om att se galan i Sverige? Nästa år blir det någon annan lösning, det har ju blivit allt lättare att hoppa på utländsk streaming så jag får kolla upp nåt sånt, tror jag.

  Ett heelt år till nästa gång nu. Och en massa bra film att se fram tills dess. Jag har ett helt gäng med icke nominerade filmer som jag lite väntat på att få se också så det lär inte bli tomt på den fronten. Tack för i år Oscars!

söndag, februari 24, 2019

Oscars 2019 - gissningar!

Så var det dags för Oscargalan igen, min galahöjdpunkt på året. Kanske rent av tv-höjdpunkt. Så himla synd då att ingen "riktig" svensk tv-kanal kunde tänka sig att köpa rättigheterna för galan då. Istället är jag utlämnad till att betala Aftonbladet Plus som inte ens sänder i HD-format utan i gamm-tv-upplösning. Fantastiskt. Och inte lyckas jag se det via apple tv:n heller utan får airplaya från datorn. Dåligt.


Det om det. Jag är ruggigt förkyld nu, inte bara hosta längre, så jag hoppas att jag kommer orka hålla mig vaken inatt. Kl 02 öppnar galan med Queen, tydligen, då galan inte ska ha anlitat någon ny värd efter att Kevin Hart hoppade av. Ska bli spännande att se hur det blir. Om de nu inte överraskar med en värd ändå...

Jag har hunnit se 21 filmer i år, hade satt drömgränsen till 33 men tycker att jag nådde högt nog. Jag har sett alla nominerade till Bästa film förutom Vice, så det är ganska bra ändå. En dokumentär (RBG) och en av de animerade (Ralph Breaks the Internet) har det också blivit.

Jag tror inte att det kommer bli storslam till någon särskild i år, trots att både Roma och The Favourite har 10 nomineringar var. Men jag tror att om någon så blir Roma den mesta vinnaren. Redo för mina gissningar i år?

Bästa regi:
Vinner: Alfonso Cuarón - Roma
Vore skojigt: Spike Lee - BlacKkKlansman

Bästa film:
Vinner: Roma
Bubblare: Flera, varför inte Green Book eller The Favourite?

Bästa manliga huvudroll:
Vinner: Rami Malek - Bohemian Rhapsody
Bubblare: Christan Bale - Vice

Bästa manliga biroll:
Vinner: Richard E. Grant - Can You Ever Forgive Me?
Bubblare: Mahershala Ali - Green Book

Bästa kvinnliga huvudroll:
Vinner: Glenn Close - The Wife
Vore skojigt: Olivia Colman - The Favourite

Bästa kvinnliga biroll:
Vinner: Regina Kin - If Beale Street Could Talk
(Svår kategori, har dessvärre inte sett Kins insats och har ingen riktig favorit bland de andra.)

Bästa foto:
Vinner: Alfonso Cuarón - Roma
Bubblare: Robbie Ryan - The Favourite

Bästa originalmanus:
Vinner: Green Book
Bubblare: The Favourite 


Bästa manus efter förlaga:
Vinnare: BlacKkKlansman

Bästa animerad:
Vinner: Spider-Man: Into the Spider-Verse 

Bästa icke engelskspråkiga film:
Vinner: Roma

Bästa dokumentär:
Vinner: RBG

Bästa kortdokumentär:
Vinner: Period. End of Sentence.
(Total gissning utifrån internet-surr)

Bästa kortfilm:
Vinner: Skin
(Total gissning utifrån internet-surr)

Bästa animerade kortfilm:
Vinner: Bao
(Total gissning utifrån internet-surr)

Bästa originalsång:
Vinner: "Shallow" - A Star is Born 

Bästa originalmusik:
Vinner: Ludwig Göransson - Black Panther
(Patriotisk gissning, okej...)

