Snuggie!

När jag började jobba var det som att hösten tog över. Jag hörde några röster som sa att det skulle bli varmare och det har det kanske blivit, men någon jättevärme är det ju inte riktigt. På dagarna är det okej men på mornarna och kvällarna är det inte någon värme. Inte frostgrader men inte långt ifrån.

Igår satt jag i sängen och frös, som lite ruggig sådär. Sån himla tur då att bästmannen M gav mig en "Snug Rug Deluxe" i födelsedagspresent. Den var perfekt igår, supermysig att gosa in sig i och ändå kunna blipp lite med mobilen när jag kikade på idol (yes jag ger det en chans i år också).

Min är inte dubbel som på bilden, men lika mysigt röd

Mitt bästa hösttips såhär långt, helt klart. Enda nackdelen är att katterna snott den ikväll, de hann upp i sängen före mig och vart la de sig...?

Jag har en plan...

Lil'sis och jag har gjort upp en höstplan. En träningsplan! Tanken är att testa Umeås nya badhus som träningsarena och då befinna sig under vattenytan när det utförs. Motionssim i första hand men det erbjuds också en del intressanta vattenträningar har vi sett. Som vattenyoga eller vad sägs om vattenspinning? Låt mig säga att det låter lika spännande som läskigt.

Jag har inhandlat en ny baddräkt så jag får väl säga att jag är ganska redo. Inte minst efter upptäckten att sommaren inneburit ett litet plus på vågen, jag som hoppades på det motsatta då jag tyckte att jag varit i farten så mycket, grejat i trädgården och rört mig en massa. I blame Magnum double chocolate, för åtminstone en del av plusset...

Jag hoppas att motionssim ska ge mer resultat än vad jag tyckte det gjorde sist jag höll på (då vi bodde granne med gamla badet i stan), och att ryggen och nacken ska må bra av det också. Bortsett den plågsamma omkädningsrumsdelen så ska det bli kul, inte minst att göra något återkommande med Lil'sis. Vi har redan förbokat ett antal tider som jag lagt in i jobbkalendern som dagar då jag ska smita lite lite tidigare och jag ska göra mitt bästa för att inte behöva skjuta på dem.

Tjänstefolket levererar

Av någon anledning surnade en svans i familjen till (jag tror jag vet vem men ord står tydligen mot ord då inga talföra vittnen gett sig till känna) och lämnade en blöt pöl på fröken Smillas väldigt uppskattade klösbräda. Den fick därefter gå i soporna och sen har jag letat efter en likadan, vilket inte visade sig vara så enkelt ändå. Jag var ganska säker på att den var billig och hade ett minne av att den kom från biltema men där fanns den inte att finna. Inte heller på någon av de andra tre "billiga" prylställena jag besökte idag efter jobbet i den värsta fredags-och-löning-eftermiddag man kan tänka sig. "Far till Djurmagazinet då, de har väl?", messade M mig och mycket riktigt fanns det ett par liknande där. Jag köpte den lite större, dock för inte ens å liten peng som hoppats, med liten påse kattmynta inkluderad och hoppades på det bästa. Jag tror att resultatet får ses som godkänt.

Även Rosa var framme och ville lukta (hon är dock ganska obrydd om just kattmynta av nån anledning, det funkar inte alls på henne) men blev väl inte alldeles kärvänligt bemött. Jag hoppas nu att den inte ska användas som straffplats för något framöver, riktigt så kul var det inte att skaffa en ny... Även om jag förstår att det kan vara lockande att demonstrera mot den kommande kylan ute, att det är tråkigt, att det är för varmt, att go'maten inte kommer fram tillräckligt snabbt, att jag inte är tankeläsare, att det är tisdag eller något av alla de andra fullt rimliga anledningarna till att kissa på något. Ni vet, självklara saker.

Helg!

Hösten gjorde som lite uppehåll den här veckan. Jag märkte mest utav det då jag lämnade kontoret för att handla lunch på coop om dagarna (jag har varit lite slö på att laga egentlig middag den här veckan och därmed haft skralt med lunchlådor; förbättringsområde definitivt) och slogs av värme och solljus i ansiktet utanför dörren. Jag har också äntligen kunnat klippa gräset, vilket gick tungt efter alldeles för lång väntetid. Stackars klipparen var inte nöjd då jag med ansträngning puttade den framför mig på de mest vildvuxna delarna. Ett bra träningspass om inte annat.

Helgen är välkomnad trots att jag inte har några superspännande planer. Jag har känt mig väldigt trött om mornarna hela veckan så jag är ganska nöjd om jag får det lite lugnt och vilsamt. Vi får väl se hur vädret blir om jag hinner få klart mitt trädgårdsprojekt som strandat av tidsbrist.

