Blandade vårtecken

Det är vår på gång ute. Vattenfyllda diken och snödrivor som minskar i storlek i hög fart just nu. I morse när jag var i källaren och sökte efter min säck med undanlagda ytterkläder (i jakt på en ev vårjacka för att slippa handla en, eftersom det verkar smått omöjligt) så hörde jag ett "vattenljud" och såg att en stora golvbrunnen var översvämmad, bara några millimeter från att rinna ut och över hela källargolvet. Dräneringsbrunnen var full av vatten så vi satte kopplade in pumpen som forslade ut flera kubikmeter med smältvatten ut över tomten. Väldig tur att jag upptäckte det då jag gjorde.

Det märks också på all päls som plötsligt sprids över huset. Med fyra katter är det förstås alltid päls spår av päls i vårt hem, men nu är det mer som en tunn matta över en massa saker. Jag och Alice har fått rutin på att borsta henne varje kväll så nu kommer hon upp i sängen så snart hon hör ljudet av att jag tar fram borsten.  

M påminde mig häromkvällen om hur det var för bara ett år sen då hon i princip aldrig hoppade upp i sängen om vi var där utan alltid hade lite av ett avstånd till oss, skeptisk till vad som skulle kunna ske. Det tog verkligen lång tid för henne att lita på oss. Hon har fortfarande oro i sig och backar så fort man gör en snabb rörelse eller då något låter plötsligt. Väldigt sorgligt. Men vi försöker fokusera på framgångarna. Att hon frivilligt kommer upp i sängen och efter en stund tom lägger sig på rygg och låter mig borsta hennes lurviga mage är ju ett riktigt gott betyg ändå. 

Nu i april har vi haft den äran att vara hennes personal i två års tid!

Mer piff

På tal om makeup så flexade jag från jobbet en dryg timme tidigt idag och gick ner på stan en sväng. Verkligen evigheter sedan sist. Jag hade ett "mission" att hitta en ny foundation och hade läst på lite innan vad jag skulle kunna testa som skulle funka med min extremt torra hud. Jag blev ganska direkt sedd av en expedit och innan jag riktigt förstod hur så satt jag i en stol och blev både avsminkad och sminkad. Det var ganska tomt i butiken så hon tog sig snabbt tid. Läskigt som attan kan jag lova.

Men det var ett lyckat grepp för hennes del, jag gick därifrån med en beställning på en ny foundation (och en burk från prov tills det ska komma in), en ny concealer och ett antal olika små prover på grejer till ansiktet som tydligen var bland det torraste man kan uppbringa... 

Återstår att se om jag lyckas lika bra som hon gjorde när jag ska använda det imorgon.

Försök till håruppsättningar OCH ny makeup; det måste vara vår i luften! :)

Piff

Jag har fått rätt långt hår plötsligt (eller ja, kanske inte plötsligt, men lite oplanerat åtminstone), vilket jag tror att jag trivs rätt bra i, men jag blir lite less på att det liksom inte riktigt har nån tänkt frisyr. Min kollega, som har galet långt hår, är superduktig på att göra en massa olika häftiga flätor, uppsättningar och skarpa knutar och jag kan på sin höjd sätta upp en hästsvans.

Jag sökta på enkla (med betoning på enkla) uppsättningar på youtube för att få lite tips, men nivån på "det här kan alla lyckas med, det är superenkelt" är tydligen lite över min förmåga. Jag köpte hårband efter en sån instruktion och försökte följa den men det som skulle bli en "slarvig men snygg uppsättning som passar alla, på festen eller kontoret" blev något som snarare såg ut att sitta på en övervintrad hippie som sovit i tält i 4 dagar på Woodstock. Som en fd snygg uppsättning, ungefär.

Lite såhär, fast kanske ännu mindre överensstämmande...

Jag hade långt hår den större delen av min uppväxt, hur kommer det sig att jag aldrig lärde mig göra håruppsättningar? Jag ska inte ge upp än, övning ger färdighet, heter det ju.

Idag hade jag ändå håret uppsats i en tofs med ett hårband med blå långa band i, som jag köpte i tisdags. Väldigt lite utanför det vanliga men direkt kände jag mig lite fånigt piffig. Vet inte om jag kan förklara det bättre än så, men det är väl ett av grundorsakerna till att jag är dålig på "piff". Det känns ovant och märkligt så snart jag gör något utöver det vanliga. Samma med makeup, det minsta utöver mitt vanliga basic så känns det ungefär som om jag gick ut bland folk med ett stort horn i pannan...

Men så tänkte jag kjolar och klänningar också för bara ett par år sedan och nu har jag plötsligt det oftare än byxor och trivs väldigt bra i det. Så, bara att öva med andra ord.

Å andra sidan...

