Winter's coming?

Idag har jag ägnat dagen åt lite shopping med Lil'sis. Eller ja inte hela, vissa sov ju bort halva dagen (inga namn nämnda) medan jag vaknade tidigt like a tant. Och blev dessutom ganska omgående biten i tån av en överpeppad katt som väntat länge på att nån skulle stiga upp, som det verkade. Tacka vet jag mina egna morgontrötta gammkattor...

Jo, men i vart fall så for vi runt i lite butiker och i stort sett överallt reades det ut sommarkläder, -möbler och whatnot. Det, tillsammans med det grådaskiga vädret ute fick mig i höstläge nästan. Det kändes lite som att jag blivit snuvad på sommaren. Semestern har ju inte ens börjat än? Är det verkligen dags att fundera över höstjackor och lövkorgar? Eller är det bara handlarna som gett upp hoppet om en riktig sommar? Tja, kanske. Känns lite trist bara.

Sårad manlighet på E4:an

Nu vet jag förstås inte om det stämde det som sas om olyckan vid Gävle där en kvinna hävdade att hon prejats av vägen efter att ha kört om en bil med manlig förare i. Men fenomenet med sårad manlighet (eller vad det nu ska vara) känner jag väl igen. Män som blir omkörda, hajar till när de inser att en kvinna sitter bakom ratten på den andra bilen och försöker sen köra om igen eller gasa på så att den först tänkta omkörningen inte blir av.

På väg ut till huset ikväll körde jag om en man som hajade till just precis så. Han låg strax under 80 på 90-sträckan då jag körde om. Han hann inte köra om direkt eftersom det blev enfiligt men han körde upp alldeles bakom, på 70-sträckan var han så nära bakom att jag nästan kunde se märket på hans skjorta banne mig. Sen blev det 110 och tvåfiligt men jag var snabbare ut i andra filen och passerade långtradare men han gjorde sitt bästa att försöka passera mig flera gånger. Helt galet. Vad är grejen?

Ofas

Det känns för övrigt i allmänhet som att kroppen och huvudet är lite i ofas med varann just nu. På ett väldigt onöjt sätt. På flera sätt. Som att jag vill kliva ur. Och som ett brev på posten har den där nästan ständigt närvarande oron/känslan av att något ska vara fel (gärna nåt jag inte riktigt vet om) ökat en del. Nojjigt, alltså. Så vid minsta krämpa känns det som att ångesten är nära till hands. Och i sin tur skapar  den (gissar jag) yrsel eller andra diffusa symptom att nojja vidare på. Hopplöst dåligt sätt att ta vara på livet.

Och det hjälper inte direkt till att det skrivs/radiopratas/pratas om folk som dött, eller ska dö osv precis hela tiden och överallt för tillfället. Jag är inte bra på att tackla sånt. Så sluta dö och bli sjuka, är ni snälla. Egocentriskt tänkt, jag vet, men dessvärre ruskigt verkligt.

Snart semester

Jag hade på nåt vis lyckats glömma att jag har ledig dag imorgon, men det slog mig under dagen. Jag jobbar ju helgen så självklart är det ledig torsdag. Och det känns ganska lagom för jag är lite sliten såhär mitt i veckan faktiskt. Jag insåg även idag att jag går på semester nästa torsdag eftersom jag har långledig helg på schemat nästa vecka. Måste säga att denna första semesterperiod verkar ha gått väldigt fort. Hoppas de som är lediga inte känner samma sak. Nu är det visserligen 1,5 vecka kvar, men ändå. Visst har tiden rusat på lite?

Nåt har gått knas i min nacke eller axel dessutom för oj vad ont jag har haft idag. Och dement som jag verkar vara har jag ideligen glömt att jag inte kan böja eller vrida nacken åt höger utan att det gör ganska sådär ont, så det har jag pysslat med återkommande idag. Aj, har jag sagt högt ungefär lika många gånger. Smart. En väldigt snäll kollega masserade lite under lunchen och det knäppte och värkte ända ut i armen. Jag får väl se hur det känns imorgon, men oturligt nog är sjukgymnasten jag annars brukar gå till på semester. Jag är inte superbekväm med att okända händer* tar i mig, det är jobbigt nog med den vanliga sjukgymnasten, så att behöva hitta en ny känns lite besvärligt. Det vore mycket smidigare om kroppen ville fixa till det här självt, gärna under natten tack.