Bästa kostym:
Vinner: Alexandra Byrne - Mary Queen of Scots
Vore skojigt: Sandy Powell - Mary Poppins Return 

Bästa scenografi:
Vinner: The Favourite
Vore skojigt: Mary Poppins Returns

Bästa Makeup:
Vinner: Vice

Bästa visuella effekter:
Vinner: First Man
Bubblare: Avengers Infinity War

Bästa klippning:
Vinner: Vice

Bästa ljudklippning:
Vinner: A Quiet Place
Bubblare: Bohemian Rhapsody

Bästa ljudmix:
Vinner: Bohemian Rhapsody

Förra året tyckte jag tydligen att galan var lite småtråkig, men jag prickade in 20 av 24 rätt. Jag har svårt att tro att jag lyckas lika bra i år så jag får väl hoppas på det omvända; kul gala med få rätt. Vi får se. Drygt två timmar kvar nu, ska väl ge mig in i sändningen från Röda Mattan nu, in i Oscarsdimman!

lördag, februari 23, 2019

Produktiv fredag

Den här eländes hostan! Trodde det var på väg att bli bättre men så vände det snarare och blev sämre. Men jag har åtminstone inte fått feber och hela influensa-kitet som M hade. I torsdags var jag trots det som en geléklump på jobbet, kroppen var helt mör av allt hostande. Jag som alltid står vid mitt skrivbord märkte kring lunch att jag snarare hängde på skrivbordet än stod rakt vid det. 

Igår jobbade jag hemma istället, det passade bra då jag inte hade några möten ändå, vilket var länge sedan sist. Jag brukade ju jobba hemma nästan en dag i veckan förut, en överenskommelse med min förra chef för att jag skulle kunna få en dag med lugn och ro och fokus, och det fungerade väldigt bra. Men pga projektet jag jobbat med i ett drygt år så blev det sen aldrig några dagar som funkade.

Igår var dock en väldigt produktiv dag, jag kände mig riktigt nöjd när jag till sist slog ihop datorn vid 16-tiden. Då hade jag i princip suttit i sängen och jobbat sedan M for till jobbet en stund före sju. Med en lunchpaus då jag drack nyponsoppa framför ett avsnitt av Sex and the City... Skönt avbrott mot det vanliga. Och en skön känsla att inför helgen kunnat pricka av så många saker som lösta.

På måndag jobbar jag också hemma. Om jag inte tar hela dagen flexledig. Det är Oscargala på söndag natt så det lär hursom bli en måndag med lång sovmorgon.

tisdag, februari 19, 2019

Hosta och kattsaknad

Trots att M varit dålig i tre veckor så har jag lyckats undvika hans influensa, märkligt nog. Fast i söndags började jag hosta och känna av astman rätt mycket plötsligt. Och det sitter i, speciellt på kvällstid. Typiskt då att jag inte har medicin kvar, jag skulle hämtat ut ny före jul men var bara ett par dagar sen då recepten precis hunnit gå ut. Just då kändes det inte så bråttom men just nu känns det som nåt jag skulle ha tagit tag i. Förstås. Istället hostar jag mig trött periodvis under dagarna.

Jag längtar lite efter vår nu faktiskt. Speciellt då jag ser foton med vårsol och gröna gräsmattor på sociala medier från bekanta och släkten söderöver. Just nu är det packad ishalka ute, speciellt på uppfarter och cykelbanor. Det töade just så pass i helgen att det blev blött överst på snöhögarna och sen frös det igen. Katterna har börjat vilja vara ute mer igen, vilket är lite av ett vårtecken, tänker jag. De börjar bli rastlösa inne och hittar på det ena buset efter det andra, så det är bra om de kan rusa av sig lite ute. Igår satt tex Nemi på en byrå och gjorde små veck i tapeten som hon sen tog tag i med tänderna och rev loss långa bitar av. Perfekt. Och så såg hon förstås helt oförstående ut då jag sa till henne. Á la kattbeteende.