The Night Manager

En mitt-i-veckan-trött Sara ska väl lyckas få ur sig ett tv-serietips i skriven form åtminstone. Just nu visar TV4 The Night Manager (2016), en brittisk spionserie baserad på John le Carrés roman, regisserad av fantastiska Susanne Bier.

Jag såg serien i sin helhet alldeles nyligen och som jag minns det tog det nåt avsnitt innan jag riktigt kände mig fast men därefter så steg bara spänningen och jag hade knappt någon nagel kvar när seriens sista scen visades på skärmen. I huvudrollen, som en brittisk ex-soldat som via sitt arbete som nattportier på ett hotell i Kairo hamnar i ett läge där vill hämnas en för honom kvinnas brutala död och sätta åt en illegal vapenhandlare ser vi Tom Hiddleston. Han gör rollen med den äran och trots sitt som alltid ganska uttryckslösa ansikte förmedlar han hög nivå av spänning och gör en spännande typ av 'rättskaffens' person som med livet som insats ger sig in i det hela. Som vapenhandlaren Roper ser vi Hugh Laurie, som åtminstone jag inte sett i så väldigt mycket utöver sina roller som Blackadder och House M.D (av vilka jag sett mer av den förstnämnda). Elizabeth Debicki gör rollen som hans hustru Jeb och nämnas bör dessutom Olivia Coleman som den höga underrättelseagenten Angela Burr. Hennes roll påminner förvisso lite om den hon gör i Broadchurch men det är helt okej för hon gör det väldigt bra. Ska jag ge ett betyg så blir det kanske en svag 4/5.

Serien har visats den här veckan på TV4 och finns på deras playtjänst ett tag till, gissar jag. Inte missa!

Sara och bönstjälken?

I våras köpte jag några små plantor på blomaffären i kruka som jag hoppades skulle överleva och ge lite frukt. Det var en busktomat som i stort sett fortfarande ser ut som då jag köpte den som inte alls gett några tomater, sen var det en chiliplanta som alldeles just börjat komma med några få små chilis och till sist en Physalisplanta (sk Kapkrusbär). Den skulle bli ca 30 cm stod det på beskrivningen. Jag vet inte jag, den är inte direkt 30 cm och inte har den några tecken på nån frukt. Jag börjar fundera över om jag skulle gjort något med den? Jag får väl googla, helt enkelt.

Till höger står chiliplantan, den "lilla" kapkrusbärsplantan är i mitten och till vänster den chiliplanta jag fick av svärföräldrarna till födelsedagen som är proppad med små välsmakande chilisar.

Första veckan

Sicken första vecka det blev, nu är jag definitivt igång på jobbet igen. Ett par dagar in avled en av brukarna och då blev det förstås en väldig massa saker att pyssla med. Jag är ändå lite tacksam att det skedde först då jag var tillbaka och inte när jag hade semester och kanske inte fanns hemma tex. Det känns bra att få finnas till för medarbetare och anhöriga i det läget. Många ledsna och såklart mången oro då bortgången inte bara innebär att en person man stått nära, om än yrkesmässigt, försvinner utan även den egna arbetssituationen kastas omkull. Det skiljer sig förstås från att tex arbeta på ett boende. Så det kändes fint att jag var i tjänst och snabbt kunde finnas tillgänglig och ta tag i saker själv. Sen måste jag erkänna att då jag för 18:e gången (jag räknade till sist) lagt på luren efter att ha meddelat den tragiska nyheten för en medarbetare så kändes det allt annat än lättsamt inombords. Men det är ju en del av mitt arbete det med.

I övrigt är det mesta tillbaka till det vanliga på jobbet nu. Och det är ganska skönt det. Jag hade faktiskt lite jobbångest på söndagskvällen men det var väl lite för att jag inte riktigt kände mig färdig med semestern än. Det var ingen bra planering att komma hem bara dagen före jag skulle börja jobba igen. Några dagar att finna lugnet igen på hade suttit fint. Men det är svårt att styra allt och den sista veckan var verkligen rolig, om än intensiv.

Jag såg att jag har en del semester kvar att plocka ut, det kanske skulle vara trevligt med en veckas ledighet senare i höst. Kanske ta en tågtur någonstans. Vi får väl se. Det känns bra med möjligheten i vart fall.

Grace and Frankie

En del av min semester har förstås spenderats framför allehanda tv-serier och filmer. Jag tänkte försöka sammanfatta det nån dag, jag har råkat på en hel del bra nämligen.