Jag har lejt min kollega (work wife) F att följa med mig och köpa skor imorgon efter jobbet. Hon konstaterade efter att jag beklagat mig över att mina vinterskor blivit skrapade och fula att det kanske inte var så konstigt att de bara höll en säsong eftersom jag haft dem varje liten dag hela vintern. Jupp så funkar jag, oftast bara ett par skor i taget. Möjligen något fler på sommaren som sneakers i kombination med en sandal och en klackad sko. Men det är många...

Så vi får väl se hur bra hon lyckas imorgon, om jag får med mig fler än ett par skor. Om ens det. Skor är ju så vansinnigt svårt att hitta. De måste vara väldigt sköna och samtidigt lite snygga förstås.

Har vi tid över och jag lite tur och flyt så kanske vi hinner över på bonuslistan där vårkappa och nya scarfsar (ett ord jag inte alls gillar, men vad heter det annars?) bl.a finns. Vi får väl se. Ser fram emot vår shoppingstund i vart fall.

Se där? Jag umgås visst med människor utanför kontorstid. Då jag vill och har ett syfte med det...hehe...

Så det är det som skapar medelålderskrisen?

Ny vecka, nya tag, heter det ju. Förra veckan var lite upp och ner. Jag hade del ett i min försenade 40-årskontroll till veckan och förvånades över vad det gjorde med mina funderingar. Möjligen hade jag förväntat mig lite hälso- och eller åldersångest, men den uteblev faktiskt. Inte ens viktångesten gjorde så stor affär av sig själv, vilket var skönt.

Nej istället var det frågorna i det tjocka frågeformuläret jag fick att fylla i under tiden jag gjorde sockerbelastningen som fick tankarna att vandra. Jag hade inte förväntat mig de frågorna riktigt. "Hur många, bortsett din närmaste familj, känner sig som hemma hos dig?" Eh...ingen? "Hur många personer samtalar du med utan att tänka dig för vad du säger?" Eh...ingen? Inte om jag ska hårddra det i vart fall. Klart jag kan få ur mig ogenomtänkta saker ibland, men inte så att jag inte tänker på vem jag pratar med, tex. "Hur lång tid under de senaste 14 dagarna har du känt dig lycklig?" "Eller lugn och harmonisk?" Alltså jag vet verkligen inte. Definiera lycklig?

Resultatet blev att jag gick därifrån med funderingar om lycka och om jag särskilt udda och egensinnig. Inte bara introvert, vilket jag lärt mig att jag är, utan tokigt för mig själv? Hur är alla andra?

Bortsett det så hade jag ett väldigt bra blodsockervärde, både före och efter belastningen. Och när lite stress fått lägga sig ville undertrycket bli lika bra som övertrycket. Skönt så. Nästa vecka ska jag på återbesök och då är det frågorna som står i fokus, plus lite fler blodprover som jag ska få svar på. Jag hoppas att det blir en mer positiv upplevelse.

Vad ska du bli när du blir stor?

Har jobbat hemma idag. Superskönt. Fått reda mig själv med en nästan tyst telefon (provade tom att ringa mig själv då det kändes väl tyst en stund) och kunnat beta av en massa administration. Började jobba direkt då M for till jobbet vid 6.40 så jag kunde sluta lite tidigare dessutom. Så klockan är bara 17 och jag är redan hemma med en tvätt igång, disken handdiskad (vitvara nummer två som gick sönder på en månad) och jag har förberett lite inför middagen ikväll. Lyxigt!

Är inne i en period då jag funderar en hel del på "vad jag ska bli när jag blir stor". Vad uppskattar jag respektive uppskattar jag inte i mitt jobb? Vad är drömscenariot? Vad för människor vill jag jobba med? Vad för chef behöver/vill jag ha? Behöver jag en chef? Vad i jobbet får/skulle få mig att känna mig bra/duktig/nyttig? Osv. Det är då inte så enkelt som det låter.

Ska försöka grotta ner mig i lite inspiration i bok-, tidnings-, pod- och/eller Ted Talk-form kanske.

Hälsoläget

Bortsett lite hosta så är jag nu äntligen frisk från förkylning/influensa/whatever det nu var jag hade. Fem veckor tog det. En hel evighet! Peaken kom förra helgen då jag plötsligt fick hög feber, nästan 40 graders feber. Efter det tog jag en sjukdag faktiskt. Värst är nog orken och den är inte riktigt åter fullt ut än. Jag brukar (faktiskt) småspringa uppför de två trapporna till vår kontorsvåning på mornarna men fortfarande känns det som att jag sprungit ett lopp när jag väl tagit mig upp. Frustrerande känsla.

Jag tog helgen som gick helt ledigt, inga måsten, inget inbokat, knappt ens städning. Vi hälsade på svärföräldrarna en stund, det var helgens enda ansträngning. Skönt som attan faktiskt, även om det inte gick helt utan att jag kände mig lite frustrerad över mig själv.

Nu ska jag bara genomlida den här mensveckan (no picknick efter 40, har det visat sig...) men sen ska jag banne mig börja röra på mig igen och återfå styrka och välmående igen.

