A spoonful of sugar

Två nätter i rad då jag fått sova 8 timmar med få avbrott med bettskena i och tyst-tassande sambo på mornarna har gett lite välbehövligt energipåslag. Inte nog dock, men jag mår lite lite bättre. Har lite mer ork.

Ikväll hade jag biodejt med min "work wife" F och vår gemensamma socionompraktikant. Hade tänkt ställa in den men då orken fanns så kändes det kul att åka ändå. Vi bestämde före julledigheten att vi skulle ses och se Mary Poppins tillsammans för att göra något skojigt utanför jobbet efter den minst sagt intensiva höst vi haft. Att F och jag haft mycket har absolut spillt över på praktikanten som, som tur är, visade sig vilja vara med mycket "på riktigt" och verkligen har kunnat vara något av en extra hand.

Vi har på pappret varit fler men jag tror att få skulle invända mot påståendet att F och jag drivit projektet och projektgruppen till väldigt stor del det här året, speciellt nu under hösten då införandet av det nya personalsystemet kom igång på riktigt. Så vi har dragit ett enormt lass tillsammans och med den äran, skulle jag vilja påstå. Hon kan vara den bästa jag jobbat med. Vi jobbar och tänker ofta lika och där vi har våra respektive brister så täcker vi upp bra för varandra. Kanske inte så bra att vi båda har höga ambitioner och krav på oss själva, men det har å andra sidan gett ett bra resultat.

Och två trötta chefer. Före bion satt vi och pratade lite och hon beskrev nästan ordagrant samma trötthetskänsla som jag haft under ledigheten. "Lite som när man varit sjuk och haft feber ett tag, när det känns som att man är frisk men kroppen ändå inte orkar något, som att det kommer en feberkänsla eller matthet vid minsta ansträngning." - Precis så! Skönt att höra henne beskriva det men trist att det är så vi båda spenderar våra ledigheter. Men det minskar ändå min egen oro.

Och filmen då? Fantastisk, helt oväntat faktiskt. Jag hade ett leende på läpparna nästan hela filmen igenom. Precis vad jag behövde.

Att vara trött

Skön kväll; har suttit i mitt hörn i soffan med datorn i knäet, nån legofilm på tv:n som jag kikat på när den pockat på min uppmärksamhet, en kanna te och julklappschoklad på bordet. M ligger på sängen i rummet bredvid, med sin blippblopp-musik i lurarna och nån slags systemdokumentation som han läser på om på datorn. Trötta katter i fyra hörn. Myskväll på riktigt faktiskt.

Jag har varit ledig en dryg vecka men igår var första dagen helt utan något inbokat. Jag ska inte påstå att det varit stressigt att vara julledig, men dels har jobbet fortsatt att pocka på mitt intresse (hade tex en del telefonkontakt på självaste julafton) och så just det där att faktiskt försöka att bara koppla av och låta saker vara som de kommer; det har inte riktigt blivit så. Förrän nu då.

Jag har varit lite halvsjuk sedan jag gick på ledigt. Haft ont i halsen på kvällar och nätter, hostat en del på nätterna och inte kunnat sova. Haft en sjukkänsla i kroppen lite diffust. Utan att riktigt vara sjuk.

Jag hade en halvdag hemma i förrgår då M jobbade och jag skulle bli upphämtad av Lil'sis först efter lunch. Och jag tog mig inte ur sängen. Inte mer än för att hämta frukost. Jag vaknade tidigt som vanligt men blev sedan kvar i sängen och såg på tv utan större engagemang. Sen fick jag hasa mig upp och skynda mig för att bli klar i tid till hämtningen. Igår hade jag en heldag på nästan samma vis förutom att det dåliga samvetet fick upp mig ur sängen för att tvätta, diska, sätta upp allehanda gottigheter till fåglar och ekorrar ute och bädda rent i sängen. Inte så många jobbiga saker kanske, men varje gång tog det kraft på ett märkligt sätt. Bara för att känna mig lite duktig då M kom hem från jobbet.

Jag fick migrän-aura just som vi skulle ha börjat med julmaten i söndags, tog migränmedicin och vilade ett par timmar, men sedan dess har huvudet inte riktigt varit som det ska. Det är som att "migrän-baksmällan" jag brukar ha en dag efteråt har dröjt sig kvar en vecka nästan. Inte riktigt huvudvärk men en slags skörhet som är svår att beskriva i ord. Igår tog jag värktabletter och satte i bettskenan innan jag la mig och fick en riktigt bra nattsömn. 

Så kanske det vänder nu. Men jag blir orolig, som bekant, och oron gör att jag blir yr (det känner jag igen sedan tidigare) och att jag känner efter ännu mer och får för mig en massa saker. Egentligen tror jag att jag kanske mest, utöver nån slags förkylning som inte riktigt får utrymme att bryta ut helt, är ganska ut-slut av en riktigt intensiv höst. Jag har varit dålig på att lyssna på mig själv, dålig på att vila, dålig på att sätta gränser, dålig på att äta bra och röra på mig vilket i sin tur ökat på vikten i en ganska hastig takt mot slutet av året vilket i sin tur gett mer ångest och känsla av misslyckande vilket gjort att jag säkert tagit i ännu lite mer på andra håll som att prestera ännu lite mer på jobbet. Dålig cirkel, med andra ord. 

Så kanske jag behöver vila. Kanske är det ok att ställa in saker jag bokat under ledigheten och istället bara sitta i min soffa med skvalljud omkring mig, läsa bloggar och reportage som jag lagt på hög "i väntan på tid och ork". Jag har varit ledig i en vecka utan att ha tagit en enda tantlur! Det gjorde jag jämt förut, hade aldrig svårt att somna en stund i soffan eller bredvid M då han såg nåt på tv som jag hade milt intresse i. Nu är det som att huvudet surrar på så att det inte går att stänga ner nog för att ta en tupplur mitt på dagen. Det är svårt nog att somna på kvällarna.

Ja, det var en lång rant om mitt mående. Skönt att få det ur mig kanske. Oron brukar minska då och det hjälper. Tre lediga dagar kvar innan jag ska in och jobba två. Sen har jag flaggat för två lediga dagar till men jag får se hur det blir med det.  En sak i taget.

Ode to pappersmanualen

Jag fick en Go Pro-kamera av M i julklapp som jag har lite ångest över att lära mig. Jag tror att det är en del av anledningen till att jag inte använder den rätt påkostade digitala systemkameran jag köpte inför vår första Barcelona-resa; att jag inte riktigt tagit mig tid att lära mig och och förstå den. Och jag gillar inte saker jag inte förstår. I vanliga fall tar jag då reda på det jag behöver men i vissa fall reagerar jag precis just så; genom att frysa och undvika. Ingen bra grej. Så får det inte bli med den här fina presenten. Det ska ju bli snygga kajak-filmer av den! Och kanske några slalom-filmer om vi tar oss iväg på det nu i vinter.

Jag ser mig som hyfsat "digital" men jag får ändå erkänna att jag saknar att ha en pappersmanual att läsa och lära mig genom. Tant har blivit gammal...

Julen kom och gick

Så var julen över för den här gången, på riktigt lika fort som den kom. Men det blev en lugn och trivsam jul, utan drama, med en massa god mat och trevligt sällskap. Vi gjorde vårt egna vegetariska julbord som ett tillägg till de kött-/fiskrätter som svärföräldrarna önskade ha med och det blev väldigt bra. Vi körde en blandning av traditionella rätter, vissa omgjorda till vegetariskt, med lite libanesiska röror, julifierade sallader med mera. 

Lil'sis och Joel var med några timmar innan de for vidare till Joels familj och då var jag och M kvar ett tag till och spelade spel med svärföräldrarna. De fick varsitt spel i julklapp av oss, att ha när vi eller barnbarnen kommer på besök. De gillar att spela men det är inte så enkelt att hitta spel som passar. Sånt där vet man ju som bäst själv och när det är svårt att veta hur ett spel riktigt ter sig så blir det än svårare att köpa till någon annan. Vi lyckades väl sådär i år, skulle jag säga. Men vi hade roligt.

Hoppas att ni också hade en lugn och trivsam jul!

Klöskatter och tv-bak

Frusen, trött och med en katt som envist biter mig i ena stortån sitter jag i sängen och slösurfar samtidigt som jag ser finalen av "Hela Sverige bakar". Tydligen är mina tår spännande att bita (lite för hårt) i trots att jag gör mitt bästa att inte röra mig under filten. Vi har en hårt bitande pojke i kattfamiljen som går lite för snabbt från vanligt busläge till att bita och klösa benhårt. Han är den största i familjen och jag tror helt enkelt att han inte har koll på sin styrka riktigt. För samtidigt är han den fegaste.

"Hela Sverige bakar" har jag ju ratat rätt hårt förut då jag blev lite less på att Tilde de Paula Eby (som jag absolut annars inte har något emot) alltid skulle skapa dramatik med tårar och djupa berättelser om livssorger av nåt slag. Det är väl okej i ett tv-magasin (heter det så numera?) men bakprogram kan väl få vara lite lättsamma?

Men i och med bytet från Tilde till Tina Nordling (och Johan Östling) så känner jag mig ganska nöjd och hemma faktiskt. Jag gillar Birgitta Rasmusson, hon är en bra motsvarighet till den brittiska Prue Leith och även om hennes sidekick Johan Sörberg inte på långa vägar är en Paul Hollywood så är jag nu glad åt upplägget. Kul med en svensk underhållning som jag inte stör ihjäl mig på. Sen att jag längtar efter en ny säsong av den brittiska motsvarigheten är ju en annan sak.

En vecka kvar

Först igår slog det mig på riktigt att det snart är jul. Och att jag väl tänkte skicka lite julklappar söderut i år också, om än något färre än tidigare år. De flesta syskonbarnen börjar bli stora (två har tom varsitt eget barn nu...) och det är inte riktigt ekonomiskt hållbart att dämpa det dåliga samvetet för avståndet med julklappar till alla. Det har dessutom på sina håll varit mycket av en envägskommunikation och det känns bra besvärligt på så många sätt. Men några ska gå söderut.

Och det kanske är dags att ordna till sånt nu?

Igår for vi till stan sent på eftermiddagen och nyttjade det kvällsöppna köpcentret ett par timmar. Precis lagomt med människor, det är väl inte alla som vill spendera sin lördagskväll kl 19 där riktigt. Så några klappar är klara. Och det utan att jag hunnit göra min vanliga julklappslista, minutiöst planerad till varje person. Nu blev det några spontantidéer och det får väl duga.

Vi ska äta jullunch hos svärföräldrarna och de önskade i år att göra sina favoriter och att vi tar med oss det vi vill ha, något som passar mig väldigt bra. Jag gillar att planera och laga julmaten själv. Då får jag välja ut egna favoriter och får dessutom göra dem som jag vill. Så det har jag börjat kika på idag. Skulle tro att det blir en matlagningsdag på söndag. Möjligen med hjälp av Lil'sis.

Hela veckan är välplanerad med möten nästan oupphörligt så det lär inte bli så många flexmöjligheter den här veckan. Men jag ska försöka hinna planera och handla. Sen blir jag ledig i en väldig massa dagar i rad, det har jag inte ens hunnit tänka på knappt. Men det känns definitivt efterlängtat efter den här hösten. Lite ny ork. Och slappdagar med filmtittande och brädspel (högst på önskelistan). Och kanske hinna läsa den där boken som legat på sängbordet en längre tid nu.

Huvudbang

Jag vaknade med jordens spänningshuvudvärk klockan 4 i morse. Då skränkatten Nemi fick för sig att det var dags för gos-bus-mat, i den ordningen. En ny företeelse som hon börjat med; hon sitter nere i hallen och skriker tills vi (aka jag) kommer ner. Då kurrar hon ljudligt, mer än någonsin. Skräpkatt. Hon måste ha snappat upp det av Smilla, hon gjorde så sista halvåret, primärt för mat.

Huvudvärken satt då i när klockan ringde och min frukost blev huvudvärkstabletter. Perfekt dag att ha 7 timmar av möten på. Först ledningsgrupp på förmiddagen och sen ett personalmöte med en arbetsgrupp efter lunch. Jag var grinig och inte på mitt bästa humör men framför allt möte nummer två var så trevligt så jag glömde nästan bort huvudvärken en stund. Jag har väldigt fina medarbetare i mina grupper och oftast väldigt trivsamma personalmöten. Vi planerade och summerade, julfikade och så fick de fick julklappar. Inte riktigt ett vanligt personalmöte men ändå.

Mötet blev klart tidigt och då föreslog M att han skulle skjutsa hem mig tidigt och sen ta bilen tillbaka till stan och följa med på nån projektavslutsmiddag som kastats ihop i sista minuten. Jag var inte svårövertalad. Jag har med andra ord haft hela kvällen för mig själv! Och så behöver jag inte fara efter honom heller utan han kör själv - bonus!

Huvudet är faktiskt lite lättare nu efter mestadels horisontalläge framför tv:n i sovrummet, omgiven av tröttsvansar åt alla håll. Jag har hållit mig vaken i hopp om en god natt sömn sen för lite extra bra humör imorgon. Då vankas nytt personalmöte och så ska jag hålla i en utbildning. Typiskt bra att ha huvudet med sig då.

Rock!

Liten jobbseger idag. Som sagt har det varit en hektisk höst. Eller rättare sagt hektiskt år kanske. Och jag gillar det så, har rent av behov av att ha det lite hektiskt, men det behöver vara lite luft ibland. Och varje gång det sagts att det ska bli luft så har det vridits på ytterligare lite istället. Skitkul på så många sätt, oerhört lärorikt men vissa dagar har jag och min partner-in-crime-kollega stirrat på varandra med hängiga ögonlock och försökt hitta sätt att backa upp varandra så att vi var för sig kunnat ta en flex-eftermiddag för att göra ärenden på stan. Luft med kollegial backup.

