Ibland händer saker lite snabbare än man tänker sig. I går när jag skulle fara till jobbet var Alice pipig och lite som mån om att jag skulle se henne. När jag följde efter henne gick hon och la sig i lådan hon valt ut. Jag tänkte att det kanske var dags för ungar under helgen eller möjligen redan under fredagskvällen. När jag ändå tog på mig skorna för att åka till jobbet satt hon i trappen och tittade som lite smått oroligt på mig. "Jag kommer hem tidigt idag", sa jag innan jag gick.
Jag hade ju läst att det skulle ta tid. Flera timmar mellan varje unge ibland tex och det verkade ju inte som att hon var i värkar på något vis. Inte som jag läst om. Så jag slutade vid lunch, åt med M, Lil'sis och Joel och for sen hem, bara för att hitta lilla fina Alice i sin låda med tre diande fina små kattungar hos sig. Sicket dåligt samvete jag fick! Jag skulle ju stannat och struntat i mötet jag hade hade på jobbet. Eller åtminstone skyndat hem när jag kunde gå. Sicken korkad personal...
Duktiga lilla Alice som fått två kullar tidigare hade förstås rutin på det där, men jag hade ändå velat vara där, få en henne att känna att hon kunde lita på mig som stöd. Totalt misslyckat från min sida. Men, allt gick ju bra och tre små alldeles välskapta små katter fick hon, men små nakna tassar, öron små som musöron och alldeles fantastiskt len päls. Mörka är de allihop, men svart som betonande färg. En är även brun och gråaktig (gissar att det är en hona), en annan brun och svart (hane?) och den tredje grå och svart (också hane?). De bråkar redan med varandra och gör inte mycket annat än äter och sover.
Har ni sett något så fint? De små superrosa nosarna. Sötast i världen!
Max några timmar gamla! |
Har ni sett något så fint? De små superrosa nosarna. Sötast i världen!
Alice går nu iväg ibland en sväng när de sover. Hon äter och lämnar det "inhägnade området" vi skapat med kompostgaller för att låta familjen vara i fred lite, för att vara med oss eller spana in vad "mostrarna" har för godsaker i sina skålar. Hon äter fortfarande en väldig massa och jag har köpt hem kattungemat som jag läste ska vara bra för diande honor. Hon äter torrfodret men inte blötfodret så det får jag väl spara till småfjantarna när de kan äta det. Istället vill hon ha vanligt blötfoder och kokt torsk (vilket alla fick idag för att fira nykomlingarna, alternativt för att det är lördag....).
Stolt som en tupp är jag över vår fina Alice som lyckades så bra själv. Hon är väldigt duktig och ser efter dem på ett säkert sätt. De två mostrarna har förstås varit framme och undrat vad som stått på. Smilla tog det bra och fick komma fram och nosa lite. Rosa fräste dock när hon kom bara inom några meter, därav kompostgallret som stänger av vardagsrummet. Jag for och fixade det direkt igår kväll så att vi skulle kunna sova lugnt och inte oroa oss för att någon skulle göra något dumt (vilket jag inte fått nån google-bekräftelse på att det faktiskt ens kan hända, men man vet ju aldrig).
Stolt som en tupp är jag över vår fina Alice som lyckades så bra själv. Hon är väldigt duktig och ser efter dem på ett säkert sätt. De två mostrarna har förstås varit framme och undrat vad som stått på. Smilla tog det bra och fick komma fram och nosa lite. Rosa fräste dock när hon kom bara inom några meter, därav kompostgallret som stänger av vardagsrummet. Jag for och fixade det direkt igår kväll så att vi skulle kunna sova lugnt och inte oroa oss för att någon skulle göra något dumt (vilket jag inte fått nån google-bekräftelse på att det faktiskt ens kan hända, men man vet ju aldrig).
Så plötsligt från att ha haft två stillsamma kattpensionärer är vi nu crazy cat people på riktigt med inte mindre än sex stycken katter. Hur gick det till?
Viss varning utfärdas härmed för många kommande bilder och videor på söta små kattbebistrynen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar