Harry Potter VII:1

Jag har just sett Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 (2010) och den var lite svårbedömd i jämförelse med de andra. Visserligen är den, precis som förra, något av en transportsträcka inför den stora uppgörelsen, men å andra sidan så var den ganska spännande och gav både svar på gamla frågor i samma stund som den ställde nya.

Jag blir också allt mer sugen på att läsa böckerna för att förhoppningsvis få svar på sådant som det nu känns som att filmerna lämnar utanför. Just i den här filmen kändes det som att trions uppbrott och återförening saknade en del information, det gick (precis som just deras personliga relationsproblem tidigare i filmserien) väldigt fort mellan trubbel och 'lösning', så att säga. Trion känns annars mer välspelad än någonsin, det finns verkligen nån form av kemi mellan Radcliffe, Grint och Watson. Om det sen bara är på duken låter jag vara osagt, men jag gillar dynamiken. Det var även kul att se Ryhs Ifans i rollen som pappa Lovegood. Han har verkligen utvecklats i en riktning jag inte såg komma när jag först la märke till honom i Notting Hill som den oförglömlige Spike. Han är definitivt inte typecastad utan tycks snarare vara ovanligt mångfacetterad i sitt skådespel.

Den sjunde filmen var om möjligt ännu lite snyggare än de tidigare. Effekterna är precis lagom utan att ta över filmen och miljöerna väldigt vackra. Sorgen över de karaktärer som en efter en försvinner, och mörkret, ligger som en mantel över filmen men bär den ändå framåt. Ser fram emot upplösningen även om det blir lite ledsamt att resan då är över (väl?). Betyget blir en svag 4/5.

Dagens insikt...

...från och med fredag* är jag närmare 40 än 25. Vet inte ännu riktigt vad jag ska göra med den insikten. Jag vill ärligt inte vara 25 igen men man kunde väl fått vara 30-32 i ett par extra år om man velat?

*Eg om man ska vara noga var det väl ett halvår sedan som den riktiga tidpunkten för det passerade, men man räknar ju inte halvår när man är över...8år?

Klippt!

Sådär. Nästan två decimeter kortare hår och än så länge känns det helt ok. Lite nättare, inte så tungt och därmed också lite lockigare. Jag kommer kanske vara less om en vecka igen så vi får se om det blir nåt mer vågat nästa gång. Som alltid när jag går till frisören fick jag lyssna till en stunds smicker för min hårfärg. Nu är det väl inte direkt jag som är upphov till den utan generna snarare, men jag suger ändå åt mig som en svamp och blir lite längre där i frisörstolen.

Trevlig och bra frisör fick jag också som kom med bra råd. Hon var väldigt pratsam till en början men när den här halvt osociala nattsuddaren hummat till svar några gånger så gav hon nog upp det här med svar och pratade lite själv. Helt okej för min del.

On display

Då var jag ledig igen i några nätter. Det känns helt okej det. Men det är mycket som ska hinnas med. Jag ska klippa mig om mindre än en halvtimme och har ännu inte riktigt nån plan för hur det ska bli. Jag bävar mest för att vara halvt nyvaken, blek och sliten när jag sätter mig i frisörstolen och kikar in i spegeln där varje skavank blir som en Broadway-skylt. Ogillar speglarna och belysningen på frisörsalonger, de är verkligen skoningslösa. Frisörerna ser dessutom utan undantag alltid überfräscha och snygga ut och själv vill jag mest gömma mig under hög med skvallertidningar.

Men sen när jag kommer ut i det vanliga ljuset och kan hålla mig på lagomt avstånd från speglar igen, då brukar det kännas bra, med ny (förhoppningsvis) snygg frisyr. Ser fram emot det en massa just nu.

Det man inte har i huvudet...

Stoppade ner fötterna i skorna och kom på vad jag mer ska köpa: "Aj! Skavsårsplåster!". Visste ju att det var nåt viktigt...

Full fart framåt

Sådärja. Tillbaka i stan och försöker ignorera röran i lägenheten. Det får bli en annan dag. Idag tänker jag luncha med M och Simon, göra ett par ärenden på stan (jag ska köpa möbeltassar samt något mer som jag redan glömt...) och sen försöka vila till mig lite inför jobbnatten. Nu är det bara en natt och jag har för avsikt att vända igen dygnet sen så jag kanske inte måste sova tokmycket idag.

Det är f.ö bättre med det susande huvudet idag. Inte helt smärtfritt men betydligt bättre. Och det känns vettigt att jobba inatt, inte minst eftersom det sen är långledighet som gäller. Jag har aldrig tidigare haft vett att vara rädd på jobbet och vill inte bli det nu heller. Så då är det nog upp i sadeln som gäller.

Nu ska jag bara komma på vad grej nummer två jag skulle köpa var för något...

Så kan det gå

Vaknar upp med huvudvärk, inte roligt men lite väntat idag faktiskt. Fick ta emot ett ordentligt knytnävslag i ansiktet inatt på jobbet, sådär att jag såg stjärnor och nästan for i golvet. En ny upplevelse, jag har aldrig varit med om det innan. Brukar alltid hinna se det komma och kunna parera eller flytta mig. Men den här gången hann jag inte, öppnade en dörr och ut kom knytnäven. Jag sprack i munnen på ett par ställen och gick hem med lite svullen läpp imorse. Jag tror att tänderna sitter som de ska, det kändes inte så först men när det värsta lagt sig så kändes det bättre.

Märkligt nog gjorde det inte så ont direkt efter smällen. Då var jag mest tokförbannad, en rätt ovanlig känsla i den här kroppen. Jag gjorde såklart inget av det mer än svor en ramsa, men oj vad arg jag blev. Smärtan kom först en stund senare när adrenalinet lagt sig. Som så annorlunda att bli slagen i ansiktet på det där viset, slag och nyp på kroppen i övrigt tar vi ju ofta på mitt jobb, men i ansiktet kändes det mer som en kränkning faktiskt. Ska försöka vila till huvudet idag och stannar därför hemma från jobbet inatt. Imorgon hoppas jag det känns som vanligt igen.