Oscargalan 2016

Så var galan över för i år. Många frågar varför jag tycker det är så viktigt, men jag tycker bara att det är kul. Det är nåt särskilt, det är en stor fest som man får vara lite åskådare till. Jag kan inte riktigt förklara det. Det är en kul summering av filmåret och en chans att se lite andra sidor av de där glammiga stjärnorna. Än roligare hade det förstås varit att sett det tillsammans med andra filmnerdar, men som de flesta år satt jag själv inatt och kämpade mot sömnbehovet. Men jag hade trevligt i min ensamhet!

Och hur blev det då? Tja, jag tycker Chris Rock var helt okej som värd. Inte fantastisk men absolut mer än godkänd. Hans öppningsmonolog var jättekul, men kanske att det blev lite repetitivt sen. Och så lite synd att efter att han drivit med #Oscarsowhite (dvs det märkliga med att ingen svart skådespelare var nominerad alls i år) på ett väldigt tydligt och kul sätt så valde han att avsluta genom att slå ner på det andra "uppror" som uppstod för ett par år sen; #askhermore, dvs att inte bara prata klänningar med kvinnorna på röda mattan. Det var lite synd. Men som sagt; över lag riktigt kul öppning:


Och han har ju så rätt i att det inte är "Track and Field", kvinnor och män borde kunna delta i samma kategorier, men jag tror vi vet hur det skulle sluta. Nä, börja med att få in bra prestationer från människor oavsett hudfärg. Och se till att det skrivs roller för kvinnor över 50 och att tex överviktiga skådespelare får andra roller än de som just slåss med övervikt etc. "Diversity" på fler sätt än vad som nu stått i fokus.

Vinnarna då? Ja, jag hade rätt på 17 av de 24 kategorierna, om jag räknat rätt. Det var väl ett okej resultat även om jag hoppats på mer. För visst finns det för min del ett litet tävlingsmoment i det hela, att gissa rätt. Att Spotlight tog hem Bästa film förvånade lite men kändes samtidigt helt rätt. Större delen av galan ägnades annars åt att dela ut allehanda tekniska priser till välförtjänta Mad Max (som vann prisligan med 6 vinster), men sen spreds priserna till bästa regi och skådespelare på ett kul sätt.

Mark Rylance fick för bästa biroll vilket överraskade men var kul. Brie Larson och Alicia Vikander vann väldigt välförtjänt sina respektive kategorier och jag får väl säga att detsamma gäller Leonardo DiCaprio. Jag tycker ju inte att The Revenant är en särskilt fantastisk film och han har definitivt gjort mer imponerande roller än så, men jag kan inte heller säga att han inte gjorde det bra. Visst var det sjätte gången gillt, men många skådespelare har fler missade möjligheter än så i bagaget. Hans tal, som han lyckades rikta mot klimatfrågan, var dock väldigt starkt och fint och det ska han ha en eloge för.

Sötast på galan var nog ändå Jacob Trembley som både var snabb att dela ut en kram till sin vinnande filmkollega Brie Larson och som stod upp i bänkraden då C-3PO, R2-D2 och BB8 kom ut på scenen.

Brie Larson och Jacob Tremblay från Room

Och på tal om det var det ett riktigt kul grepp att det var animerade eller icke-mänskliga figurer "på scenen" ett par gånger, bl.a för att dela ut tekniska priser. Det var snyggt gjort och lättade upp en del. Frågan är hur det såg ut för de som var på plats?

Vad gäller musiken gjorde Sam Smith ett ganska risigt uppträdande medan Lady Gaga som väntat pampade till sitt ordentligt med snudd på överdrivet mycket känslor. Men det var Sam Smith som tog hem bästa låt för sin ganska trista Bond-låt. Det förvånade faktiskt.

Lady Gaga

Till sist kan jag tycka att det var synd att Star Wars inte fick ta emot någon Oscar alls. Tillsammans med Mad Max, följt av Room, var det de bästa filmerna förra året som var nominerade på galan. Men resultatet var ju ändå ganska spritt, och det brukar vara roligast då. Mad Max dominerade som sagt tekniken, The Revenant fick för bästa regi, bästa foto och bästa manliga men inte bästa film. Den tog istället Spotlight som utöver bästa film "bara" tog hem bästa originalmanus. Så spridda skurar, inte helt lättippat så då ska jag väl vara nöjd med mina 17 rätt ändå.

