Lite lyckogrus?

Jo, måste ju berätta om en av alla halvmärkliga människor jag träffade igår. När jag kom till första busshållsplatsen stod där redan en kvinna som höll på att plocka upp gruset från den snöiga gångvägen. Hon stoppade det omsorgsfullt ner i en liten apotekspåse. När hon såg mig slutade hon, log och sa "Lyckogrus!". Jag log tillbaka och sa "ok, sure sure" eller nåt men tänkte såklart nåt annat. Men jag undrade länge vad det egentligen var som var grejen...

Att tyda Stockholms lokaltrafik

Idag slipper jag i vart fall det yra trafikbytandet jag sysselsatte mig med på väg till mötet igår. Enligt SL:s reseplanerare på nätet gick inte Saltsjöbanan utan jag hänvisades till ett par bussar ner till t-banan på Slussen. Miss J lyckades igår ta reda på att tåget visst gick som det skulle och att det var hemsidan som fått spel. Grejt.

Men då lärde jag mig något nytt igår. Som att försöka byta buss när det inte är alldeles klart vilken man ska välja. Eller att "ej i trafik" såklart betyder "Nacka Strand" på Stockholmska (eller möjligen på krumelurspråket, det var inte riktigt klart). I övrigt måste jag nog erkänna att jag är något av en turistande hejare på Stockholms lokaltrafik. Tänk om vi hade nåt mostsvarande norrut.

Halvtid med valberedningen

Stockholm har fått för sig att gå mot vår. Eller iaf hade den det igår vilket resulterade i att man skulle ha behövt knähöga gummistövlar för att ta sig runt torrskodd. Mys.

I övrigt har jag som vanligt det bara bra när jag är här. Första mötesdagen med valberedningen är avklarad och just nu försöker jag plåga i mig frukost för att orka med den andra. Det jag kan säga om själva mötet är att det banne mig inte är lätt att rangordna kandidater till en riksdagslista där det finns så många man skulle vilja placera på valbar plats. Mycket svårt! Man ska ta hänsyn till så många olika saker, få en blandad lista utifrån så många olika kriterier osv. Inte alls lätt. Men vi har nästan bestämt oss för de första 16 platserna, nu återstår resten. Och det är dagens uppgift. Bland annat.

Generation klickerbarn?

I Filter läste jag lite på samma tema (eller ja, barn iaf) om en ny diskussion kring behavioristisk inlärning. Tydligen finns det en trend inom hunduppfostran som kallas klickerträning som går ut på att man använder en klickmojäng som positiv förstärkning för snabbt gensvar på önskat beteende. Jag har inte hunnit igenom hela artikeln men på nåt sätt går diskussionen ut på att överföra denna tydligen väldigt framgångsrika inlärningsmetod på barn.

Det låter ju onekligen intressant men blotta tanken får mig att se Kapten von Trapp med sin visselpipa framför mig. Eller vad sägs om ett kaos av föräldrar på Maxi en fredagseftermiddag med sina klickers i högsta hugg?

Men vem vet, kanske blir klickern nästa generations svar på guldstjärnorna som hägrade bland mina lågstadielärare.

Förälder mot sin vilja

På bussen läste jag förresten bland annat en artikel om en man som blev pappa mot sin vilja som 27-åring. Jag tror att det stått om honom i nån kvällstidning också i och med att hans bok om händelsen släpptes. Men jag måste säga att efter den intervjun så var jag mer benägen att hålla med hans omgivning som enligt honom själv tyckte att han mest var oansvarig och egoistisk än att som önskat (kanske?) tycka synd om honom. Vi gör alla val i livet och ibland blir det sämre resultat än önskat och visst har man rätt att sörja, deppa, vara arg eller vad som över det. Men det finns gränser och det finns definitivt tillfällen då man måste köpa läget och ta ansvar.

Därmed inte sagt att kvinnan i fråga verkar vara av den trevligaste typen man kan stöta på, men nog händer det att kvinnor utnyttjar läget då man som man inte ser till att göra ansvaret till bådas. Jag har sett det själv och det är inte snyggt alls.

Räls is the shit!

Jaha då var hon på resande fot igen. Trevligt såhär långt. Lite trångt och överdrivet varmt på bussen men det gick bra. Det är stunder som då som jag önskar att jag hade en lite netbook och inte en stor baluns till laptop att släpa på. Jag hann iaf igenom hela Amelia och en del av Filter innan jag ledsnade och stängde ögonen en kort stund.

Nu sitter jag på ett isigt X2000 med gott om benutrymme och trivs. Längtar tills dess att man kan åka såhär bekvämt hela vägen. Jag gillar inte att flyga och jag är definitivt inget fan av bil och buss men på tåg kan jag slappna av och bara vara. Ska man klaga på något skulle det väl vara att det är svårt att vara vegetarian på SJ. Jag brukar se till att ha med mig något men just den här gången blev det inte tid.

Att tänka utanför ramarna

Det är bara att hålla med. Hur viktigt kan det vara att man under sin tjocktröja dessa riktigt kalla dagar har en slips? Ibland undrar man lite hur arbetsgivare som redan befinner sig i någon form av konflikt eller förtroendekris jämtemot sina arbetstagare tänker. För det är väl ganska känt att det varit en del mer eller mindre offentliga diskussioner kring lokaltrafikens arbetsvillkor och annat.

Samma osmidighet visade kommunen prov på för ett par år sedan när man i kristider prioriterade bort julklappar såväl som julmat till personalen inom socialtjänsten. Oerhört feltänkt. I kristider när det enda personalen hör är budgetpiskan smällande bakom ryggen är det kanske viktigare än någonsin att visa uppskattning. Förra året hade julklappen kommit tillbaka men julbordet fanns det inte ekonomi till. Jag hoppas att man tänker om inför kommande jul. Eller varför inte satsa motsvarande pengar på något annat som personalen själv önskar? Att få lov att göra något kul tillsammans kanske? Också det oerhört viktigt när det är tungrott på jobbet och samtalsämnena går i svart nästan hela tiden.