Tantsimmaren är tillbaka!

Jag har äntligen kommit igång med simningen igen. Det känns väldigt bra. Det känns som att jag tappat formen en massa under de här veckorna (som innehållit jul och nyår och en massa godsaksätande). Jag fick ett uppehåll då jag blev sjuk i början av december och sen var jag ju som inte riktigt frisk förrän vid julledigheten. Både formmässigt och viktmässigt har det nog gått åt fanders. Och vips så var jag tillbaka i den obekväma känslan väl inne i simhallen igen.

Men nu är vi inne på andra veckan av simmande och jag tror och hoppas att det ska rulla på nu. I tisdags då vi sist var där var det hemskt trångt och inte så trivsamt som det kan vara, men jag hoppas att det är en bättre tid imorgon då vi ska dit. När det är trångt så spänner jag mig som lite märkligt så jag har haft känningar i ryggen sedan dess.

Tanken är att kombinera sim-dagarna med promenader på bandet igen. Och sluta slarva med maten igen. Få lite rutiner, äta frukost och framför allt äta vettigt på kvällarna och inte fuska för att jag är trött och det ska gå fort.

Jag är medveten om "vi-har-hört-den-förut"-nivån men strunt samma. Nu kör vi igen.

Det går framåt!

Idag jobbade jag hemma och det var något av en fröjd. Lugnt och tyst, så pass att jag fick fylla ut med musik ett tag. Jag jobbade hemma återkommande ett tag men sen tappade jag bort det under hösten när allt blev sådär konstigt. Mycket möten gjorde det svårt att få till det. Men nu ska jag försöka hålla i det lite igen. 

Med köksbordet som skrivbord hade jag det här att titta på när
jag arbetade. Älskar tulpaner!

Jag började tidigt, tog kort lunch och så kunde jag stämpla ut lite tidigare och pyssla lite hemma. Jag har ju som inte haft tid med det, men utan restid och med tidigt avslut på arbetsdagen så hade jag plötsligt gott om tid. Så jag satte ihop hyllorna jag köpte i helgen på Ikea och rensade ur i badrummet bland alla gamla dukar, solkiga gardiner och trasiga handdukar som jag aldrig tar fram. Så ut med en hel del, tre fulla kassar, och sen knäskrubbade jag det eländiga golvet och rensade avloppet jag tidigare inte kommit åt då de tidigare hyllorna stod där och blockerade.

Jag har ju handlat en massa saker på ikea nu för att fräscha upp badrummet så köket var fullt av lådor och packmaterial. För att få med det enkelt bestämde jag mig för att skära ner det med mattkniven i mindre bitar. En låda ockuperades dock av Smilla som bestämde att den skulle vara kvar. Hon satt först bara i den men sen fick hon lite prasselpapper att busa med och det var ju fantastiskt roligt (hon hade kvar julpapper på övervåningen ända till förra veckan, så kul är det).

Sen kom syrran och hennes Joel och hjälpte mig att borra lite så jag kunde få upp mina nya saker på väggarna. Jag har som bekant kanske lite svårt att hålla upp armarna över huvudet en längre tid så det var snällt med lite assistans. Lil'sis tog oombedd dessutom itu med en hylla och satte ihop den.

Jag väntar med bilder av badrummet tills jag fått upp väggbrädan som saknas och tills jag fått spackla och målat som tänkt, men ni kan ju få se hur fint det blev när jag äntligen fick upp min stringhylla i köket så att jag kunde ställa fram kokböckerna. Den är lite sned efter allt flyttande under uppväxten, men det adderar lite charm, tycker jag. Visst blev det fint?

Between Gilmore Girls

Så, ikväll såg jag då sista avsnittet av de gamla Gilmore Girls (2000). Lite vemodigt, som alltid, men samtidigt så hade jag de nya avsnitten, "10 år senare", att se fram emot. Och nu har jag sett ett av dem också. De är bara fyra till antalet men dubbelt så långa som de tidigare. Så en tredjedels säsong då egentligen? 

Inledningsvis kändes det väldigt trevande, lite som nån slags parodi på originalet. Och somliga karaktärer såg lite...märkliga ut. Men ja, när avsnittet var slut så kändes det ändå som att det skulle kunna bli något. Blir spännande att se om den blir upplockad som serie igen också eller om det tar slut där.

Nu då? Tja, jag vet inte riktigt. Jag har några kandidater på ny serie som passar för "binge-watching". Jag skulle nästan vilja ha The Crown osedd, men det är ju sent påtänkt. Förhoppningsvis kommer den nya säsongen snart.

Och så har jag sett två av tre Sherlock-avsnitt och helt utan den stora besvikelse som jag läst rubriker om innan. Inte kände jag att jag såg Sherlock-goes-007 heller, jag kunde faktiskt inte riktigt se det. Klart det är lite mer agentfokuserat, men det finns ju en förklaring till det?