Skandalfritt får jag väl säga att det var också. Kul eller tråkigt, det beror på hur man ser det. Nu är det hursomhelst ett helt filmår tills nästa gång.

Mina Oscarsgissningar

Ska jag ge mig på att gissa i år då? Jag brukar ju det och bra år har jag fler än hälften rätt. I år vete tusan, det är ganska svårt, även i de kategorier som jag ändå har sett och har lite koll på. Och som vanligt svårt att skilja vad som känns troligt från jag skulle vilja själv. Jag har inte sett så imponerande många men i vart fall nästan alla filmer som fått fler än en nominering, plus några fler filmer. Totalt 15 filmer i skrivande stund (kan hinna bli någon till innan det är dags). Så jag gör väl ett försök:

Bästa film:

The Revenant

(Jag vet faktiskt inte vilken jag vill ska vinna. Mad Max kanske? Ingen tydlig favorit i år tyvärr.)

Bästa Regi:

Alejandro Gonzales Inarritú (The Revenant)

Bästa manliga:

Leonardo DiCaprio (The Revenant)

(Jag håller lite på Eddie Redmayne, men oddsen ser inget vidare ut. Det tråkiga om Leo vinner är att han gjort bättre prestationer än såhär.)

The Revenant

Bästa kvinnliga:

Brie Larson (Room)

Möjlig utmanare - Cate Blanchett (Carol)

Bästa manliga biroll:

Sylvester Stallone (Creed)

Möjlig utmanare - Tom Hardy (The Revenant)

(Jag har inte sett Creed men Stallone har vunnit en del redan för den och det luktar vinst även här.)

Bästa kvinnliga biroll:

Alicia Vikander (The Danish Girl)

Möjlig utmanare - Kate Winslet (Steve Jobs)

(Det vore skitkul om Vikander vann, hon bär filmen mer som en huvudroll än biroll men jag har inte sett mer än trailern till Steve Jobs och Winslet är bra i vanlig ordning som det ser ut.)

The Danish Girl

Bästa originalmanus:

Spotlight

Bästa manus efter förlaga:

The Big Short

(Här har jag en avvikande åsikt och tycker nog att The Martian skulle kunna vara en värdig vinnare också.)

Bästa animerade:

Inside Out

(Ingen pratar om någon annan och då det är den enda jag sett så kan jag inte direkt säga nåt annat heller.)

Bästa utländska:

Son of Saul

(Jag har tyvärr inte sett någon av de nominerade och det är flera som omtalas som väldigt bra. Mustang tex. Så jag gissar hyfsat blint här.)

Bästa dokumentär:

Amy

(Samma här; dessvärre har jag inte sett någon, det är inte lätt att hitta sätt att se. Men dokumentären om Amy Winehouse har vunnit bra hittills och är den som det pratats om så det är min gissning.)

Bästa foto:

The Revenant

Mad Max: Fury Road

Bästa klippning:

The Big Short

Möjlig vinnare - Mad Max

Bästa produktdesign:

Mad Max

Bästa kostym:

Mad Max

(Också en svår kategori. Filmer som Carol och The Danish Girl brukar vara vinnare, men jag tror att Mad Max tar hem det i år.)

Bästa originalmusik:

The Hateful Eight

Borde vinna - Star Wars

Bästa originallåt:

The Hunting Grounds

(Här går jag på vad jag läser, så kvalificerad gissning med andra ord.)

Star Wars Episode VII

Bästa specialeffekter:

Star Wars

(Skulle kunna vinnas av The Revenants björnscen, men det vore väl inte riktigt rättvist?)

Bästa makeup:

Mad Max

(Jag tror dessvärre inte på svensk vinnare här, men riktigt häftigt att de blev nominerade.)