*Typ alla utom familjen, i det här fallet

Tisdag

Och så blev det sådär sent igen. Men det har varit en bra dag. Soft på jobbet, ute i god tid med uppgifter osv. Sen äntligen en middagsdejt med bäst-Simon, som det känns som att jag aldrig ser längre. Måste se till att han skaffar sig ett 7-16-jobb, tror jag... Han, jag, M och Lil'sis träffades på stan, åt middag på Vezzo och gick sen för en kaffe på Costas. Väldigt trevligt och efterlängtat.

Så det blev en del senare hem från jobbet än vanligt. Och nu måste vi ju tydligen natta båten om kvällarna också så det blev en skön promenad ner till hamnen innan vi gömde oss hemma på varsin våning med varsin dator framför samma nerdiga spel... Jo och så har jag legat i blöt i badkaret en stund med förhoppningen om att den plötsligt onda axeln/nacken skulle mjuka till sig lite och sluta göra ont. Det fungerade inget vidare. Det känns som att nåt har hamnat i kläm, jag kan inte riktigt böja huvudet åt höger sida utan att det gör ont just där, och stundtals under dagen har fingrarna liksom domnat bort. Jag låg väl tokigt natten som var, får väl försöka ligga tokigt åt andra hållet inatt då och se om det jämnar ut sig :)

Godnatt båten!

At the movies

Det surras en hel del om Johnny Depps senaste film, The Lone Ranger (2013) som går på svensk bio as we speak. Men jag vet inte om det lockar så vidare värst för min del. Känns det inte väldigt mycket som att Jack Sparrow från Pirates of the Caribbean bara bytt kostym och miljö en snabbis? Depp bjuder på samma mimik, samma humor och regissören, Gore Verbinksi, är den samma som i tre av de hittills fyra (en femte är visst annonserad) Sparrows-filmerna. Och såklart med samma Jerry Bruckheimer som producent.

Nej, själv väljer jag nog hellre att försöka gå och se den senaste filmatiseringen av den vanligtvis lite hatälskade Stålmannen; Man of Steel (2013). Jag har egentligen ingenting emot att en superhjälte också är lite fånig och kanske inte så macho, något som Stålmannen ofta brukar få utstå som kritik, men jag lockas definitivt av den, av trailern att döma, lite mörkare och djupare bild som Zach Snyder verkar måla upp i den bioaktuella filmen. Förutom att jag sett honom sporadiskt i The Tudors så är Henry Cavill i rollen som Stålis ett okänt kort för min del, och det är också ett grepp jag gillar faktiskt. Amy Adams, Michael Shannon, Kevin Costner och Russel Crowe är däremot mer kända och känns som en spännande blandning.

Måndag

Lika obligatorisk som fredagströttheten verkar måndagströttheten ha blivit. Självförvållat, då jag kom i säng sent igår. Sen att jag vaknade ett par gånger av en skruv i form av låtsasmaken som låg och vred sig för att han inte kunde somna, det gjorde kanske inte saken bättre. Varmt var det, ett myggfönster verkar vara ett måste.

Det fina vädret passade på att gömma sig så snart jag lämnade kontoret, verkar det som. Under dagen var det strålande sol och tokvarmt, men nu ikväll känns det mer molnigt och lite blåsigt här vid kusten. Det ska bli kuling imorgon, fick vi veta av en bygranne då vi var nere och tittade till båten. Jag börjar verkligen se fram emot en segeltur, även om det samtidigt känns lite läskigt faktiskt. Det var länge sedan jag seglade och då var det inte riktigt under samma förutsättningar. Det var mer skärgård, här är det öppet hav alldeles utanför skäret nästan. Men spännande ska det bli. Vill det sig väl kanske det blir en trevlig dagstur eller två under semestern. Eller varför inte en övernattning? Det vore mys!