Fel att låta fansen få företräde?

Aftonbladet tror sig ha gjort ett scoop då de fått nys om länken till ticnets "hemliga" försläpp av biljetterna till Eddie Izzards show. Ja, jag vet inte, men det är väl väldigt vanligt att det finns fanclubsbiljetter ute innan. I vart fall är det ofta så till konserter, så jag blev bara positivt överraskad då jag fick mejl från Izzards fansida i förra veckan om att också de gjorde samma sak. Inte alls konstigt, skulle jag vilja säga. Det lite konstiga i så fall är väl att det inte var en låst länk utan en som kunde spridas vidare, vilket jag med gjorde till tex Anna-Karin.

Sen valde Izzard själv att lägga ut en direktlänk till dessa sidor via twitter, ett par dagar efter att fansen fått sitt. Och jag gissar att det är hans val det med och att han gör det för att han antar att det är fans som följer honom där. Så vad är det konstiga egentligen? Hellre fansen än uppköpare som säljer vidare dem dyrt sen säger jag. Jag tror dessutom att det fanns biljetter kvar i eftermiddags så den här gången tog det lite längre än 8 minuter att få slut på dem.

Man kan titta sig blå

Oj, idag har det blivit alldeles för lite gjort. Jag har diskat och städat lite samt gjort en del administrativt till fi men i övrigt har jag faktiskt mest suttit framför datorn, helt fast i Six Feet Under. Och jag måste säga att jag blir grymt deprimerad. Men jag kan inte låta bli! Jag har sett hela säsong 3 (utom sista avsnittet, vilket retar mig grymt just nu) på bara 3 dagar, eller nåt. Inte bra för själen. Men, så snart jag sett sista avsnittet ska jag ta en paus en stund och bara se film när det finns tid istället. Tror jag.

Andras röster om Wolverine

Läser lite recensioner nu och inser att både SvD och DN ger Wolverine dåliga betyg (en 3:a resp en 2:a). Kanske är det så att jag är för lite Marvel och X-Men nörd för att bli besviken. Visst kan de ha rätt i att Wolverines djuriska sida försvinner något, men personligen stör det inte. Om jag saknar något så är det väl utanförskapet som skildras så tydligt i vart fall i första X-Men-filmen. Men som sagt; för en person som inte är så in-nördad i historien är det en kool film.

Film 18/09; X-Men Origins: Wolverine

Ah, äntligen har jag varit på bio igen. Och vilken bio det var! X-Men Origins: Wolverine med mannen som hur vältränad han än är ändå går som en pensionerad cowboy med sina skumt långa ben och fula jeans; Hugh Jackman (såklart) i rollen som Logan/Wolverine. Jag hade läst så lite som möjligt innan och hade inte så väldigt mycket förväntningar egentligen, vilket som vanligt gav en del överraskningar. Tex hade jag ingen aning om att Ryan Reynolds (vars rollprestationer bara växer) var med och spelade Wade (och sen Deadpool) på ett ganska imponerande sätt.

X-Men Origins utspelar sig alltså före X-Men-filmerna och just denna (det är på g fler, åtminstone en som jag vet) handlade om hur mutanten Logan blev Wolverine. Med undantag för en tyvärr ganska lam inledningsscen, där Logan sätts i sitt familjeperspektiv, var det en riktigt kool film med konstant hög fart. Jag brukar klaga på att filmer nuförtiden klipps för lite, men den här var då alldeles lagom med sina nästan två timmar. Den innehöll också lagomt mycket sentimentala scener. Det här med att man dödar ett dussin människor för kärleks skull, det brukar som inte riktigt bita på mig. Men nu byggdes historien upp bra utan alltför mycket av den varan alltså.
Helt klart en film att se på bio. Slutfajten var nästintill i toppklass. Lite synd att en del av karaktärerna inte är med i de resterande filmerna (alltså de som redan gjorts); jag kunde inte låta bli att vilja ha mer av även dem. Liev Schreiber var väldigt bra i rollen som Sabretooth men och även the hobit som var med gjorde det bra. Med flera.
Svårt att betygsätta då bioupplevelsen alltid höjer lite men 8/10 får det bli. Kool film, se till att se den på bio!

Film 17/09

Så lite mer film kanske? Jag kom ju som av mig lite sist. Nu har det blivit ytterligare några filmer så det finns lite att ösa ur.

Först ut en komedi; Happy-Go-Lucky handlar om superglada Poppy som har förmågan att se det mesta ur en positiv synvinkel. Sådär jättemycket, tom. Hon är kring de 30, lärare för mindre barn och spenderar mycket tid till att festa och göra crazy saker med sin lägenhetskompis Zoe och sin syster Suzy. Hon bestämmer sig för att ta körkort och börjar köra för en argsint, bitter körlärare; Scott och samtidigt inser hon att en av hennes yngre elever har problem med ilska.
Den första halvtimmen (åtminstone) ägnas mycket åt Poppys ständiga leende och brist på att se allvar i något alls. Jag förstår att många retar sig på henne och tycker att det blir för mycket, men jag kan sympatisera med Poppys försök att le sig igenom trubbel. Fler borde kanske göra det, om än i mindre doser. När sen filmen får lite andra dimensioner vet jag inte om jag känner att den riktigt tar fart ändå och när den är slut känns det som att jag egentligen inte har upplevt så mycket. En märklig film som förvisso är ganska söt men som fö inte säger mig speciellt mycket. Det blir godkänt iaf; 5/10.

Näst ut är en film som jag nog var lite tveksam till från början och som jag i huvudet avfärdade som romantiskt tjafs med Nicole Kidman (som jag inte är så stort fan av). Men så efter Oscar-upplevelsen kunde jag inte låta denna storfilm med Hugh Jackman gå mig förbi riktigt. Filmen är såklart Australia, som utspelar sig i Australien under andra världskriget. Lady Sarah Ashley (Kidman) har ledsnat på att maken spenderar så mycket tid på sin ranch i Australien och reser dit från deras bostad i England i syfte att övertyga honom om att sälja och komma hem. Innan Lady Ashley kommer fram har maken mördats vilket sätter henne i en helt ny situation. Hon träffar "kofösaren" Drover (Jackman) och makens anställda och får ganska klart för sig att det fanns en anledning till att maken stannade. En maktkamp mellan ranchen och Australiens störta ranchägare gör att hon själv måste ta djuren till Darwin. Detta samtidigt som japanernas bombplan närmar sig.
Visst låter det ganska spännande? Och det är det också, men bara lite. Problemet är bara att det är lite för många filmer i samma film. Den handlar dels om utmaningen att ta djuren till Darwin, den handlar om ursprungsbefolkningens situation och kultur och på vilket sett de "blandbarn" som föddes behandlades på. Men den handlar också om andra världskriget, om maktkampen mellan rancher, kvinnokamp, om familjer utan blodsband, kärlek osv. En väldig massa, helt enkelt. Så min första känsla för filmen var tyvärr rätt. För mig blir det för mycket och för oengagerande till slut. Jag rycks inte ens med av kärlekshistorien. Den har dock sina glimtar så det blir ett godkänt betyg; 5/10.

Sist ut ett drama med Kate Winslet, Patrick Wilson och Jennifer Connelly; Little Children. Winslet spelar en nyinflyttad småbarnsmamma i en förortsmiljö. Hon är känner inte mycket gemenskap med de andra mammorna som hon besöker leparken med varje dag. Så en dag kommer en pappa dit med sin son. De andra kvinnorna har sett honom förut men inte pratat med honom eller bjudit in honom i gemenskapen. Sarah (Winslet) går dock fram och börjar prata med honom. Det blir början till en romans mellan de två som kommer att leva ut varje dag vid utomhusbadet.
Winslet spelar här en kvinna som inte är alldeles långt ifrån den hon gjorde i Revolutionary Road förra året. Hon längtar bort och söker sig automatiskt till den första flyktdörr hon ser. Samtidigt finns en parallell historia i filmen där en dömd pedofil just släppt och återvänt till sin mors hus i området. Till en början är det svårt att se kopplingen mellan historierna men efter ett tag ser jag vad filmens skapare vill säga. Trots det är inte heller det här en historia som griper mig sådär alldeles även om det bitvis är lite spännande och också ibland ger en känsla av ärlig realism. Den inledande scenen i lekparken är väldigt konstlad och ska jag vara ärlig har väldigt svårt för Patrick Wilsons utseende som inte känns riktigt rätt, på nåt vis. Men över lag är det ändå en helt okej film för en trist kväll. 6/10.

Feta rubriker gör dig fet

Idag är det feta rubriker på kvällspressens nätupplagor som tjoar om att "frukt gör dig fet". Helt otroligt. Ibland är det lightmat som gör dig fet, sen är det bra med fet mat, pasta är farligt, du ska dricka mer vatten, du ska dricka mindre vatten, bli smal till midsommar, 2-minuters träningspass ger platt mage på 6 veckor, bli yngre (there's a trick) med de nya tipsen, osv osv. Att inte människor snart blir tokiga och protesterar mot alla desa galna rubriker och tips som formligen väller över oss. Jag lovar att ju fler rubriker som kommer desto fetare blir vi. Helt säkert. Själv blir jag bara väldigt väldigt trött.

Dagen efter

Oj, uppe med tuppen såhär dagen efter. Vaknade före åtta imorse och kunde inte sova. Det var så väldigt varmt i sovrummet att jag kunde inte ligga kvar helt enkelt.

Det var som väntat väldigt trevligt ute med tjejerna igår kväll. Alla kom dessutom, även Fanny som är så upptagen med allt nu innan hennes master in arts ska vara klar. Så det var extra trevligt. De kan vara svårfångade att få med men när vi väl kommer ut så tror jag alla trivs. Vi har väl bara blivit lite sega på "gamla dar". Vi satt i vart fall på Lottas, där medelåldern är betydligt högre än vår, men det är ganska skönt faktiskt. Jag gillar Lottas. Bra kväll, fortfarande på gott humör! Thank you ladies!