Downton Abbeys julspecial

Så har jag just sett en av de bättre av Downton Abbeys julspecialer. Inget superdrama i form av dödliga bilolyckor (tänk att jag glömt att det skedde i en special?).  Men hög mysfaktor, rätt mycket humor och ett par överraskningar, bland annat ett frieri jag kanske inte överrumplades av men ändå inte gissat skulle ske än på ett tag.

Och så dök Matthew Goode upp och det kändes, av nån galen anledning, som att jag borde tänkt på det själv innan vilken perfekt Downton-medlem han skulle kunna bli. Jag hoppas vi får se mer av honom i nästa säsong. Han är nog bättre "Mr Darcy-material" än vad Dan Stevens nånsin var i rollen som Matthew. Vi får väl se.

Jag kommer sakna Tom (Allen Leech), jag hade hellre blivit av med mjäk-Edith (Laura Carmichael) eller hoppat över den tidigare så roliga men sista tiden så ofantligt ointressanta Anna/Bates-historien (Froggatt/Coyle).

Ja och så sist på bollen som så ofta numera, men visst har ni sett den 'andra' Christmas special som finns att se på youtube i två delar? Skojigt!

Jul, jul, och en del tv

Julen har i övrigt varit till belåtenhet. Ingen större stress alls faktiskt, förutom nån av de sista dagarna på stan när de sista klapparna skulle inhandlas. Det var skönt att vara ledig just före julafton och att vi hade en så lugn och kravfri jul planerad var ett plus. Jag har haft lite feber till och från sedan dagen före men egentligen bara känt mig sjuk igår. Idag har jag varit trött och sovit halva dagen men jag tror att det är på bättringsvägen för övrigt.

Vi har lovat varandra att inte ha så mycket planer utan försöka vara hemma så mycket vi kan under ledigheterna och det har vi väl lyckats med. Imorgon ska vi ev spela spel med goda vänner på kvällen, på söndag är det släktkalas hos svärföräldrarna på dagen och kanske blir det ett biobesök där på kvällen. Vi får se vad orken räcker till.

En del tv-serier har det blivit, av blandad kvalité (nu har vi inga avsnitt kvar av Vera (2011) tex, en riktigt bra britcrime-serie, 2 av 4 säsonger finns på Netflix) och en hel del stand-up-shower på Netflix. Jag kan tipsa om Iliza Shlesingers War Paint (2013), som inte började så starkt men sedan blev riktigt bra, samt Bill Burrs You People Are All the Same (2012) samt I'm Sorry You Feel That Way (2014), där den senare också var den bättre. Annars finns det en del blahaiga stand-ups som vi faktiskt inte ens sett klart. 

Lite tips såhär långt. Kan säkert komma fler när sängen nötts lite till under den här fantastiska ledigheten...

Rekordlång kattblogg med glad cliffhanger :)

Inte så många uppdateringar kring sjukkissen har det varit det senaste men nu tänkte jag försöka mig på en "kort" resumé av läget. Det såg ju länge inte så bra ut, det vi försökte med hade liten effekt. Hon kissade sjöar inne vilket tärde på alla möjliga sätt. M blev trött och arg (på situationen främst, inte katten) och jag som hanterar ilska dåligt blev orolig och stressad. Dessutom ville inte blodsockret stabilisera sig utan gick upp och ner som en jojo. Också det blev en stress och dessutom en utmaning för stackars Mina som blev stucken i örat flera gånger per dag.

Senaste veterinärbesöket ett par veckor före jul så kändes det dystert. Vi upplevde att Mina hade fått muskelförsvagningar, kissandet gav inte med sig och urinvägsinfektionerna bara avlöste varann. Tom veterinären verkade lite rådlös men tog prover, röntgade osv. Vi fick en ny strategi med insulinet med oss hem men i övrigt kändes det inte särskilt upplyftande.

Strategin har dock funkat. Hon äter nu nästan inga kolhydrater men kokt fisk nästan varje dag (mest för att hon får diarré av Mjaus kattmat som annars är lågkolhydrat). Hon får kvällsfika sent på kvällen vilket tycks ha sänkt morgonsockret (tack svärmor för det tipset) och sedan vi hållit oss på samma insulinnivå (alt inget insulin alls om det är lågt, istället för som förut sänka dosen) har läget stabiliserats. Hon ligger, med enstaka undantag, på 12-18 mmol/L nu, vilket förvisso är för högt men åtminstone hyfsat stabilt.

Sen kissandet då. Det verkade mest öka. Vi kom hem med en arsenal av antibiotika som hon ska äta tills dess att vi säkert vet att bakterierna är borta eftersom det tidigare bara kommit åter. Dagarna före jul blev helt galna trots antibiotikan, det var kiss överallt hela tiden. Stundtals även diarré. Hon var ständigt blöt om bakbenen och således luktade allt kiss som hon satte sig på. Det var snudd på ohållbart och jag började tänka att det var dags att ge upp nu. Veterinären ringde just före jul och vi bestämde att hon ska testas för Cushings syndrom efter helgerna, något jag tipsats om av en släkting. Något annat kunde vi inte göra före jul, som inte var drastiskt.

I halvpanik köpte vi efter råd löpskydd till tikar som vi utrustade med inkontinensskydd och satte på henne, under protester. Väl på verkade det gå bra. Första dygnet funkade det ganska bra så länge vi bytte ofta. Natten till den 23:e blev hon jätteorolig, kissade igenom skyddet hela tiden och vi fick byta sängkläder tre gånger samma natt. På morgonen var jag helt besegrad, så kändes det.

M for osövd till jobbet och jag var ledig där dagen före julafton och skulle förlaga lite mat. Mina var kelig och gick efter mig som ett plåster. Jag hade ingen lust att stressa henne utan struntade i skyddet och tänkte att jag skulle försöka lyfta henne oftare till lådan istället. Sedan tidigare har vi testat med nya kattlådor av olika utseende, som stått på olika platser i huset. Som mest hade vi fem samtidigt. Utan resultat. Men då det blev jobbigt att hinna bära henne ända in i hörnet i badrummet där vanliga lådan står satte jag av lättja en av de nya i hallen. På förmiddagen satt jag i köket vid datorn och hörde hur det krafsade i lådan. Tittar upp och ser Mina sitta och kissa i lådan! Jag vågade knappt röra mig att förstöra ögonblicket. Hon grävde över och gick sen iväg. M trodde mig knappt när jag ringde och berättade. Besöken på lådan fortsatte under dagen. Jag började tom relatera till sjuka människor som plötsligt blir pigga för att sedan tokdö och fick ångest över det. Förstås.

På julaftonens morgon fanns en liten pöl på övervåningen bara (normalt 3-5st). Vi satte upp en låda även på övervåningens hall. Vi var borta större delen av julaftonen men kom hem för insulinet på kvällen och hittade då inga pölar alls. Sedan dess har det inte varit några. Inga pölar! Och hon är lugnare, verkar nöjd, har vad vi tycker fått lite finare päls igen. Hon har fortfarande svårt att hoppa upp lika högt som tidigare (sängen är besvärlig tex men hon kravlar sig upp) och blodsockret ligger på samma stabila men för höga nivå. Men så mycket bättre allt känns ändå. Hoppet är verkligen åter och en lugn stämning är tillbaka i hemmet.

Jag har dock ingen aning om vad som är orsaken. Först trodde M att det var att jag äntligen hade en heldag hemma med henne, men det tror jag inte riktigt på. Det kan ha varit de hemska skydden som hon absolut inte vill ha som gjorde det, eller så har den långa antibiotikakuren kanske till sist fått bort bakterierna och därmed även knasbeteendet? Jag vet inte alls om det fungerar så. Oavsett vilket är jag är lycklig matte för tillfället. Bättre julklapp kunde vi inte få. Jag hoppas att det håller i sig nu bara. Vi törs inte tro men hoppas åtminstone.

Ledig!

