torsdag, december 08, 2016

Operationsdag

Igår var det så dags för operation för Rosa. Tredje gången gillt. Jag vaknade nervös och orolig men kom iväg i tid med en extremt orolig katt i buren i baksätet. Hon mår verkligen inte bra av att åka. Jag hade ändå sprayat buren med sånt där lugnande men det gjorde då ingen skillnad.

Väl på plats togs vi emot av en veterinär som undersökte henne och bad mig skriva under på att jag godkänt att de fick söva henne trots riskerna. Hon upprepade "risk" och "vid hennes ålder" så många gånger att jag innan jag skrev under var tvungen att fråga vad jag nu skickade in henne i, hur stor risken faktiskt var. Men då lugnade hon mig lite och jag skrev på. Två veterinärer och en sköterska skulle genomföra operationen så hon skulle vara i goda händer.

Jag pussade min älskade dam på huvudet och for iväg med en stor portion ångest i bröstet. Ringde till M som nog delade min oro även om han försökte lugna. Jag for till stan för att hämta Lil'sis, handla mat och lite andra ärenden, hela tiden med mobilen på högsta ringsignal hårt i handen. När de inte ringt efter nästan 4 timmar hade jag spelat upp en massa scenarier i huvudet, trots att det sista veterinären sa var "Var inte orolig om det dröjer, det måste inte betyda något dåligt". Det var ändå de jobbigaste timmarna på evigheter.

Men de ringde förstås och det hade gått bra. En tand, en rot och en krona hade de tagit ut och förhoppningsvis är det som gjorde ont nu borta. De behöll henne ett par timmar på uppvaket innan jag fick komma efter henne. Jag var så glad att se henne och jag tror att det var ömsesidigt. Den opererande veterinären (dvs 'experten', inte samma som tog emot på morgonen) visade mig röntgenbilder på vad de gjort och verkade nöjd med resultatet. 

Hemma bäst
Det var skönt att ha lillasyster hemma med mig efter den lilla ångestkarusellen som varit och hon hjälpte mig baka till jobbfikat medan vår lilla sjukling tog igen sig efter en riktigt jobbig dag. Rosa var lite snurrig men inte så farligt men slemmade blodigt från munnen och var hemskt trött. Och hade rött bandage efter kanylen på ena benet. Min lilla hjältinna.

Inga kommentarer: