Utbildning och huvudvärk

Huvudvärken var det första jag kände när jag vaknade i morse. Det kändes som att jag inte sovit alls. Det är ovanligt att jag vaknar med huvudvärk när jag haft bettskenan i under natten, men så var det idag. En heldagsutbildning (del 2 av 3) i arbetsmiljö väntade så det var som bara att packa ihop sig. Jag stoppade i mig voltaren och alvedon och hoppades att det skulle ge sig. Såg till att jag hade migränmedicin med ifall att. Jag gillar inte riktigt att ta den, det känns alltid så konstigt efteråt. Förutom trötthet känns det alltid som att hjärnan skvalpar runt i ett tunt skal som känns som att det kan spricka om man lutar huvudet för mycket åt något håll. Vet inte hur jag ska förklara det bättre än så.

Det gick bra ändå, jag fyllde på med voltaren igen vid lunch. Ryggen känns öm och nästan blåslagen, så det kommer väl därifrån. Jag har känt mig sned i bäckenet i ett par veckor så det är väl inte så konstigt.

Utbildningen var bra, precis som första delen, men den här gången gick jag därifrån med en ökad stresskänsla i kroppen. Det är så mycket som ska hinnas med, så mycket jag skulle vilja göra och som jag till och med kan längta efter att få göra men som det så sällan blir särskilt mycket fokus på. Det är alltid annat som brinner först. Och det är trist. Klart det går att få till bättre, det vill jag tro, men det är klurigt. Och just idag kände jag mig stressad av det. Otillräcklig och faktiskt lite smått misslyckad. Inte riktigt meningen med utbildningen och en annan dag hade jag kanske inte känt riktigt så.

Ikväll känns huvudet lite lite bättre, det trots att jag antagligen spände mig rätt rejält då jag körde hem i full snöstorm (igen). Det var läskigt men jag strosade runt på Avion en stund efter jobbet för att slippa rusningen, vilket nog var klokt. Fick med mig min första julklapp hem t.ex. Jag var på ikea för att köpa några förvaringslådor i tyg att ha i mitt nya klädskåp men jag blev så villrådig när jag väl stod där att jag hoppade över det idag. Stora beslut...

Lugnet mitt i veckan

Idag har jag jobbat hemma igen. Det har varit riktigt skönt. Lite fokus och avskärmning på samma gång. Men jag tog lite kortdag då huvudet kändes tungt och jag var trött. Jag började tidigt som vanligt så det kändes ok att stänga igen datorn tidigt. 

Jag tycks ha glömt hur tidigt det mörknar ute nu. Jag hade tänkt fara till Bygdeå för att handla kattmat innan det mörknade men det gör det ju redan en stund efter klockan 14 numera. Så det blev helljusen på ändå. Nu har jag ju världens bästa helljus med min nya LED-ramp så det gick bara bra. Ganska mysigt att köra längs med den krokiga och snöiga skogsvägen i sakta mak för att inte kana av i de hala kurvorna. Sommarstugorna ser alldeles isiga och kalla i och jag rös till när jag såg ett hus där fönstren var alldeles igenfrostade. 

Ikväll har jag pratat med min kära lillebror (den yngre av de två) och känt saknad efter han och hans familj. Jag hörde hans lilla son i bakgrunden och funderade över hur stor han hunnit bli nu. Han ska få en egen "storsäng" till jul av sina föräldrar. Ingen mer spjälis nu inte. Storkillen. Önskar så att de bodde närmare.

Jag har inte handlat några julklappar än men det börjar så sakta skapas en liten lista med idéer i mitt huvud. Imorgon har jag planerat att köpa den första. Det blir färre i år på listan då jag bestämt att dra ner lite. Merparten av mina (många) syskonbarn är ju stora, rent av vuxna, nu och det har varit en så stor, ganska dyr och stressande grej att rodda runt paket åt alla. Så det blir inte så i år. Nånstans känns det väl också som att en släktrelation inte bara är födelsedags- och julpaket från ena hållet. Det håller ju inte. Men på något vis ska jag väl göra dem påminda om att jag finns och tänker på dem i jul.

Orosmaskinen

Jag är så trött igen. Som att huvudet inte riktigt kan ta igen sig. Har ofta spänningshuvudvärk igen. Jag märker att axlarna återkommande är i spänt läge och när jag trycker på dem så strålar det långt ner i ryggen. Jag har fortsatt ont i magen lite till och från, men inte alltid på samma vis. Den där hälsoångesten jag skrev om är för tillfället fokuserad på just magen, i bakhuvudet finns de tre fallen av olika typer av cancer i magtrakten som jag känner till i en hyfsad närhet av mig bara i år, där två inte längre finns bland oss. Det ger mig panikkänsla. Och, antagligen, magvärk och gissningsvis en del magkatarrkänningar. Jag måste antingen släppa det eller ta reda på om det är nåt. Jag söker ju nästan aldrig för nåt då jag tänker att det mesta är inbillning (och ofta är det) och då jag knasigt nog är rädd för att få veta att det är nåt, då jag av nån anledning alltid tänker att det skulle vara något massivt och ostoppbart.