Ledig dag men tidigt ska jag ju upp oavsett. Varje dag i två månader nu har klockan ringt 6:15, vardag som helg. Det går bra men visst hade det allt varit skönt med en endaste sovmorgon någon gång. En riktig 8-timmar-i-sträck-natt. Men vad gör man inte för sin sjuka dam? Jag ska ta mig tid lite senare att berätta lite mer vart vi är just nu med all sjuka och utredande. Inte i mål än i vart fall. Men hoppet finns kvar, även om det grusas allt mer.

M har inte kunnat ta ledigt idag och imorgon som undertecknad så den enklaste, minst resiga lösningen för att jag skulle kunna fixa sluttampen på julhandlandet idag var att jag blev med honom in till stan på morgonen. Jag var ju ändå vaken...

Så nu har jag ätit frukost och småfikat lite på fiket på Östra station. Rätt mysigt faktiskt. Ganska tomt på resenärer och med fin utsikt genom de enorma fönstren. Av all den nya arkitektur vi fått i Umeå så är nog just Östra station den som faller mig mest i smaken.

Jag har läst nyheter och bloggar. Planerat det sista för vår ansvardel av julmiddagen och skrivit inköpslista till maxi-besöket i eftermiddag. Nu ska jag strax packa ihop mig och fara in mot stan. Sen väntar lunchdate och shopping. Bara jag slutar gäspa så blir nog det bra.

Bara känslan av att vara ledig äntligen gör allt enkelt idag känns det som. Som jag har längtat efter lite sammanhängande ledighet. En hel vecka är jag arbetsfri om inget oförutsett händer. Lyx!

Städilsk

En kollega till mig myntade (?) begreppet "städilsk" i veckan då hon utsåg en annan kollega till just det och jag insåg efter ett tag att det nog är en benämning som även passar in på mig. Igår fick jag städiver och på riktigt så kom jag då på att jag antingen städar för att jag är lite uppretad eller arg, eller som igår så får jag ilsk-feelings under tiden. Hursom så blir jag då allt effektiv och jag bör nog tillägga att det sker bäst i ensamhet. Inget delat städande när jag är på det där ilet. Jag skurade golv och for runt trots att snedryggen bråkade och krampade ibland, det gjorde mig bara ännu mer arg. "Att jag inte ens ska kunna städa som folk..." osv. Galet men bra!

Och efteråt när det luktade gott i hela huset, sängen var renbäddad och åtminstone de flesta saker hade en vettig plats, ja då kändes det som att jag gått en boxningsmatch och vunnit. Tills dess att sjukkatten både lyckades kissa på golvet och i sängen... Men ändå; värt det!

Myshelg

En riktigt bra helg är snart slut, det gjorde verkligen lite extra att ha fredagen ledig och varva ner i ensamhet på. En ganska social helg har jag haft men det har känts roligt och ganska energigivande faktiskt. Igår var jag först med Simon inne i stan och handlade lite virke till hans husrenovering, kollade in en ny butik i stan och så handlade vi en massa grejer till eftermiddagens julstök. Till det anslöt Lil'sis med sin Robin, och stundvis även min bättre hälft M. Vi var i Simons stora kök och samtidigt som han bakade saffransbullar gjordes det godis på lite olika håll samtidigt. En del krockar vid spisen men det gick ändå över förväntan. 

Och resultatet blev bra. Enorma bullar och inte mindre än 5 olika sorters godis blev det. De flesta provsmakades efter middagen till nöjdhet men ska väl sen inte tas fram förrän vi ses igen och firar jul ihop.

Sen eftersom vi hade diabeteskissen att sköta om så for vi alla hem till oss istället fram emot kvällen och dukade upp brädspel ute i lillhuset. Det var länge sedan och var himla kul, även om vi var lite trötta. Jag tror klockan var en bit efter ett innan vi utsåg en vinnare av spel nummer två. På jul blir det mer av det också.

Lil'sis och Robin stannade över och spenderade halva dagen i stugan. Även om jag inte var där ute och störde dem idag (förutom frukostservering, lyxigt ska det vara) så är det som en mysig känsla att veta att de är där. Jag saknar att bo med min lillskruttfia så det är kul när de är här. Och ja, jag vet att det får mig att låta som en pensionerad mamma, men så är det lite.

