Suzy!

Bilstrulet då? Jo, jag lämnade in gammbilen med tanken att det bara skulle bytas bromsbelägg men det visade sig att det var bromstrumman bak som det var fel på. När den väl plockades isär så uppdagades en rad andra bekymmer uppepå det som behövde åtgärdas inom kort. Och så tror jag att det alldeles snart är dags att byta kamrem och vattenpump. Så ja, i runda slängar 20k i reparationskostnader i bästa fall, det var väl prognosen. På en bil som är gammal och som jag nu i ett par års tid har lagt en hel del pengar på i hopp om att "den sen ska hålla ett tag".

En sömnlös natt senare bestämde jag mig för att det inte var värt det så jag ringde upp mekanikern och stoppade det hela. Sa att de fick sätta ihop den bara så att jag skulle kunna köra den därifrån och senare till skroten. Och de höll väl med om att mitt beslut verkade vettigt. Jag fick ändå lägga 2k bara på att de kollat den och plockat isär och ihop den.

Sen har jag lånat bil ett par dagar tills det inte längre gick och slutligen hyrt en bil ett par dygn. Det blir ju inte helt enkelt sånt där strul när man bor 3,5 mil utanför stan och behöver ta sig till jobbet. Så ledig tid gick till att försöka hitta lösningar. Hur mycket pengar vill jag lägga på en bil? Vad är det jag egentligen behöver? Måste jag köpa drömbilen nu eller ska jag tänka mer ekonomiskt för att få andra möjligheter sen?

Jag kollade bilar på blocket och så hittade M en nere i Sundsvall som fanns på en bilfirma. Jag ringde och fick veta att den (om det nu var sant) troligen var på väg att säljas. Ingen tid att se den alltså så M fick uppdraget att provköra, tänka med Sara-hjärna och se med Sara-ögon och lägga handpenning om hjärnan och ögonen verkade nöjda. Så blev det. Jag tog snabbt ledigt halva fredagen och satte mig på ett tåg ner och voilá:

Möt sötbilen Suzy Suzuki! Visst är hon fin? Ganska så pytteliten och inte med världens drag under huven, men jobbar man lite med växellådan så är hon faktiskt ganska imponerande. Inte minst i stadstrafik. Då är hon riktigt vass att köra. Ingen dyr bil och dessutom billig i drift. Inte heller några särskilda lyxfunktioner men hon är ändå lite lyx för mig.

Inte helt oväntat är hon smidig att parkera. Ovan är från vårt stopp ungefär halvvägs hem igår då jag och M körde upp sötbilen. Det får plats två i en ficka nästan!

Lycklig som en jag-vet-inte-vad är jag över vad som på sätt och vis faktiskt är min första alldeles egna bil. Gammbilen var väl min första men den köptes först av M och överläts senare till mig, så det räknas inte riktigt. Men på riktigt har jag börjat bli lite sentimental över att behöva göra mig av med den. Nu står den på jobbet i väntan på ett beslut av nåt slag. Utbytt och lite kasserad. Det är väl åtminstone lite sorgligt?

Det blir ett kommande bekymmer till veckan. Just nu är jag mest bara glad över mitt nya förvärv.