Kanske jag borde följa rådet jag fick; föra nån slags dagbok för mig själv och sätta en maxlängd för hur länge jag får oroa mig innan jag faktiskt ringer och bokar tid.

Det är lite lättare att sortera funderingarna kring framtid och den lilla rastlöshet jag känner kring det. Där kan jag strukturera upp nån slags plan att följa, åtminstone vad jag själv kan göra för att ta reda på mina valmöjligheter. Men jag skulle behöva lägga lite mer tid på det. Istället för att oroa mig för annat. Det tar alldeles för mycket energi.

Konstnärligt handikapp

Idag var jag på jobbet lite tidigare så jag kunde också smita hem lite tidigare. Skyndade förbi ett apotek och hämtade ut nya p-piller till Alice (40st, vilket kändes onödigt då hon ska kastreras om 3 veckor..., men det hjälps inte) och svängde förbi Lil'sis lägenhet och hängde en kasse med två chokladkalendrar på dörrhandtaget. En liten tradition vi haft i ett antal år nu. Hon (och sambo) får en och M får en. Jag får förvisso aldrig någon (hm...) men M brukar alltid dela sina små chokladbitar med mig då han öppnar sin, sötnöten min.

När jag kom hem satte jag nästan omedelbart igång med att stöka runt bland möblerna i vardagsrummet. Jag har hela dagen haft i bakhuvudet att jag ville försöka stuva runt dem efter "målbilden" för att se ungefär hur det skulle bli. Så jag släpade min stora byrå med min stora tv uppepå (risky business) tvärs över rummet och stuvade runt de två sofforna som två gigantiska pusselbitar under noga övervakning av tre unga, väldigt intresserade kattdjur.

Och jag vet inte om det blev riktigt som jag hoppats. Är det helt omöjligt att flytta en murstock några decimeter åt nåt håll? Det blev "sort of" bra, men inte riktigt. Jag behöver en bra finish på det hela. Det kanske blir i helgen då M kommer hem och Lil'sis dessutom förärar oss med sitt sällskap under fredag/lördag (yeay!). De är bättre på sånt än jag. Jag får alltid upp fina bilder i huvudet på hur saker ska se ut, men det blir nästan aldrig likadant när det är klart. Det gäller det mesta som har med utseende, konstnärlighet eller vad jag nu ska kalla det, att göra. Trädgårdsdekorationer, rabatter, make-up på mig själv, bakning och till och med målarböcker där jag bara behöver fylla innanför linjerna. Jag skapar aldrig vackra saker. Det är inget självkritiskt påstående, det är faktiskt helt sant.

Tur att jag har andra kvaliteter och tur att jag inte behöver skapa vackra saker i mitt arbete. Jag klistrar in en liten fin eller skojig googlad (rättighetslös) bild längst ner i mina veckobrev som jag mejlar mina medarbetare varje fredag, det är nog allt. Powerpoints snor jag grunderna till från kollegor, mina anteckningsböcker behöver inte vara snygga (mina to-do-listor är färgkodade efter skyndsamhet, det är det enda) och jag duckar alltid uppgifter som går ut på att skapa inbjudningar till saker. Jag arrangerar hellre hela rasket. Det är jag däremot väldigt bra på.

Sovrum 2.0

Jag hade ju som mål för helgen att jag skulle möblera om vardagsrummet. Hur det gick? Ja, det beror på hur man ser det... Möblerat om har jag gjort men i sovrummet först och främst. Jag vaknade i lördags plötsligt bestämd att jag ville köpa de klädskåp som jag hittade på ikea helgen före och byta ut det trådbackskaos som var i sovrummet. 

Före-bild på halva väggen, den med trådbackar. På den andra
sidan stod en klädställning som inte riktigt gick in utrymmet
mellan vägg och murstock.

Jag hade egentligen ögonen på ett grön jättefint skåp som kändes mer traditionellt linneslåp men som så ofta så var det för stort för att få in där det var tänkt. Det är klurigt när det är en oflyttbar murstock att ta hänsyn till, samt snedtak som begränsar höjden rätt kraftigt. Så skåpen jag hittade fanns på ikeas barnavdelning. Men jag tycker inte att de ser "barnsliga" ut direkt och till sist bestämde jag mig alltså. Väl på ikea kom vi på att jag inte har världens största bil, men trots att paketen var nästan 2m långa så lyckades M stuva in dem på något vis. 

Ett skåp in the making, det med hyllor i.