Pay it forward

Sitter själv i sängen framför Will & Grace-avsnitt igen. Lämnade M på busstationen för några timmar sen. Han ska på en jobbgrej i Stockholm imorgon och skulle med nattbussen. Egentligen nattåget men det var fullbokat. Kanske lite tur det, jag såg på avgångstavlorna att det var nästan en timme försenat.

Väl på busstationen gick det runt en man i kanske 30-årsåldern och verkade fråga om något utan att någon riktigt ville prata med honom. Han kom till sist fram till oss och frågade om vi skulle med bussen. Han hade försökt köpa biljett men inte hittat någon automat (tror på riktigt det inte finns) och hade ingen mobil att boka med. Inte heller något bankkort, men han hade kontanter visade han, och undrade om vi kunde köpa biljetten ombord på bussen i utbyte mot kontanter då de inte längre tar annat än kort. Jag vet inte på vilket sätt han skulle ha försökt luras så vi sa att M skulle hjälpa honom när bussen kom. Han sken upp och stod kvar och pratade nån minut om hur knepigt det är att köpa biljetter numera utanför kontorstid. Han var lite svår att läsa av, lät trevlig, såg möjligen lite härjad ut men med sin stora vandringsväska som hade ett regnskydd spänt över sig så skulle han lätt kunnat vara nån vandringsmänniska som inte tror på smartphones eller kreditkort. Som nån på väg söderut efter ett vildmarksäventyr typ. Men som andra tittat bort när han kom fram till dem hade jag nästan förväntat mig att han skulle erbjuda oss köpa nåt skumt...

Jag stannade och såg när M klev på, att han betalade utöver sin mobilbiljett och pekade på mannen. Sen gick han och satte sig. Jag gick till bilen och messade och frågade om han fick pengar av mannen, jag såg aldrig det.  Han svarade att han bytt några fler ord med honom i kön till bussen och bestämt sig för att bjuda på biljetten på 250:-. "Han verkade behöva dem lite bättre än jag." Min fina man med det stora hjärtat. Såklart han gjorde så. Dagens goda gärning.

Helgvila?

Nu är jag då ruggigt less på att inte vara fullt ut frisk. Varje kväll tänker jag att imorgon vaknar jag mycket piggare, men det tycks bara inte hända. I torsdags och fredags kände jag mig snarare nästan sämre, mer orkeslös. Efter halva arbetsdagen var det som att kroppen ville checka ut, jag kände mig matt och alldeles varm i ansiktet, som om jag överansträngt mig. Men viktiga möten båda de dagarna så jag försökte hålla mig så piss som möjligt och köra på. Kanske inte det bästa, det förstår jag ju.

Och vilan i helgen har inte heller riktigt blivit. Jag tror förvisso att jag somnade kring 21-tiden redan i fredags, men klev upp kl 5 igår för att jag hostade och störde stackars M som inte fick sova. Jag halvslumrade väl i soffan i ett par timmar men sen var jag uppe. M åkte till sina föräldrar och jag tog tag i städningen. Jag hann lyssna ikapp på två Kermode & Mayo-avsnitt på köksradion innan jag stängde för att kunna dammsuga, vilket innebär att jag städade i nästan fyra timmar. Men så blir det när det inte går så fort. Och så fastnade jag i bara fler och fler saker; skåpsluckorna först, sen listerna, sen underskåpet till diskhon osv osv... Ni vet när man börjar på en punkt och bara ska "städa lite" men bara ser fler och fler härdar att ta tag i. Och det finns nog många kvar.

Egentligen kanske M skulle ha städat med tanke på min dagsform, men jag gillar som sagt att städa, speciellt då jag är ensam, och det gör verkligen inte han. Han har en tendens att fastna i saker istället och så blir det inte "som jag vill". Han har andra fördelar i hemmet, men städning är inte riktigt hans grej. Jämställdhetsmässigt är det väl inte ultimat men det tror jag vi tar igen på andra områden faktiskt. 

Men när han kom hem mitt i min avslutande dammsugning så försökte han ta över (han sa innan han for att han skulle dammsuga sen, till hans försvar) men då var jag ju strax klar. Men det blev bra ändå för jag höll just på att med dammsugaren trycka runt alla datorer i vardagsrummet som jag beklagat mig över ett bra tag, och han insåg nog just då hur i vägen de var så då skyndade han att ta tag i det istället. Win! Lite färre sladdar och datorprylar där nu.

Idag blir det nog lite lugnare i vart fall. Jag har suttit i sängen och läst sedan sju medan M pysslar på med nåt serverprojekt och försöker tvätta tvättkorgen tom inför veckan. Till lunch ska vi till syrran och hjälpa till med något (sätta ihop saker?) efter deras flytt till en by på landet (låångt, bort, vilket känns drygt men samtidigt väldigt mysigt då man är där) och bli bjudna på lunch. Så det blir nog mest trevligt. 

Och imorgon vaknar jag utan bubbliga luftrör och rinnande näsa, visst?