Bästa ljudmix:

The Revenant

Bästa ljudklippning:

The Revenant

Bästa kortfilm:

Stutterer

(Absolut ingen aning och tipsen går åt olika håll. Vild chansning alltså, jag har inte sett någon utav dem.)

Bear Story

Bästa animerade kortfilm:

Bear Story

(Den här kategorin brukar innehålla fantastiska verk, men ack så svåra att få se. Gissning för övrigt, men den ser då hemskt charmig ut.)

Bästa kortfilmsdokumentär:

A Girl in the River

(Vild chansning.)

Japp, det var väl de. Enligt mig blir The Revenant nattens stora vinnare med 6 Oscars. Återstår att se hur bra/dåligt jag gissat i år. Väldigt spännande! Jag hoppas att Chris Rock överraskar också och bjuder på en bra show, det är viktigare än alla rätt i världen. Jag är inget stort Rock-fan även om jag tycker han kan vara kul ibland, så han har lite underdog-läge vad mig anbelangar. Bra utgångsläge, med andra ord. 

Mellanmjölk

Jag har ju sagt att det jag sett av årets delfinaler i Melodifestivalen (1,5 av tre avsnitt) har känts väldigt mycket "mellanmjölk" och det uttalandet börjar kännas sant även för de Oscarsnominerade filmerna. Åtminstone för merparten av de jag sett hittills och då har jag ett par av de mest nominerade filmerna kvar att se, ska jag säga.

Missförstå mig inte; hittills har ingen film varit dålig, alla har varit bra, men nästan ingen har varit mer än det. Faktum är att de två jag såg före dess att nomineringarna kom ut; Star Wars: Episode VII (2015), Mad Max: Fury Road (2015) och The Martian (2015) lyser starkast än så länge (i den ordningen för övrigt). Room (2015) som jag såg i torsdags är än så länge egentligen den enda som hamnat lika högt på min lista. Annars har det varit idel 3:or i betyg. Bra filmer, som sagt, men inga tydliga storfilmer.

Men förhoppningsvis hinner jag ändra åsikt innan röda mattan rullas ut imorgon kring midnatt. (Och jag lovar att återkomma om detsamma sker efter kvällens avsnitt av melodifestivalen, som jag har för avsikt att bänka mig framför.)

Vad jag sett del 2

Jag har ju försökt att se så många Oscarsnominerade filmer som möjligt inför galan på söndag natt. Jag har sett färre än vad jag brukar, kan jag säga, men än är det inte söndag. Här är lite kort om några av de jag hunnit med.

Brooklyn (2015)

Filmen, som baseras på en bok av Colm Tóibín, startar i Irland på 50-talet där Eilis (Saoirse Ronan) bor med sin mamma och äldre syster. Genom systerns kontakter får hon så möjligheten att lämna födelselandet för USA och en ljusare framtid än vad Irland kan erbjuda henne. Eilis har lite svårt att anpassa sig i sitt nya hemland men saker blir helt klart enklare då hon träffar Tony (Emory Cohen). Snart görs sig dock Irland åter påmint och Eilis slits plötsligt både mellan länderna och personerna som finns där.

Brooklyns styrka är definitivt miljöerna, kläderna och fotot. Jag kan inte heller klaga på skådespelarinsatserna men faktum är att jag inte riktigt känner så mycket "gnistor" där de borde vara. Jag brukar som bekant uppskatta filmer där karaktärerna inte är så svartvita utan får lite mänskliga bra och dåliga sidor. Det lyckas man med när det gäller Eilis, men jag har lite svårt att riktigt tycka om henne eller känna med henne. Snarare tycker jag att hon beter sig lite otrevligt samtidigt som hon ofta har ett 'drabbat' uttryck över sig. Regisserad av John Crowley och nominerad till tre Oscars. Betyget blir 3/5, mer för det visuella än själva innehållet. Nominerad till 6 Oscars.

Bridge of Spies (2015)

Efter andra världskriget befann sig som bekant USA och Sovjetunionen i ett kallt tillstånd rent politiskt och bredvid kommunistskräcken fanns också en misstänksamhet och rädsla för spioner i USA. Steven Spielberg har filmatiserat den sanna historien om händelserna som utspelade sig efter att man tagit en misstänkt sovjetisk spion, Rudolf Abel (Mark Rylance) i slutet av 40-talet.

Tom Hanks spelar advokaten James B. Donovan som trots sin ringa erfarenhet av brottsmål utses att försvara Abel och som väljer att ta sitt uppdrag på allvar. Parallellt får vi följa hur några unga amerikanska män utbildas i ett superhemligt spionplan som ska flyga över Sovjet. Snart ska dessa händelser komma att få betydelse för varandra.

Bridge of Spies är en ganska traditionell spionfilm med en tydlig Spielberg-stämpel på. Tom Hanks visar att han fortfarande är en stabil och skicklig skådespelare och Rylance bidrar lite oväntat med en viss komisk touch till kalla kriget-stämningen. Jag skulle inte vilja påstå att det är en film som kommer med större överraskningar men det är ändå en intressant och åtminstone lite spännande handling. Den är inte heller helt svår att koppla till dagens politiska läge, inte minst förstås frågeställningen om vilka liv som är mest värda som ganska snart och sedan filmen igenom präglar handlingen. Är spioner förrädare eller lojala samhällsmedborgare? Stabilt och välspelat; 3,5/5 i betyg.

Spotlight (2015)

Många är som sagt de verklighetsbaserade filmerna bland Oscarsnomineringarna i år och Spotlight är en av dem. I början av 2000-talet tog den välkända Spotlight-gruppen bestående av ett litet antal grävande journalister på The Boston Globe sig an att utreda ryktena om systematiskt mörkande av ett större antal katolska prästers övergrepp på barn. Några mindre försök hade redan gjorts men av olika anledningar slutade det ändå som notiser i skymda delar av tidningen. Den här gången hamnar arbetet rätt och trots motgångar försöker gruppen gå till botten med anklagelserna. Men det är stora makthavare de brottas med.

Tom McCarthy har regisserat en film som åtminstone får mig att känna att 2001-2002 är mer "förr i tiden" än jag tänkte mig. Det känns plötsligt väldigt länge sedan. Det är lite murriga färger, nedtonade karaktärer och en gestaltning av en skrivande redaktion som bortsett datorerna nästan känns antik, och kanske lite romantiserad med sina pappersöverösta kontorslandskap. Trots det motbjudande ämnet är det gjort med viss charm (om man nu får säga så) och redaktionen som spelas av idel välkända skådespelare (Mark Ruffalo, Rachel McAdams, Liev Schreiber, Michael Keaton, John Slattery och Brian d'Arcy James) gör ett genomgående bra jobb. Det inte helt okända händelseförloppet blir kanske inte alldeles spännande, men det är ändå omöjligt att inte slås av hur det faktiskt förhöll sig. Verkligheten överträffar fiktionen, helt klart. Snyggt förpackat utan att stjäla uppmärksamheten från självaste storyn, skickligt gjort; 3,5/5 i betyg. Också nominerad till 6 Oscars.

Godkänd fransk dam

Lite nervöst styrde jag min gamla fransyska mot besiktningen i eftermiddags. Jag vill såklart att bilen ska vara okej och om den inte är det så vill jag veta, men är det nåt fel så tenderar det ofta bli rätt dyrt. Nu har hon förvisso hållit sig på banan riktigt bra sedan jag la ner en hel del pengar på att fixa saker för ett par år sen, men man vet ju aldrig. Förr eller senare kommer det nåt och då är det frågan om det är värt att göra nåt åt det. Jag hoppas hoppas ju att hon ska hålla åtminstone ett, gärna två, år till.

Och besiktningen gick bara bra. Jag är ju en nyfiken bilägare som gärna följer med under besiktningen, ställer frågor och tittar på saker de grejar med. Det är lite roligt och framför allt kan man snappa upp saker som kan vara bra att hålla koll på, även om det inte genererar ett underkänt betyg. Och besiktningsmannen var trevlig, pratade melodifestival mellan knackandet under bilen och delade glatt med sig av synpunkter och tips.

Så med ett godkänt protokoll for jag nästgårds och köpte bromsolja efter tips som jag sen fyllde på när jag kom hem. Med en bil som är godkänd ett år till. Heja bilen!

Hostmarodören

Hängig vecka den här veckan. Whiskyrösten är något lite bättre men istället hostar jag en hel del och har ont i bröstkorgen. Inte sjuk nog för att vara hemma men inte heller frisk. Gnäll, med andra ord. Men jag känner mig hängig i övrigt också, inte alls på humör. Det hör ihop förstås. Som lite tråkig vecka, på nåt vis. Och trött vecka. Förhoppningsvis blir det piggare nästa vecka.

För ljusare blir det helt klart. Jag använder aldrig helljusen på mornarna längre, vilket känns lite skönt. Det känns piggare att stiga ut genom dörren och mötas av ljuset, helt klart. Men på kvällarna på vägen hem är det mörkt. Häromkvällen körde jag hem med ett stort norrsken framför mig på den annars mörka himlen. Väldigt vackert. Den här vintern har jag haft förmånen att se ganska många och jag tycker det är en häftig upplevelse varje gång.

Nu ska jag snart hosta mig i säng. Väldigt impopulärt bland mina fyrfota sängkamrater, kan jag meddela. Bara en utav dem har stått ut de senaste nätterna, den andra har legat en stund och sen blängt surt och istället lagt sig i soffan. Jag har en känsla av att de tycker att det är jag som borde ligga där istället.... Sötmojjarna mina.

Trumbo (2015)

Ett flertal av de Oscarsnominerade filmerna i år har verklighetsbaserad bakgrund, och det gäller även för Trumbo (2015) nominerad till Bästa manliga skådespelare genom Bryan Cranston. Cranston spelar Dalton Trumbo, en framstående manusförfattare som tillsammans med nio andra personligheter hamnade på The Hollywood Ten, dvs de tio personer i Hollywood som i slutet av 40-talet blev svartlistade och inte fick lov att anlitas på något vis på grund av att de var medlemmar i det amerikanska kommunistpartiet. Trumbo motsatte sig svartlistan och hävdade i rätten sin konstitutionella yttrandefrihet men dömdes ändå till fängelse i 11 månader.

Efter fängelsestraffet var Trumbo och hans familj fortsatt utfrysta precis som hans andra författarvänner. Han fortsätter dock att skriva och även om ingen riktigt vågar gå emot svartlistan så börjar så smått Trumbo anlitas av Hollywood, men utan att få något erkännande för det annat än pengar i handen. Filmer som egentligen skulle ha burit hans namn var tex Roman Holiday (Prinsessa på vift) och The Brave One, vilka tog hem Oscars för manusen, men utan att hans namn stod som vinnare.

Dean O'Gorman som en ung Kirk Douglas

Cranston gör sin Trumbo väldigt bra. Han har ett stort register och den komiska talangen passar väldigt bra. I andra roller hittar vi bl.a Louis C.K, Diane Lane, Alan Tudyk, John Goodman och Ellie Fanning med flera. Nämnas bör också definitivt Helen Mirren som skvallerskribenten Hedda Hopper med otäckt mycket makt i filmkorridorerna (och med en intressant ensemble av hattar...) samt David James Elliott i rollen som John Wayne. De lyfter filmen ett snäpp och bidrar med några av de mest intressanta scenerna.

Bryan Cranston och Helen Mirren

Det är en intressant bit historia som berättas och det är absolut något som känns aktuellt och viktigt att komma ihåg. Men själva berättandet blir stundtals lite segt och de dryga två timmarna känns lite för långa. Det blir en del transportsträckor, vissa scener känns upprepande (antagligen för att ytterligare förstärka en sida hos Trumbo, något som känns ganska onödigt) och jag vet inte om jag riktigt tycker att balansen mellan Trumbos familjeliv och yrkesroll blir helt lyckad. Kort och gott så tycker jag att Jay Roach har skapat en intressant men något för omständig biografisk film som bara fungerar delvis. Betyget blir 3/5.