Men idag såg jag de sista två avsnitten i andra säsongen av Grace and Frankie (2015) som finns på Netflix. Jag såg första säsongen förra året och gillade den (mot förmodan måste jag säga, jag var lite tveksam innan) och har nu alltså plöjt även den andra. Och den här säsongen håller också riktigt bra, kanske till och med bättre. Det är än mer just kvinnornas arena och jag gillar det, inte minst för att de också är de som briljerar rent skådespelarmässigt i den här serien. Den här säsongen har jag varit än mer kluven inför Sam Waterstons (som Sol) insats då han har en förmåga att spela över, men Martin Sheen (som Robert) och kanske framför allt Ethan Embry (i rollen som ena ex-parets son Coyote) gör stabila och bra roller. Men det är kvinnorna som lyfter serien, äger serien. Och då inte bara fantastiska Lily Tomlin (Frankie) utan även June Diane Raphael (som den vassa dottern Brianna som ärvt mer än nog av mamma Grace kallhamrade sätt men med en rejäl skopa kantig humor, som jag bara älskar) och förstås Jane Fonda (som Grace) gör minnesvärda insatser.

Viss spoiler-varning (om du inte sett klart säsong 1):

Den här andra säsongen är också fokus än mer på de kvinnliga karaktärerna. Förvisso drabbas Sol & Robert av en del olycka både hälsomässigt som i deras numera öppna kärleksrelation men det är ändå utvecklingen av vänskapen mellan Grace & Frankie som är fokus för andra säsongen. Det och deras respektive sätt att gå vidare efter deras kraschade äktenskap. Det är förvånansvärt mycket feminism i en annars så amerikansk serie vars huvudroller dessutom är i 70-årsåldern. Och de lyckas få till det ganska bra utan att knäppa tittarna på huvudet med förmaningar.

Om jag saknar något så är det nog barnen som fått mer undangömda roller den här säsongen. De är också rätt kul nämligen och blir ofta en rätt bra vågskål till föräldrarnas utspel. Dessutom tycker jag att manusförfattarna (Marta Kauffman och Howard J. Morris) fångar rätt bra hur barn har en tendens att bli just barn när de kommer hem, oavsett om de passerat både 20-, 30- och 40-årsåldern. Det barn som syns mest är Brianna eftersom hon försöker göra affärer med Frankie, med lite blandat resultat. 

Kanske är det en "tantserie" tänkt till en äldre skara åskådare än vad jag ännu kvalar in i, men jag skulle ändå vilja säga att det är en skön och lättsam serie för betydligt fler än så. Har du inte sett den så ge den några avsnitt och känn efter, kanske blir du överraskad precis som jag? Andra säsongen skulle jag nog ge 3,5 (möjligen ännu högre) av 5 möjliga i betyg.

Intensiv semestervecka

Imorgon är det återgång till arbetet som gäller och av någon märklig anledning känner jag mig inte alls redo. Kanske för att jag kom hem så sent som i eftermiddags från Sundsvall efter en dryg vecka av aktiviteter med en ovanligt stor del av familjen. 

I lördags kom som sagt lillebror med sambo och son på besök och de har hängt med ända tills igår då de vid lunchtid lämnade oss i Sundsvall för att fortsätta söderut på sin semester. Det har varit en härlig, stundtals påfrestande, men bra vecka. Lil'sis har hängt på och bodde i början av veckan hos mig här i huset och hakade även på i torsdags då hela gänget begav sig söderut till Sundsvall för att besöka M och hans 'nya' stad.

Ett tjusigt skolfartyg på besök i Ratan som vi passade på att titta på

Vi har varit runt och turistat lite här och var och det har varit spännande och kul. Inte minst har det förstås varit roligt att få hänga med världens koolaste brorson, Lexiam, som nu är 1,5 år. Han är en busig, envis, rolig och supersöt liten kille som förstås varit mycket i centrum under veckan. Det har varit jättekul, men som sagt också lite påfrestande; jag är inte alls van att vare sig ha så många omkring mig hela tiden (vars alla åsikter ska jämkas och tillmötesgås och hållas glada och nöjda, något jag tar på mig alldeles för mycket ansvar för men det är väl så jag är, det hjälper dock inte alltid) så jag har varit helt slut på kvällarna. Slut men glad, förstås.

Två småsyskon i en äventyrslekpark.
Kul även för vuxna barn, skulle det visa sig...

En 132 meter lång hinderbana som vi kämpade
 oss runt några varv på, väldigt kul men sjukt jobbigt.

Känslan efter veckan är förstås att jag önskar av hela mitt hjärta att de fanns närmare geografiskt så att jag skulle kunna träffa dem oftare. Då hade det blivit mindre forcerat och enklare, inte lika intensivt. Men nu är det som det är, de bor en bit utanför Göteborg så då blir det inte så ofta. Jag hoppas kunna fara ner och hälsa på dem om ett tag så att det inte behöver gå så länge mellan träffarna. Det vore roligt. Det är en fantastiskt fin liten familj och jag hade väldig separationsångest när de for igår.