Lyxigt att kunna husera gäster i huset som kan sköta sig själva också. Inte behöva springa upp i varandra hela tiden. Passar oss bra.

Sista arbetsveckan nu, jag är åtminstone lite taggad får jag väl säga. Nu har jag lite extra i reservtanken igen så det är bara att köra på!

Snart ledigt!

Det känns som att det enda jag skriver här numera är att tiden går fort. Men det gör den. Snart är året slut. Sådär bara.

Längtar efter lite sammanhängande ledighet faktiskt. Jag tog ledigt i fredags för att minska ner flexkontot lite (annars brinner en del inne vid årsskiftet och det vore ju dumt) och det var välbehövligt. En dag hemma bara för mig själv (och tre svansar förstås) som jag kunde spendera länge i sängen framför alpint på tv, lite utomhusröjning i trädgården (jag ser annars aldrig vår trädgård i dagsljus numera) och lite städande och röjande av kök och hall. Äntligen, bättre sent än aldrig, är våra sommarskor och jackor i förvar i källaren och smörjoljan och borrarna som tagit plats på köksbordet ett tag bor nu i förrådet som de borde. Jag skulle behöva städa så mycket mer och planen är väl lite golvstädning i eftermiddag, men det var skönt att få röja undan lite. Och faktiskt, att få vara själv och inte egentligen ha så många måsten.

Jag kan ibland sakna den fördelen med att jobba natt som jag gjorde tidigare. Att ha lediga vardagar bara för mig själv. Att kunna fara och träna mitt på dan när ingen annan nästan var i träningslokalen (idag orkar jag mig inte ens dit, jag är som manglad efter jobbet), att kunna pyssla på hemma bäst jag ville, sova mitt på dagen och åka och handla när de flesta andra är på jobbet. Småsaker som det. Men det finns så många nackdelar med nattjobb också. Den ständiga molande tröttheten jag kände de sista åren tex. Det är inte samma sak nu.

När fredagens arbetspass är gjort kan jag se fram emot en hel veckas ledighet i vart fall. Ångrar lite att jag satte upp mig på att jobba dagarna före nyår men å andra sidan kan det vara bra att komma in och släcka ev mindre bränder och sen åter kunna vara ledig några dagar till i lugn och ro, förhoppningsvis. Tack vare alla helgdagar som infaller på vardagar i år så blir det en del ledighet ändå. Och som sagt, det är oerhört efterlängtat just nu. Depåerna med ork är snart tömda. Det har varit en arbetsam höst, på flera plan.

Fredag

En ny vecka är till ända och känslan av ekorrhjul har väl sällan varit så tydligt. Det går lite runt just nu. Jag klagar alls inte, bara konstaterar att saker rullar på och att jag ibland inte riktigt vet vart jag befinner mig i allt alltid. Saker händer bakom kulisserna och jag vet att våren kommer bjuda på en del nyheter att anpassa sig efter.

Idag övergav jag min gamla röda 2014-kalender på jobbet och flyttade över saker till den nya blåa 2015-kalendern och plötsligt blev det klart hur nära nyåret vi är. Privat har jag inte haft papperskalender på ganska många år men på jobbet kör jag fortfarande med en bredvid den digitala. Lite otympligt att alltid se till att de båda överensstämmer och jag tror att det kan vara sista året som pappersvarianten får vara med. Så snart det kommer en mobilapp med en tillräckligt tydlig och överskådlig kalender så skrotas den. Men än tycker jag mig inte vara riktigt där.

I alla fall har jag nu exakt två arbetsveckor kvar innan jag går på en dryg veckas julledighet. Jag ska jobba i mellandagarna men före dess väntar alltså äntligen lite längre sammanhängande ledighet. Det ska bli skönt att få ladda batterierna lite, det känns som att behovet är stort just nu. Få umgås med nära och kära, hänga i soffan i slökläder framför klassiska julledighetsfilmer och äta godsaker. Det låter inte så dumt det...