Onsdag

Idag, i mitten av veckan, så stannade jag till då jag stod vid kopiatorn och väntade på utskrift och tänkte att det kändes rätt skönt att vara tillbaka igen. Som en känsla av tillfredsställelse ändå på något vis. Jag gillar ju att jobba och jag gillar mitt jobb. Och det kändes så där idag. Men det känns som att det är med ett lite annat utgångsläge på nåt vis. Jag hoppas att den känslan stannar kvar. Att jag fortsätter känna efter och tänka lite mer "ego". 

Jag har dessutom väldigt fina kollegor, flera har tittat in på rummet, kollat hur det är och pratat en stund om saker och ting, och liksom visat att de sett och att de bryr sig. Det är fint som sjuttsingen.

Pendlarvädret kunde dock ha varit bättre. Det kom slask från skyn, som i sidleds, och blåste kastvindar så att det var lite av en utmaning att hålla Suzy på vägen. Inte jättekul men det gick bra med anpassad hastighet. Vissa dagar känns avståndet till jobbet inte jättekul, då hade en bussresa i stan varit bättre. Men som tur är så inträffar den känslan ytterst sällan ändå. Nu ska jag krypa ner hos mina kattdamer i sängen, se på Gilmore Girls (sista original-säsongen!), dricka citron cupcake-te, och lyssna på hur vinden aggressivt hugger tag i huset. Inte katternas favoritväder, de tycker det är lite läskigt när det blåser såhär, men vi har det rätt mysigt här ändå.

Ingen Golden Globe i år

Jag hade ju nånstans kommit överens med tanken att jag inte skulle se Golden Globe-galan live i år. Hade jag varit förutseende hade jag tagit ledigt även imorgon så att jag hade orkat vara uppe inatt, men det hade jag ju inte. Dessutom verkar inte möjlig svensk kanal visa det och jag iddes inte hålla på med vpn och leta legitima sidor som streamar med bra kvalité.

Men nu, ett par timmar före start, så känns beslutet betydligt tråkigare. Alla inför-artiklar som besudlar mitt fb-flöde gör mig nyfiken att se. Men så blir det ändå inte. Imorgon får jag istället försöka hålla mig ifrån vissa flöden och nyhetssidor för att undvika se alltför mycket resultat från galan. Det brukar gå lite sådär. 

Nu är inte GG-galan den största och mycket fokus är tv-serier men det brukar ändå vara en liten vägvisning om hur Oscargalans nomineringar kommer se ut. Den galan hoppas jag verkligen ska sändas på nån kanal jag kan se så att jag inte missar den då jag sett så många år i rad. Semester måndagen efter är som en stående punkt numera...

Slut på slöandet

Så var semestern över och det är dags för jobb imorgon igen. Jag var förvisso inne och jobbade i tisdags eftermiddag och arbetade hemifrån förra fredagen, men bortsett det harjag varit ledig i lite mer än två veckor. Och tiden har förstås gått superfort. Jag hade lätt kunnat vara hemma en vecka till. Men även roliga saker har sitt slut. Jag har verkligen behövt den här ledigheten och det har varit först efter helgerna som det har känts som att jag slappnat av riktigt så två veckor känns mest som en faktiskt. 

Avslutet på semestern blev dock inte riktigt som planerat. Planen var att M skulle åka hem ganska tidigt idag för att hinna landa i sin lägenhet, ordna med lite tvätt och matlådor och jag skulle göra något liknande här hemma. Huset är i en enda oordning efter att vi påbörjat mitt lilla badrumsprojekt så städning stod högt upp på min lista. Och mental laddning inför jobbet.

Men så blev det inte. Dels drog en ominstallering av svärföräldrarnas dator ut på tiden så planen att fara tidig eftermiddag blev snarare sen eftermiddag. Men så när han väl skulle till att fara så visade det sig att hans plånbok var borta. Vi var på ikea både igår och i förrgår och jag vet att han vid något av de tillfällena sa när vi var på väg in att han inte hade börsen med sig, att den måste vara glömd hemma. Och jag vet att han betalade parkeringen vid bion i torsdags kväll med sitt kort så nånstans däremellan har den alltså fått fötter. Och vi har letat överallt vi kan tänka oss att den kan ha lagts i hemområdet.

Så istället för att åka har han spärrat kort, polisanmält att den är borta och försökt läsa sig till hur man fixar nytt körkort och/eller id utan att ha ett giltigt med sig. Nytt körkort kan man beställa via en blankett (som man först också måste beställa) så det låter som en långsam historia. Så nu har vi bestämt att han stannar tills imorgon så försöker vi beställa id-kort via skatteverket i väntan på körkortet. Omständigt men det är ganska svårt att leva utan id. Polisen han anmälde till sa också att egentligen så kan han få böter om han stoppas utan, men han måste ju ta sig hem.

Så några timmar extra ledigt får jag plocka ut imorgon förmiddag. Men sen är det jobb igen. Tillbaka till vardagen, det är inte så dumt det heller. Tråkigast att M försvinner söderut igen bara. 

Från 2016 till 2017

Jag brukar ju försöka summera året som varit men jag vet inte riktigt hur det ska summeras den här gången. 2016 blev personligen ett mycket bättre år än 2015 (som jag först under det år som varit sakta förstått vilket ordentligt skräpår det var och vilken påverkan det faktiskt haft på mitt mående). M:s flytt till Sundsvall har funkat ljusår bättre än vad jag oroade mig för, jag har trivts mycket bättre på jobbet igen osv. Det har förstås varit ett struligt år för katten Rosa som varit hos veterinären ett stort antal gånger, men vi hoppas att det ska ge med sig ganska snart. 

Världspolitiskt har det varit ett riktigt uselt år med framgångar för otäcka  högerpopulistiska grupperingar. Omvärlden har åter blundat för en mänsklig katastrof, trots att man sagt "aldrig igen" flera gånger tidigare. Ändå kunde människor som inte lyckats fly Aleppo i Syrien bli massakrerade inför omvärldens påseende. Maktgalna personer som Putin, Trump och Erdogan gör framtiden oviss och obehaglig men nånstans försöker jag ändå tro att vi alla som tycker annorlunda och som tror på empati och medmänsklighet ska nå framgångar till sist. Nyhetsrapporteringen under 2016 har varit mig övermäktig, så pass att jag i perioder mer eller mindre slutat se för att det kröp in under huden på mig. Av ren självbevarelsedrift och för att inget skulle bli bättre av det motsatta. Men, jag kommer som sagt inte sluta tro att det kommer att vända. Jag kommer inte bli tyst, och vi är många som tänker och tycker annorlunda.

Tillbaka till mikroperspektivet igen så var det nog många år sedan jag varit på bio så lite som under 2016. Så pass att jag tappade mitt guldkort på SF och numera "bara" är missnöjd silvermedlem. Jag får väl ändra på det under det här året. Över lag så tror jag att mycket av mitt tidigare filmtittande bytts ut för en hel del serier. Och det tror jag är ganska mycket tack vare streamingtjänsterna. Den där möjligheten att hitta en ny serie och sträckse en hel, eller till och med flera, säsonger av den. Det har nog hämmat filmtittandet en hel del. När nomineringarna till årets upplaga av Oscargalan kommer om ett par veckor så lär jag ha sett rekordfå av de som omnämns. Men det går ju att ta igen.

Förväntningar då? Jag hoppas att kvällarna med go'vännerna Anna och Ulrika fortsätter i samma utsträckning det här året. Att hinna ses ett par gånger i månaden trots allt med jobb, barn och annat som finns i våra liv, har varit värdefullt. Dessvärre har det blivit mindre tid med en annan uppskattad vän, men det går förstås att vända tillbaka. Simningen med Lil'sis kom av sig pga sjukdomar och annat i slutet av året men ambitionen är förstås att det återgår till det vanliga, med start nästa vecka då jag är åter på jobbet igen. Fortsatt utveckling att få huset än mer mysigt och fixat kommer fortsätta och jag hoppas att jag ska komma ännu längre i mina trädgårdsplaner så snart det blir vår.

Yrkesmässigt hoppas jag nog på att hitta ett nytt delmål i vart jag vill nånstans, men jag hoppas samtidigt att första delen av året ska få bli lite mer vilsam än tidigare. Jag har ett löfte till mig själv om att ta vara på mig själv lite bättre, lyssna på kroppen mer, släppa på de inre kraven (åtminstone lite) och tillåta mig att "runda hörnen ibland". De sista veckorna av 2016 hade en skrämseleffekt på mig rent hälsomässigt (jag ska ta mig för att skriva om det inom kort) och jag ska försöka att inte glömma bort hur det känts, sen när allt lagt sig igen. 

Jag tror inte att 2017 blir året som jag blir sambo på heltid igen, men man vet ju aldrig, det skulle förstås vara fint. Jag skulle dock tro att det åtminstone blir året då det inleds i någon grad, om än tankemässigt. Det har som sagt gått väldigt bra (att sakna/saknas kan vara en bra sak) och ett år till ser jag inte som ett problem, men på sikt är det ingen ultimat lösning och ekonomiskt är det allt annat än det. Så vi får se vad året bjuder på. 

Och slutligen så hoppas jag att våra kattdamer finns med oss med god hälsa i slutet av det här året också, att Lil'sis får lite medvind i sina drömmar, att släkt och vänner får må bra förstås och att en halvt planerad resa faktiskt blir av och blir lyckad. Det var väl det (plus allt jag har glömt).

Låt oss få ett år då vi framför allt är lite mer rädda om varandra.