Besök i "Vitterhuset", en grotta utanför Åsele där det
 sägs att vittrorna håller ställningarna.

Fina Lil'sis den regniga dagen i Vitterhuset

Jag var alltså ute i skogen. Where the snakes lives....

Idag bilade så jag och Lil'sis tillbaka hem igen och redan imorgon är det dags för jobb igen. Tre veckor har gått väldigt fort och jag hade varit glad om jag bara fått ett par dagar till av ledighet. Varför tänker jag alltid i efterhand att jag borde mjukstarta med en halv vecka istället? Vi får se om jag har utrymme att ta en flexdag mot slutet av veckan.

Utsikt från fikaplatsen bredvid Höga kusten-bron
 en mulen och bitvis regnig torsdag då vi for söderut. 

Glasspaus med syrran och den gladaste hunden som finns; Solo!

(Jag passar på att lägga upp lite bilder i vart fall från veckan, senare kanske jag kan berätta mer om våra små äventyr. Då föräldrarna inte vill ha bilder av Lexiam på internet så kan jag dessvärre inte faster-skryta med några av de fina bilder jag lyckats knäppa med den skrala kameran på mobilen, men ni får hålla till godo med bilder på en del av de andra galningarna i gänget. Samtliga bilder blir lite större om du klickar på dem.)

Födelsedag

Jag har ju faktiskt fyllt år mitt under semestern. Inte så där väldigt mycket fuzz blev det i år men så var det väl inte heller någon särskild födelsedag. Mest av allt en påminnelse om att det där stora läskiga talet närmar sig ganska fort. 

Kanske är det just dessa mellanår man ska passa på att fira ordentligt egentligen, så att det liksom inte känns sådär läskigt. Eller ja, jag vet inte.

Firade lite gjorde jag i vart fall. På själva dagen blev jag och bästmannen utbjudna på middag på indiska Gandhi i stan av svärföräldrarna. Det var mycket gott och väldigt trevligt. En fin chiliplanta fick jag också som har många små och snart röda frukter som jag ska prova inom kort. I söndags hade jag lite fika för ett par kompisar samt för familjen inklusive ett par syskon (!) och deras respektive. Min lillebror med sambo och 1,5-åriga son kom nämligen på besök i lördags, en present bara det! De kommer att stanna större delen av veckan som det ser ut och det är väldigt roligt.

Några av "verken" jag bjöd på

Jag har bakat en hel del inför födelsedag och syskonfrämmande. Kanske inte riktigt 7 sorters kakor men väl 5 blev det nog i slutändan, plus tårta. Tårtan blev ganska lyckad även om det är lite svårt att tycka att något jag bakar blir särskilt fantastiskt efter att ha sett lite för mycket på The Great British Bake Off... Inget ser ju ut som det de gör. Men det smakade i vart fall riktigt bra, det vill jag nog påstå.

Ett år kvar till nästa gång med andra ord. Ett år närmare...

Åskdag

Idag har det banne mig åskat nästan hela dagen. Det började sent igår kväll när jag låg vaken och inte riktigt kunde somna. Det dundrade återkommande och jag gjorde mitt bästa för att inte bli nervös. Jag ska inte säga att jag är jätterädd för åska (längre, som barn var det snudd på traumatiskt) men jag tycker inte om det. Speciellt inte att vara ensam hemma när det åskar, jag har gärna någon som kan distrahera mig lite.

Så tog jag hem en app där man kan se blixtnedslag och det lugnade lite då jag kunde se att det mest åskade över havet. Men jag fortsatte vakna till och från av att det dundrade ute och kattorna låg båda nära mig i sängen hela natten.

Många blixtnedslag de senaste 24 timmarna....

Sen har det fortsatt åska till och från hela dagen. Senaste omgången var vid 19-tiden ikväll och sen har det faktiskt varit tyst. Enligt appen har det närmaste nedslaget varit några kilometer bort, annars har det antingen tagit vägen över inlandet eller en bit ut över havet. Som vanligt, av någon anledning. Det åskar sällan rakt över här.

Och det som egentligen är det enda med åska som skrämmer på riktigt hände någon annan idag. Några mil söder om Umeå brann ett hus ner till grunden efter ett blixtnedslag. Familjen var inte hemma som tur var men blev hemlös. Så väldigt eländigt. Och jätteläskigt. Husbrand är en av de saker som skrämmer mig allra mest. Det är så otroligt förintande, verkligen inget blir kvar. Och på toppen av det skräckberget står förstås mina älskade husdjur, att det skulle hända dem något.

Nä usch, det vill jag inte tänka på. Jag hoppas det blir en icke mullrande natt nu. Katterna har för säkerhets skull parkerat sig för natten i sängen redan (själv har jag en bit av kanten...).