Gamm-finisarna

Fantastiska kattfamiljen till trots så drömmer jag fortfarande om våra gamm-katter. Jag kan vakna och undra vart Smilla är då jag inte känner hennes varma päls och surrande sovljud bredvid mitt huvud. Jag saknar henne så enormt mycket. Alla de äldre. De har som en särskild plats och jag vet inte om sorgen och saknaden någonsin kommer att mattas av helt.

måndag, februari 18, 2019

Skvalserier

I Oscarstider borde jag väl ägna min fritid åt att se ikapp nominerade filmer men det har faktiskt blivit en del serier istället den sista tiden. Några filmer har jag hunnit se, ungefär en tredjedel av de nominerade om man räknar bort dokumentärer och kortfilmer.

Jag brukade ju alltid somna till en serie för skvalets skull men då M sov så dåligt en period så har jag försökt lära mig att kunna stänga av just innan jag somnar, vilket varit ganska framgångsrikt. Just nu är det egentligen rätt intressanta/roliga avsnitt av brittiska lekprogrammet "Pointless" som är min sömntablett.

Men jag har två skvalserier* igång också, som jag pendlar lite emellan. Jag följde aldrig Will & Grace när det gick, mer än att jag såg enstaka avsnitt när det var på tv men det har jag som projekt nu; att se den från början. Eller, det började med att jag såg de nya avsnitten, gillade dem och sen började om. Jag är på säsong sex nu, vilket är något av en mellansäsong; varken bra eller dålig, lite tomgång sådär. M tycker den är elak men jag tycker den är rätt kul, inte alla avsnitt, men den är över lag bättre än vad jag hade tänkt mig.

Den andra serien började jag se då jag hoppade på ett gratiserbjudande på HBO för en månad; Sex and the City. Den följde jag inte heller då den gick på tv men har sett igenom för några år sedan. Men nu började jag om. Eller jag hoppade över första säsongen, den är inget vidare. Det är långt ifrån alla andra avsnitt heller och ibland stör jag ihjäl mig på dem. Fler än en gång har jag funderat över varför så många tjejer/kvinnor säger att de känner igen sig så mycket i serien. För det har jag nog gjort rätt sällan. Ibland absolut, men oftast inte. Desto oftare funderar jag över hur pinsamma vissa scener måste ha varit att spela in. Fast det är rätt kul. M tycker än sämre om den serien; "De är ju bara ledsna hela tiden".


M tittar på den norska serien Norsemen istället. Jag stör ihjäl mig på den medvetet brutna norsk-engelskan. De låter som idioter allihop. Det är ett givande och tagande, tydligen, det här med att se serier. Tur vi har två tv-apparater...

*Serier man kan ha på och samtidigt göra nåt annat, som att måla i bok, sticka eller tom jobba lite, utan att essensen försvinner nämnvärt.

söndag, februari 10, 2019

Skön söndag

Jag hade ett erbjudande om biosällskap ikväll som jag tackade nej till då jag inte trodde jag skulle ha bilen tillgänglig. Idag ska det nämligen (äntligen!) bytas varmvattenberedare i huset och enligt mina kalkyleringar skulle det ta hela dagen. M, min kära hypertidsoptimist, protesterade och sa att "det går på ett kick, det är ju bara ett par rör som ska bytas" varpå jag protesterade tillbaka och påpekade att den ska borras upp på väggen med reglar, det ska mätas och det ska passa saker (inget i vårt hus passar typ med något annat, vi har inte direkt en enhetlig dimension på rören i källaren) och så hade vi ju planerat att svärfar skulle vara här för att hjälpa till. Inte för att jag inte kan eller vill, jag gillar att lära mig sånt där praktiskt, men för att det nu var länge sen han var här och jag vet att de uppskattar att göra sånt tillsammans, så jag föreslog det. Lite far-och-son-tid.

Vacker vinterdag!

Planen (den tidsoptimistiska) var att svärfar skulle hämtas vid nio, de skulle göra bytet och jag skulle ordna med lunch och fika och sen skulle det vara klart. Klockan är nu halv ett och de har ännu inte kommit hit. Tydligen sitter de fast med min bil i snöyran nånstans i trakterna av svärföräldrarnas hus.

Så jag hade kanske rätt (igen). Inte en chans att bilen är ledig till 16-tiden.

Men det går då ingen nöd på mig. som sagt så uppskattar jag egentid kanske lite extra nu när jag inte längre bor själv hela veckorna. Jag städar bäst då, jag gillar att städa när jag är själv och jag har hunnit med en massa här på förmiddagen. Jag slängde ut mattorna vid halv nio i morse och då kom grannkatten in på besök. de har sen fått stöka runt där uppe medan jag städat här nere. Så övervåningen är fortfarande inte klar. Nu har kompisen gått hem, de andra vilar i varsitt hörn och jag har just en kopp te och väntar på att banankakan i ugnen ska bli klar. Hittade ett recept med kanel, ingefära och valnötter som jag följde, sen slängde jag i lite krossad bakchoklad på slutet, vi får väl se hur det blir.

Tröttnötter efter kompisbus

Men skönt och återhämtande att få vara själv med mitt eget huvud en stund. Jag har ett så pass socialt arbete så mitt introverta jag behöver tid för det. Det kan vara den bästa återhämtningen. Därmed inte sagt att det inte är mysigt att umgås med vänner, spela spel eller se serier tillsammans med sambon i sängen. Det är bara något annat med just såna här stunder. Jag hinner bli tillfreds med mig själv.

tisdag, februari 05, 2019

Fikarumstjockisen

Idag när jag, som så ofta numera, sa nåt halvhögt ursäktande om att jag hade så mycket mat i min lunchlåda så fnös min kollega och tyckte att det var "bra mycket luft i min pastagratäng". Konstig sak att bli glad över kanske men det blev jag. Jag vet inte om hon sa det för att "have my back" på riktigt men lite så kändes det. Och kanske än bättre om det inte var medvetet.

Det har varit mycket matprat, kaloriprat, träningshets, inte-fika-på-fredags-fikat-hets (på riktigt hets mellan ett antal personer) och en del "tjockis-prat" (om folk som är "tjockisar" alltså). Jag har gjort mitt bästa för att inte störa mig på det, och ibland så blir jag mer irriterad än ledsen över det. Svårare att ignorera i takt med att min egen viktresa lite har gått baklänges och jag blivit sjuk onöjd med tillvaron. Då hjälper det inte riktigt att höra folks fördömanden eller hur helt normalsmala människor sitter med till fikat på fredagar och konstant tackar nej till det som bjuds.

Jag ursäktar mig själv också, vilket jag skrev först, men det har kommit av den där allt besvärligare känslan jag har i fikarummet som allt oftare gör att jag går dit lite udda tider. Att prata hälsa, träning osv har jag inga bekymmer med, men det här är som nåt annat. Eller så tolkar jag det så, det är väl inte omöjligt. Men det är tråkigt ändå. 

Fikarumsprat kan ha större konsekvenser än man tänker och menar, är väl min poäng.

Sjukdomar och datorstrul

Det är fortfarande lite sjukstuga hos oss. M var bättre men de här två arbetsdagarna har som tagit kraften ur honom. Idag ville han åka hem vid lunchtid för att ta de sista skypemötena hemmavid istället och jag hade ett inställt personalmöte så det funkade bra. Antagligen skulle han behövt vara hemma ett par dagar till, det är nåt segt elände han dragit på sig. En kollega till mig gick hem före lunch med ungefär samma uppsyn som M haft, vi får väl se hur det hunnit sprida sig på kontoret. Eller magsjukan som en annan gick hem med efter att jag farit tydligen. Men jag är, peppar peppar, fortfarande inte sjuk. Ont i huvudet och trött ikväll, men ingen sjukkänsla. 

