Knas

Jag: Men? Har du köpt glass med hjärtan på åt mig?
M: Ja...jag köpte fel...

Klassisk M-humor. Det gör ont att skratta just nu men det är svårt att låta bli när man delar liv med en knaskomiker.

Nya serier

Tre nya tv-serier har jag kikat på den här veckan. Först ut The Michael J Fox Show (2013) där Fox spelar Mike Henry, en fd känd nyhetsuppläsare som slutade jobba då han drabbades av parkinson, men som med familj och vänners hjälp försöker ta sig tillbaka till yrkeslivet igen. Baserat på Fox eget liv, med andra ord. Det är roligt att återse honom, men bortsett öppenheten om sjukdomen så är det mesta ungefär detsamma som under hans Spin City-tid. Hela serien känns 90-tal och det hade säkert kunnat bli ett kärt återseende men istället känns det tråkigt och segt dessvärre. Efter tre avsnitt så tar jag bort den från min lista.

Sedan en serie jag fortfarande är lite kluven till, The Crazy Ones (2013) med bland andra Robin Williams, Sarah Michelle Gellar och Hamish Linklater (saknad från New Christine-serien) som medarbetare på en reklambyrå. Å ena sidan så hade jag faktiskt lite kul vid ett par tillfällen under de två första avsnitten, å andra sidan så känns även Williams hyperenergiska komik lite daterad. Och även den här serien blir lite av en repris av så många andra tidigare. Men jag ska ge den något avsnitt mer innan jag bestämmer mig.

Sist av dem tre Welcome to the Family (2013) med bland andra Ricardo Chavira (Carlos från Desperate Housewifes), Justina Machado och Mike O'Malley. Två ganska olika familjer tvingas ihop då deras tonåriga son respektive dotter visar sig vänta barn tillsammans. Jag har bara sett ett avsnitt och vet inte riktigt vartåt det bär men även om det inte kändes så dåligt så var det inte övertygande bra heller.

Mer nytt den här månaden är den tredje fristående säsongen av American Horror Story (2011), vars andra säsong jag faktiskt inte sett alls, samt de nya serierna Masters of Sex (2013) med Lizzie Caplan och Michael Sheen, samt Dracula (2013) med Jonathan Rhys Meyers. Har ni fler tips att kolla in?

Snörvel

Och sjuk blev jag den här gången. Det var stundvis en tuff dag på jobbet igår men det var först då jag for hem på kvällen och kunde slappna av lite där i passagerarsätet som jag kände febern välla över. Sen var jag mest en skållhet, blöt fläck i soffan resten av kvällen och natten blev en svettig sådan. Vaknade upp vid halv åtta imorse med värk i hela kroppen. Men efter en ipren och en tretimmarslur i soffan efter att M åkt till jobbet så kändes det faktiskt lite bättre. 

Men jag är fortfarande mör och lite småfebrig. Och bröstkorgen är öm som om jag hostat hårt i en vecka. Och så förstås den obligatoriska rödsnutna näsan, snygg som attan. Men imorgon blir det bättre, då tänkte jag bli frisk. Helt enligt planen...

Flumblogg

Just idag önskar jag att jag kunde släppa det där med att vilja göra allt så korrekt hela tiden. Vi har fått uppskov med månadens siffror på jobbet eftersom det dök upp en massa oväntat plötsligt, men ändå har jag kämpat på för att trots allt hinna klart i tid till lunch imorgon som var ordinarie deadline. Jobbat hemma ikväll t.ex. Snudd på korkat faktiskt. Jag kommer inte bli klar. Antagligen...

Och det handlar inte om att vara bättre än någon annan, inte alls, utan istället att jag får lite ångest, tror jag, av att inte nå upp till mina egna krav. Vem är jag då, liksom?

Flum, flum. Nu kastar jag in handduken för idag. Jag känner mig inte helt kurant faktiskt. Konstigt varm, snörvlig och så har den där onda halsen jag kände av imorse återkommit. Så ikväll blir det te och vitaminer. Både i brusform och i clementinform. Om jag håller mig frisk en dag till så kan jag eventuellt klämma in ett par sjukdagar fredag och lördag, för då är jag ledig. På söndag har vi höstarbetsdag i byn och sen åker vi söderut på natten. Men ja, helst förblir jag frisk förstås.

Det känns som att jag verkligen går från klarhet till klarhet ikväll...

Gråtscener ftw!

Anna Kendricks lilla gråtscen i Up in the Air är btw en av de bästa jag sett:

Vändpunkten coming up

Börjar så smått hjärnstressa upp mig inför den kommande resan söderut. Inte bara själva resan förstås, även om jag är nervös både för att köra långt i kanske-plötsligt-halt-land och för att vår lilla stjärna ska må dåligt hela resan. Men mest för att behöva lämna henne och åka hem igen. I fyra dagar. Utan att kunna berätta varför. Jag vet hur dumt det låter, men jag vill inte att hon ska få för sig att vi överger henne.

Men, jag försöker fokusera på efteråt. Att hon ska bli frisk igen. Att hon ska lägga på sig så att man inte kan räkna ryggkotorna på henne när man försöker kela. Att hennes päls ska bli sådär fin och otrasslig igen och inte släppa testar med päls när man borstar henne. Att hon ska må bra och få en chans till det där långa kattlivet jag önskar alla mina tre svansar.

M:s systers ena katt dog nyligen, 22 år gammal. Hemma i famnen på sin matte. Får Rosa, och de andra två förstås, tio bra år till har jag inget att klaga på.

Mörka kvällar kommer

Upptäckte just att Netflix, mitt gift, lagt till ett gäng nya titlar. Således halvsover jag just nu framför Up in the Air (2009), en riktig mysfilm som jag fick lust att se när jag såg att den visades i söndags på en kanal vi inte har i huset.

Jag är lite trött ikväll. Passade på att göra lite övertid på jobbet eftersom M varit hemma idag pga avloppssaker i byn (vår nya hobby, tydligen) och därmed inte behövde hämtas upp efter jobbet. Han tycker redan att jag gör hans dagar på jobbet lite långa (7-17 är en hyfsat vanlig arbetsdag för min del) och eftersom det var ett tag sedan jag stannade kvar i stan över natten så har det inte blivit så många sena kvällar i kontorsljuset. Och så väldigt sent blev det inte idag heller, jag blev trött och det mörknade ute så jag kastade in handduken redan strax efter sex. Imorgon blir det ett nytt försök, då ska jag ändå stanna i stan hos Lil'sis för första gången på evigheter. Ett par timmar extra vore bra för att minska den osynliga to-do-högen på mitt LEAN:ade skrivbord.