För ett par veckor sedan kom jag på att vi borde dokumentera vissa saker för att kunna ha ett bra underlag till det första av flera lite framtidsavgörande möten som var idag. Vi trodde kanske utsikterna på effekt var små men på väg därifrån kunde vi försiktigt ana att det gick vägen. Vi får se om det stämmer men det kändes bra. Och det blev diskuterat på ett bra sätt dessutom. 

Inte för att vara sån men just idag är känslan att jag och min kollega rockar, för att använda ett fånigt 90-talsuttryck i brist på annat...

Upptempo

Det har varit en sjukt hektisk period hela hösten. Däri finns en stor del av orsaken till tystnaden i bloggen. När M bodde i Sundsvall försökte vi få åtminstone en egen dag på helgerna då vi inte gjorde något särskilt, eller åtminstone bara var vi och helgerna då jag for till honom och vi helt la tid på vad vi ville var nästan bäst. 

Missförstå mig inte; jag uppskattar verkligen att träffa familj och vänner, att ha saker inbokade och vara iväg på trevligheter. Men när veckorna består i dagar då vi lämnar hemmet 6.30 och är hemma vid 18.30, fixar middag, stirrar på något på tv:n, de piggaste veckorna promenerar 30-40 minuter på gåbandet, duschar och går i säng, då är det rätt mycket hemmasaker kvar att pyssla med då det vankas helg. Och då ska det även hälsas på svärföräldrar, hinna göra ärenden på stan, fikadejta bästsystern, etc, dvs saker som är trevliga helggrejer som man gärna vill vara pigg, trevlig och alert på. Lägg också till lite helgjobb vilket varit återkommande under hösten.

Så jag har saknat våra lugna helger. Jag har saknat mina ensam-hemma-helger (det känns som att jag aldrig är hemma själv längre!) och jag har saknat mina hinna-storstäda-hela-hemmet-helger som känns så väldigt driftiga och belönande. 

I helgen körde vi en påtvingat lugn helg. Vi fick sova för länge, det blev hyfsat städat, vi (jag och Lil'sis) bakade saffransbullar och traditionsenliga Rocky Road, vilket var supertrevligt, Lil'sis och J tom handlade åt oss och jag kunde strosa runt i bekväma kläder hela dagen. Igår var vi förbi svärföräldrarna som varit sjuka hela helgen. De fick adventsfika och det var lugnt och trevligt.

I morse sa M att det kändes som att han fått sova ikapp i helgen och jag kunde bara hålla med. Ny energi för att orka hålla tempot igen. Snart är det julledigt. Jag har planerat att ta mer ledigt än M. Can't wait!

Fun spring is coming!

Det är ju bra att ha saker att se fram emot, inte minst när det är lite motvind. Så det har jag bockat av nu, tror jag. 

Tidigare i höst så kom nyheten att Sarah Millican, en av mina absoluta favoriter när det kommer till stand-up-komiker, skulle ut på sin första Europa-turné och då stanna till för ett besök i Stockholm i mars. Klart vi var tvungna att ha biljetter till det? Och vi fick med Lil'sis och hennes Joel också och genast kändes det kul att tänka på våren. När vi sen skulle komma på nåt att ge till M:s syster och hennes man som båda fyllde 50 (vilka vi firade i Sollefteå) utökade vi biljettantalet till två till (fick platser alldeles bakom våra) som gav till dem. Det är två anglofiler och då är det klart att de måste få bekanta sig med briljanta Millican. Det är en show mitt i veckan men det blir bra. Vi får anledning att ta lite ledigt och fara till huvudstaden och ha trevligt med skojiga syskon.

Och så såg jag hur Eddie Izzard, min/vår gamla favorit som vi redan sett två gånger, började lägga ut datum på en ny show i Europa och tänkte att det snart skulle dyka upp en i Sverige också. Av någon anledning, medlemskap i the Beekeepers till trots, så lyckades jag missa när det kom och ganska direkt var biljetterna förstås slut. Lyckan var stor när jag trillade över nyheten om en extra show i Stockholm och Lil'sis och Joel var åter lättövertalade så jag var så nöjd då jag lyckades håva in fyra biljetter. Våra två blir en julklapp från mig till M, en riktigt bra julklapp om jag får säga det själv. En till Stockholmstrip ganska precis en månad efter den tidigare är kanske lite väl tätt, men det är det helt klart värt. Stockholm på våren är ju aldrig fel?

En fantastisk vår värd namnet med andra ord. Efter en hektisk höst och vinter så blir det perfekt!