Däremot funkade det sådär för mig att jobba hemma. Med min förra chef hade jag en deal att försöka jobba hemma en dag i veckan, men framför allt senaste halvåret fanns det nästan aldrig möjlighet då jag i stort sett aldrig var mötesfri. Så nu har jag inte nyttjat min jobb-vpn på ett tag så det var det som strulade idag. Tydligen behöver den uppdateras på jobbets nät innan den funkar hemma igen. Surt. Men personalsystemet jag själv administrerar kunde jag komma åt via bank-id så jag fick en del gjort i det, kunde skicka ut sms-påminnelser och hann få ner antalet olästa mejl till noll innan det var dags att stämpla ut.

Skönt att jobba hemma i vart fall, jag borde planera in mer sånt framöver. Tyst och lugnt. Och så köpte jag med en semla som jag åt bredvid datorn helt skamlöst. Jag hade förvisso ett gäng kattsvansar som bråkade om att få äta upp grädden så det jag åt var väl mest en semmelbulle med mandelmassa. Men det var gott hursomhelst.

söndag, februari 03, 2019

Semester

I veckan bokade jag vår resa till Stockholm i mars då vi ska se stand-up och ta en liten kortsemester tillsammans med Lil'sis och Joel, samt M:s syster med make. Det ska bli superkul! Ser fram emot det som om det vore en utlandsresa nästan.

Jag kollade och jämförde resesätt och då snabbtåget faktiskt var en del billigare än flyget (1:a klass dessutom) så blev det tåg, till min stora glädje. Jag hade bestämt mig för att resa så ändå men tänkte att de andra kunde flyga om de ville. M sa att han reste som jag och Lil'sis verkade tycka att det var okej med tåg då priset var så pass bra så vi blir hela gänget på ett tidigt snabbtåg till Stockholm. Skojigt, tycker jag! Lil'sis bor hos släktingar till Joel och jag letade fram ett till synes fint hotell och bokade ett något finare rum än det billigaste för att få lite lyxkänsla på semestern. Jag älskar att bo på hotell, men är det inget fint så förtar det lite av känslan, om du frågar mig. Så jag lägger gärna några hundralappar till för att få lite bättre standard och det brukar betala sig.

Två dygn i Stockholm, om tåget sköter sig bra, känns skojigt. Jag har inte så många önskemål utöver själva showen som förstås är huvudgrejen, men jag skulle vilja gå på favoriten Fotografiska och besöka Roy Fares fikaställe. Jag följer honom på instagram och det ser alltid så perfekt ut. Det måste ses på riktigt, helt enkelt.

Några andra bra tips för Stockholm i mars?

Snöstorm och influensa

Och så en ny snöstorm. Jag som annars gillar vintern nästan bäst och som inte brukar ha nåt emot att bli insnöad (när det passar förstås) känner mig faktiskt lite less. Och det är alldeles för tidigt för det, det har just blivit februari. Vi lär få dras med snö och lurigt väder i minst en månad till, om inte mer. Men det brukar vara så, när vintern är sen i antågandet så blir jag less fortare. Märkligt.

M har varit sjuk sedan i måndags kväll, sådär med hög feber och en massa astmaproblem. Han har låtit som en maskin om nätterna så jag har väl sovit sisådär. Ett plus att han varit supervarm nu när huset inte varit så varmt; det har värmt sängen om nätterna, snudd på lite väl mycket... Han har haft beredskap och jobbat i helgen men hemma, vi har inte tagit oss ut alls under helgen. Delvis pga vädret då, och det har varit ganska skönt. Enda nackdelen att vi skulle hjälpt Lil'sis med en flytt men de sköt upp det som de hade kvar också pga vädret så vi får försöka få till det efter jobbet i veckan.

Jag har inte blivit sjuk den här gången. Kanske har M haft en influensa som jag redan haft. Vill minnas att jag var sjuk förra året, eller förrförra snarare, vid julen. Det kanske var den jag hade då. Jag är hursom tacksam för det då jag som vanligt har en del att göra. Inte övermäktigt mycket men mycket nog. Lite har det faktiskt lättat sedan före jul, vilket är skönt (och rent av nödvändigt).