Skåpen monterades ihop och ändrades lite. De var egentligen tänkta att hänga kläder i främst, med en hylla men jag ville ha en av varje. Så vi modifierade om dem lite, därav borrandet på kvällskvisten igår. Så nu är det hyllor i den ena och möjlighet att hänga vuxenkläder i det andra. Och jag tycker att det blev jättefint faktiskt. Ljusare och rymligare och mer lättstädat. Nu ska de bara fyllas på med kläder också.

En lite gul efterbild. Här syns också murstocken som är
i stort behov av att putsas om, något jag tänker ta mig an sen.

De är nämligen bara halvt genomsorterade och existerar i högar i vardagsrummet. I de bästa av världar hade jag hunnit det nu ikväll men orken fanns inte riktigt. Det får bli nya tag imorgon.
Jag plockade också ner byrån från sovrummet till källaren. Vi får se om det var smart eller om den egentligen behövs för att få plats med allt. Men det var så liten plats mellan byrån och fotändan på sängen att det knappt gick att dra ut lådorna bra så tv:n fick en plats på väggen och genast blev det betydligt mer utrymme även där.

Och vardagsrummet då? Ja, där är det ett fullständigt kaos då jag ändå passade på då jag hade ett par extra händer hemma i helgen så att vi tillsammans kunde bära ner en byrå, skrivbordet, datorn med mera ner i källaren. Och så har vi börjat mått upp lite hur sofforna ska stå. Så det är kläder, saker från skrivbordet som ska få ny plats, ännu mera kläder och gamla trådbackar huller om buller med möbler på konstiga platser. Så nu är nya målet att skapa nån slags organiserad trivsel i det här kaoset under veckan som är. Målbilden finns i huvudet och jag hoppas, hoppas att det blir som jag tänker. 

Trötthetens måndagspris

Sitter uppkrupen på sängen med datorn i knäet med tv:n igång och upplever nån slags rekord i trötthet. Eller kanske inte egentligen, men just nu känns det så. Jag gillar att vi fått nån slags rutin i att M åker hem med morgontåget vid 5 på måndagar istället för att åka på söndag eftermiddag (kvällståg är det ont om), men vi måste få till rutin att somna tidigt på söndagar också.

Igår var som inget riktigt i rätt ordning. Vi kom på ganska sent att vi inte ätit middag vilket slutade med att vi bakade scones och åt istället (inte så bra men gott) och när vi väl lagt oss så ångrade sig M och klev upp och borrade det som var kvar i ett av de i helgen nyinköpta klädskåpen. Han ville göra klart, vilket var tacksamt. Så vi hjälptes åt med det där sista.

Så det blev till sist lite sent. Om man tänker att klockan ringde 3.50 i vart fall. Men det gick bra och jag var ganska pigg på jobbet under förmiddagen också. Sen ställde en medarbetare in sitt utvecklingssamtal på eftermiddagen så då packade jag ihop före fikat och åkte hem. Väl hemma var jag toktrött och sov ett par timmar. Antagligen dumt, men det susade i huvudet. Sen har jag jobbat en liten stund igen och nu sitter jag här och tänker, som en repris på igår, att jag kanske borde fixa middag...

Ljus!

Det är mysigt väder ute nu. Snöigt och vackert och ganska lagomt kallt. Nu spenderar jag merparten av dagarna inomhus på kontor men så snart jag har möten på tex stadshuset så passar jag på att ta en promenad, har jag tid tar jag dessutom gärna en liten omväg. Allt för att få tanka lite extra dagsljus.

Jag är ju ingen stor julfirare så, men jag gillar alla extra ljuskällor som plockas fram såhär års. Jag som kattägare har sällan levande ljus tända faktiskt men har använt led-ljus i olika former i flera år och jag tycker att det är nog så mysigt bara det.  Och jag älskar batteridrivna ljuskällor! Så länge de inte behöver laddas alltför ofta vill säga, då blir det omständigt. Men annars är det bekvämt att slippa sladdar och grenkontakter. Batteridrivna ljuskällor med timer är kanske rent av det bästa.

Förra året köpte jag just några sådana som jag hade i de små fönstren på övervåningen. I år adderade jag med en till att ställa i fönstret där Rosa annars brukade sitta. De är kanske lite plastiga och inte så lyxiga, men jag tycker faktiskt att de är rätt fina. Och det ser mysigt ut utifrån.

I övrigt blir det inte så mycket pyntande för min del. Ett par tomtar har jag, annars är det mer vintertema på det som jag tar fram. Lyktor och ett par fulsöta prydnadsmöss med toppluvor tex. Jag vet inte om jag ska fixa med en gran i år igen eller inte. Det är nåt mysigt med gran, både lukten och lugna sken som det bidrar med i ett rum. Vi får väl se om det finns nån plats sen när jag (förhoppningsvis i helgen) möblerat om och fått en mysigare vardagsrum.